Ja, piP klarar mindre vid 80 Hz än profX-2 klarar vid de lägsta
frekvenserna inom sitt arbetsområde. När man spelar film är
dock situationen delvis en annan, eftersom .1-kanalen dels
kan innehålla ljud 10 dB starkare än L och R (och alla de andra),
och dessutom finns det fall där filmtittare av olika skäl avspelar
basinformationen på en mer eller mindre förhöjd nivå, genom
en uppvriden basmodulnivå.
Då ökar (i båda fallen) kraven på basmodulen, och det som i
musikåtergivningssammanhang kan se ut som en rejäl över-
dimensionering kan vara rätt så vettigt.
Jag kan tycka att 10 - 16 dB extra (kapacitet, inte nivå) i basen
för filmsystem kan vara förnuftigt. Det betyder faktiskt att bas-
systemet behöver kunna skapa 10 - 40 gånger mera ljudeffekt än
högtalarna för de högre frekvenserna. Det låter kanske som en
väldig skillnad, men man (de flesta) uppfattar inte skillnaden riktigt
så stor, inte alls så stor faktiskt. Fast det beror förstås på hur
yrkesskadad man är.
(Ju mer man har arbetat med musikåtergivning, desto mera tycks
man börja uppfatta amplituden "såsom den verkligen är".)
- - - - -
Det är faktiskt produndus X-2 som begränsar i kombination med
pi60 (och man utgår ifrån ett normalt rum och ett programmateriel
som innehåller samma maxnivåer vid alla frekvenser under några
hundra Hz), men skillnaden är inte så stor.
X-4 är dock mitt val till pi60 (eller i14). Tycker dessutom att det
alltid är vettigt att sikta på ett slutsystem (= när det är färdigt)
som innehåller kvadruppla moduler. Till i28 X-4 eller Y-4, till i56
Y-4 eller Z-4.
Men allt är ju inte ljudtryck, så för den som aldrig är ens i när-
heten av att utnyttja systemens maximala förmåga finns inget
skäl att överfukusera på just den parametern. Även system som
är kraftigt obalanserade med avseende på den maximala ljud-
trycksförmågan vid olika frekvenser (normala fullregistersystem
t ex) kan ju låta superbt bra när man spelar så att marginalerna
ändå är stora.
Vad i systemet som tar slut först spelar ju mindre roll när man
inte spelar vid de nivåerna att man närmar sig gränsen. Men
man skall å andra sidan inte helt försumma det samband mellan
renhet och marginal som ofta finns. Det är dock inte något som
följer enkla regler, så man gör sig nog en tjänst om man litar på
örat mera än på tumregler.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).