Vilken skivinspelning är den bästa du hört, rangordna

[Bill50x]

Morello,

Du har helt rätt när det gäller originalutgåvan av Brothers in Arms. Snart 20 år gammal och från den digitala gryningen, men med mycket hög ljudkvalitet för en icke audiofilinspelning.

Undrar just varför "alla" gillar den här skivan? Precis som Peter Gabriels första digitala utgåvor (inspelade digitalt men utgivna på vinyl) låter det helt kass. Kyligt osvängigt och oengagerande. Hur någon kan gilla detta är för mig helt främmande. Jodå, bättre och tydligare detaljer, fastare bas - allt "hifi" är bättre. Men sämre musik. Jag köpte "Brothers... " när den kom ut (på vinyl) och jämförde med cd´n, det var ju alldeles nytt då. Men, antalet gånger jag spelat den skivan sedan dess kan räknas på mina fingrar.

De första två-tre (digitala) skivorna från Peter Gabriel, efter hans första två soloplattor med covers, är lika trista de. Det är först senare som han fått "ordning på torpet" och levererat något lyssningsbart.

De som lyssnar på musik och inte "hifi" borde höra detta, någon?

/ B

[PEKKA]

Jag har några favoriter på vinyl
En del femtio-sextiotalare bla
Gershwin Rapsody in Blue på Everest (SDBR 3067)
som låter bra både tekniskt och framförallt musikaliskt
Stravinsky Pulcinella suite med Anserment (decca sxl 2188) också den en pärla.
Och till slut en mycket dynamisk och välljudande inspelning
av Khachaturians Spartacus (decca sxl 6000) med Khachaturian
själv som dirigent.


PEKKA

[MichaelG]

Och till slut en mycket dynamisk och välljudande inspelning
av Khachaturians Spartacus (decca sxl 6000) med Khachaturian
själv som dirigent.

Ja visst är det en härlig inspelning!

//Michael

[Flint]

Morello,

Du har helt rätt när det gäller originalutgåvan av Brothers in Arms. Snart 20 år gammal och från den digitala gryningen, men med mycket hög ljudkvalitet för en icke audiofilinspelning.

Undrar just varför "alla" gillar den här skivan? Precis som Peter Gabriels första digitala utgåvor (inspelade digitalt men utgivna på vinyl) låter det helt kass. Kyligt osvängigt och oengagerande. Hur någon kan gilla detta är för mig helt främmande. Jodå, bättre och tydligare detaljer, fastare bas - allt "hifi" är bättre. Men sämre musik. Jag köpte "Brothers... " när den kom ut (på vinyl) och jämförde med cd´n, det var ju alldeles nytt då. Men, antalet gånger jag spelat den skivan sedan dess kan räknas på mina fingrar.

De första två-tre (digitala) skivorna från Peter Gabriel, efter hans första två soloplattor med covers, är lika trista de. Det är först senare som han fått "ordning på torpet" och levererat något lyssningsbart.

De som lyssnar på musik och inte "hifi" borde höra detta, någon?

/ B

Instämmer. Vissa lyssnar på musik, andra på teknik och ljud.

[bostrowskij]

Lägger också en röst på Zappas "Yellow Shark".
Andra plattor med bra ljud är Ronstadt/Parton/Harris - "Trio" och Rickie Lee jones "Pop Pop" ( på vinyl)

[Maarten]

Bill50x!

Det du skriver tycker jag luktar fördomar. Att du inte gillar Dire Straits i din anläggning köper jag rätt av, men resten av slutsatsen delar jag inte alls. Men det skulle bli en lång diskussion, varför jag står över den tillsvidare.

Mvh Mårten

[Morello]

Bill50,

Albumet spelades in 1985 och det fanns högklassiga digitala inspelningssystem redan på 1970-talet. Telarc har som bekant alltid spelat in digitalt. Kan det vara så att du saknar lite av rullbandarnas dist och brus?

Man kan självklart ha synpunkter på musiken och mixen, men det torde stå bortom allt tvivel att "brother in arms" låter tämligen rent, dynamiskt och bredbandigt.

[Bill50x]

Kan det vara så att du saknar lite av rullbandarnas dist och brus?

Man kan självklart ha synpunkter på musiken och mixen, men det torde stå bortom allt tvivel att "brother in arms" låter tämligen rent, dynamiskt och bredbandigt.

Jodå, brus, dist och knaster i måttliga doser kan bidra till ett mysigt ljud

Och visst låter "Brothers..." rent, dynamiskt och bredbandigt. Men det svänger ju inte! I alla inte då jag lyssnade på den sist, får väl rota fram mina exemplar och spela dom igen så jag är uppdaterad.....

Jag har i en annan tråd (?) berättat om Red Norvos inspelning julen -57, inspelad med tre mikar till en hembyggd tre-kanalsbandare med rör. Och utgiven på en 45-varvs vinyl för 20 år sedan. DET svänger och är mycket dynamiskt!

/ B

[hifirocker]

Lägger också en röst på Zappas "Yellow Shark".

Ni syftar på cdutgåvan va? Har planer på att beställa hem lite Zappa framöver, har aldrig satt mig riktigt in i hans musik, denna skiva verkar ju vara trevlig att börja med .

[Isidor]

Bill50x,

De som lyssnar på musik och inte "hifi" borde höra detta, någon?

Som jag mycket noga påpekat tidigare i denna tråd talar vi om ljudkvalitet och inte musikkvalitet här. Även om jag tycker att Dire Straits kan vara riktigt bra ibland så är de knappast det svängigaste bandet i världen*. Detta faktum kanske bara framgår alltför väl i originalutgåvan av Brothers in Arms.


Flint,

Instämmer. Vissa lyssnar på musik, andra på teknik och ljud.

Bättre kan du, det vet jag.


*Gäller i mitt tycke även Sultans of Swing, låten som får de riktiga Straitsdiggarna att studsa omkring som treåringar i en hoppborg. Sorry alla Knopfler-fans.

[MichaelG]

Jag sitter just nu och lyssnar på "Háry János suite" av den ungerske kompositören Zoltán Kodály. (Sidan 2 på LP:n - sidan 1 är "musik för stråkar, slagverk och celesta" av Bartók.)

Inspelningen är med Cencertgebouw Orchester, Amsterdam under ledning av Bernard Haitink. Skivmärke Philips.

Jag vet inte om inspelningen finns på CD, men på LP är den härligt dynamisk och välljudande (och musikalisk!). Dessutom är just denna orkestersvit (förutom att vara förbålt trevlig musik - till skillnad från Bartók som har fler dimensioner och därmed blir mer krävande) synnerligen bra "hifi"-musik. Detta tack vare att det händer mycket hela tiden i hela orkestern. Smattrande trumpeter o tromboner. Klang, kling o skrammel. Dundrande strortrumma. Härligt!

Hälsn. Michael

[Flint]

Flint,

Bättre kan du, det vet jag.

Nej tyvärr, det var det bästa jag kunde komma på.
Börjar nog tappa stinget.

[PekkaJohansson]

subjektivisten åkallar åter igen Steve Hoffman för sina utsagor om Beatles. Jag kan inte öppna länken (finns någon uppdaterad sådan?), men bidrar gärna med följande:

Jag äger så gott som alla Beatles originalvinyler i mono och stereo (1-3 pressningarna, som oftast kom ganska tätt på varandra), de flesta monosinglarna och ett gäng EP, alla i engelsk press. Därtill har jag alla CD-album, -7 cm-singlar och -EP, liksom de nyare "Live at BBC" och "Anthology vol 1-3" på CD (Anthology även på DVD).

Efter att ha lyssnat under 15 år och tagit del av det mesta som skrivits om Beatles på CD tror jag man kan dra slutsatsen att EMI:s tekniker gjort ett utomordentligt jobb med att överföra banden till CD, vilket skedde med början år 1987. Den som vill höra hur Beatles lät i studion kan lugnt köpa original-cd-utgåvorna. Teknikerna och producenten George Martin ägnade mycket tid åt att lyssna på mastertaperna, hitta de korrekta versioerna och göra ett allmänt snyggt arbete. Inget onödigt har lagts till eller dragits ifrån. "Help!" och möjligen "Rubber Soul" ommixades med originalmastern som referens pga dålig bandkvalitet. Denna omsorg ska vi vara tacksamma för. Den Beatles-samling som kom härom åren under titeln "1" låter inte kul! Likaså finns en onaturlig kliniskhet i flera av de ommixningar som gjorts för "Anthology"-projektet.

Själv undviker jag diverse sk audiofilutgåvor och nyare återutgivningar av äldre musik, som ofta kännetecknas av elaka ingrepp i musiken. Det verkar vara legio att ta isär musiken spår för spår, brustvätta och sätta ihop, och sedan yra om "ökad klarhet och detaljeringsnivå". Tillvägagångssättet påminner om att smälta ner en Rembrandt och sedan återanvända färgerna så gott det går till att göra en replika. Att t ex George Martin och Beatles utnyttjade akustiken i Studio 2 i Abbey Road har man uppenbarligen varken förståelse eller respekt för. Det gäller så gott som ALL remastrad (dvs utgiven en andra gång på CD) äldre musik från mitten av 90-talet och framåt.

Ett antal amerikanska remasteringtekniker som genom åren svarat för inte bara ursprungsotrogna utan också högst varierande utgåvor av de senaste 50 årens populärmusikskatt, har mycket att svara för inför kommande generationer. Jag kan bara uppmana folk som är intresserade av denna musik att läsa på, studera omslagen noga och undvika långa "credit notes" som vittnar om att många varit inblandade i produktionen. Generellt har de stora bolagen (EMI, Capitol, Sony) förstört musiken i mindre grad än de sk återutgivningsbolagen. Men även dessa börjar synda, som när Capitol ersatte den första, fantastiskt välljudande Beach Boys-utgivningen från 1991 med processade "24-bit HDCD"-utgåvor senare på 90-talet. Dansken Ernst Jörgensens totala ommixningar av hela Elvis-katalogen ska vi bara inte tala om...

Förresten, Beatles vita album från 1968 var ett av de första popalbum som spelades in på 8 spår. Beatles hade tröttnat på studioexperimenten och spelade - trots den pågående splittringen - tillsammans som ett band igen. De resulterande banden, som fick editeras ganska hårt av George Martin, låter i mina öron oerhört mycket bättre än det mesta som görs i rock och pop-väg idag.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Morello]

Bill50x,

Jag talade alltså om ljudkvalitet, inte om sväng och annat som har med musikerna att göra.

[NNord]

Steve Hoffman, är han duktig?

Han har ett forum som är ganska stort med många medlemmar.

www.stevehoffman.tv

[Bill50x]

Bill50x,

Jag talade alltså om ljudkvalitet, inte om sväng och annat som har med musikerna att göra.

Jag är väl ibland lite "Linn-influerad" men visst kan (brist på) sväng ha tekniska orsaker? Och bristen på sväng har jag hört på flera tidiga digitala inspelningar. Nu tror jag inte att det hänger på den digitala principen i sig utan att man helt enkelt inte var duktig nog att göra goda a/d- och d/a-omvandlare. När cd-spelarna dök upp i början på 80-talet gjordes det en del tester i hifitidningar och där lyssnade man inte ens, för ljudet var ju perfekt. Man jämförde pris och features för att ta det kort. Jag menar, vem kan höra skillnad på spelare när alla mäter >100dB s/n, spikrak frekvensgång och omätbar dist? Felet man gjorde var väl att kopiera mättekniken från analoga apparater.....

Jag var själv skitkåt på att skaffa en cd-spelare så fort de gick att köpa, men ett par provlyssningar på några LTS-möten plus lyssning hos vänner fick intresset att slakna betydligt. Först i slutet av 80-talet köpte jag mig en billig spelare så jag åtminstone kunde spela de skivor som inte gavs ut på vinyl.

Som jag skrev tidigare, jag ska rota fram Brothers in Arms igen, kanske det snarare var uppspelningsapparaterna som dödade svänget än inspelningsapparaturen. Återkommer.

/ B

[Bill50x]

Lägger också en röst på Zappas "Yellow Shark".

Ni syftar på cdutgåvan va? Har planer på att beställa hem lite Zappa framöver, har aldrig satt mig riktigt in i hans musik, denna skiva verkar ju vara trevlig att börja med .

Jag är nu inte helt säker att Yellow Shark är den optimala plattan att börja med om man inte lyssnat på FZ tidigare

Men det är klart, tycker man Stockhausen och Wagner är lättlyssnad bakgrundsmusik, så varför inte

Personligen är jag mycket glad i Apostrophe, One Size Fits All, Joes Garage och Sheik Yerbouti, men jag kan tänka mig att dom riktiga hardcore FZ-anhängarna tycker det är lite väl enkelt

Uncle Meat, Live In New York och Hot Rats är också intressanta utgåvor.

Bra cd är även live-skivan tillsammans med Captain Beefheart.

Men fråga 100 FZ-nuts och du får 100 olika förslag!

/ B

[brumel]

Har ar nagra skivor med bra Musik och Ljudkvalite.

Pop o rock: Sparks "Kimono my House" pa Island 1974. Later valdigt rent o naturligt. Favoritlat. "Falling in love with myself again".

David Bowie "Hunky Dory" EMI 1971. En klassiker. Remastrad.

Yes "Drama" med Trevor Horn som sangare och producerad av Eddie Offord. Ocksa den pa Island 1980. Dock renare ljud an Yes tidigare alster.

Klassiskt: "Eine Alpensinfonie" av Rickard Strauss med Wiener Filharmoniker och Previn pa Telarc 1993. Mycket bra dynamik pa denna.

Vidare skulle jag vilja lyfta fram franska skivbolaget Opus 111. Allt fran det bolaget later valdigt bra.

[Flint]

brumel
Vad nu? Opus3 är väl Svenskt. Finns det flera Opus3?

[brumel]

Opus hm det finns flera Opus, ett heter 3 och ett heter 111. Ger ut klassisk musik, mest gammal kammarmusik. Cembalo, orgel, italienska gambor och dylikt.

[Flint]

brumel
"Opus tre" är nog det ursprungliga namnet oavsett hur det skrivs och det är i så fall Svenskt.

http://www.opus3records.com/

[EngelholmAudio_inaktiv]

Jo, det är min ståndpunkt Med XY-upptagning tar man som bekant bara fasta på amplitidskillnader och inte fas/tid. Det kan man kolla genom att koppla in ett oscilloskop och XY-koppla ingångarna. Man kommer att se att pricken på skärmen bara rör sig i 1: och 3:e kvadranten. Man skulle kunna jämföra XY-stereo med ett vanligt fotografi och AB-stereo med ett hologram.
Det låter en smula platt alltså.

Hoppas denna redogörelse förklarar min ståndpunkt.

Tack för en bra förklaring. Pedagogiskt enough!

Jag har själv aldrig riktigt "hört" storheten med Opus 3's inspelningar. Visst, snyggt och tillrättalagt...Men sen då? Njäee...mest ett varmt och trevligt mellanregister som tilltalar. That's it.

[brumel]

Flint Om du inte tror mig gor en sokning pa valfri sokmotor. Opus hundraelva ar inte samma bolag som Opus tre. Skivbutiker som saljer Naxos har ocksa Opus 111 for dom distribueras av Naxos. Artister, skivettiketten, allt ar annorlunda. Gar inte att blanda samman i butik.

[CHC]

Jo, det är min ståndpunkt Med XY-upptagning tar man som bekant bara fasta på amplitidskillnader och inte fas/tid. Det kan man kolla genom att koppla in ett oscilloskop och XY-koppla ingångarna. Man kommer att se att pricken på skärmen bara rör sig i 1: och 3:e kvadranten. Man skulle kunna jämföra XY-stereo med ett vanligt fotografi och AB-stereo med ett hologram.
Det låter en smula platt alltså.

Hoppas denna redogörelse förklarar min ståndpunkt.

Morello,

Har Du hört en bra MS-upptagning av kör? Kommentar?

[Bill50x]

Nu har jag hittat "Brothers...." både som vinyl och cd. Och jag har lyssnat. Men förstår ändå inte storheten i den skivan. Det är något baktungt över den. Jag har en känsla av att inspelning och mix är gjord för att visa digitalteknikens fördelar. Man har fläskat på med allt, ingen finess någonstans. Raka motsatsen mot vad Dire Straits producerat tidigare.

Men det var kul att lyssna, säkert mer än 15 år sedan sist

/ B

[PekkaJohansson]

Niklas,

Jag vill minnas att Hoffman hör till dem som förstör musiken minst, åtminstone vad gäller 60-talspopen. Jag ska friska upp mitt minne när jag packar upp min skivsamling senare i höst. Men jag vet inte om jag blir helt klok på hans sk masteringfilosofi (se intervjudelen).
Lyssnade i fredags på en dubbel-CD med The Turtles återutgiven på Rhino 2002 (Hoffman nämner just Rhino som ett skräckexempel). De har t o m hittat på ett eget varumärke, "Rhinophonic Stereo"... Omslaget listar fyra (4!) producenter, varav Bill Inglot är en! Fyra gubbar för att ratta en återutgivning! Det lät alldeles för överjävligt: hissad diskant, bortskuren ambiens, kapad utklingning av instrumentklanger och all bas borta på de sju första spåren. Min budgetsamling från 1985 låter fantastiskt mycket bättre.
Jag tror som sagt att man ska akta sig för allt vad remastering heter. Det enda raka är att kräva att vi får höra masterbanden. Den enda korrigering som kan vara försvarbar är försiktiga tonkurvejusteringar om musiken slutmixats genom högtalare med stora tonkurvefel.

Pekka

[bosco]

Brothers in Arms, är det någon som har hört XRCD-versionen?

http://www.amusicdirect.com/products/de ... JVC5483572

[Ear]

Pekka
Du som kan Beatles vad tycker du om Mobile Fideltys utgivningar

[mapem]

Apropå Beatles har jag också en fråga till pekka: vad gillar du Let it be - naked? Jag är själv inte så förtjust i den men vet inte riktigt varför. Lyssnar hellre till "Get Back" till exempel på vinylsingel 45 varv som jag råkar ha kvar.

Beatles vita (vinyl) tycker jag inte har något vidare ljud, men musiken är ju mycket bra, delar av den i alla fall.

Däremot tycker jag Abbey Road (också vinyl) är fantastisk både ljudmässigt och musikaliskt.

Några andra skivor som jag tycker har bra ljud:

Ry Cooder "Bop til´you drop", en av de första skivor där man använde digital teknik faktiskt, innan CDn kom.

Stravinskijs Våroffer med Ansermet, en gammal Decca-Lp jag har, har fantastikt fin orkesterklang och stor dynamik, närvaro och allt man kan önska sig.

Ytterligare en LP med bra ljud (och musik) är Rodion Stjedrins Carmen-svit. Nu minns jag inte dirigent (möjligen Stjedrin själv) eller skivbolag (är på jobbet). Har den på CD också med Pletnev i en rätt ny inspelning, som inte håller samma klass tycker jag.

Beethovens violinkonsert med Hillary Hahn och Baltimore-symfonikerna (Sony) har en varm orkesterklang med fin närvaro. Likaså en nyare inspelning (DG) med samma utsökta violonist som framför Elgars violinkonsert är mycket fint inspelad. Solisten är inte framlyft på det överdrivna sätt som annars är alltför vanligt utan har en naturlig roll i helheten. En njutning att lyssna till.

[Thomas_A]

Cooder's bop til' you drop ska tydligen varit inspelad utan dither. Jag har den också, låter bra.

T