Hifi-historia: Vebjörn Tandberg dog för 30 år sedan

[Kjell_Kranzberg]

Just i dag, på kvällen den 30 aug, för trettio år sedan, gick Vebjörn Tandberg ner i garaget till representationsvillan på Nordbergveien i Oslo. Han satte sig i sin lilla bil, startade motorn och svalde en handfull sömntabletter. Morgonen därpå hittades han död.

Genom alla år, från starten 1933, hade han målmedvetet byggt upp sitt företag till en av Norges största exportindustrier. Produkterna hade världsrykte och Vebjörn Tandberg själv omtalades som en ny typ av företagsledare, en föregångsman som menade att de anställdas trivsel gick hand i hand med produktion och kvalité. Företaget ordnade fester, utflykter, idrottsevenemang och t o m konserter för sina anställda. Detta redan på 50- och 60-talen. Vebjörn Tandberg gick själv regelbundet runt i fabrikerna och lyssnade på sina anställda; även de på fabriksgolven. Han ville vara personligt bekant med alla. Men i grund och botten var det ändå han själv som bestämde och tog alla avgörande beslut.

På 70-talet hamnade företaget i problem. Konkurrensen från de asiatiska tillverkarna ökade. Tandberg behövde statligt stöd. Kravet för att få det, var att staten fick in folk i styrelsen. Vebjörn Tandberg skuffades undan, hans ledarroll övertogs av andra.
Även fast han förlorade sin makt, fortsatte han att gå runt på fabrikerna och prata med de anställda, precis som tidigare och precis som om han fortfarande var chef. Han uttryckte ofta missnöje med den nya styrelsens arbete. Styrelsen mer eller mindre förbjöd honom att fortsätta med fabriksbesöken och man beslutade dessutom att representationsvillan skulle säljas. Vebjörn Tandberg bodde själv i den.
Det blev droppen som fick bägaren att rinna över.


Vebjörn Tandbergs "avsked":


Så här skrev tidningen "Kapital" om de händelser som gjorde att Vebjörn Tandberg tog sitt liv:


Vebjörn Tandberg förstod vad det var värt att vara omtalad och känd. När en ny fabriksanläggning skulle invigas, lät han fotografera sig med väska och tältsäng. Han skulle övernatta i den nya fabriken...


Företagets villa på Nordbergveien i Oslo hade all tänkbar lyx:


Nyheten om Vebjörn Tandberg död. Ur Aftenposten:


Vebjörn Tandberg blev 74 år.

[dimitri]

Ett imponerande utgrävningsarbete.
Tack Kjell.

[Poppen]

Den tilsatta styrelsen villväl inte bli påmind om sin inkompetens.
När företaget gick dåligt tog vill de väl sälja ut villan för att få ut fallskärmarna.
Tandberg hade ju kunnat räddas som ett småsklaigt hi end företag.
Nu gick ju företaget ändå i KK.

[shifts]

Ett imponerande utgrävningsarbete.
Tack Kjell.

Ja, tack som sjutton. Spännande läsning.

[Kjell_Kranzberg]

Den tilsatta styrelsen villväl inte bli påmind om sin inkompetens.
När företaget gick dåligt tog vill de väl sälja ut villan för att få ut fallskärmarna.

Av de tidningartiklar, böcker och universitetsavhandlingar jag läst om Tandberg finns inget som tyder på att "den delvis av norska staten sammansatta styrelsen" skulle ha arbetat för egen vinning. Medlemmarna hade säkert ett äkta intresse av att verkligen rädda företaget. I styrelsen satt bl a advokater och ekonomer vilka var bland de skickligaste i Norge vid denna tid. Som jag ser det hade de dock inte tillräcklig kompetens inom elektronikindustri. Det hade Vebjörn Tandberg och mellan honom och styrelsen blev det meningsmotsättningar.
Man ska också komma i håg att Vebjörn Tandberg var en mycket speciell företagsledare. Han var fabriken. Han genomsyrade företagets hela verksamhet och det var han alena som tog alla avgörande beslut. På samma gång var han väldigt skicklig på att få sina anställda att känna sig uppskattade, viktiga och behövda. Företaget hade bl a arbetstider, semestervillkor och pensionsvillkor som var betydligt bättre än vad som var regel på den norska arbetsmarknaden.
För Vebjörn Tandberg var fabriken allt. Han gjorde ingen skillnad mellan arbete och fritid. Tandberg var inte gift och hade inga barn. Det gick rykten om att han var homosexuell, men dessa rykten bekräftades aldrig. Fabriken var hans liv och han tycks inte ha varit speciellt intresserad av ekonomisk vinning för egen del. Han verkar ha haft ett genuint intresse för främst radio men även för hifi. Forskningsavdelningen på fabriken i Kjelsås i Oslos norra förorter skulle vara bland de bästa i världen.
I ljuset av detta är det kanske inte så konstigt att han förlorade meningen med livet, när han skuffades undan och ut från sitt livsverk.
Men man ska ändå till sist komma ihåg att "den nya styrelsen" inte sparkade Tandberg av någon sorts elakhet. Vebjörn Tandberg var 74 år och åldern hade börjat ta ut sin rätt. Han lär den sista tiden ha framfört vissa underliga förslag till styrelsen. Kanske ansåg styrelsen att gamle Tandberg var en belastning i ansträngningarna att rädda företaget.

En händelse som skett flera år tidigare bidrog också till undergången. Tandberg "var tvungen" att överta Radionette, Norges elektronikindustri nr 2. Radionette var ett företag av helt annan typ än Tandberg. Jan Wessel, Radionettes ägare, var en gammaldags krämare, intresserad av att tjäna så mycket pengar som möjligt på sitt företag. Lite tillspetsat kan man säga att Radionette vill sälja medan Tandberg ville forska och leda utvecklingen inom hemelektronik. Radionette blev ett ok för Tandberg. Vebjörn Tandberg var egentligen emot övertagandet, men kände sig tvungen att acceptera det för att få statligt stöd. Han satte aldrig sin fot i Radionettes fabrik i Sandvika i sydvästra Oslo.

Vill man läsa om Tandberg kan jag speciellt rekommendera boken "Mennesket i bedriften" av Vebjörn Tandberg och "Mine år ved Tandberg" av Andreas Skogvold. Bägge går att beställa hos vilket bibliotek som helst. Man tar hem böckerna från Deichmanske biblioteket i Oslo.

På vintageavdelningen på www.hifisentralen.no har jag lagt ut en liten lista med tips på intressant läsning om Tandberg.

M v h

[Poppen]

OK jag hade fel den här gången .