Harryup skrev:Naqref™ skrev:luminous skrev:Vad visar kurvan, Naqref?
Förenklat: Den tonkurva en högtalare bör ha om den placeras 20-30 grader ut från lyssnarens 0-gradersriktning för att kunna prestera en maximalt trovärdig fantomprojetion rakt fram.
Man utgår ifrån hrtf för nollgradersriktningen (integrerat över ett område rakt framifrån) och jämför med hrtf för båda öronen med ljud som kommer i ca 20-30 grader ut ifrån 0-gradersriktningen (integrerat över ett lämpligt område).
hrtf=Head Related Transfer Function
Och om man vinklar in högtalarna? Har sett på bilder att t.ex. pI60 har stått med lite olika vinklar.
Invinklingen påverkar ingenting. Den är aldrig större än att man sitter inom det område som är försett med kompensationerna. Den har med andra saker att göra, närmare bestämt att vidmakthålla en holografisk återgivning inom ett maximalt stort lyssningsfönster.
Harryup skrev:Har även sett absorbenter så väldigt nära högtalarna och det borde också ge ett annorlunda ljud jämfört med en absorbent 50 cm ifrån högtalaren och snett bakom.
Nej, avståndet till en absorbent (som fungerar, det vill säga absorberar) spelar ingen roll (annat än att den behöver vara olika stor och olika tjock beroende på dess avstånd till högtalarna) för det som är grejjen med en absorbent är att det inte kommer något ljud ifrån den. Då spelar det heller ingen roll på vilket avstånd den står. Däremot kan behovet av absorbenten (om det är en sidovägg) minska om avståndet är tillräckligt stort. Då duger det med en diffusor, och är det ännu större så behövs ingenting alls.
Harryup skrev:Och avståndet till högtalaren?
Det påverkar inte tonkurvan och därför inte heller de basala kompensationerna (däremot de intrikatare, eftersom några av dem är en funktion av spridningsegenskaper och rum).
Harryup skrev:Och om jag spelar en mono-skiva?
Det fungerar utmärkt - med reservation för att man kan ifrågasätta om mono är speciellt kul att lyssna på alls i anläggningar som är perfekta stereoåtergivningsanläggningar. En sådan anläggning har estremt bra fokus, och att lyssna på mono och sitta i mitten blir då att lyssna på en extremt liten fontomprojicerad ljudpunkt. Jag kan föredra att lyssna på mono antingen från någon annan lyssningsposition än just i mitten, eller ännu hellre i en anläggning som är optimerad för monolyssning, det vill säga en som bjuder på lite skapad, falsk ljudbildsstorlek, som kompenserar mediets oförmåga att återge sådan.
Men frånsett det så är det inget större problem att lyssna på mono. Jag gör det ofta och gärna.
Harryup skrev:Multimickat eller X-Y vid inspelningen.
Multimickat och X/Y ger ju exakt samma stereosystemkompensation, eftersom det är två helt kompatibla koincidenta tekniker - alltså amplitudsskillnadsstereo.
Däremot ger AB-teknik lite annorlunda stereosystemkompensation, men skillnaden är trots allt minimal och ingenting man behöver bry sig om. Samma kompensation fungerar superbt bra i båda fallen.
Harryup skrev:Kan olika inspelningars karaktärer medverka eller motverka en kompensation i direktljudet?
Nej, det har ingen betydelse. De karaktärer (färgningar) som finns på inspelningen förmedlas minst lika bra genom en återgivningsanläggning som inkluderar stereosystemkompensationerna. Stereosystemfelskompensationen kan bara finnas i högtalarna och inte tidigare i kedjan. Den kan nämligen inte införas förrän signalen kommer in i ljudfältsdekordern. Den tillhör ju bara en del av högtalarens rymdvinkel. Därför kommer den heller aldrig att konkurrera med eventuella tonkurveegenskaper som lagts till inspeölningen tidigare i kedjan, redan på fonogrammet eller senare.
Harryup skrev:Musikstil, säg att jag spelar någon musik med väldigt lite eller för ögonblicket ingen energi i de register som kompenseras, har jag då inget problem med stereosystemet alls?
Nej, då har du inte det. Så om du uteslutande spelar musik som inte har någon energi överhuvudtaget mellan 700 och 7000 Hz så behöver du inte bekymra dig för stereosystemfelen, nej.

Hoppas för din skull att din musiksmak inte är så limiterad, utan mera varierad är så. För annars det lär betyda att det inte existerar några fonogram överhuvcudtaget som du kan lyssna på.
Kan nämna att det samma gäller den som bara lyssnar på singulära sinustoner, även om de finns inom intervallet 700 - 7000 Hz. Stereosystemfelen yttrar sig nämligen bara när man återger
klanger stereofoniskt.
Harryup skrev:Är elementtoleranserna efter ett eller annat års användade fortfarande så snäva att efter inspelningen så kommer alla bete sig likadant?
Oja. Om så inte är fallet räcker det som skäl för att välja ett annat högtalarsystem.
Jag jämförde alldeles nyss ett diskantelement till pi60s från 1999 som spelats timmatals dagligen sedan dess (stundtals på mycket höga nivåer) med ett helt nytt element (tillverkat 2007, det vill säga de som jag använder för pågående produktion). De överensstämmer med varandra inom +/- 0,3 dB från 125 Hz och upp till över 20 kHz*. Observera att jag då jämför BÅDE vad 8 års skillnad i produktion PLUS tio års bruk i högtalarna för med sig. (Phon var här, och kan förhoppningsvis bekräfta detta om någon inte tror det.)
Harryup skrev:Finns det verkligen en kompensation som funkar under alla olika förutsättningar?
Javisst! (Med reservation för att du med "alla" kanske menar mer än de fall du nämnde.)
Om de inte gör det så är de ju inte användbara kompensationer alls. Korrekta stereosystemkompensationer är både absoulta och relativa, och de relativa komponenten är hur de påverkat olika utstrålningsriktningars förhållanden till varandra. De är även oberoende av inspelningens klang och av alla de andra saker du nämnt.
De är dock inte oberoende av högtalaruppställningen. Om man har ställt en högtalare uppe i en bokhylla och den andra bakom soffan så är de exempelvis helt meningslösa.
Om man använder högtalare vars direktljud ledsagas av stora mänger från direktljudet oskiljbara ljud, minskar betydelsen av stereosystemfelskompensationera. För att man skall kunna göra det krävs dock rum med väldigt lite dämpning och högtalare med låg halt direktljud och en väldigt rak energikurva.
Vh, iö
- - - - -
*Kan tillägga att elementen dock skiljer sig åt över 20 kHz, eftersom jag ändrat limningen mellan bobin och dome en smula, och det nya elementet sträcker sig därför upp till 30 kHz, medan det gamla faller över 24 kHz. Kan även nämna att de sisådär +/- 0,3 dB är i ungefär samma storleksordning som produktionsspridningen. Det går således från mätningen inte att konstatera någon åldring överhuvudtaget. Har gjort massor av liknande åldringsstudier, och kommit fram till samma resultat varje gång - åldringen efter inspelning¤ är i det närmaste ickeexisterande.
¤Avråder för övrigt från ALLA försök att spela in högtalare med andra metoder än att använda dem som vanligt. Högtalarna skall absolut INTE spelas på när ingen lyssnar på dem. Att avstå ifrån det är det bästa sättet att garantera att de inte drabbas av en massa okynnessignaler som det inte mår bra av (marknadsförda som lämpliga att använda för att spela in audioutrustning med?).
Det man står ut med att själv lyssna till står även högtalarna ut med, det kan man vara nästan säker på. De som inte känner till fenomenet inpelning är (inte förvånande) de som spelar in högtalarna bäst!
Låt det gärna ta sin tid. Sätt INTE på någon reklamradiostation och gå hemifrån.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).