av IngOehman » 2013-12-10 19:16
Den här tråden har jag missat helt.
Och den är smått fascinerande.
- - -
Dessa är mina uppfattningar:
Surroundfältet och frontalfältet är olika saker, och det finns många skäl till
att så är fallet. Här kommer några av dem:
1. Människans hörsel är inte symmetrisk och då vi med dagens fonogram-
produktionstekniker INTE kodar de verkliga vågutbredningarna så uppstår
ett stort antal artefakter (om de sprungar från de frontala riktningarnas två
eller tre kanaler så brukar jag kalla dem för stereosystemfelen) som beror på
hur systemet samverkar med vår hörsel.
Exempel på "oförmågor" hörseln har som vi kan utnyttja, är t ex att vi inte
hör två högtalare när de står bredvid varandra och spelar samma ljud, vi hör
en fantomprojektion. Det finns hundratals olika tilkortakommanden vår hör-
sel har som man behöver känna till i grunden för att så bra som möjligt bygga
upp ett system som återger upplevelserna så ursprungstroget som det
är möjligt.
Man behöver inte göra många experiment för att se att olika Huygens-bas-
erade funderingar (texWFS) inte är vägen om målet är att återge ljud på ett
så subjektivt ursprungstroget sätt som möjligt. Snarare bereder sådana
tankar påtagligt dåliga vägar. Hörseln måste helt enkelt inkluderas i ekva-
tionen när informationsmängden är så låg som den är här!
Hade vi haft 1000 kanaler till förfogande så hade situationen varit en annan
för då fungerar det faktiskt även subjektivt skapligt bra att rekonstruera våg-
fronter på riktigt (det går att göra både genom att arbeta med diskreta kan-
aler och genom att koda vektoriellt) men så ser det inte ut idag. Det är helt
andra standarder som gäller.
Sätter man sig in lite i hur hörselapparaten fungerar så är detta ingen märk-
lighet utan det är snarare rätt så självklart. Liknande fantomprojektion som
går att skapa frontalt uppstår inte om man har två bredvid varandra stående
rakt åt sidan.
Detta och hundratals andra exempel på riktningsolikheter och andra höregen-
skaper vi har, är orsaken till att det är först när man lärt sig en massa om hur
hörseln fungerar som man kan avgöra hur dekodningen bäst bör gå till/se ut
för olika riktningar.
Och skälet att man gör olika är alltså inte för att det skall bli olika, utan
för att det skall ha goda chansen att bli rätt så lika!
Målet är en ursprungstrogen återgivning - medlet behöver då anpassas till för-
utsättningarna. Och sådana handlar inte bara om hörseln... Till punkt 2!
2. De system som vi normalt har att förhålla oss till för återgivning av olika
kodade surroundljud är alla asymmetriska.
De tre frontkanalerna representerar tre riktningar som i filmsammanhang är
väl valda 22,5 grader isär. Utöver den 45-gradiga stereobildsöppingsvinkeln
(från L via C till R) så återstår 360-45 = 315 grader.
Inom detta intervall har vi två kanaler (och tre kanalmellanrum) om det är ett
5.1-fonogram som skall dekodas. Det betyder 105 grader mellan varje kanal
för bakre ljudfältet, om de placeras symmetriskt.
Det är dock välkänt att det inte är en optimal placering (då det försummar att
lägga vikten där kodad information blir dekodad med maximal informationstät-
het) utan sidokanalerna bör placeras mer eller mindre rakt ut åt sidorna eller
något bakom detta (100-120 grader bakom "rakt framåt" enl. ITU, en stan-
dard som man i och för sig inte skall ta alltför mycket på allvar).
Det ger en bakåtriktad "stereoöppingsvinkel" om jättelika 120 - 160 grader!
Jämför med de 45-46 grader som gäller framåt för en god återgivning... Gör
man det så är det svårt att INTE förstå att förutsättningarna inte alls är de
samma för de högtalare som har uppdraget att återge frontalinformationen
och de som har i uppdrag att spela surroundnformationen.
3. De flesta lyssningsrum är i sig asymmetriska. Det finns många goda skäl
till att så är fallet. Kvadratiska rum är dåligt med avseende på vilka resonans-
moder som uppstår. Placeringen i mitten av rum fungerar dåligt i små rum där
schrörder-frekvensen infaller långt upp i audioområdet.
3b. Av samma skäl som man inte bör sitta i mitten av små rum (jätterum är
utmärkta i mitten), i kombination med att många olika lyssnare bör kunna
lyssna och njuta av en god återgivning samtidigt, så behöver surround-hög-
talarna vara anpassade på flera olika sätt, väsensskilda från vad man behöver
göra med fronthögtalare, för att tillgodose behovet god funktion trots rimligt
fria val av lyssningsplatser inom lyssningssfären.
4. Filmljud mixas i EN högtalare för var och en av de främre kanalerna, men
för avspelning i MÅNGA högtalare när det gäller surround-kanalerna (ITU-
standarden används för övrigt inte överhuvudtaget i seriösa filmsamman-
hang).
Även detta kan ses som ett starkt argument för att spela upp filmljud med
multipla högtalare (och högtalare som är gjorda för detta*) trots färre antal
kanaler. Min uppfattning är att det börjar likna något när man når ungefär 6
högtalare för surrundfältet, oavsett om det är kodat till två eller flera kanaler.
Åtta är bättre men inte så mycket.
Om konventionella högtalare används för surroundfältet så behöver man ha
många flera. Skälet är att de har sina loobers maxima riktad rakt framåt, och
därför samverkar de dåligt med varandra. I stora biograflokaler kan samma
framåtriktadeegenskap vara en tillgång dock. Högtalaren måste optimeras för
de rumsliga förutsättningarna helt enkelt. Detta gäller även för surroundhög-
talare.
5. Kanaldistributionen är inte bara ojämn när man går cirkeln runt - det är
dessutom så att INGA medel alls är tilltagna för att kunna koda uppifrån
kommande ljud!
Inga andra än att surroundhögtalarna i sig skall placeras över öronhöjd så-
ledes att fantomprojektioner i surroundfältet skall kunna ges ett lyft när man
blandar alla kanaler på bra sätt, utan C. Detta kan och bör, ja rent av måste,
adresseras, om man vill kunna dekoda filmljud på ett vettigt sätt även i rum
av hemmabiostorlek.
- - -
Med detta sagt om i varje fall vissa av förutsättningarna, så tänkte jag gå
vidare genom att komma fram till vilka egenskaper surroundhögtalare be-
höver ha, men jag får be att återkomma med detta.
Hoppas så långt, att så många som möjligt förstått att man gör olika för att
det skall bli lika. Och att skälet till behovet av att det skall göras olika är alla
de asymmetrier som finns, både med avseende på vår hörsel, med avseende
på systemuppbyggnaderna/hur man kodar, och på hur rum av andra skäl be-
höver utformas för att dess totalverkan skall bli god.
Vh, iö
- - - - -
PS. För att inte i onödan komplicera frågan och för att "verklighetsanpassa"
den så bortser jag ifrån att det även finns 7.1, 10,2... Att bortse ifrån det är
rimligt när typ 99% av alla bluray-släpp har 5.1-kodat ljud.
Metoder att från 5.1-ljudfiler skapa nya kanaler, som t ex frontala höjd- och
bakkanaler bortser jag helt ifrån eftersom de inte representerar återgivning
av fonogrammet utan bara skapar effekter. Vad man sedan tycker om dessa
är upp till var och en.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Det är så vi brukar orientera oss.
för återgivning av efterklang. Det bygger på Bremens ljudkoncept och den har jag inte offentliggjort ännu. men jag vill med dessa mina skriverier frambringa tankar hos läsaren 
). Det är ju faktiskt ljudkällor och inget annat.
