Vem är du, och vad gör dig mera till den du är?

[Kaffekoppen]

Verkar som om många haft svårt att tyda frågeställningen. Just ordet "mest" i kombinationen med två specifika val verkar ha missats.

[skrutten]

Mina apparater identifierar sig med mig, inte tvärtom. Musiken tja den bara finns tack och lov, inget att identifiera sig med sas.

[Morgan]

Du har faktiskt lyckats formulera dig så att det finns ett område som inte täcks in av svarsalternativen, Ingvar:

Mellan "signifikant del" och "är inte en del av" finns utrymme att klämma in "en mycket liten del, men knappast signifikant" Det är väl där jag hamnar nu för tiden...

Jag svarade dock alternativ 3: "Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är inte en del av vem jag är."

Men det där beror mycket på att jag just för tillfället helt saknar stereopryttlar i hemmet. Jag sålde av junket för ett par år sedan, och det har inte varit aktuellt att skaffa nya. Om jag skulle ha min drömanläggning stående i hemmet (i32s, Prof. Y-6, 3xRotel 1090, etc) så skulle jag med största säkerhet ha lite högre svansföring och mer identifiera mig med min stereoanläggning.

Min musik har jag gradvis slutat identifiera mig med allt eftersom samlingen har blivit bredare och bredare. Den saknar nästan helt röd tråd - jag spisar nästan vad som helst, så länge det inte är mixat för "tätt".

[subjektivisten]

Om jag skulle ha min drömanläggning stående i hemmet (i32s, Prof. Y-6, 3xRotel 1090, etc) så skulle jag med största säkerhet ha lite högre svansföring och mer identifiera mig med min stereoanläggning.

Oj, Y-6, någon har stort rum eller ett sämre rum?

[MacBruce]

Mina apparater identifierar sig med mig, inte tvärtom. Musiken tja den bara finns tack och lov, inget att identifiera sig med sas.

Om inte ordagrant, så hade jag också tänkt skriva något med den andemeningen.
--

[IngOehman]

MacBruce & skrutten:

Ajdå, är det så illa?

Ja, musik betyder nog olika mycker för olka männskor. Den kanske helt enkelt inte är en så varken viktig eller personlig sak för vissa, som för andra? För mig är den (viss av den) en obeskriviligt viktig del av mitt liv. Det finns förkomna/fördärvade fonogram från min barndom som jg skulle betala tusentals kronor för att få åter, eller rättare sagt HAR betalat tusentals kronor för att få åter (det vill säga ett nytt exempelar).

Du har faktiskt lyckats formulera dig så att det finns ett område som inte täcks in av svarsalternativen, Ingvar:

Mellan "signifikant del" och "är inte en del av" finns utrymme att klämma in "en mycket liten del, men knappast signifikant" Det är väl där jag hamnar nu för tiden...

Jag svarade dock alternativ 3: "Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är inte en del av vem jag är."

Men det där beror mycket på att jag just för tillfället helt saknar stereopryttlar i hemmet. Jag sålde av junket för ett par år sedan, och det har inte varit aktuellt att skaffa nya...

Tror, av det du skriver, att du helt enkelt förstod frågan helt rätt! Och svarade det alternativ som stämde för dig - trean.

Det var till för dem som är som du är, just nu. Tror de är rätt få dock, men jag kan ha fel. Tycker ju att det är så självklart att musik är en del av vem man är, i varje fall är det så om man känner i varje fall en hundradel av vad jag känner för den musik jag tycker mest om, och som det känns som om jag inte skulle kunna leva utan.

Är inte alla så?


En gång för många många är sedan så frågade en kompis vad man skulle vilja ha med sig till en isolerad ö, om man bara fick ha med sig en enda "grej" (som kunde vara något mångfacettert och komplicerat, t ex "en bil med oändligt mycket bensin", han var mycket generös således).

En eventuell kvinna behövde man inte tänka på för det ingick liksom, liksom att det fanns mat (grönsaker fisk och kött) så man överlevde.

Vi var fem personer i rummet, men till min stora förvåning var det bara jag och en snubbe till (Gunnar Forslöf) som svarare "min skivsamling och apparatur för att kunna spela den!".

Jag har än i dag svårt att förstå vad det beror på att inte alla känner så, men kanske är det helt enkelt det som vi ser här i tråden? (Jag hade väntat mig mycket färre röster på 3, och nästan inga (det vill säga en) på 4.)

Om så är fallet återstår ett stort frågetecken för mig: Vad är det då som genererar deras lust att uppehålla sig här på faktiskt.se? Om man inte känner den passionen för musik och hur man når fram till den - varför är det då kul att skriva här?

...Min musik har jag gradvis slutat identifiera mig med allt eftersom samlingen har blivit bredare och bredare. Den saknar nästan helt röd tråd - jag spisar nästan vad som helst, så länge det inte är mixat för "tätt".

Varför skulle det behövas en röd tråd för att man skulle kunna identifiera sig med den musik man ser som "sin"? Man kan väl vara en person som inte är genrekänslig? Det finns nog ingen annan gemensam nämnare hos den musik jag älskar, än vad jag tycker om den. Jo, den är förstås väldigt bra, och jag kan inte utesluta att några av de saker som gör att jag tycker att den är det, är kvantifierbara. Men jag tror inte att de är samma för allt det jag tycker om. Snarare tror jag att skillnaderna är mycket stora mellan de olika kvalitererna som jag upplever.

Ser inte varför det skulle betyda att musiken inte är en del av vem jag är.


Vh, iö

[phloam]

Skulle man inte kunna säga att "så fort du lyssnar på ett musikstycke så blir det en del av dig"?

Sen undrar jag om det finns någon, eller hur många, som inte "har varit nåt" (i.e. hårdrockare, syntare, dansbandsnisse, jazzgosse etc etc ) under någon del av sitt liv?

[IngOehman]

Jag har nog aldrig varit något av de där du tar upp, men jag håller med
i övrigt.

Är väldigt förvånad över att inte alla upplever verkligheten så. Mest av
allt är jag dock förvånad över att det är så fjärran från vissas verklighet,
att både musiken och apparaterna tangerar att vara en nolltedel av
deras liv. Och att det lett till att det till och med blivit svårt för många
att känna efter och komma med ett svar på vilken som är den större
delen av deras liv - musiken de lyssnar på, eller apparaterna de har
där hemma.


Men, jag inser såklart att det ju bara visar hur pass snurrig bild av vad
som betyder något för människor, som jag har.


Vh, iö

[Kaffekoppen]

Skulle man inte kunna säga att "så fort du lyssnar på ett musikstycke så blir det en del av dig"?

Sen undrar jag om det finns någon, eller hur många, som inte "har varit nåt" (i.e. hårdrockare, syntare, dansbandsnisse, jazzgosse etc etc ) under någon del av sitt liv?

[mapem]

Själv lyssnar jag nästan aldrig på rock (i bemärkelsen hårdrock) på fonogram. Däremot ofta på rock i den amerikanska bemärkelsen, alltså progressiv pop.

Jo det är precis så jag menar också. Hårdrock lyssnar jag aldrig på. Dvs metal. Det är en genre som gått helt i stå. Däremot gärna hård rock, t ex Nirvana. Och Low. Och Sonic Youth. Som alla kan låta nog så hårt ibland.

Det skulle vara intressant att reda ut begreppen nån gång. Rock - indie - pop - hårdrock ; vad står orden för egentligen. Men inte här kanske.

[mapem]

När jag växte upp i Blackeberg måste man välja mellan att vara dixie eller knutte och gilla dixieland/new orleans-jazz respektive rock n roll. På dagarna var jag dixie, på kvällarna knutte, helt enkelt för att slippa få stryk. Läroverkets medelklassslynglar som bodde i villor var dixie, medan hyreshusens arbetarungar var knuttar.

Det hade alltså mer med klasstillhörighet än musiksmak att göra.

[BB]

Jag har nog aldrig varit något av de där du tar upp, men jag håller med
i övrigt.

Är väldigt förvånad över att inte alla upplever verkligheten så. Mest av
allt är jag dock förvånad över att det är så fjärran från vissas verklighet,
att både musiken och apparaterna tangerar att vara en nolltedel av
deras liv. Och att det lett till att det till och med blivit svårt för många
att känna efter och komma med ett svar på vilken som är den större
delen av deras liv - musiken de lyssnar på, eller apparaterna de har
där hemma.


Men, jag inser såklart att det ju bara visar hur pass snurrig bild av vad
som betyder något för människor, som jag har.


Vh, iö

Ingvar,

Jag tycker att din frågeställning är klar och enkel och för mig blir det självklara svaret att den dagen anläggningen blir viktigare än musiken är det nog dags för mig att beställa läkartid...!

Det kommer å andra sidan aldrig att hända. Utrustningen är ju endast en avkodare av tonsättarens intentioner. Och jag känner ett rätt stort antal människor för vilken utrustningen helt enkelt inte spelare ett dugg roll!

Sixten Ehrling var en sådan person. Vid ett av våra möten berättade han att hans bästa sätt att koppla av var att ligga utsträckt på sängen med en gammal transistorradio under densamma som spelade kassettband i mono dessutom...

Han behövde inte någon högpresterande avkodare alls egentligen, snarast bara en katalysator som satte igång musiken inom honom!

//BB

[Morello]

Det skulle vara intressant att reda ut begreppen nån gång. Rock - indie - pop - hårdrock ; vad står orden för egentligen. Men inte här kanske.

Förstår inte riktigt vitsen med alla genres. Nirvana är populärmusik.

Gillar du Soundgarden också? Jämfört med Nirvana kan killarna lira.

[mapem]

Det skulle vara intressant att reda ut begreppen nån gång. Rock - indie - pop - hårdrock ; vad står orden för egentligen. Men inte här kanske.

Förstår inte riktigt vitsen med alla genres. Nirvana är populärmusik.

Gillar du Soundgarden också? Jämfört med Nirvana kan killarna lira.

Nä Soundgarden, Alice in Chains och andra i Grunge-genren är rätt så tråkiga. Nirvana-killarna spelade kanske inte så bra rent tekniskt men med vilket uttryck och intensitet! En del av låtarna var lysande. Populär musik, visst, och med hög konstnärlig nivå. Jag vet ingen musiker som kunde gestalta tonårsångest som Kurt Cobain.

[Morgan]

Om så är fallet återstår ett stort frågetecken för mig: Vad är det då som genererar deras lust att uppehålla sig här på faktiskt.se? Om man inte känner den passionen för musik och hur man når fram till den - varför är det då kul att skriva här?

Det är ju så många trevliga och intelligenta personer som skriver här, och dessutom så får man ibland lära sig något nytt. Nivån på "övrigt"-delen av detta forum är bitvis mycket hög. Bättre än Flashback...

[phloam]

Han behövde inte någon högpresterande avkodare alls egentligen, snarast bara en katalysator som satte igång musiken inom honom!

Precis! Så har jag också upplevt det (fast ofta ofrivilligt) under unga år då man inte hade så bra grejer.

Det är kanske därför jag pratar mig varm för saker som design och känsla hos apparater - just för att dessa kvalitéer, som ju egentligen inte har betydelse ljudmässigt, inte desto mindre har stor betydelse för denna "katalysatoreffekt"...!

Alltså - en apparat som du verkligen gillar kanske är bättre på att "sätta igång musiken inom" en själv, som du så väl uttrycker det!

Kanske rentav att man konditioneras eller tränas i detta - ju sämre apparater man levt med, desto bättre blir man på att se dem som katalysatorer. Har man istället vuxit upp med bra ljud hela tiden kanske man tenderar att se apparaterna som störande. Bara en hypotes

[Moment-23]

Jag röstade på alternativ 2.

Apparater i all ära, jag erkänner att jag gillar designaspekten i de få fall den finns, alldelses för sällan tyvärr, men för övrigt är apparaten bara medlet att nå målet för mig.

Musiken däremot är en del av mig och min person. Det är ju olika för olika personer vad man gillar men alla har nog förmågan att bli påverkade (glad, ledsen, upprymd, sorgsen etc) av någon sorts musik. Varför skulle man annars lyssna? Påverkas man inte av musik så kan man ju lika gärna lösa korsord

[phloam]

Det hade alltså mer med klasstillhörighet än musiksmak att göra.

Jag väljer att tolka detta som ett bevis för att musiken är oerhört viktig för ens identitet, nästan lika viktig som t.ex. klasstillhörigheten



Vad gäller begreppen (pop - rock - emo - grindcore - progressive handbag - yada yada) så tycker jag att de speglar hur vår musikaliska profil stämmer överens med vår personlighet. Idag finns väldigt många fler genrer, det är lättare att hitta termer som beskriver oss själva.

Det där med "bred musiksmak" köper jag inte alls; det är nog istället så att alla har ett musikmässigt fingeravtryck som går att definiera bara man tar sig tid och har expertis till förfogande.

Vissa är tydliga - hårdrockare, råsynthare - andra mer diffusa/komplexa, helt enkelt.