migu1971 skrev:Kraniet skrev:migu1971 skrev:Det förklarar ju inte varför jag upplever det att låta bättre med spikar på just mina högtalare i mitt lyssningsrum. Sen har ju vissa högtalartillvärkare en dämpplatta i botten som absorberar vibrationerna
och spikar under den sedan. Har även provat mjuka kuddar under ett par Thiel cs 3.6 och upplevde samma sak där det lät helt enkelt bäst med spikar
Det beror helt enkelt på att det man "tycker" låter bra/bättre inte alltid har med "korrekt" återgivning att göra. Om du läser tråden igen så ser du att ingen motsäger att spikes
gör en skillnad.
Själv var jag helt inne på spikes förr (vilket framgår från tråden jag länkade till ovan..). Detta eftersom jag då var färgad av Linn-idén om "mer takt = bättre/korrekt".
De allra flesta verkar vara överens om att spikes förbättrar "taktkänslan". Man upplever helt enkelt att musiken får ett bättre "driv". Detta har dock inget med originalmaterialet att göra utan är en
förändring av det ljud som finns på/kommer från skivan.
En del tycker det låter "bättre" andra tycker bara det låter "annorlunda" andra tycker det låter "sämre". Sen finns det dom som inte bryr sig utan bara tycker spikes är "fel" eftersom de förvränger originalljudet.
Så förklaringen till att du och andra tycker det låter bättre är därför att spikes påverkar ljudet och att du med flera upplever detta som varandes bättre.
Däremot har det inget med "korrekt" ljudåtergivning att göra eftersom spikes förvränger originalljudet.
Det blir lite som att baka äppelkaka med päron. Du kanske gillar päron bättre men då är det inte längre äppelkaka. Men förklaringen till att du gillar päronkakan bättre är för att päron inte smakar som äpplen och du gillar päron bättre än äpplen.
Då e det väl så att jag gillar ett ljud med sväng i det e väl det som är meningen att det ska svänga om musiken. Korrekt eller inte men bra mycket roligare.
Ja så kan det vara. Men alldeles säkert är det inte.
Ibland så spelar ens undermedvetna spratt med sin ägare.
Jag har vid ett flertal tillfällen gjort blindtester mellan spikfötter och mjuka fätter (SD-fötter närmare bestämt) och har då funnit att det inte alls hör till ovanligheterna att de som i öppna tester hela tiden har föredragit spikfötterna, plötsligt tycker att det är SD-fötterna som låter bäst!
Vad kan nu det beror på? Ja en sak kan man ju säga på en gång, och det är att det visat att skillnaden finns där. Men varför föredrar man plötsligt det andra? Jag tror det oftast är så enkelt som att det är de mjuk fötterna som låter bäst, ävn subjektivt. De ger störst rytmisk integritet, störst genomsiktlighet in i ljudbiden, renast ljud - men de har en svaghet: Det är svårt att förstå att det kan vara så!
När man lägger handen ovanpå högtalaren så känns det ju som om den på spikfötter står hur stadigt som helst, medan de som står mjukt svajar lealöst. Men för musiksignalen är det tvärtom - den på spikar kan lätt sättas i reonans, medan den som står mjukt är håller emot med sin egenmassa, som ju i sig är oresonant*.
Så i blindtestsituationen kan inte längre det undermedvetna få lyssnaren att höra "rätt saker från rätt högtalare", utan vi har bara ljudet att utgå ifrån, och då hör man hur det är istället.
Kan nämna en intressant parallell. Om man låter någon lyssna på en siren svagt ett tag (Tuuut-tooot-tuuut-tooot... varannat tut lite mer än en kvart lägre) sedan lägger man på ett bredbandigt rosa brus som är så starkt att de maskerar alla möjligheter att höra den där sirenen. Och så frågan man lyssnaren - här du sirenen bakom bruset?
Det gör alla.
Experimentet upprepas men denna gång är det en ringsignal man startar med istället (svag i nivå), som sedan överröstas av ett rosa brus som är så starkt att det maskerar ringsignalen (så att den inte går att höra bakom bruset) och frågar om de hör den bakom bruset.
Det gör alla.
Nåväl, vad har man nu visat med det här experimentet? Har man visat att kända gränser för maskeringsgenskaperna är felaktiga? Nej, det har man inte. Det man har visat är, att man hör det man lyssnar efter. Och hur vet jag det då? Jo det var ju jag som gjorde experimentet, och jag kan försäkra att ingen av dem som lyckades höra sirenljud eller ringsignalen under bruset gjorde det, för de fanns inte där! De lyssnade på samma brus, och ursprungsljudet låg inte kvar under bruset. Men det räckte att jag påstod att det gjorde det (trots att alla också fick veta att det skulle vara helt maskerat under bruset) för att alla skulle höra det. Saken är ju den, att det fortfarande var någonting som de visste hur det lät, som de lyssnade efter. Det man lyssnar efter hör man ofta, och ju mera komplicerad signalen man letar i, desto större är risken att man hittar något som inte finns, annat än i det undermedvetna. Brus är en mycket komlicerad signal, där det är lätt att höra spökljud som kommer från den undermedvetnas förväntningar. Samma sak gäller musik!
Kort sagt: Det är svårt att utvärdera "spikfötter kontra mjukfötter" på ett relevant sätt innan man gör det blindt, eller har lyckats skaka av sig de förväntningar (de ligger i det undermedvetna, så de är svåra att bara tänka bort, man måste modifiera hela sin föreställningsvärld, vilket betyder att man måste lär sig något nytt) som annars får en att höra saker som inte finns. Suggestionseffekter kan dock förleda i andra riktnigen också, så att tro att det går bra att testa oblindt efter att man lärt sig hur fysiken runt detta fungerar, är nog fortfarande att bedra sig själv.
Vh, iö
- - - - -
*Men mjuka fötter är inte tillämpligt om högtalarens massa inte är i varje fall 100 gånger större än membramassan. Om baselementets membran väger 50 gram så måste alltså högtalarne väga åtminstone 5 kg.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
