av Maarten » 2004-10-26 17:07
Varsågoda:
"En liten detalj som kan verka lite akademisk, men likafullt är bra att vara på det klara med om man skall slippa bli korrigerad (som du blir nu!), är att inte missförstå och/eller missbruka begreppet diffraktion.
Jag har flera gånger sätt påståenden om att diffraktionen elimineras med en oändlig baffel. Det stämmer inte alls. Man har nämligen rikligt med effekter från diffration även i oändlig baffel - från begränsningen i membranstorlek. Det är inte praktiskt märkbart vid så låga frekvenser att membranet är mindre än 1/4 våglängd, ej heller är det märkbart vid så höga frekvenser att membranet blir en planvågsstrålade (låt säga att membranet är större än 10 våglängder), men däremellan...
Om man använder ett högtalarelement med runt, platt och styvt membran (perfekt kolvformig rörelse) i oändlig baffel så får man en synnerligen ojämn tonkurva!
Det beror på diffraktionen av membranet. Det är inte oändligt stort. Tonkurva i olika riktningar krakas av diffraktionen i membrankanten. Som inte skall förväxlas med egenskaper i gummiupphängningen eller olika sorters kantreflexioner, vilket är något helt annat än diffraktionen. En mjuk kon eller en hård dome är bättre, men helt diffraktionfritt blir det aldrig.
Finurliga och skickliga elementdesigners kan trolla bort lite av dessa diffrationseffekter, liksom man kan bekämpa dem genom att välja baffelmått som genererar ny diffraktion (och kantreflexer), som i möjligaste mån kompenserar för membrandiffraktionen.
Vh, Ing. Öhman"