KarlXII skrev:... Greensleeves och IÖ, bägge era långa och välskrivna argumentationer osar av någon form av indignation...
Det kanske låter närmast sensationellt, men jag känner mig rätt avslappnad för tillfället. Kände mig dessutom rätt lugn när jag skrev mitt inlägg.
KarlXII skrev:... Det missförstådda geniets frustrationer...
Vad gäller detta område, dvs. synen på mig själv i förhållande till det geniartade, är jag verkligen lugn. Jag har nämligen för länge sedan insett, att även om det finns många verkligt begåvade människor på vår planet, är inte jag en av dem. Jag kan ha önskat att jag var det, men idag vet jag att jag inte är det. Vad mer är; jag känner mig trygg och lugn i denna förvissning. Faktiskt.
KarlXII skrev:... detta är ju ett diskussionsforum där allt som skrivs görs tillgängligt för kritik, skriftlig disputation och tolkningar. Det går inte att komma ifrån, hur mycket ni än ogillar att bli ifrågasatta...
Bäste KarlXII. Jag försäkrar att jag har, och vill ha, den största respekt såväl för dig som för alla andra deltagare på det lärdomsimpregnerade (sagt helt utan ironi) forumet faktiskt.se. Denna respekt innebär t ex att jag accepterar att ni är unika och fria individer, med all rätt i världen att ifrågasätta. Även att tolka. Vad jag har gjort i mina inlägg, är blott att ha försökt föra olika försiktiga resonemang om bakgrunden till att olika människor gärna tolkar, har ett behov av att tolka, och vilka negativa konsekvenser tolkande kan leda till. Jag har även tagit mig friheten, helt förutsättningslöst, att stillsamt försöka visa på alternativ till tolkandet, ex via genomtänkta utbildningsinsatser.
En sådan ansats, kunde ju vara att - på prov under några år - införa ett nytt ämne i den svenska grundskolan, t ex kallat "Tanketräning". Jag är naiv nog att tro att såväl enskilda elever som riket i stort kommer att ha nytta av en sådan utbildningsreform. Jag är dock inte naiv nog att tro att detta skulle vara ett ämne vars innehåll alla är intresserade av, och på djupet vill ta till sig. Snarare skulle jag utgå ifrån att det inte är så, om inte annat så för att detta mönster tycks finnas för alla skolämnen. Bristen på entusiasm för ett dylikt ämne, och det uppenbarligen svåra i att överhuvudtaget börja föra försiktiga resonemang om detta, tror jag dock är till nackdel för Sverige.
Jag tror att vi alla kan tjäna på att få regelbunden undervisning i tänkande. Det kan handla om undervisning om sådant som skillnaden mellan tolkande ansatser kontra neutralt betraktande ansatser, skillnaden mellan normativa utsagor kontra empiriska utsagor osv. Det kan handla om ett ämne som infördes på prov några år, som inte betygsattes, och som i klassrummet behandlades rätt lekfullt med vardagsnära exempel som förhoppningsvis alla elever kunde relatera till osv. Om sedan elever, som ex fått insyn i skillnaden mellan en tolkande och en mindre tolkande ansats, efter skolåren väljer att vara tolkande, och vara tolkande så det står härliga till i alla lägen, är detta naturligtvis tillåtet i en fri värld.
Detta är mina försiktiga tankegångar, och om detta gör mig till en klandervärd, högst dubiös figur, är jag naturligtvis beredd att ta den kritiken. En kritik jag för övrigt ska försöka acceptera fullt ut.
Utan indignation.
KarlXII skrev:... Själva tanken att människan via generationslång indoktrinering skulle sluta tolka äcklar mig faktiskt. Det är ju en verkligt dystopisk vision av en känslolös framtid där information/kommunikation icke tolkas, utan assimileras och verkställs utan vidare processer.
Jag försäkrar, att jag som den humanistiskt orienterade människa jag är, också skulle känna ett rent fysiskt motstånd mot någonting liknande. Därför vore det främmande för mig att föreslå någonting dylikt. Jag vill snarare se en förhoppningsvis sund och human förändring av utbildningssystemet, en förändring som gör att elever efter grundskola och gymnasium, oavsett vald inriktning, har gått i en skola som har sett och erkänt dem som individer, och gett dem en gedigen plattform att stå på under resten av livet. Att stå på som verkligt självständiga, starka, positiva individer. Skolad i många ting, inklusive förmågan att använda sin mentala kapacitet på ett sätt som hjälper dem till att via ett gott tänkande och en fin kreativitet få ut det mesta av sina liv.
Jag hoppas blygt att det denna gång framgår hur human jag försöker vara, och hur mycket gott jag faktiskt vill mänskligheten.
För den som tror att jag under de senaste dygnen fullständigt har tappat en sund verklighetsförankring, kan jag upplysa om att jag har haft tankar åt det här hållet i många år. Detta bl a efter att ha stött på olika titlar skrivna av personer, mycket mer tankemässigt kvalificerade än jag någonsin kommer att bli, som också vill lyfta fram detta med tänkande. Tänkande och kreativitet.
En sådan person är
Edward de Bono. Han kan i korthet beskrivas som en läkare och författare som främst förknippas med tankar kring kreativitet. De Bono menar att vårt tänkande är vårt viktigaste verktyg, och att vi behöver träning för att förbättra det. I dagens värld tänker inte nödvändigtvis nutidsmänniskan bättre än vad människorna gjorde under antiken. Kreativitet är inte något som vissa har, utan något man lär sig, mycket med hjälp av disciplin, framhåller de Bono, och Greensleeves är vansinnig nog att hålla med. I denna anda kan jag också tillägga att jag knappast tror på någon gudomlig inspiration som ska styra och hjälpa s k genier, konstnärer, allsköns intellektuella, eller vi vanliga dödliga. Inte ens inom områdena tänkande och skapande; istället krävs det hårt arbete...
En del av det hårda arbete som vi alla kan utföra för att förbättra vårt tänkande och vår kreativitet, kan handla om att vi jobbar för att förstå att en tolkning av en medmänniskas budskap, faktiskt kan försämra vår möjlighet att verkligen förstå detta budskap. Dessutom kanske vi efterhand kan komma till ståndpunkten att vi egentligen inte förbättrar ett budskap, eller respekterar budskapets avsändare i högre grad, enbart utifrån det faktum att vi utnyttjar vår frihet till att subjektivt tolka budskapet. Det kan istället få motsatt effekt. I sammanhanget erinrar jag mig osökt ett formulering av läkaren och författare
P. C, Jersild, som i en upplaga av Filosofiska rummet, apropå ett samtal om vår möjlighet att förstå våra kära medmänniskor (ingen ironi), sade något i stil med följande:
Vi kan inbilla oss att vi förstår vad andra människor verkligen tänker, vad de verkligen anser, men det kan vi inte. Vi kan inte läsa andra människors tankar, och därför vet vi inte vad andra verkligen tänker...
I analogi med denna fina och tänkvärda person, framhåller jag försiktigt - med all den försynthet jag någonsin förmår uppbåda - att vi kanske ska vara försiktiga med att tolka andras utsagor.
Även om det inte är förbjudet i lag.
) ??
