[splittad tråd] Ingvar och Peter minns hur det var egentlige

[Sanny_X]

Jag tror och hoppas att ingen ifrågasätter att det är märket Carlsson som gör ortoakustiska högtalare?

Är 50, 51, 52 och 58 orto eller inte?

Om inte var det väldigt länge sen det gjordes ortohögtalare.

Blir L8 de första på... 25år?

[Vee-Eight]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

[Alexi]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

Jag måste säga emot dig här och hålla med iö, ortoakustik är starkt förknippat med SC och har därför enligt svensk lag ett skydd per automatik. Däremot kan man nog få svårare att hävda det i andra länder än Sverige.

[Daniel_A]

Ur varumärkeslagen (1960:644):

2 § Även utan registrering förvärvas ensamrätt till ett varumärke, då märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till andra särskilda varukännetecken som används i en näringsverksamhet.
Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt som beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet

[Vee-Eight]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

Jag måste säga emot dig här och hålla med iö, ortoakustik är starkt förknippat med SC och har därför enligt svensk lag ett skydd per automatik. Däremot kan man nog få svårare att hävda det i andra länder än Sverige.

Det är ingen motsägelse. Skulle jag ansvara för imaterialrättsliga frågor så skulle jag aldrig stödja mig på att ngt skulle vara "inarbetat". Tänk hängslen, livrem och lovikavantar. Man löper en oerhörd risk om man överlämnar saken till att bli en simpel bedömningsfråga. Det sk "skyddet per automatik" blir ett tyckande istället för fakta. Ett ägande av varumärke är näst intill obestridligt, och det minskar sårbarheten avsevärt.

Tom Stig Carlsson var ju indragen i en utdragen rättsprocess ang sitt eget namn som användes av Sonab. Hade han ägt varumärket Carlsson hade det varit en smal sak att vinna målet.

[CODY]

Ortoakustik är väl en beskrivande beteckning av vad högtalaren "gör" och inte
ett ord som kan vara ägnat att särskilja varor eller tjänster?

Det torde därmed vara svårt att få det registrerat som varumärke, om inte -
som V8 är inne på - det har inarbetats som just varumärke före ansökan.

Kraven på sådan inarbetning är förhållandevis höga och sökanden har att be-
visa det.

MVH

[KarlXII]

Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

[Naqref]

1. Ortoakustik är väl en beskrivande beteckning av vad högtalaren "gör" och inte
ett ord som kan vara ägnat att särskilja varor eller tjänster?

2. Det torde därmed vara svårt att få det registrerat som varumärke, om inte -
som V8 är inne på - det har inarbetats som just varumärke före ansökan.

1. Exakt. Stig har ju dessutom i skrift redan på 60-talet specificerat vad som utmärker en orthoakustisk hägtalare.

2. Ett besvärande faktum kanske kan vara att det har marknadsförts högtalare som orthoakustiska utan att de uppfyller Stigs egna definition på att vara det.

[MagnusÖstberg]

Det här är väl en icke-fråga?

Nu är ju inte Ingvar med i SSC längre, och om det finns de som anser att SSC löper stor risk, och om man bryr sig om dem, så kontaktar man väl SSC och påtalar detta?

Finns det något egentligt skäl att inte registrera det?

[IngOehman]

Naq: Det tror du bara för att du inte hängt med i svängarna.

Skämt åt sidorne: Stig modifierade eller rättare sagt kompletterade de orto-
akustiska principerna eller innebörden av dem, minst två gånger.

Grunddragen har varit demsamma hela tiden, och den text jag tror du refe-
rerar till är en som varit avsedd att informera om egenskaper hos hans hög-
talare, inte att ge en entydig och komplett definition på vad ortoakustisk
betyder. Det finns massor av saker som inte innehålls.

Dock så spelar det ju ingen större roll eftersom ett varumärke inte blir till-
åtet att stjälas eller nyttjas av någon annan, bara för att de hävdar att de
uppfyller en specifikation för vad de anser att beteckningen representerar.

En haldex-koppling kan inte göras av vem som helst, även om de påstår att
de gör något som fungerar likadant eller liknande. Jag tror i varje fall inte
att de får kalla det för en Haldex-koppling om de inte har tillstånd att göra
det. Någon som vet?

- - - - -

KK: Jag kan ju ha uppfattningar om beteckningars ägar- och bruksrättig-
heter, även om jag inte är med i SSC. Du är det inte heller, men det tycks
inte hindra dig från att skriva i tråden. Få saker tycks hindra dig.


Vh, iö

[Naqref]

Eftersom det ät tre personer inblandade i den frågan (Stig och undertecknad när det gäller Carlsson-högtalare, och Naqref när det gäller Larsen) så vill jag säga några ord i varje fall.

1. Min filosofi har varit, att i möjligaste mån respektera Stigs filosofi, det vill säga att undvika att gå så långt med fasintegrationen i delningen att energikurvan "tappar orken" visavi direktljudet, samt att (när det gäller 80-talsprodukter) även respektera att Stig med den högre graden av direktljud som gällde från OA-51 och framåt, gick från de brantare filter som användes under 70-talet för vissa modeller (och som förvisso funderade väldigt bra i de sammanhangen). Han ville inte använda filter brantare än 2:a ordningen, och sade att han även inom ramen för sådana ville besläkta dem med 1:a ordningens filter, genom att hålla Q-värdena i schack.

Så har även jag gjort av samma skäl, för senare OA-51-versioner och för OA-58 (och för det som skule bli OA-60).

2. Jag tror inte att Larsen-högtalarna är dimensionerade enligt samma filosofi. Tror de har både brantare filter och dessutom fassamverkande element i lyssningsriktningen, men inte i andra riktningar, vilket ger en skillnad om uppåt 3 dB om man jämför direktljud med random utstålat ljud.

Men jag kan vara missinformerad. Jag har inte varken sett några schemata, lyssnat på hemma eller mätt på några Larsen-högtalare.

1. Nu nämner du ju inte specifikt din modifikation av OA-52 men jag tror att det du skriver ovan borde gälla även den (OA-52.3). Då skulle jag försiktigt vilja invända att den faktiskt är betydligt mer riktad än vad du vill göra sken av ovan. Här följer tre kurvor som alla är mätta i den tänkta linjen för direktljudet till lyssnaren. Mätningarna är gjorda med gatad mls och saknar relevans under några hundra Hz.


Direktljudstonkurva för OA-52.3


Motsvarande kurva men med diskanten i omvänd polaritet.

Av den relativt kraftiga dippen som blir vid delningen så kan man gissa sig till att elementen jobbar bra fasmässigt där. Vilket bekräftas av följande kurva.


Faskurvan för de respektive elementen i lyssningsriktningen för OA-52.3

Här ser man att faskurvan för de båda elementen följer varandra nästan perfekt mellan 2.5kHz och 5kHz. D v s du har gjort exakt det som du skriver ovan att du inte ville göra med respekt för Stigs idéer.

2. Den stora skillnaden mellan vår filterfilosofi och den som praktiseras i OA-52.3 är att vi vill ha renare delningar och en fasöverensstämmelse som är över ett större område. Det kräver bl a brantare delningar. Att energitonkurvan inte blir helt perfekt är inte mycket att yvas över så länge de integrerade tonkurvorna i de väsentligaste riktningarna som dominerar hur örat uppfattar klangen är korrekta. Detta kan man läsa mer om i tråden om "Di tidiga reflexerna".

[Naqref]

Finns det något egentligt skäl att inte registrera det?

Nej. Eftersom representanter för SSC frekvent läser här så vill jag uppmana er att försöka ordna detta rätt snart.

[IngOehman]

Jag tror nog inte att du har förstått det jag skrev.

Om du mäter på en ursprunglig OA52 så ser du att det har samma destruktiva
addition en bit under och en bit över delningen. Det är det det handlar om.
Mitt i delningen har man inte mycket val om inte högtalaren skall beem:a illa.
Där måste elementen arbeta rimligt konstruktivt, men kan kan hålla det
området förhållandevis litet om man vill undvika en bred svacka i energikurvan.

OA-52 är precis så riktad som den är, och om du uppfattat att jag påstått
något annat så är det din tokning. Jag har inte skrivit något som motsäger de
mätningar du visar ovan, tvärtom. Det är ju just det som de visar som jag
berättade om.


Vh, iö

- - - - -

PS. Det var förfärligt vilka störnmingar ditt mätsystem ger. Vad är de för
fel med det?

Misstänker även att mikrofonhöjden varit knasig. Sitter den verkligen i linjen
mellan högtalaren och lyssnare? Tycker resultatet ser ut som om den suttit
högre.

[MagnusÖstberg]

KK: Jag kan ju ha uppfattningar om beteckningars ägar- och bruksrättig-
heter, även om jag inte är med i SSC. Du är det inte heller, men det tycks
inte hindra dig från att skriva i tråden. Få saker tycks hindra dig.


Vh, iö

Jag förstår inte riktigt det här inlägget.

Att jag nämde ditt namn var ju bara för att ingen skulle tro att bara för att du läser, och diskuterar ämnet, att informationen når SSC.

Jag ville gott med med mitt inlägg.

Vad du ville med din kommentar har jag ingen aning om, men det lät inte särdeles vänligt.

Finns det inget vettigt skäl att undlåta att registrera, utan snarare bara fördelar, borde det väl göras är min tes. Har inte SSC haft nog med saker som hänger i luften utan ordentliga avtal på papper?

[MagnusÖstberg]

Finns det något egentligt skäl att inte registrera det?

Nej. Eftersom representanter för SSC frekvent läser här så vill jag uppmana er att försöka ordna detta rätt snart.

Ja, isåfall är det väl verkligen en icke-fråga utan något som borde göras enkom för att slippa eventuellt trassel senare.

Fast SSC verkar ju en tradition av att saker skall hänga i luften som kan försvåra senare. Kanske är det så att det finns/funnits de som tycker att saker är så självklara att det inte behöver formuleras ner. Konstigt att de tycker saker är besvärligt sedan när det visar sig att den tiden det hade tagit att formulera ner något skulle besparat mångfalt arbete senare.

Personligen tycker jag det är lite lathet att förvänta sig att de läser här. Borde de inte kontaktas på annat vis?

[Vee-Eight]

Magnus:

Det är eg saker de borde komma på själva. Men visst, jag är för att de meddelas.

[Naqref]

Lite info direkt från källan JL: Ingen OA-50, OA-50.2, OA-51, OA-52, OA52.2 har haft packningar. OA-58 och OA-52.3 var packningsfria till -05. Dessa högtalare har enbart tätats med den transparenta coatingvätskan. OA-58, OA-58.2 samt OA-52.3 har sedan -05 varit försedd med packningar.

Det stora problemet med coatingvätskan som tätning är att den inte fungerar om man lossar elementet. Så är ett element lossgjort (kanske av tidigare ägare) så är det nog rätt viktigt att man kollar tätheten. Det kan vara det problemet som det paret OA-50 som LTS testade råkade ut för.

[Vee-Eight]

Vill poängtera att det fortfarande handlar om John Larsen, ingen annan. (red anm)

[CODY]

Vill poängtera att det fortfarande handlar om John Larsen, ingen annan. (red anm)

I en annan tråd kom man överens om att denne benämns LVNIFN

MVH/Cody

[petersteindl]

Jag tror och hoppas att ingen ifrågasätter att det är märket Carlsson som gör ortoakustiska högtalare?

Är 50, 51, 52 och 58 orto eller inte?

Om inte var det väldigt länge sen det gjordes ortohögtalare.

Blir L8 de första på... 25år?

Det är så att Stig Carlsson så sakteligen kom att ändra innebörden i begreppet Ortoakustisk. Fram till och med 70-talsserien med OA12, OA14, OA116 och OA2212 så inkluderades inga högtalare i OA-serien med endast diskantelement för direktljudet. De har alla diskantelement för direktljud samt diskantelement för reflekterat ljud. OD11 hade bara 1 diskantelement och Stig själv såg vid den tidpunkten på denna högtalare såsom varandes icke-ortoakustisk.

Efter 70-talsserien började Stig Carlson arbeta med sina 3-vägare. Han lämnade in patentansökningar på både 3-vägarna och 2-vägaren (som kom att heta OA51) samma dag.

3-vägaren hade högtalarelement för direktljudet (det fanns 4-vägare också, men alla modeller 3-vägs och uppåt sammanfattades som 3-vägarna såsom en arbetsbenämning ), samt och detta är viktigt, hade de dessutom ett diskantelement för reflekterat ljud. Stig Carlsson var inne på att inkludera 2 diskantelement för reflekterat ljud i 3-vägarna. En viktig parameter var att diskantelementen inte fick påverka tonkurvan hos direktljudet i diskanten. Det var specifika riktningar som Stig ville ha med vad gäller det reflekterade ljudet i diskanten.

Så 3-vägarna var utan tvivels Ortoakustiska högtalare. Hur är det då med OA-51? Det var inte möjligt att applicera extra diskanter för reflekterat ljud i OA51utan att det skulle påverka direktljudet hos diskanten.
Vidare, så var den domediskant nämligen Peerless KO-D10 klart höjd mot översta diskanten i högtalarelementets nollgradersriktning. Stig använde sig av denna egenskap och vinklade elementet så att diskantens 30 gradersriktning blev direktljudet mot lyssnaren medans nollgradersriktningen pekade uppåt och inåt d v s mot taket. Eftersom KO10DT hade rak tonkurva i 30 gradersriktningen så kunde Stig på så sätt bibehålla den kvot mellan direktljud och reflekterat ljud som Stig ville ha i denna högtalare.

3-vägarna var alltid tänkta med mer än 1 diskantelement. Stig Carlsson berättade för mig exakt hur han ville prova sig fram och vilka riktningar han ansåg som värdefulla. Till 3-vägarna hade Stig Carlsson varken valt basar eller diskanter. De gamla som han godkänt tillverkades inte längre. Mellanregistret fick han av mig d v s Thiel & Partner 2 tumsdriver C2-44. Det var mycket arbete kvar innan 3-vägarna kunde färdigställas. Det hade blivit en ortoakustisk högtalare så som ortoakustiskt skulle vara enligt Stigs åsikter genom årtiondena.

Men det var inte bara diskanten som avgjorde om Stig ansåg en högtalare vara ortoakustisk eller inte. Det var mellanregistrets placering i förhållande till dess närliggande begränsningsytor och även basens. Trots allt var det kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud som var den springande punkten med Stigs högtalare, sedan var det vinklarna från vilket håll det reflekterade ljudet i diskanten skulle nå lyssnaren som hade betydelse.

Då Stig konstruerade OA52 och OA50 använde han alltjämt Peerless KO10DTpå grund av sin speciella karakteristik där 30 graderskurvan var rak medans nollgraderskurvan var förhöjd mot högsta diskanten.

Jag minns då jag var hemma hos Stig och då han hade fått meddelandet att KO10DT skulle upphöra och fasas ur Peerless sortiment och priset på KO10DT höjdes från Peerless. Stig fick 6 månader att söka ersättare. Han var minst sagt bekymrad. Vi var nog en del runt Stig som var lite bekymrade men samtidigt jätteglada för vi gillade ju inte riktigt KO10DT eftersom dess distorsion var för hög. Svalander hade sina modifieringar på elementet och den var väl ok, även fast jag själv inte använde den. Nåväl, till slut blev det en Vifa diskant med aluminiumdome och nya filter. Med Vifa var det så att de kunde leverera diskanter med frontplatta som inte var rund utan avsågad så att säga, som en travbana. Seas tillverkade en liknande aluminiumdomediskant men de kunde inte leverera annat än med rund frontplatta. Dessutom gjorde Stig mätningar på Seas och fann att Seas mätte sämre än Vifa så valet var för honom givet.

Den svarta filtbit som satt på utsidan i en båge ovanför metalldomediskanterna kom till på sådant sätt att kunderna själva kunde välja om de ville använda den eller inte. Dessa metalldomediskanter hade en ful peak i nollgradersriktningen ovanför 20 kHz. Kanske var det den som spökade så att filten gjorde nytta?

OA51 hade gått ur tiden och kvar var OA50 och OA52. Wilhelm Lilliehöök var Svensk distributör av Carlssonhögtalarna och han sålde till slut allt via sina butiker som hette Direkt. 1989 sålde Lilliehöök sin verksamhet och flyttade till USA. Peter Lyngdorf, han som äger Hifi-klubben köpte Lilliehööks verksamhet men var inte intresserad av Carlssonhögtalarna. Det blev slutet för Carlssonhögtalarna för denna gång.

Samarbetet mellan John Larsen och Stig Carlsson varade hela tiden eftersom John fortfarande kände för Stig och hans högtalare. John Larsen sålde även uppgraderingssatser. 1992 betalade John en resa där Stig kunde besöka Scan Speak i Danmark och därmed kunna ta del av alla nyheter samt komma i kontakt med R&D avdelningen. Detta var Stig oerhört tacksam för. Stig har själv berättat om händelsen och om hans våndor inför att resa. Stig carlsson tyckte aldrig om att resa. Han berättade även om sin resa till Paris på 50-talet, men det får bli en annan historia.

Både Stig Carlsson och Wilhelm Lilliehöök letade på första hälften av 90-talet febrilt efter exploatörer men hittade ingen.

1996 återupptog Stig Carlsson och John Larsen tillverkningssamarbetet, och OA50 och OA52 började tillverkas igen. Min advokat Raoul Smitt som varit vän och advokat sedan 1980 skrev 1996 avtalet dem emellan.

Det fanns några uppgraderingar under årens lopp och i den andan har det alltsedan fortsatt och pågår ännu ”in search of the Holy Grail”.

Stig Carlsson har inför mig alltid berömt John Larsen just för hans tillverkningskvalitet. Något annat har jag aldrig hört Stig nämna. Det som Ingvar skriver ter sig således för mig såsom helt främmande.

Vad gäller andra saker som Stig tyckte om folk är oväsentligt, men det var många som kallades för apor under den tid då Stig hade full vitalitet. Även herrar som Harry F Olson och/eller Thiele d v s den Thiele som finns med i Thiele och Small parametrarna (TS-parametrar) kallades för ”tomte eller tomtar” och ringaktades på den tiden då det begav sig av Stig Carlsson. Stig lämnade in två patentansökningar 1953, dels på basreflex fanns 5 år innan Thiele började skriva om sådant och även långt före Novak, dels på minskning av interferens mellan närliggande angränsningsytor och högtalare fanns, vilket var 4 år innan Waterhouse's pionjärarbete i JASA (Journal of the Acoustical society of America) med avseende på ljudkällors strålning i en omgivning med reflexer. Det är kanske inte så konstigt att man tyckte att de andra ”småpojkarna” var lite efter så att säga.

Vi som var med från den tiden det begav sig d v s vi som lärde känna Stig, lärde även känna den Stig Carlsson såsom han var i sin ungdom. Stig var inte på samma sätt då han blev äldre – men det var fortfarande samma Stig om än mycket mer mogen men även tröttare. På sina stunder kunde han fortfarande blixtra till.

Han piggnade till lite på slutet då han fick ärva lite kontanter från sin bortgångne bror. Hade han fått leva några år till så hade vi kanske fått se 3-vägaren färdigställd av Stig själv, vem vet?, och då skulle cirkeln ha slutits med en högtalare som hade en eller troligtvis/möjligtvis två diskanter för det reflekterade ljudet. I de gamla pappren finns det beskrivet med en diskant för reflekterat ljud, men för mig då vi på slutet plockade fram 3-vägarna och fullständigt gick igenom dessa så berättade han om vad han ville prova och hur han ville gå tillväga och även anledningen till hans filosofi angående reflekterat ljud.

MvH
Peter

[petersteindl]

Jag tvivlar inte alls på det är Carlsson som högtalarmärke som skall associeras med ortoakustik, men i en immaterialrättslig process så är det bara en ägare av ett registrerat varumärke som i praktiken kan hävda sig. Rör man sig i gråzonen om "hur det borde vara" och vad som "känns vara rätt" så hamnar man i en godtycklig bedömningssituation. Alltså; skulle ngn använda sig av "ortoakustik" och derivat därav så har varken SSC eller ngn annan som anser sig vara associerad med märket ngn större janne att driva sin sak juridiskt.

Rekommendationen är att snarast registrera varumärket. Gör man inte det så får man faktiskt vara beredd att förlora det. Nu är jag inte säker, men jag tror det finns ett nyttjandekrav i detta. Risken som SSC kan lida är att pga passivitet (inget har producerats eller marknadförts komersiellt på en rätt lång tid) rätten till varumärkena även om/när de är inarbetade, oavsett de är registrerade eller ej. Skulle SSC lämna in en besvärsanmälan vid ev varumärkesintrång så kan den ogiltigförklaras just pga detta. Detta är också extremt viktigt att kolla upp.

Sammanfattningsvis så duger det tyvärr inte att påskina hur saker och ting borde vara. Har man inte ordnat med allt immaterialrättsligt inom SSC så är det jäklar i min låda hög tid att ta tag i det ögonabums!

Jag måste säga emot dig här och hålla med iö, ortoakustik är starkt förknippat med SC och har därför enligt svensk lag ett skydd per automatik. Däremot kan man nog få svårare att hävda det i andra länder än Sverige.

Sverige tillhör EU och det är EUs regler som tillämpas allt efter de fördrag som de kommit överrens om varav varumärkesskydd är ett och det är specificerat i Madrid protokollet. Det finns således ingen specifik svensk lag angående internationellt varumärkesskydd och detta gäller även i Sverige.

[Naqref]

1. Jag tror nog inte att du har förstått det jag skrev.

2. Om du mäter på en ursprunglig OA52 så ser du att det har samma destruktiva
addition en bit under och en bit över delningen. Det är det det handlar om.
Mitt i delningen har man inte mycket val om inte högtalaren skall beem:a illa.
Där måste elementen arbeta rimligt konstruktivt, men kan kan hålla det
området förhållandevis litet om man vill undvika en bred svacka i energikurvan.

OA-52 är precis så riktad som den är, och om du uppfattat att jag påstått
något annat så är det din tokning. Jag har inte skrivit något som motsäger de
mätningar du visar ovan, tvärtom. Det är ju just det som de visar som jag
berättade om.


Vh, iö

- - - - -

3. PS. Det var förfärligt vilka störnmingar ditt mätsystem ger. Vad är de för
fel med det?

4. Misstänker även att mikrofonhöjden varit knasig. Sitter den verkligen i linjen
mellan högtalaren och lyssnare? Tycker resultatet ser ut som om den suttit
högre.

1. Jag tror nog att jag har förstått det men helt säker kan man inte vara.

2. Du menar att de destruktiva interferenserna som du tidigare kritiserade (och Stig kanske höll med om) just genom sina destruktiva interferenser balanserar dippen i energitonkurvan som bildas vid delningsfrekvensen? Så kan man ju se på det hela men då blir den verkliga energitonkurvan en förskräcklig hängmatta ety dessa destruktiva fenomen finns inte i den högsta diskanten och i det nedre mellanregistret samt basområdet. De kommer då att vara entydigt mycket högre. Knappast speciellt orthoakustiskt enligt mig. Fast nu är det ju fortfarande viktigast med enskillda reflexer. Och takreflexen får en förfärligt bredbandig dal i det övre mellanregistret och upp en bra bit över 10kHz. Kan knappast kallas optimalt. Detta är ju den överlägset viktigaste reflexen att hantera i en högtalare av denna typ. Anser jag.

3. Inget större fel med det. Har testat ett par olika och mätningarna blir jämförbara (Clio och ATB bl a). Det är snarare effekter från rummet man kan skönja. Men man lär ju sig att se bort från bristerna och fokusera på det väsentliga som du vet.

4. Mikrofonen sitter i en tänkt linje mellan lyssnaren (3.2meter bort och med öronen på en höjd av 85cm) och en tänkt punkt mitt i mellan (c-c) bas och diskant.

[Johan_Lindroos]

Hej Anders!

Jag har nog missuppfattat dig och dina avsikter!

Låt mig få be om ursäkt.

Det blir för krångligt att förklara i text. Vore ju trevligare att ta ett snack över telefon någon dag.

Bästa hälsningar, Johan

[Naqref]

JL: Lugnt! (Johan Lindroos avses här. Red anmärkning.)

[PeterAkemark]

Eftersom de inblandade i denna tråd var mer eller mindre inblandade i SC arbete så vill jag ta tillfället i akt och fråga;

Vad är det som är ortho i orthoakustiken som omtalas?

[IngOehman]

Ortho eller orto betyder rätt eller riktig.

Ortodox betyder t ex rättlärig eller renlärig. Dox är en lära. Den ortodoxa
kyrkan/religionen betyder alltså den rätta kyrkan/religionen. en ortopedisk
sko är en som är rätt för foten.

SC hävdade att det sätt som han ville få sina högtalare att kommunicera
ljudet till lyssnaren var det rätta. Orto betyder rätt och akustik betyder
läran om ljudet. Den rätta läran om ljudet.

Dock måste nog begreppet betraktas som ett varumärke, för det är bara
så det har använts. Att sedan vissa mer eller mindre väldefinierade egen-
skaper har inkluderats i de konstruktioner som Stig kallade ortoakustiska,
har mindre betydlese, eftersom det trots allt var Stig som godtyckligt be-
stämde vad som var ortoakusiskt, och vad som inte var det (de marknads-
ansvariga på Sonab ville t ex att OD-11 skulle heta OA-11, berättade han
för mig). Han syn på ortoakustik gled dessutom lite genom åren, sakta över
50-, 60- och 70-talet, för att sedan göra ett lite större språng i slutet av
70-talet inför övergången till 80-talet, allt enligt hans egen uppfattning.

Storleken på det där språnget omvärderade han dock senare, och menade
retrospektivt att likheterna trots allt var mycket större än skillnaderna.

Och det håller jag med honom om.


Vh, iö

[petersteindl]

Jag tänkte fylla i lite i det som redan skrivits angående Ortho-Acoustic och hur ordet användes av Stig Carlsson och av företaget Sonab och dessförinnan av företaget Lund (Kolboxentiden)

Ortho: Från det Grekiska ordet "ὀρθός"; vilket betyder "rak", ”rät” eller "korrekt", ”riktig”.

Exempel: Ortogonal är ett matematiskt uttryck och beskriver två vektorer där den ena är vinkelrät mot den andra. Gonal kommer av γωνία (gonia) som betyder vinkel.

Stig Carlsson använde ordet i betydelse Ortho-Acoustic. Det registrerade varumärket är Carlsson Ortho-Acoustic och det är en namnregistrering d v s inte en figurregistrering.

Det finns således begreppet Carlsson Ortho-Acoustic. På svenska använde Stig Carlsson ordet Ortoakustisk – Ortoakustiska högtalare. På 70-talet sade man Sonab’s ortho-acoustical loudspeakers

Acoustics (med ett s på slutet) är på Svenska akustik eller läran om ljud och det är frågan om ett substantiv.

Men Acoustic betyder på Svenska akustisk och det är ett adjektiv.
Akustisk betyder snarast ljudlig eller -ljudd (högljudd) eller kanske ljudande (låtande, d v s det låter om saken) och definitionen därav är i direkt relation till det man hör. Så var det i alla fall tänkt en gång i tiden då orden myntades från de grekiska orden.

Adjektivet Acoustic finns även i böjd form som adjektiv och används oftast i plural, nämligen Acoustical.
Även på Svenska finns denna böjning – akustiska. En akustisk enhet – flera akustiska enheter. Just ordet högtalare är både singularis och pluralis

Det finns tillämpningar på orden Acoustic och Acoustical såsom:
Acoustic guitar; Acoustic properties of a hall; Acoustic properties of a room; Acoustic impedance; Acoustic enclosure; Acoustic reproduction; Acoustic resonance; Acoustic sounding; Acoustic wave; Acoustic vibration; A Steinway piano is an Acoustic instrument; Acoustic properties of a loudspeaker; A loudspeaker is an Acoustic device; Acoustic loudspeakers; Ortho-Acoustic loudspeakers; Carlsson Ortho-Acoustic loudspeakers; Sonab’s Ortho-acoustical loudspeakers; Lund Ortho Acoustical system; All our instruments are Acoustical; Acoustical response of loudspeakers.

MvH
Peter

[IngOehman]

Tänkte även säga några ord om trevägaren, eftersom den varit på tapeten,
jag tror i den här tråden.

Vill bland annat nämna att Stig avsåg att den där extra diskanten på tre-
vägaren ventuellt skulle kunna vara ett tillbehör, och att den därtill INTE
skulle ha samma delningsfrekvens som den framåtriktade diskanten (vilket
jag tror att jag sett någon påstå).

Den var vidare från början avsedd att riktas så att det skulle komma reflek-
terat ljud uppifrån högtalarväggens båda övre hörn, där de möter sidovägg
och tak, men experiment som vi gjorde runt årsskiftet 1996/1997 visade att
det var svårt att åstadkomma det med mindre än att hörnen diffuserades,
och det ville han inte att man skulle behöva. De skulle ju fungera i "vanliga
rum", så konceptet modifierades en smula (annan riktning, vilket även kräv-
de en modifikation på själva diskanten, vilket i och för sig var lite akade-
miskt, eftersom den diskant ha ville använda inte längre var i produktion,
men det finns några alternativ).


Vill även nämna att den Seas-metalldome-diskant som fanns tillgänglig som
alternativ till Vifa-diskanten med metalldome som Stig spelade med de sista
åren i sina OA-52, inte mätte sämre än Vifa-diskanten, inte entydigt sämre i
varje fall.

Seas-elementet hade högre känslighet, bättre spridning, jämnare tonkurva
och den "väste" (bruskomponent vid spelning på mycket hög nivå) mindre,
liksom att den hade lägre distorsion i arbetsområdet. Men - vid låga frek-
venser, närmare bestämt under 2000 Hz, spelade den orenare, framför allt
beroende på en olyckligt utformad bakkammare. Och han gjorde bedöm-
ningen att den låga delningsfrekvensen i OA-52 därför gjorde Vifa-diskanten
till ett bättre val.

Däremot ville han använda Seas-versionen i trevägaren, eftersom det ele-
mentet presterade så mycket bättre på så många andra sätt, och delnings-
frekvensen där är högre*.


Kan även nämna att Stig vid en senare tid (vi är nu framme vid 96/97 igen)
fortfarande INTE sade sig ha valt något mellanregisterelement för treväg-
aren, utan höll det öppet tills det att ett optimalt element för uppgiften
hittats. Och med det menade han ett som helst skulle ha ett styvt mem-
bran med en diameter om 2-3" i form av antingen en konvex dome eller en
kon. Det var specifika uttalade önskemål.

Den höga delningsfrekvens som han ville använda krävde dessutom ett ton-
kurve jämn beteende upp till 10 kHz och inga fula uppbrytningar alls inom
audio-området.

Trots att många förslag om olika element hade passerat revy och vissa av
dem hade kvaliteter som gjorde att han inte sågade dem direkt, hade han
ändå vid denna sena tid faktiskt inte ens uteslutit möjligheten att använde
det 2" mjukdomeelement från Peerless som använts vid alla prototyplyss-
ningar, om det skulle gå att få det tillverkat.

Han sa att han kunde tänka sig att det var det bästa valet.

Det hade förvisso en högre distorsion än han önskade, men totalt sätt så
menade han att det presterade, i det kompletta systemet, ändå avsevärt
mycket renare på komplexa signaler än OA-52, tack vare delningsfiltrets
förmåga att undertrycka intermodulativa fenomen.

Det som han i slutet såg som det allra bästa alternativet var annars ett 2"
stort hårddomelement med en exceptionellt snygg tonkurva till över 10 kHz
och en superbt låg distorsion, ett element som vi dock bara gjorde mätingar
på, men vi testade det aldrig lyssningsmässigt i den faktiska trevägaren.

Detsamma gäller dock även alla de andra alternativen, så vitt jag vet. Inget
av dem testades alltså, fortfarande så vitt jag vet, via lyssning i treväg-
aren.

Oavsett vilket var beskedet från Stig att det nya elementet var "bäst hittills".


Stig var på gång ordentligt med planerna på att sjösätta trevägeren vid
denna tid, och när jag 1997 åkte till SEAS i Norge (i ett annat ärende) var
en av uppgifterna att leta efter "den sista komponenten" en lösning på
baselements-frågan, och jag hade fått rätt så tydliga specifikationer från
Stig på vad han ville ha ur/från elementet. Specifikationer som sträckte sig
långt utanför att bara vara småsignalparametrar eller mätprestanda.

Med mig hem hade jag - lösningen! Och glad i hågen försökte jag få tag på
Stig, under jag tror det var ungefär en veckas tid (normalt fick man tag
på honom direkt om man bara lyfte på luren rätt tid på dygnet). Jag bör-
jade bli ordentligt orolig.

Jag tog, efter att till sist ha ägnat nästan en hel dag till att ringa Stig, reda
på telefonnummret till hans granne och av honom fick jag veta det jag inte
ville höra; Stig levde inte längre.


Jag ringde runt till i princip alla jag kände, som kände Stig, och berättade
den oerhörda och förfärliga nyheten. Ingen av dem hade nåtts av döds-
budet, eller haft eller sökt kontakt med honom på rätt länge.

Den som var svårast att ringa, för jag förstod ju att han skulle ta det hård-
ast, vilket han nog också gjorde, var Ingemar Ohlsson, så jag ringde honom
först av alla. Det är inte roligt att få sådana besked, och inte att komma
med dem heller. De andra tog smällen utan att behöva sätta sig ned.

Saknaden av en människa kan ju bedöva rätt så rejält och göra att man
får svårt att tänka på något annat än personen och allt man har gjort och
pratat om och allt man nu inte kommer att få chansen att göra och prata
om, men i det här fallet fanns det en specifik sak som hamnade lite extra i
fokus när jag tänkte på Stig under den här tiden - trevägaren. Det som
hade engagerat Stig så länge, och extra intensivt de sista 6-10 månaderna
av hans liv, och som ju såg ut att äntligen kunna bli verklighet.

Och så lämnade han oss.

Förbaskat.

Och kanske skulle jag inte bry mig om vad som sägs och påstås om tre-
vägaren, jag har ju inga ekonomiska intressen i det hela och är nog inte
heller en framtida kund, men jag kan inte låta bli att reagera när jag vet
vad Stig sagt, tyckt och velat.


Vh, iö

- - - - -

*Allt det där är ju historia nu, eftersom vi med alla de nya ljudinspelnings-
formaten som medger ett energiinnehåll som sträcker sig långt över 20 kHz,
kanske gör klokt i att undvika metalldome-diskanter av de slag som Vifa-
och Seas-elementet var. Det är i varje fall min uppfatting. Tillsammans med
CD-systemet är de inte så farliga, men med Vinyl och HD-ljudformat vill i
varje fall jag vara lite försiktig.

Men jag vill ändå att historien skall beskriva sanningsenligt, med avseende
på vad Stig had för synpunkter på de två alternativa diskantelementen, och
att han faktiskt på grund av Seas-elementets egenskaper, gick ifrån det
tidigare förstavalet (Dynaudio D21AF, som han ville byta bort så snart ett
"hårddomigt" alternativ stod till buds) till förmån för Seas-diskanten. Och
Jag gav Stig ett par sådana diskantelement (nota bene; med rätt form på
frontplattan med med ny bakkammare som inte gav lågfrekvensdistorsion.
Allt går om man bara vill) för bruk i trevägaren. Han berättade, efter att ha
testat elementet att det hade löst diskanfrågan!

Personligen så tycker jag att varken en metalldome som ringer eller en mjuk-
dome som inte gör det men som är för stor för att stråla som Stigs vision,
är okej, frågan är in någon mjukdome är det? Han specifikcerade ju att det
var styva membran han ville att det skulle vara i trevägaren. Jag visade hur
som helst Stig några ytterligare alterntiv som var mindre och som passade
de kombinerade önskemål han hade presenterat, men som han tyckte alli-
hopa kännetecknades av att inte vara "tillräckligt påkostade". Jag visste
inte riktigt vad han menade med det, så jag frågade förstås, och ha sa att
de var för billiga och inte var gjorda med ambitionen att användas i så här
stora och amitiösa system, och då spelade det ingen roll om de presterade
väl. De fick helt enkelt inte kunna uppfattas som avskräckande. Det hade
han kanske rätt i, och jag erbjöd mig att försöka ta fram ett 3/4 stort ele-
ment som varken bröt upp inom audioorådet, eller resonerade elakartat en
bit över det. Stig sa att han mycket skulle uppskatta det, men av olika
skäl så hann jag inte bli klar med något sådant, trots att den här händelsen
utspelade sig ett bra tag innan Stig lämnade oss.

En tid efter att Stig gått bort hade jag dock ett fungerande koncept färdigt
som kombinerar alla de egenskaper som behövs för att göra ett diskantele-
ment som uppfyller Stigs specifikationer, men av olika skäl var inte treväg-
aren högsta prioritet vid den tiden. Och sedan dess har det varit vilande
eftersom det inte har funnits någon som velat ta tag i det kommersiellt, och
sedan en tid tillbaka så är jag ju inte ens med i SSC's styrelse längre.

Men, som jag skrivit tidigare - jag kommer alltid att vara en vän av SC, och
detsamma gäller hur jag känner inför de av Stigs vänner som idag utgör SSC.

[Naqref]

Jag tror det blir svårt att hävda att SSC har ensamrätten till orthoakustisk som varumärke genom inarbetning. Man kan nämligen hävda att det redan är degenererat ety det har använts av flera enskilda företag och individer.

Vi har på 50-talet kolboxen som såldes under namnet Elektronlund Lund Ortho Acoustical System 1001, förkortat LOAS 1001.

Vi har popboxen som konstruerades av Jon Idestam-Almqvist och som ingen (mig veterligen) hävdar att den inte är orthoakustisk. Inte ens Stig enligt diverse källor.

Vi har OA-4 osv upp till OA-2212 som såldes av Sonab som varande orthoakustiska.

Vi har åttiotalsserien som såldes under tre olika företag där det inte har skrivits licensavtal på varumärket "orthoakustisk" och således har nyttjats fritt av dessa och därmed har de stått för inarbetandet.

Vi har alltså minst 5 olika företag som har använt begreppet orthoakustisk och till skillnad från begreppet [i]Carlssonhögtalare[i/] så har det inte lika stor anknytning till Stig. Annars skulle inte Jons konstruktion popboxen figurera på CP. Det hävdas att popboxen är en carlssonkonstruktion men Stig konstruerade inte den utan han var mest behjälplig vid mätningar av den.

[IngOehman]

Nja... Allt det ovanstående skedde med Stigs goda minne.

Med degenerering menar man nog det som sker på grund av ostävjt missbruk,
inte tillåtet bruk. Att någon lånar ut ett begrepp är inte alls samma sak som
att det degenereras.


Det sagda om Stigs oinblandning för popboxen kan man också ifrågasätta. Han
var enligt egen utsago mycket mera inblandad än du skriver. Dels var den ju
helt baserad på Stigs patent och dessutom var Stig inblandad inte bara med
att göra mätningar, utan han var t ex den som föreslog placeringen av diskant-
elementen, och det främsta skälet till vald placering var att syftet med pop-
boxen ju var att den skulle öka intresset för ortoakustik, men Stig ville inte att
den skulle vara en konkurrent till den såsmåningom kommande OA-5, med dess
bättre placering av diskantelementen. Det gäller förresten OA-6 också.


Vh, iö