Svante,
Tackar för den omfattande och pedagogiska genomgången. Jag kommer ihåg det mesta av grunddragen från ett paper av KES som publicerades i JAES. Det hela är oerhört elegant men egentligen ganska rättframt förutom den där läskiga negativa resistansen som får mig som huvudsakligen varande mekaniker att sucka tungt. Det var också här alla "ACE-varianter" före KES föll ihop totalt.
Om man nu sammanfattar för- och nackdelar med ACE-principen så kan man alltså säga följande:
+ Elektrisk kontroll över mekaniska parametrar
+ Självkorrigerande för linjära parametervariationer
+ Självkorrigerande för olinjäriteter i upphängningsstyvheten
(För ett aktivt system är jag tveksam till om man verkligen kan se den minskade lådstorleken som en reell fördel - frekvensgången kan hanteras även utan ACE och den maximala verkningsgraden är given av lådstorleken)
- Ökad komplexitet, bl.a. med risk för instabilitet
- Hög känslighet för olinjäritet i Bl-produkten
- Viss känslighet för olinjäritet i induktansen
- Minskad verkningsgrad
Det är alltså aningen tveksamt om ACE verkligen är en så pass effektiv lösning i praktiken. Komplexiteten med servokoppling (accelerometer på konen) är endast något högre, men fördelarna är betydligt större. Nu finns det i och för sig, vad jag vet, inga servokopplade basreflexsystem på marknaden, men det är egentligen inget som principiellt omöjliggör en sådan lösning, speciellt inte om man realiserar den digitalt. Vare sig ACE eller servokoppling är speciellt DIY-vänliga för övrigt, men det behöver nog knappast påpekas efter monstergenomgången ovan.
