Kompression av musik

[Morello]

Komprimering i radio- Nej tack!
Överstyrning på skivor- Nej tack!
Remastring vid behov-Ja tack!

Roligt att höra. Har faktiskt hört en rematser - men bara en - som varit bättre en första CD-utgåvan och det är Pink Floyds "Dark Side of The Moon" (I själva verket är det nog re-re-master. Första remastern låter apa och så även första CD-utgåvan.)

[Ranefjord]

Jag vet inte om det skrivits här innan, men en anledning till att remastra kan vara att få kunden att tröttna på skivan snabbare och ... konsumera mera.

[Nagrania]

Ranefjord skriver: " men en anledning till att remastra kan vara att få kunden att tröttna på skivan snabbare och ... konsumera mera."

Nej knappast. Vi kan ju titta på Decca´s Legend serie med återutgivningar från 50-70 talet. Dom inspelningarna är remastrade och det finns flera återutgivningar på alla stora skivmärken som man gjort det samma med. Jag är mestadels inkörd på jazz och klassiskt och jag har en heldel av skivorna både på vinyl och CD. Jag kan både höra och se förbättringarna som är olika beroende på hur gamla inspelningarna är. Ta t.ex. RCA/Victor´s Living Stereo som samtliga är remastrade vilket innebär att man filtrerat och brusat av inspelningarna. Jag hörde just idag en skiva med Quincy Jones & Bill Cosby från 1969. Den lät inget vidare och den hade massor av drop out och den hade bitvis ganska mycket bandbrus. Drop out kan man inte göra något åt, men bruset kan man ta bort men jag tror inte att man tyckte det var meningsfullt att göra det men däremot så har man filtrerat upp ljudet så att den har fått en härligt tung bas. Jag kan absolut inte hålla med om att all remastring är av ondo.

[Ranefjord]

Nagrania: Men kan det finnas anledning att något sådant kan vara aktuellt i den 'stora' popbranchen? Komprimering för ökad försäljning? Som att kunden omedvetet väljer att inte spela sina komprimerade skivor för att det inte håller i längden.

kan vara en bieffekt kanske? Jag tycker mig nämligen märka just denna effekten hos folk jag känner.

[Morello]

Visst finns det undantag, men majoriteten av alla re-masters jag hört har varit avsevärt sämre än orginalet eller rena katastrofen. Dire Straits och Buddy Holly är två exempel på hur det går när "djävulens drinkblandare" (Gateway resp. Universal mastering studios) tar sig friheten att mixtra och ratta

Sitter just nu och lyssnar på Patricia Barbers senaste fonogram och det är ett tämligen smakfullt producerad live-album Dynamiken är generös och påbjuder rätt stark nivå Framförallt är det ett makalöst bra album musikaliskt. Trummisen Eric Munzka är i högform. Jag tror han är den skickligaste trummslagare jag någonsin hört. Han är faktiskt lite vassare än Mark Walker. Att någon kan ha en sådan extrem känsla för rytmik och timing är nästan omänskligt.

[Nagrania]

Morello skriver: "majoriteten av alla re-masters jag hört har varit avsevärt sämre än orginalet."

Jag tror att det handlar om ljudideal. När det gäller Buddy Holly som är inspelade 1957 (jag har för mig att han dog tidigt 1958) då man spelade in i mono och dessutom med ganska så bristfällig utrustning(dåliga Eq:n)dålig lyssning osv. När man får ett sådant gammalt band i sin hand så har ljudet förändrat sedan 1957. Det är ett vanligt problem att diskanten självraderas vilket betyder att diskanten inte längre är som den var tidigare. Speciellt märker man sådant på gamla "Dolby A" band och då måste man förbättra diskanten och det är där ljudidealet kommer in. Är det nu så att man inte accepterar annat än orignalljudet då förstår jag att man upplever en sådan mastringen som dålig. Om vi snackar de gamla Beatles inspelningarna så har jag ibland spelat av dom genom ett parametriskt eq och på så sätt fått skivorna att klinga bättre. Men sådant får man väl inte göra för då har man förstört soundet från 60-talet. Men jag tycker att det låter bättre. Hur man nu än gör vid mastringen så måste man se till att originalbanden inte blir skadade att dom alltid finns kvar till eftervärlden. Det får inte heller finnas dussintals kopior av olika kvalitet så man inte vet vad som är vad...det här är ett vanligt problem med alla dessa kopior.

[Svante]

Jag lovar, skulle ni lyssna på all inspelad sång okomprimerat för en dag så skulle ni bli galna, det kan vara direkt påfrestande ansträngande och jobbigt att lyssna på.

Hehe, vad säger det om sångarna...?

[Nagrania]

Ranefjord tror du inte att det finns en risk för att man dömmer en ljudtekniker som dålig om hans jobb har svagare nivå än andra. Jag tycker egentligen att problemet är att man idag kan limitera en inspelning så hårt utan att man får någon egentligt hörbar distorsion. Det är nämligen stor skillnad på kompression och limitering vilket inte alla tycks ha förstått. Kompression är mycket snällare en limitering och tidigare var det så att när en limiter jobbade så var det kört men det är det inte idag....jag menar att det behöver inte låta så illa som det gjorde tidigare.

[Nagrania]

Svante skriver: "Hehe, vad säger det om sångarna...?"

Det säger ingenting.

[Morello]

Svante skriver: "Hehe, vad säger det om sångarna...?"

Det säger ingenting.

JO. Antingen har sångaran tafflig hantering av sin egen dynamik eller också står vederbörande och svajar framför mikrofonen, som står för nära. Har flertalaet fonogram där varken kompressor eller limiter (skillnaden skall inte försummas) har nyttjats. Bland annat är det fonogram från Sutdio Blue och Blue Note.

[Morello]

Nagrania,

Problemet med remastern av Buddy Holly är inte klangligt relaterad, utan det är fråga om extrem kompression. Kompressionen är av en sådan dignigtet att fonogrammet inte längre kan nyttjas för aktiv lyssning på rimlig nivå, utan är anpassat till muzak-lyssning.

[Ranefjord]

Nagrania: Jag kan inte de tekniska termerna så, jag får bli förlåten där. Vad jag menar är givetvis illalåtande inspelningar som högst sannolikt kunde låta bättre... poängen är dock fortfarande den samma. Kan det finnas ekonomiska vinster i att få en inspelning att låta illa för det illa-ljudande i sig? Det är <<givetvis>> en spekulering av en konspiratoriskt tänkande JAG, men en INTRESSANT sådan dock!!

[Audiomanikern]

Hej!

Kan det finnas ekonomiska vinster i att få en inspelning att låta illa för det illa-ljudande i sig?

Superhärlig k-teori dock tror barA* det handlar om att ljuda högst men är ju guldläge
för producenten som vill sticka ut... komprimera/limitera mindre! (o Expandera sinnenA*!)
I.o.f.s. finns sådant som skitig garageRock, lowtechIndie trachMetall, osv o en del tjänar pengar!

Mvh A*

[Ranefjord]

[Nagrania]

Morello skriver: "Har flertalaet fonogram där varken kompressor eller limiter."

Det är nog inte alltid så lätt att kunna höra sådant om man använt en kompressor eller om man har föst nivån manuellt. Skälet till att man behöver en kompressor i modern musikproduktion är att bakgrundrna oftast är mixade som en tjock matta. Man skulle kunna kolla lite på riktigt gamla inspelningar från den tiden när man inte hade några kompressorer. Där ligger kompet och slaskar betydligt svagare än vad man tillåter sig att göra idag, med vissa undantag. Ljudidealen har ändrat sig på samma vis som musiken. Det enda som inte har ändrats är den klassiska musiken. När man spelar in livemusik så ska ju även den idag låta som om den var inspelad i studio. Tidigare spelade man ofta in direkt på två kanaler men idag spelar man in på så många kanaler som man behöver i datorn. Bra eller dåligt?

[Morello]

Det är ju minst sagt problematiskt att spela in live med två mickar, eftersom PA-systemet kommer att slaska in. Låt mig ta Barbers ( ) senaste album som exempel. Den är inspelad live och är uppenbart multimickad, men det låter riktigt bra. Faktum är att jag nog inte har en bättre live-inspelning. Det dynamiska omfånget är generöst. Jag känner inte till hur ljudteknikern (Phil Harvey) jobbar. (vet du?) Glädjande är att man låtit Jim Anderson mixa albumet och han är inte någon vän av kompressorer EN spekulation från min sida är att vi kan tacka Jim Anderson och Michael Arnepool (basisten) för att Barbers fonogram hålller en så hög nivå ljudtekniskt som de gör - både Arnepool och Anderson är nog att betraklta som "audiofiler"

Apropå dagens ideal i pop/muzak-branschen, så har jag inte så mycket till övers för det. Allt ska låta som en kompakt geggamojja, där inget tillåts sticka ut. Full sula konstant. Inga dynamiska skiftningar är tillåtna. Det är så jag upppfattar det i alla fall. Hur stor del av skulden man ska lägga på producenten, ljudteknikern och masteringteknikern kan man säkerligen diskutera i det oändliga. Lyssnade på ett fonogram med en kompis band. Det lät rätt duktigt komprimerat, grötigt, distat och smalbandigt och någon masteringtekniker eller producent var inte inblandad. Inte heller framförde bandet önskemål om rekalmradio-sound. I detta fall var det alltså ljudteknikern som tyckte att det skulle låta "fett" Men det kostade ju bara si och så många tusenlappar - själv hade jag vägrat betala och slängt mixen i närmsta papperskorg.

Lyssnade på radio igår för första gången på mycket länge. Det var Lindvall här på forumet som tipsade. Det var en konsert på P2 - ljudkvaliten var föredömligt hög. Heder åt SR P2 som inte låter sig smittas av reklamradion. Jag gick fakitskt och höjde nivån efter en stund. Hurra för P2!

[Nagrania]

På något sätt får man ju skylla sig själv om man inte är med vid mastringen och det kostar inget heller. Jag menar inte att man spelar in live med bara två mikrofoner utan man gör en multimikrofon mickning... i alla fall när man spelar in jazz eller pop. Klassiskmusik kan man spela in med två mickar om det kniper.

Ps. Om man inte är nöjd med ett jobb så betalar man inte förrän man är nöjd.Ds