Dela med dig av ett (1) personligt skivtips

[Kribban]

jag rekommender lite försktigt

Saxon - Power and the Glory

[Jonas]

Efter en del funderande så blir mitt skivtips:

MIKA TAKEHARA "Thirteen drums"

En höjdare om man gillar slagverksmusik.

/Jonas

[joseph]

<b>Derek and the Dominos - Layla and other assorter love songs (1970).</b>

Fint samspel på gitarr mellan Slowhand och Duane Allman. Titellåten på sju minuter är bättre än senare inspelningar.

Varning dock! Skivan är förknippad med död: Hendrix dog någon dag efter inspelningen av deras version av "Little Wing", Duane Allman dog i motorcykelolycka <1 år efter skivsläppet, bassisten dog efter tio år och trummisen dräpte sin mor med en hammare 83.

[phloam]

Ibland kommer en sån där skiva som utgör ett slags "defining moment" - musik som talar till ens innersta, musik man längtat efter utan att veta om det

Under mitten av 80talet kom en hel del sådan musik - jag minns hur Lars Nylin skrev om t.ex. Foetus att "sån här musik fanns inte för ett par år sen" och precis så kändes det när det gällde musiken bortom den iofs underbara men hitlisteorienterade tidiga 80talsmusiken.

Jag minns som igår hur jag stod i en skivaffär i Kbh och provlyssnade på en 12"a, bara för att den såg intressant ut, och stelnade till i ett totalt "va i he.... vad ÄR detta??"-ögonblick. Ett blytungt zombiefierat hiphopbeat, ett stenhårt minimalt hårdrocksgitarrriff som skevar ner i en tuggande syntmaskin..... Jag kunde bara konstatera att jag måste lyssna mer, tog hem, ovetandes om att detta var början på en långt och intensivt musikaliskt beroende. Spåret var "Dig It" med Skinny Puppy, men jag ska inte tala om 12an utan om LP'n som det spåret fanns på - "Mind: The Perpetual Intercourse".



SP hade tidigare släppt ett par skivor med intressant men trevande horrorsynth som jag hade missat; Mind:TPI var den första av deras skivor där den gudabenådade Dwayne Goettel (R.I.P.) är med och startar den utveckling som skulle göra SP legendariska.

Mind:TPI följer fortfarande skräcktemat från deras tidigare alster, men minimalismen är här ersatt av en brutalare, rikare och djupare bild; det är brottstycken av hårdrock, groteska big beats (se ovan), gotiska synthar ihopsatt till vad jag måste beskriva som en slags rent "Lovecraftiansk" helhet.

Första spåret sätter stämmningen direkt - "One time one place" är Ogre, väsande i ett landskap av gotisk ödslighet och förebådande vad som komma skall. "Gods Gift (maggot)" är precis så munter som titeln antyder , den totala blasfemin bevisas med mardrömslik konsekvens. En viss bedräglig lättnad i melankoliska "Three Blind Mice".

Sedan en ljusglimt, ett av mina absoluta favoritspår; den korta, mörka men gripande "Love"; där SP visar hur skickligt de hanterar sampling av dialog invävd i musiken. I stort sett bara en basgång, en synt och en sampling som tillsammans antyder hur smärtsamt vacker musik de senare skulle ge ut i form av gruppen Tear Garden.

"Stairs and Flowers" är en garanterat vansinnig och lite dolt humoristisk absurditet, ett hip hop'artat beat som genomgår Puppyfiering och tas till en annan dimension genom Ogre's "sång".'

B-sidans "Antagonism" har ena foten i himlen och andra i helvetet; som alltid när det gäller SP så är det både skrämmande och vackert på samma gång. "200 years" är ytterligare ett samplingsbaserat mellanspel; som en liten kortnovell av ovan nämnde författare. Följd av den monumentala "Dig It", en uppgörelse med all mesig hårdrock och fjantig hiphop; SP visar var skåpet ska stå vad gäller tyngd öht. Till sist den otäcka "Burnt with water", som med sina dialogsamplingar från Exorcisten skapar samma krypande skräck som filmen. Att SP formades ur ett gemensamt intresse för skräckfilm framgår med all önskvärd tydlighet


Det är svårt att beskriva SP; de är stämmningsskapare av rang och gör det på sitt eget sätt. I Melody Maker skrevs om deras nästa skiva; "SP are unspeakable. They hurt and exhilarate. SP do what the greatest do; they determine mood." Mer om detta senare kanske.



En varning!!!
Nån skivbolagsidiot har i cd-versionen inkluderat dels två spår från en EP, Chainsaw och Stairs & Flowers (dub), dels två spår från nästföljande LP "Cleanse Fold & Manipulate" av nån konstig anledning. Helt tagna ur sitt sammanhang ("Addiction" samt "Deep Down Trauma Hounds"). Ovanstående 9 spår är LP'n. Vinylen (gärna original, Nettwerk) rekommenderas starkt.

[Britt-Gunnar]

Tack Cody! med länk till skivan var det ju bara för enkelt att beställa
Jag lysnade på Reed för några veckor sedan men VU var det något år sedan så det kan ju vara dags för en återupptäckar turnering

[FalloutBoy]

Spåret var "Dig It" med Skinny Puppy, men jag ska inte tala om 12an utan om LP'n som det spåret fanns på - "Mind: The Perpetual Intercourse".

Den 12an var det första jag hörde med SP också!
Bra val förresten, hade själv "Too Dark Park" som potentiell kandidat när jag valde skiva till den här tråden.

[phloam]

Den 12an var det första jag hörde med SP också!
Bra val förresten, hade själv "Too Dark Park" som potentiell kandidat när jag valde skiva till den här tråden.

Hehe, visst är den härligt "tiltad" Har för mig att LP-versionen är lite annorlunda, lite murrigare(?). Too Dark Park är ju kanske deras allra allra bästa, men jag tog denna eftersom det var den som fick mig fast...!

[wendel]

Kul tråd! Vilken skiva jag tycker bäst om varierar från tid till tid. Verkligt bra
skivor är enligt min mening skivor man lyssnat på under lång tid och fortfarande
tycker är kanonbra. Hade själv turen att ha en musikintresserad
äldre bror som köpte mycket bra skivor (och mycket dåliga också) som jag
fick höra under min uppväxt. Vet flera skivor jag diggade medan jag satt
och byggde lego i början på 70-talet, som jag fortfarande lyssnar på och
tycker är kanon. Tycker det är extra trevligt att plocka fram och spela något
man låtit vila 5-10år, och då få rysningar av hur bra det är.

Senaste framplocket är Steve Harley and the Cockney Rebels. Har bara en
Greatest Hits på kasettband, kopierat från min storebrors kasettband för
ca 25 år sedan, som i sin tur är inspelat ca 10 år tidigare... Men musiken är helt
makalöst bra. Sen är det väl så att allt Steve Harley gjort är inte så bra...
Men låtarna på mitt band är kalas allihop.

Sebastian
http://se.youtube.com/watch?v=_OIFk2dQcno

Make me smile
http://se.youtube.com/watch?v=x5cCWbzz15c&feature=related

Tumblin down
http://se.youtube.com/watch?v=P6fJtLr2GLU&feature=related

Hideaway
http://se.youtube.com/watch?v=SVp34tK33VY&feature=related

[Ragnwald]

Bluegrass banjo och gitarr när det är som allra bäst.
Bla låten Foggy mountain break down.

Lester Flatt&Earl Scruggs

[phloam]

Bump up the tråd!



Wendel, Steve Harley var coolt på nåt sätt Helt nytt för mig.

[Bill50x]

Wendel, Steve Harley var coolt på nåt sätt Helt nytt för mig.

Steve Harley & The Cockney Rebels var en utomordentlig trevlig grupp på 80-talet. Såg dom live i Konserthuset i Göteborg och det var en fantastisk upplevelse.

Två trummisar var dessutom lite ovanligt i början av 80-talet.

/ B

[Alexi]

Jag har funderat och funderat sedan denna tråd startades först tänkte jag att jag skulle försöka välja ut den bästa skivan jag har, men det var omöjligt. Kunde inte ens bestämma mig för vilken changer jag skulle välja.
Men nu har jag iaf bestämt mig för att välja något lite mer udda som jag inte tror mig ha nämnt förut och som jag tycker fler borde uppmärksamma och det är gruppen Lakes of Russia - Stars decorate the fire. Det är en stilsam minimalistisk, instrumental ambient indieskiva, men alla spår på skivan är extremt välgjorda och värda att uppmärksammas.

Man kan lyssna på fyra spår på hans Myspace sida här:
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=73424327

På något sätt knyter denna artist bra ihop min musiksmak, då jag alltid mestadels lyssnat på instrumental minimalistisk elektronisk musik, men på senare tid mer gått över till stilsam singer/songwriter akustiskgitarr pop och denna skiva är en mix av dessa två changers.

[shifts]

Alexi: Lät bra på Myspace. Ska kolla upp det där lite mer noga.

[wendel]

Wendel, Steve Harley var coolt på nåt sätt Helt nytt för mig.

Steve Harley & The Cockney Rebels var en utomordentlig trevlig grupp på 80-talet. Såg dom live i Konserthuset i Göteborg och det var en fantastisk upplevelse.

Två trummisar var dessutom lite ovanligt i början av 80-talet.

/ B

Har försökt leta reda på vad albumet på min kassett kan tänkas heta, men har
inte lyckats spåra det på nätet (varken i hans diskografi eller i webb-butiker).
En kompis till mig köpte, efter att ha hört min kassett, en samlingsplatta med
Steve Harley i mitten på 80-talet, men blev lite besviken. Skulle själv gärna
köpa om den fanns på CD eftersom ljudkvaliten på kassetten har mer att önska
och tror inte den kommer att leva så många decennier till...


Andra sidan på kassetten är fö också riktigt bra: Mick Ronson "Play don't worry"-

[FalloutBoy]

Men nu har jag iaf bestämt mig för att välja något lite mer udda som jag inte tror mig ha nämnt förut och som jag tycker fler borde uppmärksamma och det är gruppen Lakes of Russia - Stars decorate the fire. Det är en stilsam minimalistisk, instrumental ambient indieskiva, men alla spår på skivan är extremt välgjorda och värda att uppmärksammas.

Kul, oväntat val. Inte många som känner till honom.
Han släppte även en bra, självbetitlad, EP 2006 som jag rekommenderar om du inte redan har den (gillar faktiskt EP:n bättre än fullängdaren).

Varför har förresten så många post-rockband ordet russia med i bandnamnet?
Du har ju förutom "Lakes Of Russia" både gamla "Meanwhile, Back In Communist Russia" och "Russian Circles" (som också släppte ett bra album förr året. Rekommenderas!).

[peetwa]

Ok! Det har tagit mig tre veckor, men här kommer den..

Fugazi - 13 songs

DC baserade Fugazi har gett ut skivan på sitt eget bolag Dischord Records. Växelsångspunk. Skivan består av de bästa låtarna från bandets två första plattor. För er som gillar bra musik men ännu inte hunnit bekanta er med Ian MacKaye's genialiska band är detta inkörsporten. Jag älskar den här plattan av hela mitt hjärta.


Från skivan
http://www.youtube.com/watch?v=RTWSSCYUD4E&feature=related

Från verkligheten (och vilken verklighet sen..)
http://www.youtube.com/watch?v=SGJFWirQ3ks

[Alexi]

Men nu har jag iaf bestämt mig för att välja något lite mer udda som jag inte tror mig ha nämnt förut och som jag tycker fler borde uppmärksamma och det är gruppen Lakes of Russia - Stars decorate the fire. Det är en stilsam minimalistisk, instrumental ambient indieskiva, men alla spår på skivan är extremt välgjorda och värda att uppmärksammas.

Kul, oväntat val. Inte många som känner till honom.
Han släppte även en bra, självbetitlad, EP 2006 som jag rekommenderar om du inte redan har den (gillar faktiskt EP:n bättre än fullängdaren).

Varför har förresten så många post-rockband ordet russia med i bandnamnet?
Du har ju förutom "Lakes Of Russia" både gamla "Meanwhile, Back In Communist Russia" och "Russian Circles" (som också släppte ett bra album förr året. Rekommenderas!).

Jag valde att tolka denna tråds tema som att försöka rekomendera någo riktigt bra skiva som man vill fler ska hitta, men jag kände att jag inte kunde välja en EP till denna lista
Du glömde grupper som iForward Russia!, Mr Russia och Russian Tsarlag.

[Aerob]

Riktigt kul tråd detta, smart idé shifts..

Har nu funderat länge länge på vad jag skulle vilja tipsa om,
men det är så förbaskat svårt att bara välja en skiva.

Flera tips tidigare i tråden har varit förbaskat bra:
Ryoji Ikeda, Stars of the Lid mm.

Man försöker komma på något som är lite unikt, inte bara
erkänt bra eller personligt omtyckt. Artister som M. Ward,
som jag aldrig sett någon nämna på detta forum var ett av
mina alternativ, då han står högt i kurs här hemma.
Svenska Log´s debutskiva Everytime a Bell Rings, An Angel
Get His Wings är också en skiva som jag också gärna hade valt
då den har fått på tok för lite uppmärksamhet.

Men mitt val blir till slut Bon Iver-For Emma, Forever Ago.
Denna skiva har en fantastisk charm, den osar av ensamhet och
saknad, av passion och kärlek, och kanske lite hopp också.

Det är en klassisk singer/songwriter-skiva, men den har sina
små twists, mestadels är det enkla gitarrkomp men ibland dyker
det upp små elektroniska effekter, lite blås och annat som
gör att den sticker ut lite i mängden.

Kort och gott är det en fantastisk skiva, som bör höras.

[FalloutBoy]

Man försöker komma på något som är lite unikt, inte bara erkänt bra eller personligt omtyckt. Artister som M. Ward,
som jag aldrig sett någon nämna på detta forum var ett av
mina alternativ, då han står högt i kurs här hemma.

M. Ward är aldrig fel. Håller på att lyssna in mig på hans nya.

Svenska Log´s debutskiva Everytime a Bell Rings, An Angel
Get His Wings är också en skiva som jag också gärna hade valt
då den har fått på tok för lite uppmärksamhet.

Håller med. Synd bara att de efterföljande skivorna aldrig kom i närheten av samma klass.

Men mitt val blir till slut Bon Iver-For Emma, Forever Ago. Denna skiva har en fantastisk charm, den osar av ensamhet och saknad, av passion och kärlek, och kanske lite hopp också.

Bra val. Riktigt mysig skiva som fler borde upptäcka.

De gjorde även ett par mycket fina minimalistiska framföranden av sina låtar för "La Blogotheque":

http://www.youtube.com/watch?v=x5Swa9CYgRk&fmt=18
http://www.youtube.com/watch?v=FYNjlat8Af8&fmt=18
http://www.youtube.com/watch?v=WvvQQHnpRfA&fmt=18
http://www.youtube.com/watch?v=rST_bzZJ9BA&fmt=18
http://www.youtube.com/watch?v=sLOr_FrJJWA&fmt=18
http://www.youtube.com/watch?v=goStnWG_EXQ&fmt=18

[shifts]

Jag slår också ett slag för att Bon Iver ska uppmärksammas lite till, mycket
trevlig skiva det där. Logh däremot har jag aldrig riktigt värmt upp till och M.
Ward tror jag med mig kunna uppskatta, men har inte riktigt orkat bekanta
mig med honom än. Förslag på skiva att börja med?

[slockna]

En vacker dag lufsade man inte ont anande hem med en juvel från skivbutikens reahylla, Manic street preachers - The holy bible

Skivan öppnade upp en helt ny värld för mig och blev den första i en lång rad skivor jag köpt av samma grupp.

provlyssna nedan !

http://www.manicstreetpreachers.com/07/ ... holy_bible

[FalloutBoy]

Förslag på skiva att börja med?

"Post-War" från 2006 är nog en bra utgångspunkt.

[shifts]

Tackar, jag ska hålla utkik.

[Aerob]

Falloutboy: Helt enig med dig om de följande skivorna, inte i närheten
av debutskivan. Det är därför jag envisas med att skriva "Log", då det
var enbart den första skivan som släpptes under det namnet, och då
bara den första pressen. (Som jag dessutom har..)

shifts: Av M. Wards skivor så håller jag nog Transistor Radio högst.
Dock är End Of Amnesia, Transfiguration Of Vincent och Post War
verkligen väldigt bra de med. Debuten Duets For Guitars #2 är bra,
men inte i samma klass som dom efterföljande skivorna. Senaste skivan
Hold Time plasserar sig lägst på listan, utan tvivel i mitt fall.

Ps. Mort Aux Vaches översätts förvisso "Död åt korna", men innebörden
av uttrycket är lika med "Fuck the police"..

[shifts]

Ps. Mort Aux Vaches översätts förvisso "Död åt korna", men innebörden
av uttrycket är lika med "Fuck the police"..

Ah, det sista visste jag inte, roligt! För några år sedan hade jag plan på att
sammanställa en nätsida med samtliga släpp och så mycket info jag kunde få
tag på om varje. Trots att internet hade funnits ett tag så var serien nästan
lite mytomspunnen. Nu finns väl alla väl dokumenterade på Discogs.

Länge sedan jag köpte något från serien. Det finns några jag fortfarande
skulle vilja lägga vantarna på.

[Aerob]

Själv har jag faktiskt bara ett släpp från Mort Aux Vaches,
och det är Tape, men det är fint nog för tio..

[Aerob]

shifts: Gjorde ett litet besök på Staalplaats hemsida nyss. Jag hade fått för
mig att samtliga Mort Aux Vaches-släpp var i begränsade upplagor, typ
500 eller 1000 skivor men det verkar som man fortfarande kan beställa
åtminstone 37 av deras släpp direkt från hemsidan. Kanske hittar du något
av det du saknar där?

http://www.staalplaat.com/search/label/number/54

[shifts]

Ja, där har jag beställt flera. Tror inte de jag vill ha nu är så värst
svårfångade, men vissa har jag fått jobba för (Ryoji Ikeda särskilt).

[phloam]

Det är väl ok att komma med fler tips? Jag vill hellre skriva här än i nån trist kabeltråd eller nåt

[bajenleker]

Längre upp i tråden tipsades om Dexy´s "Dont stand me down", jag skriver under på vartenda ord men vill lägga till Kevin Rowlands senaste(?) "My Beauty" från 2001 ungefär, en samling covers som blir Kevins egna låtar.
Magiskt, på nåt sätt.
Försök få tag på en japansk utgåva där Kevins version av "Thunder Road" finns med - det var så Bruce ville gör den.


Steve Harley&Cockney Rebels, de hade väl en hit på 70-talet med "Make me smile"?

Förresten, är det någon som sitter och trycker på Kevin Rowlands "The Wanderer" på cd och vill bli av med den? PM:a, tack.