"Bubbeldiagrammet" visar hur två simulerade punktkällor med en fasvridning summerar. I ditt fall visas då hur loben mot taken, sweetspot och golvet ser ut vid de givna förutsättningarna.
Just vid delningsfrekvensen blir det utsläckningarna i vissa vinklar beroende på avståndet mellan elementen. Jag vill minnas att det är Öhman som kör med "formeln" jag travesterade. Iden är att t.ex. att kontrollera så man får en jämnfrekvensgång i takreflexen. Egentligen borde avståndet mellan bas och diskant styras av rummets takhöjd delningsfrekvens och lyssningposition i förhållande till högtalarna. Att ge rakfrekvensgång i 45 graders vinkeln som det kan bli då allting görs rätt och man valt roten ur 2 *... så är det väl bara en approximation som fungerar i många rum. Grundprincipen kan då gott vara att man vill ha jämn frekvensgång utan tvära kast som toppar och dippar på ljudet som kommer direkt från högtalaren och från de ytor där högtalarens första reflexer (tak och väggar) kommer ifrån när man sitter i lyssningsposition.
På mina egna högtalare så har jag 2500 Hz i delning och ca 13.5 cm mellan elementen - jag tycker att dom låter bra ändå, fast det är jättefel
. Komihåg detta är bara en av många parametar som skall in i ekvationen.
Tumregelmässigt normalt är att sätta delningen enligt följande: ljudetshastighet / elementavstånd i meter = delningsfrekvens.
Jag tycker att båda exemplen du visar är fullt dugliga.
Har inga svar på frågor, men frågor på svaren.
