Varför binner inte diskanten?

[Max_Headroom]

INO hävdar ju väldigt höga effekttåligheter på många av sina högtalare. Hur kommer det sig att diskanten håller för detta? Varför värms inte talspolen sönder?
Eller är det som jag misstänker, att även många andra diskanter av lite bättre kvalitet också håller för mycket mer effket och kan köras mycket hårdare än vad databladen antyder?

Vidare: Skiljer effektåligheten på textilkalotter och metallkalotter?

Vilket material används i talspolen? Om den är av metall, är den då svarteloxerad? Det kanske är olika i dom olika elementen? es-diskanten är väl lite annorlunda än den vanliga "s"?

[celef]

jag gissar att metalldomar ger bättre kylning av talspolen och därför bättre effekttålighet

[norman]

Har för mig att Ingvar sa att oljan han använder leder värme bra och att limmet i och runt talspolen tål hög temp. Sen har kanske diskanten hyffsad hög verkningsgrad m.a.p. ineffekt.
Tror att mina diskanter i senaste modellen av pi60 skulle tåla ca 40Watt kontinuerligt. Har dock inte vågat testa ännu...

(med reservation för att jag fått något om bakfoten)

(De egna små mätningar jag gjort visar på att (inte så oväntat) olja är väldigt bra för effekttåligheten.)

[i]

Tror största skillnaden är att Ingvar inte fuskar i materialval och konstruktion, dvs andra tillverkare försöker spara pengar på väsentliga detaljer, t ex limval, toleranser osv.

(Kedjan är inte starkare än sin svagaste del...)

[Maarten]

Ino använder diamanttråd med flytande kväve i magnetgapet.


Mer seriöst: Tror att det föreligger ett missförstånd?
Skillnaden rör nog snarare dynamisk effekttålighet, dvs kortvariga ineffekter som hanteras med låg dist. Inte kontinuerlig effekt?

Kan ha fel förstås, men har inte sett/läst eller hört något som skulle stödja tesen ovan och kan heller se någon grund till att anta detta heller.
IÖ får korrigera om jag har fel.

EDIT: När det gäller hantering av kortvariga ineffekter finns det såvitt jag förstår olika avvägningar som bestämmer beteende; bla resonanser och uppbrytningar. Detta kan göras olika och resultatet blir då olika även avseende starka insignaler. Många tillverkare mäter väl dock inte detta, så jämförbara siffror är nog svåra att få tag på?

När det gäller långvariga ineffekter så beror detta bla på talspole, infästningar, termisk resistans för värmeavleding genom t ex magnetsystem, olja etc, samt som kk skriver; värmetålighet hos lim och material.

Metallkalotter ger lite i allmänhet lite bättre kylning, än dome-dito.

[Kaffekoppen]

Limmet och oljan är viktiga saker, diskanten skall ju mest hantera effekt och inte särdeles mycket mekanisk rörelse.

Sedan är det nog inte många som pockar in mer än 40w kontinuerligt i diskanten Det skulle ju vara...aphögt.

[IngOehman]

När jag gjorde en stor studie senast på entumsdomars kontinuerliga effekttålighet (det var några år sedan...) så klarade de flesta 6 - 10 W.

Om känsligheten på diskanten är samma som själva högtalarens och delningsfrekvensen är 2,5 kHz och 12 dB/oktav så brukar det räcka för att man skall nå en systemeffekttålighet om 60 - 100 W RMS (vid icke-sönderkomprimerat och icke-diskanthöjt programmaterial)

Om elementets känslighet är 3 dB större så tål den 200 W i systemet, och är den 6 dB större så tål den 400 W i system. Tål den dessutom 40 W istället för 10 så tål den 1600 W i system, och delas den högre och eller brantare än 2500 Hz/12 dB per oktav så stiger systemeffekttåligheten ytterligare.

Allt det sagda gäller för programmaterial med specifik spektralfördelning och crest-faktor.


Vh, iö