Hifi myter

[Harryup]

IÖ har för mig berättat om sitt experiment med jag tror det var en stråkkvartett och fällbara väggar där det krävdes av honom att koppla upp 10-kanaler högtalare för att folk skulle inte skulle kunna höra skillnad på anläggning kontra musiker.
Har vi då folk på forumet som är bättre på att få Ino-högtalare helt transparenta än IÖ, så att dklarar av det med bara 2 kanaler medans det krävs 10 kanaler för IÖ?
Hur många kanaler krävs det för en symfoniorkester?
För Blue Öyster Cult?
Jag ser frågan som en argumentationsbalanseringsfråga inte som ett påhopp om nu någon tycker det.

Dvs. är transparens en myt? Finns halv transparens? kan en anläggning vara transparent men bara under vissa kriterier, typ bara på blockflöjt? (det sista var lite humor och ironi eftersom jag tycker blockflöjt låter ganska illa i verkligheten också i regel. I synnerhet då den trakteras av yngre förmågor.)

mvh/Harry

[Bill50x]

Den tredje största myten är "sameness" dvs att om en apparat är färgande så kommer alla fonogram låta lika. Men hela tesen bakom f/e-lyssning är ju just att det (inom rimliga gränser) inte spelar någon roll hur test-setupen låter för det är ju skillnaden som testobjektet skapar som man önskar detektera. Detsamma borde ju då rimligen gälla för fonogrammen i en given anläggning.

/ B

Jag tror det där är ännu ett exempel på att du tror att du har läst saker som faktiskt ingen har skrivit, eller också har du inte förstått det du har läst.

Det finns mig veterligt ingen som har skrivit att det finns några färgningar som ger sådan sameness att när man spelar genom apparaterna "så kommer alla fonogram låta lika" (ordagrant citerat från dig).


Vh, iö

Såhär har du själv skrivit:

Det är ju just på de grunderna som jag vill ha en så ofärgad reproduktion som möjligt - färgningar skapar sameness, och får mina skivor att låta mera lika varandra

Det kanske är mitt onyanserade "...så kommer alla fonogram låta lika" som IÖ hakar upp sig på. Ett tillspetsat uttryck som jag trodde skulle tas för vad det är, men ordagrant betyder det förstås att alla fonogram låter 100 % lika. Och det gör de inte. IÖ´s beskrivning ..."och får mina skivor att låta mera lika varandra" är helt klart mer relevant och vad jag åsyftade.

Likväl håller jag inte med om den beskrivningen, den är (återigen, inom rimliga gränser) en myt. Skillnaden mellan två fonogram är intakt oavsett om tex en högtalare låter lite ljust eller inte.

Men jag ska motsäga mig själv, bara för att visa att allt inte är svart eller vitt. Om jag har två versioner av ett fonogram och det ena är gravt komprimerat så kommer jag höra en stor skillnad i en anläggning som har ett bra dynamiskt omfång men inte i en anläggning som har 0 dB dynamik, dvs där allt låter lika högt. Å tredje sidan, finns det sådana anläggningar?

/ B

[KarlXII]

Hur vet folk att anläggningar är transparenta bara för att dom består delvis av apparater som har ansett ganska transparenta i tester? Ino är väl t.ex. inte testade någon gång och funna transparenta? Eller har jag fel?
Eller kan det vara så att "det blir" transparent av bara farten om man har "rekommenderade" apparater och Ino högtalare och man tycker att det låter bra?
Eftersom rummen spelar in till så stor del så misstänker jag att "transparenta" anläggnigar låter oerhört olika.
Är det en myt att det finns verkligen absolut transparent återgivning hos någon enda person? Jag tro det.

mvh/Harry

(Obs, blanda inte ihop detta med att jag inte skulle tycka det var värt att sträva efter. Eller att jag ifrågasätter dom olika apparaternas kvalitéer, jag ifrågasätter bara slutledningarna.)

Håller med dig, Harry. Mycket intressant fråga.
Finns det öht några högtalare som är testade och funna transparenta?
Och sen kommer rummet på det...hmm.

[Bill50x]

Det som är sant är, att det fel som man upplever som mest störande är det viktigaste felet att göra något åt, om man vill att det skall bli mindre störande. Inga konstigheter utan rak logik.

Precis. Men det är olika saker vi finner mest störande. Många verkar med automatik anse att de stora frekvensgångsskillnaderna som ofta blir pga av interaktionen mellan högtalare och rum är de viktigaste och mest störande därför att de är störst och hörs mest.

Detta är inget jag hittar på utan något som framgår tydligt i många trådar. Är det någon som önskar ett köpråd för en hel anläggning så droppar genast åsikterna in som föreskriver att man ska lägga mesta krutet på högtalarna för det är där man hör störst skillnad.

Jag tolkar det i alla fall så att man likställer denna största skillnad med att det är den viktigaste.

Och det är en myt.

/ B

[KarlXII]

Det kanske är mitt onyanserade "...så kommer alla fonogram låta lika" som IÖ hakar upp sig på. Ett tillspetsat uttryck som jag trodde skulle tas för vad det är, men ordagrant betyder det förstås att alla fonogram låter 100 % lika. Och det gör de inte. IÖ´s beskrivning ..."och får mina skivor att låta mera lika varandra" är helt klart mer relevant och vad jag åsyftade.


/ B

Det vore ju ganska skönt om man kunde diskutera som vuxna människor utan klargöranden om varje givet ord eller strof. Jag tycker det är en fråga om respekt. Tolkar man ditt uttalade som att du menar att alla fonogram låter EXAKT lika så har man nog en dold agenda.

Om man bara har lust, så kan man misstolka vad som helst för sina egna syften. Se bara på de tio budorden - hur fel kan det bli egentligen?

[IngOehman]

en till obevisad myt:
transparens ger alltid störst musikaliskt utbyte

Alltid?

Det är en myt jag aldrig har hört talas om.

De som strävar efter en transparent återgivning brukar ju göra
det för att de är nyfikna på HUR det musikaliska framförandet
var - inte för att de vill maximera något odefinierat "musikaliskt
utbyte".

Jag trodde det var välkänt för nästan alla att det förekommer
att färgningar slår i "positiv riktning" på viss programmaterial
(men oftast då negativt på annat).

Min erfarenhet är nog att transparentast möjliga återgivning
också brukar betyda att det musikaliska utbytet alla fonogram
sammanräknade blir störst - klart största till och med. Men det
är ju inte alls samma sak som att det ALLTID skulle ge störst
musikaliskt utbyte (jag förmodar att du med det menar störst
musikalisk upplevelse, det vill säga får mest ut av musiken*).


Berätta - varifrån kommer den där myten (eller dogmen), och
var frodas den tror du? Jag frågar för jag får nästan en känsla
av att det är en dogm du hittat på själv - för att kunna skylla
andra för att tro på den.


Vh, iö

- - - - -

*För transparens är ju per definition alltid det som återger den
musikaliska händelsen som den var hörd från den plats
där den infångats.

Ärligt talat är detta en myt - eller "dogm" - som genomsyrar hela
det här forumet. Så är det. Tveklöst.

Då tror jag du behöver överväga att läsa inlägg som lagts lite
noggranare. Jag vet inte hur många gånger jag sett inlägg göras
som med önskvärd yydligthet visar att den som lagt dem själv
föredrar en så transparent kedja som de kan åstadkomma, men
absolur inte förnekar att (i varje fall vissa) färgningar kan upplevas
(i varje fall på visst programmaterial) tilltalande.

Och jag tror det beror på att det finns olika tolkningar av ordet musikalitet. Din tolkning har du skrivit längst ner, men jag
är inte säker på att alla delar den eller använder den till vardags.

Det jag skrivit längst ned har inget med min tolkning av musikalitet
att göra. Det är definitionen av transparent jag skriver om. Vad det
betyder alltså. Det inkluderar igenomsläppandet av allt - inklusive
det som någon kallar musikalitet, faktiskt helt oavsett vad de
menar med musikalitet!


Vh, iö

[Bill50x]

Den absolut största myten är att den skillnad man upplever som störst är den viktigaste. Jämför tex frekvensgång i högtalare/lyssningsrum med andra dist-former i en CD-spelare.

Den näst största myten är att apparater inte kan påverka hur man upplever artistens musikalitet. Har man en gång hört ett fonogram i en bra anläggning kan man sedan spela i vilken skit som helst. Lyssnar man första gången på en artist i en skitanläggning är det stor risk att man inte uppskattar artisten.

Den tredje största myten är "sameness" dvs att om en apparat är färgande så kommer alla fonogram låta lika. Men hela tesen bakom f/e-lyssning är ju just att det (inom rimliga gränser) inte spelar någon roll hur test-setupen låter för det är ju skillnaden som testobjektet skapar som man önskar detektera. Detsamma borde ju då rimligen gälla för fonogrammen i en given anläggning.

/ B

Hmm ja. Jag tror inte på något av det där. Och det tackar jag Paul Potts för. De där jävla youtubeklippen i toksunkig ljudkvalitet framfört på en rutten laptop har gett mig en av de mäktigaste och känslomässigt omtumlande upplevelserna någonsin. Jag insåg efter det att det braiga ljudet är trevligt - visst - men på ett annat plan.

Precis så hörde även jag Paul Potts första gången. Laptop/YouTube/fest. Men efter att ha lyssnat på honom som vanligt, dvs spisandes utan bild och i min "stereo" så inser jag att det är hela grejen runt omkring honom som kraftigt förstärker intrycket. Han är en klart lysande fyr bland ett gäng darriga cykellyktor (idol...), en jury som häpnar, Palles enkla bakgrund osv. Allt sammantaget ger en stark upplevelse.

/ B

[KarlXII]

Det jag skrivit längst ned har inget med min tolkning av musikalitet
att göra. Det är definitionen av transparent jag skriver om. Vad det
betyder alltså. Det inkluderar igenomsläppandet av allt - inklusive
det som någon kallar musikalitet, faktiskt helt oavsett vad de
menar med musikalitet!


Vh, iö

Ja jäklar. Fel av mig.

Men faktum kvarstår: Tolkningen av "musikalitet" ställer till stora bekymmer. Medan jag har en ganska avslappnad inställning till ordet är det en röd flagga för andra. En apparat FÅR INTE kallas musikalisk - något som är allmänt förekommande i t.ex. hifipressen. Själv tycker jag att det är en ganska fri term; för mig betyder ordet en egenskap hos en person som helt enkelt är duktig på att framföra eller skapa musik, men jag är inte oäven till att förstå vad andra menar med det när de snackar apparater - att den helt enkelt är bra på att förmedla musik.

Men hur var det egentligen egentligen med det där med sameness och fonogrammen? Jag förstår inte vad du menar.

[Magnuz]

Tolkningen av "musikalitet" ställer till stora bekymmer. Medan jag har en ganska avslappnad inställning till ordet är det en röd flagga för andra. En apparat FÅR INTE kallas musikalisk - något som är allmänt förekommande i t.ex. hifipressen. Själv tycker jag att det är en ganska fri term; för mig betyder ordet en egenskap hos en person som helt enkelt är duktig på att framföra eller skapa musik, men jag är inte oäven till att förstå vad andra menar med det när de snackar apparater - att den helt enkelt är bra på att förmedla musik.

Jag är väl en av dem som inte gillar ordet musikalisk i det här sammanhanget, just därför att jag inte förstår vad andra menar när de använder det. Det är nämligen inte sällan så att det person a uppfattar som en musikalisk apparat (urk! jag blev tvungen att skriva det ) uppfattar person b som en omusikalisk dito och vice versa. Det finns helt enkelt ingen rimligt entydig definition av vad det skulle betyda i det här sammanhanget.

Förresten har jag synpunkter på ditt förslag till "ordinarie" definition av ordet också ("en egenskap hos en person som helt enkelt är duktig på att framföra eller skapa musik"). Jag skulle säga att en musikalisk person i första hand är en person som har musikalisk talang, d.v.s. har lätt att lära sig spela olika instrument, kan sjunga hjälpligt, ta ut Gubben Noak på blockflöjt o.s.v. När min CD-spelare tar ut Gubben Noak på blockflöjt på första försöket kommer jag att gå med på att den är musikalisk.

[IngOehman]

Jag håller med, och tycker det är rimligt att ALLTID försöka reservera ord
för så få betydelser som möjligt. En går inte alltid, men det är dumt att
återanvända ord för nya betydelser.

När det gäller just detta ord så är det ju dessutom rätt etablerat att det
betyder "förstår sig på och behärska musik eller musicerande", ungefär.

Kräver alltså både ett medvetande och ett förstånd. Apparaterna går bort.
De är inte musikaliskta eftersom de inte överhuvudtaget reflekterar över
den musik som må passera dem. En dörröppning är inte heller musikalisk,
även om man hör musik genom den, som spelas i det andra rummet.


Vh, iö

- - - - -

PS. Musikinstrument är inte heller musikaliska - hur bra de än är.

[IngOehman]

IÖ har för mig berättat om sitt experiment med jag tror det var en stråkkvartett och fällbara väggar där det krävdes av honom att koppla upp 10-kanaler högtalare för att folk skulle inte skulle kunna höra skillnad på anläggning kontra musiker.

Njae, sju kanaler var det (men flera högtalare).

Har vi då folk på forumet som är bättre på att få Ino-högtalare helt transparenta än IÖ, så att dklarar av det med bara 2 kanaler medans det krävs 10 kanaler för IÖ?
Hur många kanaler krävs det för en symfoniorkester?
För Blue Öyster Cult?
Jag ser frågan som en argumentationsbalanseringsfråga inte som ett påhopp om nu någon tycker det.

Jag kan inte se att någon behöver känna sig påhoppad. Det du skrev var rakt, tydligt och ärligt.


Men svaret på frågan är väl, att:

Olika saker kan vara lika transparenta, utan att det för den sakens skull blir identiskt samma sak.

Vad menar jag med det? Jo:

Två öppningar kan vara lika transparents, men olika stora!

Med två högtalare kanske man kan öppna upp en ladugårdsdörr till musikhändelsen, som beter sig transparent - medan man behöver 7 kanaler för att öppna "hela vägen runt". Det betyder ju inte att transparensen för respektive yta är olika stor, men väl att yta själv (eller rättare sagt rymdvinkeln) är olika stor i de två fallen.

Dvs. är transparens en myt? Finns halv transparens? kan en anläggning vara transparent men bara under vissa kriterier, typ bara på blockflöjt? (det sista var lite humor och ironi eftersom jag tycker blockflöjt låter ganska illa i verkligheten också i regel. I synnerhet då den trakteras av yngre förmågor.)

mvh/Harry

Se ovan.


Vh, iö

[phloam]

Jag har jobbat 8 år i Hifi-butik på 80-talet. Kommer på rak arm ihåg att 2 kvinnor soom kom in och köpte varsin "bättre" anläggning på den tiden. Så ja, jag talar av egen erfarenhet.
Inte så att kvinnor inte gillar när det låter riktigt bra, men jag vet ingen som skulle vilja ha dämpskivor i sitt vardagsrum för att få det att låta bättre.
Sen finns det säkert så intresserade kvinnor också men i procent så snöar nog män in på både dyrare grejor då det gäller ljud och bild. Samt att killar också försöker maximera den ljudmässiga eller bildmässiga upplevelsen när man väl fått hem sina grejor. Är väl bara att kolla på deltagarantalet på alla svenska forum (för att begränsa sig något), inte många tjejer är med tyvärr.

mvh/Harry

Jag har liknande erfarenheter som du från branschen även om jag nog kan hjälpa upp statistiken lite till tjejernas fördel! Jag vill absolut inte heller ha några dämpskivor. Tyvärr tror jag att det behovet har mycket att göra med de material som används i bostäder nu och hur vi väljer att möblera dem.

Nä, jag har den erfarenheten att tjejer trots allt har ett stort inflytande över att det ska se trevligt ut och vara lättanvänt. Att det sedan ofta är vi killar som går till butiken kan ju lika vä bero på oss! "Det här fixar jag!" Vi tycker ju faktiskt att det är kul och intressant.

När väl grejerna är hemma är det inte ovanligt att det är tjejen som är den stora användaren medans vi bränner oss på fingrarna med lödpennan och slår oss på tummen med hammaren!

Jag vidhåller att det det är en myt att tjejer inte är intresserade av god musikåtergivning!

/Jocke

Bra inlägg! Vad jag menar är att det är en trist stereotyp bild som tillåts fortleva, som gör saken ännu värre än den behöver vara. ALLA kvinnor är inte "ointresserade av" välljud och/eller hifiprylar. Långt därifrån. Mörkertalet är nog som sagt ganska stort.

Jag själv har åtminstone 5 kvinnor (nära släktingar, fru) i min omedelbara närhet som alla uppskattar vällud och har investerat relativt mycket i välljud (Thorensskivspelare ex.vis) helt på eget bevåg.

Är den bild man får av att stå i en hifi-butik egentligen särskilt representativ..? Är den mer representativ än min bild?

Sen kanske det är så att skillnader finns, att kvinnor oftare hamnar i skuggan av männens hifi-intresse, att de är relativt sett färre än de män som har hifi-intresse osv, men det är ingen anledning att ge upp och säga att kvinnor rent generellt inte bryr sig.

Den mentaliteten bidrar till att stänga ute kvinnor, både härifrån och från hifi-butiker. Istället borde kvinnor ses som självklara hifi-konsumenter.

(Påminner om hur killar stänger ute tjejer från datorspelsvärlden, men det är en annan historia)

[Jocke]

Tack för uppskattningen!

Jag tror också att det handlar att kvinnor ofta vårdar goda relationer och anser att om det är viktigt för oss grabbar vad det är som spelar så ger de oss förtroendet att göra det valet. Att förstå vad det är för skillnad på två till synes lika apparater (både design och spec) är ju något som sysselsätter oss en hel del här på faktiskt. De kanske helt enkelt inte prioriterar det lika högt som vi?

Om man ska titta på teknik så har jag många gånger svurit långa ramsor över att programmera inspelningar på video. Jag har väl fått ordning på det, det är inte det utan att det nog aldrig funnits två apparater med samma handhavande. Nu har jag inte sett till fjärrkontrollen sedan vi fick hem en inspelningsbar digitalbox med EPG.

Visst är det skönt att kunna lämna över ansvaret för TV:n i vart fall!

/Jocke

[Harryup]

Visst vore det trevligt om det fanns mer jämlikhet på både faktiskt och normalt i urvalprocessen dvs. vid inköpen.
Jag har inte menat att tjejer konsumerar mindre timmar musik eller inte uppskattar om det låter bra. Däremot så är det nog mera normalt att det är killar som ställer till det hemma för att det skall låta bra. Så jag hävdar fortfarande att det i regel är vanligare att ungkarlar går längre i sitt välljudssökande än dom senare gör då dom blir sambon. Det har vi ju också sett prov på även här på faktiskt.
Så jag tycker att ni tolkade mitt inlägg fel eller möjligen var jag oklar. Men jag skiljer på intresse för att köpa prylar och optimera för välljud, jämfört med att se till att det ser normalt ut hemma och vara lättanvänt. Att det skall låta så bra som möjligt vill väl alla oavsett kön.

mvh/Harry

[Jocke]

Ibland får man läsa selektivt för att vi ska få lite diskussion, hoppas du inte tog illa upp!

Man kan ju förledas att tro att tjejer är otekniska. Jag har levt ihop med två som jag fick åka och tanka åt! Min nuvarande sambo har bytt topplockspackning på en Renault och har cert på isbaneracing.

Så utifrån mitt statistiska underlag så är 2/3 av kvinnorna otekniska! Å andra sidan kan jag tex inte sticka, virka eller använda en symaskin!

/Jocke

[IngOehman]

Håller till att börja med Harryup.

Vill även påminna om mängdläran... Att kvinnor (hela gruppen) är statistiskt väldigt mycket mindre intresserade av ljudåtergivningsaspekten (för så är det, tvivelsutan), betyder inte att en enskild kvinna har ett mindre intresse än en enskild man. Det beror ju på vilka invidider man tittar på.

Ingen människa är en perfekt representat för alla de grupper de kan sägas ingå i. Därför skall man aldrig dådyvla en individ gruppens karakteristika.


Vh, iö

[phloam]

För det första tror jag att när hifi-intresserade män hävdar kvinnors ointresse för ljudåtergivning så är det ungefär samma sak som när kvinnliga feminister hävdar att män är manschauvinister

För det andra tror jag att vi helt enkelt inte vet särskilt mycket om hur kvinnor tänker i denna fråga. Vi upplever en skillnad, men vet vi vad den beror på? Eller vad skillnaden egentligen består av?

[Jocke]

Wikipedia:

Hi-fi är en beteckning som står för high fidelity – vilket betyder hög trohet till originalet eller i detta fall när ljud avses – högkvalitativ ljudåtergivning. ...


Nu kan man ju se det här projektinriktat (som vi grabbar gärna gör) vilket innebär utbyte av delar i anläggningen, nyinköp, åtgärder för förbättrad akustik mm.

...eller så kan man se det processinriktat (som ofta gäller kvinnor) och helt enkelt kunna njuta av musik (utan att det låter illa).

Frågan kvarstår om vad HiFi egentligen är! Kan det vara ett substantiv eller kanske tom ett adjektiv, eller...?

/Jocke

Edit. Stavfel.

[IngOehman]

...Den näst största myten är att apparater inte kan påverka hur man upplever artistens musikalitet. Har man en gång hört ett fonogram i en bra anläggning kan man sedan spela i vilken skit som helst. Lyssnar man första gången på en artist i en skitanläggning är det stor risk att man inte uppskattar artisten.

... Jag tror inte på något av det där. Och det tackar jag Paul Potts för. De där jävla youtubeklippen i toksunkig ljudkvalitet framfört på en rutten laptop har gett mig en av de mäktigaste och känslomässigt omtumlande upplevelserna någonsin. Jag insåg efter det att det braiga ljudet är trevligt - visst - men på ett annat plan.

Ja, youtube-klippet (där han gör sin kanske bästa prestation någonsin) visar verkligen att bra musik slipper genom det mesta - att ljudkvaliteten betyder väldigt lite för möjligheten för en lyssnare att uppleva musikaliteten i framförandet.

CD:n han släppt är tyvärr inte alls i samma klass, vilket han däremot var live!

Kort sagt: Musikaliteten hörs igen vad som helst, nästan (ingrepp med kompressorer kan döda, eller i varje fall skada, även sådant, tyvärr).


Vh, iö

[phloam]

Nu kan man ju se det här projektinriktat (som vi grabbar gärna gör) vilket innebär utbyte av delar i anläggningen, nyinköp, åtgärder för förbättrad akustik mm.

...eller så kan man se det processinriktat (som ofta gäller kvinnor) och helt enkelt kunna njuta av musik (utan att det låter illa).

Intressant synvinkel..! Jag tänkte skriva nåt om att det kanske mest är förhållningssättet till teknik som skiljer - vilket kanske kan sägas ha med ovanstående att göra.

Ta t.ex. bilar och bilkörning - kvinnor vill precis som män ha bra, snygga, problemfria bilar (musikanläggningar) som gör sitt jobb väl. Däremot kanske de ser mer direkt på slutresultatet, den faktiska användningen - än att de fördjupar sig i tekniken bakom (bränsleinsprutning, Klass D).

Om jag fattat det där med processinriktning rätt

Sen kanske det lätt blir att man säger att "kvinnor är väldigt ointresserade av att åka snabbt" bara för att väldigt få kvinnor håller på med Dragracing (=HiFi på hög nivå)

M.a.o. "Bilkörning" har i princip ett lika brett spektrum som musiklyssnande eller "intresse för välljud".

[subjektivisten]

Detta tror jag är den absolut största orsaken till mytspridning. Ett av mina första klavertramp här på Faktiskt var när jag försökte förklara för en person varför man inte kunde erhålla djupbas i ett litet rum. Efter att mitt inlägg tämligen snabbt och grundligt sågats jämns med fotknölarna, insåg jag att jag hade mindre kunskaper om saker och ting än jag trott.

Sedan dess har jag ägnat mig åt att olära all min samlade "kunskap" från ett par decenniers hifitidningsläsande.

Hälsn. Michael

Jag delar dina erfarenhet.

[Jocke]

Bilar är ofta bra att jämföra med för att man ska förstå! Gudskelov fordrar inte anläggningen lika mycket service och underhåll som bilen.

/J

PS. Min sambos kusin har ett dragracingstall med en kvinnlig förare. Jag bör ana att mina referenser kanske inte är riktigt representativa!

[subjektivisten]

en till obevisad myt:
transparens ger alltid störst musikaliskt utbyte

Nja, knappast en myt enligt mig. Men visst, vissa kanske föredrar VHS över blu-ray.

[subjektivisten]

Den tredje största myten är "sameness" dvs att om en apparat är färgande så kommer alla fonogram låta lika. Men hela tesen bakom f/e-lyssning är ju just att det (inom rimliga gränser) inte spelar någon roll hur test-setupen låter för det är ju skillnaden som testobjektet skapar som man önskar detektera. Detsamma borde ju då rimligen gälla för fonogrammen i en given anläggning.

/ B

Hmm, nu hänger jag inte med. Vad menar du nu?

[Vee-Eight]

Mnjae, myt vete fan, men en bra flejmning var det allt.

[IngOehman]

Nu kan man ju se det här projektinriktat (som vi grabbar gärna gör) vilket innebär utbyte av delar i anläggningen, nyinköp, åtgärder för förbättrad akustik mm.

...eller så kan man se det processinriktat (som ofta gäller kvinnor) och helt enkelt kunna njuta av musik (utan att det låter illa).

Intressant synvinkel..! Jag tänkte skriva nåt om att det kanske mest är förhållningssättet till teknik som skiljer - vilket kanske kan sägas ha med ovanstående att göra.

Ta t.ex. bilar och bilkörning - kvinnor vill precis som män ha bra, snygga, problemfria bilar (musikanläggningar) som gör sitt jobb väl. Däremot kanske de ser mer direkt på slutresultatet, den faktiska användningen - än att de fördjupar sig i tekniken bakom (bränsleinsprutning, Klass D).

Om jag fattat det där med processinriktning rätt

Sen kanske det lätt blir att man säger att "kvinnor är väldigt ointresserade av att åka snabbt" bara för att väldigt få kvinnor håller på med Dragracing (=HiFi på hög nivå)

M.a.o. "Bilkörning" har i princip ett lika brett spektrum som musiklyssnande eller "intresse för välljud".

Ja, det finns rätt många kvinnor på elitniå inom dragracingen. Fast många fler män självklart.

Kan nämna dock att det inte behöver indikera att kvinnor är ovanligt intresserade av att köra dragracing (bland typiskt mansdominerande verksamheter) utan snarare att de är kompetenta, för det är ju för att de är bra på det som de får göra det. Den som är bäst på det är ju bäst lämpad.


Vh, iö

[subjektivisten]

En av dom konstigaste myterna är väl ett rummet inte spelar så stor roll. Vet inte hur många gånger jag ser folk som påstår det är bättre att köpa massa dyra apparater istället för fixa rummet. Extremt knasigt.

En till myt jag inte riktigt förstår är när vissa påstår man inte ska dämpa rummet för mycket för då försvinner "rumsinfon" när man lyssnar. Det vill säga, dom påstår att om inte rummet man lyssnar i lägger till efterklang så kommer man inte höra någon rumsinfo och naturlig efterklang.

[Bill50x]

En till myt jag inte riktigt förstår är när vissa påstår man inte ska dämpa rummet för mycket för då försvinner "rumsinfon" när man lyssnar. Det vill säga, dom påstår att om inte rummet man lyssnar i lägger till efterklang så kommer man inte höra någon rumsinfo och naturlig efterklang.

Mjae, det är nog inte en naturlig efterklang man tror sig få. Men en efterklang överhuvudtaget.

Min teori är att dagens normala fonogram, inspelade med mångkanalteknik i studios, medvetet görs lite för "torra". Ett av skälen är att gemene man inte gör ett vitten för att förändra akustiken och att både en naturlig klang PLUS det egna rummets klang helt enkelt blir för mycket. Ett annat skäl är troligen att en för naturlig klang inte låter tillräckligt häftigt i mp3-pinnar och liknande utrustning. Där ska det vara mer direktljud och gärna rätt komprimerat så man hör allting lika tydligt.

Två skivor som jag lyssnat på, är i ett vanligt hårt klingande vardagsrum ganska svåra. El Perro del Mars senaste och likaså Scarlet Johanson, båda med mycket eko och "rumsklang".

Lika diskussion förs för övrigt bland en del högtalarbyggare, som menar att en för hård dämpad konstruktion (för tunga väggar, för mycket stagning tex) "äter energi" och gör att högtalarna blir mindre dynamiska och naturligt livliga.

Vad man än tycker om dessa synpunkter (diskutera inte detta i denna tråd!), själv är jag inte förtjust i hårddämpade rum. Så jag ser detta inte som en myt utan som att man har olika preferenser.

/ B

[subjektivisten]

Om inspelningen är torr så bör det ju låta torr, enligt mig. För du kan inte både äta kakan och äta den.

[Britt-Gunnar]