Nu är jag inte den mest ojäviga när det gäller bedömning av ljudet så jag brukar för trovärdighetens skull avstå från att komma med ljudkommentarer när det gäller egna konstruktioner. Men eftersom det är en jämförelse mellan två modeller där jag har påverkat det ljudliga resultatet så är jag kanske lika biaserad åt båda. I a f så kan jag tänka mig att kommentera ljudet en aning i detta specifika fall.
När vi tog fram L6 så jämfördes den mot "referensen" OA52.3 och då framkom det att den senare i jömförelse hade ett något pressat ljud och kanske saknade lite "kropp" i vissas röster. Båda dessa svagheter är nu åtgärdade och kanske OA52LE upplevs som aningen varmare i klangen än L6. Diskanten i OA52LE upplevs som mycket "friare" i sin framtoning och är betydligt mer utsträckt uppåt. Lars "Grappa" Nyström (som är den som har sålt mest OA50 i världen) berömde framför allt den fantastiska diskanten och homogeniteten. Han vågade sig t o m på en kommentar som följande; "Det märks att dynamiska element börjar närma sig vad ett par lakan kan prestera". Då underförstått att OA52LE började kunna jämföras med hans 80kkr Quad ESL på vissa områden. De som känner honom inser hur stort detta uttalande var.
Ljudbilden på 52LE är ungefär som orginalet men med bättre precision i sidled. Bättre fokus. Men regnbågseffekten finns kvar till en viss del.
Summering:
- Likvärdig homogenitet.
- Betydligt mer utsträckt och avslappnad diskant i 52LE.
- Lite grumligare karaktär hos 52LE i de lägre registerna och något varmare klang.
- Något mer kontrollerad basåtergivning hos L6.
- Lägre ljudbild hos 52LE och något kraftigare regnbågseffekt (att ljudbilden lyfter i mitten på vissa inspelningar).
Några av svagheterna hos 52LE beror på intrinsiska (inneboende) egenskaper och går aldrig att komma ifrån men jag har försökt göra mitt bästa efter förutsättningarna. Den svaghet L6 uppvisar (diskanten) funderar vi på att åtgärda genom att ta fram en signatur-uppgradering. Vi får se.