IngOehman skrev:"Ovanstående"? Ovanstående vaddå???
Kanske vet du inte vad som kännetacknar en holografisk bild?
Du ser väl skillnad på ett förnster och en tavla, eller?
Börjar du bli irriterad, eller vad är det frågan om?
IngOehman skrev:Är det där en förtäckt fråga om vad en holografisk bild är för något? Om så är fallet:
Nej. Jag frågade om det var du som hittat på definitionen tidigare.
IngOehman skrev:Det kan man ju påstå, men det kan man påstå om en skylt på berget som säger "långa bort" också. Objekt som är ur fokus kan lika närna vara längre bort som närmare än det skarpa i bilden, och experimenterar man med att filma med extremt stort skärpedjup så är den normala kommantaren från åskådarna det rakt motsatta det du antyder - nämligen att djuppupplevelsen i bilden är extremt god, att den ser "tredimensionell ut", när skärpedjupen är superstort! Så din hypotes håller inget vidare. Undersöker man saken finner man det motsatta - när skärpedjuper är dåligt gör obskuriteten att betraktare finner djupet minska. Rörliga kameror, extremt skärpedjup och generellt god upplösning i bilden hjälper däremot till för att ge intryck av djup i bilden.
Vad baserar du detta på?
KarlXII skrev:Nja. Visst kan man bli lurad, men den illusionen brukar ju bara stå sig så länge man inte inte jämför direkt med verkligheten.
IngOehman skrev:Jasså?
Japp!
KarlXII skrev:Men jag hävdar att på samma sätt som det stereoskopiska ljudsystemet lurar en att tro att man får en rumskänsla och en verkligt naturtrogen återgivning, på samma sätt blir man lurad av bild - möjligen givet engagemanget i materialet...vilket även självklart gäller för ljudåtergivning via stereon.
IngOehman skrev:Jag håller inte med dig för fem öre om detta. Tvådimensionella bilder (liksom stereoskopiska) är fjärran från den visuella verkligheten. Det man kan göra med lätthet är dock att bortse ifån det, och (medvetet eller omedvetet) försöka se det som finns i bilden så bra man kan, och deschiffrera djupinformationen från den så bra som möjligt, men det är inte alls samma sak som att den är förväxlingsbar med verkligheten.
Hm. Jag tycker det ser ut som att du menar exakt samma sak. Märkligt.
Förutom att du menar att ljudet kan förväxlas med verkligheten förstås.
KarlXII skrev:Inte så att man tror att skärmen eller duken är ett fönster, men att den ger en illusorisk återgivningskänsla som kan göra att man får en känsla av djup, eller snarare en känsla av att man inte behöver den stereoskopiska eller "holografiska" informationen för att kunna bedöma avstånd.
IngOehman skrev:Ja, så är det ju, och det har vi (människan) ju vetat om under många, många tusen år. Och?
???
Irriterad, som sagt.
IngOehman skrev:Att sätta igång en centerhögtalare är att skapa en platt projektion av ljudbilden, men det behöver inte betyda att den inte kan ge intryck av djup. Bara att det projiceras från en yta som närmar sig en platt. Precis som duken.
Det gör att riktningarna till en person eller vad det nu är för objekt som låter, där på duken, blir rimligt korrekta var man än sitter. Allt för att uppnå kognitiv konsonans. Det är inget konstigt i det hela, och att saker projiceras från en yta istället för att det byggs upp en holografisk matris, betyder inte att djupförnimmelsen förvinner, bara att den "lyssningsrumsliga" (till skillnad från den objektsrumsliga) förvrängningen blir så lik bildens dito som möjligt.
Det enda jag opponerade mot var att du tycktes mena att ljudbilden ska vara platt, eftersom bildvisaren de facto är platt. Det sista stycket talar ju om det fenomenet, men jag förstår inte ett skvatt.
Vi gör det enkelt för oss med två exempel:
Närbild på skådis som talar.
Ljudet låter som det kommer från duken i djupled. Rätt eller fel?
Två skådisar står och pratar i nära förgrund. Cirka 200 meter bortanför dem exploderar en fabrik.
Ljudet från dialogen kommer från duken i djupled, explosionen likaså. Rätt eller fel?
