Naqref skrev:Erik_AA skrev:Edit: Och jag litar då på Ingvars konstaterande att taket vid lite högre frekvenser inte faller inom det du kallar precedencefönstret.
Men då har IÖ fel. Det har gjorts massvis av forskning om detta både före och efter IÖs forskningsinsats och allt är entydigt. Precedencefönstret (d v s då man uppfattar lokalisationen från den första ljudkällan enbart men den tonala som en sammansatt signal) sträcker sig från strax under 1ms till 7-8 ms (minst). Därefter så kan man beroende på hur signalen ser ut (ton, brus eller impuls) uppfatta det som en separat ljudhändelse (auditory event) och ett eko.
Mono-tänkande för en >>stereo-situation (även om kodningen bara
är stereofonisk, så är händelserna i lyssningsrummet oerhört mycket
komplexare spatiellt), kan resultera i sådana där slutsatser.
Du tappar helt bort de spatiella dimensionerna och hur de sorteras
drastiskt olika av vår hörsel.
Att det oerhört förenklade monotänkandet fortfarande råder, är också
skälet till att så stora felbedömningar har gjort både med avseende på
vilka problem som ett lyssningsrum skapar, och med avseende på vad
som går att åstadkomma med felimplementerade digitala rumskorrektio-
ner, och fortsätter att göras.
(Även om allt fler lär sig allt mer, och även
inser att det de trott fram till rätt så nyligen, har varit uppåt väggarna
fel... Fortfarande verkar i princip alla vara väldigt fel ute dock. Det är
inte för inte som strategierna för hur digital rumskorrektion har ändrat
sig drastiskt de senaste 10 åren*. Men det är långt kvar tills de är ens
i närheten av framme.)
Det är helt enkelt svårt att dra rätt slutsatser när man baserar dem på
felaktiga eller bristfälliga indata.
Men - jag håller med dig om att de flesta slutsatser som dragits från de
studier som gjorts i den akademiska världen varit entydiga - entydigt fel-
aktiga.
Att många drar fel slutsatser och blir överens om dem, är ju
inte synonymt med att de är riktiga. Det är inte ens ovanligt att det råder
konsensus om saker som är missuppfattningar.
Världen är full av exempel på felaktigheter, som många är eller har varit
överens om är riktiga. Men det har inget med vetenskap att göra.
Det är därför det är en dålig idé att räkna hur många som tycker något
(100 miljarder flugor...) eller titta på vilka titlar de som påstår något har,
som metod för att veta hur man skall värdera ett påstående.
Man behöver själv sätta sig in i sakfrågan, och göra en egen bedömning.
Behöver man göra egna experiment - så tycker jag man skall göra det!
Avstår man från att skaffa sig en vettig grund att stå på, solid nog för
att vila en åsikt på den, så rekommenderar jag att man tar konsekvensen
av det - och istället håller frågan öppen (avstår från att ha en åsikt) tills
det tillståndet har förändrats.
Men var och en gör förstås som de vill med den saken. Jag varken kan
eller vill hindra någon från att tycka, anse eller tro något. Men jag av-
råder från det, när förnuftiga skäl för att ha en, saknas.
Vh, iö
- - - - -
Jag studerade de här sakerna i huvudsak mellan 1977/78 och 1989, mest
de första åren därinom, och de lösningar som användes för digitala rums-
korrektioner var även tio år efter det (~2000) av sådana slag att det finns
skäl att tro att de som gjort dem INTE baserade lösningarna på insikt i hur
vår hörsel verkligen fungerar. Många tycks ha börjat förstå lite på sista
tiden, men påståenden om att .
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
