Jag tillhör dem som menar att nyckelordet i det här sammanhanget är:
psykoakustisk!
Det är där och ingenannanstans som nyckeln till förmedling av de musika-
liska kvaliteterna står att finna!
Kantigt tekniskt kvantifierad analys (tonkurva och distorsion, mätt i ekofri
miljö och monofoniskt...) av återgivningen av en inspelning, ja det förslår
helt enkelt inte som metod för att hitta vägen till en återgivning som för-
medlar det musikaliska förloppet så oanfrätt som möjligt!
- - - - -
Svar till Linnien härovan:
Om man tar "den tredje vägen" (vilket många gör - som av erfarenhet har
insett hur grovhuggna de tekniska "simpelanalyserna" är! Och som kanske
vet att de inte har de psykoakustiska kunskaperna som möjliggör just den
vägen) alltså "lyssna och tyck" i någon form (tunedem tycks vara en av
dem) så finns det en del att tänka på, det vill säge en del fällor som man
kan gå i. I varje fall om man bryr sin om ursprungstrohet när det gäller just
det muskaliska.
Jag menar att det är av största vikt att man inte blandar ihop "frånvaro av
fula färgningar" med "närvaron av snygga färgningar".
Detta dock endast sagt under förutsättningen att man söker den ursprung-
liga musikaliska händelsen. Den som bara söker en upplevelse de gillar kan
göra hur de vill.
Spikfotsbruket är ett exempel på ett sådant snedsteg. Det är definitivt
INTE en väg till en sannare återgivning av fonogrammens musikaliska inne-
håll. Den analys och förklaringsmodell som nämndes är dock inget mystiskt
som ligger i framtiden.
Det är inga konstigheter alls vad som händer när man ställer högtalare på
spikfötter, ej heller finns det något mystiskt i de rapporterade upplevelserna
av att göra det. Det är bara slutsatserna som är på tok.
De som studerar och börjar förstå mekanismerna brukar också börja "höra
på ett nytt sätt", och faktiskt inse att de "musikaiskt förhöjande effekterna"
(ja, nu missbrukar jag också ordet...

) som spikfötterna i förstone
upplevdes tillföra, bara är en grov pseudomusikalisk yta, som när den lyfts
bort befriar återgivningen från detta grova syntetiska sameness-täcke, och
istället avslöjar de verkliga musikaliska nyanserna - de som håller i längden
och som gör musiklyssningen spännande, delikat, intressant och rent av till
en musikaliskt läcker upplevelse!
Detta är något som även en Linnie kan uppleva, och ta till sig, utan att det
betyder att de behöver lämna sin grundläggande idé om att fokusera på det
musikaliska. Tvärtom är det ju just för musikens skull som jag avråder från
spikfötter. Det drabbar det musikaliska, även om effekterna som adderas
säkert till en början kan upplevas vara båda musikaliska och rent av för-
föriska.
Men jag kan bara råda alla att, för deras egen skull, ge alternativa uppställ-
ningar, sådana som får högtalarna att stå stilla när man lyssnar på den, en
chans. Det är att ge er själva en chans. Och tänk i det långa perspektivet,
inte i stundens överrumling. Låt TV-tillverkarna syssla med sådant och
hitta på en massa trams som "dynamic-lägen" att imponera i butikerna med.
Musiken, och ni själva, förtjäner bättre än att musiken levereras ut genom
högtalare ställda på spikfötter.
Vad det övriga anbelangar var det inte alls tänkt att var en känga till er
Linnister, eller ens ett försöka att definiera vad ni tycker, det skall ni natur-
ligtvis (som du gjorde) göra själva!
Det jag skrev i mitt svar till Rudling var bara en replik med lite ekon från det
förflutna inbäddade.

Det jag refererade till var bara baserat på de påstå-
enden som man blev utsatt för på den tiden.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).