Stehpan skrev:Till IÖ:
Jag ser ingen anledning att betvivla att mjukfötter minskar den totala mängden rörelse som en högtalare gör när den spelar musik i jämförelse med spikfötter.
Men varför skulle det inte kunna vara så att en mindre mängd rörelse som ser ut på ett speciellt sätt skulle kunna påverka musiken mer negativt än en större rörelse som ser ut på ett annat sätt?
Aha, en ny anfallsvinkel!
Spännande.
Svaret är att det (om ekvationen var okänd) visst skulle kunna
vara så!
En sak som varierar i flera dimensioner (frekvens/amplitud) kan
mycket väl vara beskaffad på så vis att ett mindre mätvärde i en
av dimensionerna ändå är mer destruktiv för musikåtergiv-
ningen, på grund av rörelsen i den andra dimensionen.
Men allt det där går ju att undersöka.
Mjukfotens överlägsenhet är ju inte en teoretisk slutsats baserad
på spekulationer och förenklingar av den fysikaliska verklig-
heten till mätningar eller beräkningar av enstaka dimensions
utslag.
Kunskapen om den mjuka fotens överlägsenhet är i själva
verket helt oteoretisk. Den har kommit fram genom praktiska
studier och lyssningstester.
Däremot tror jag det är rimligt att påstå att testerna kommit till
stånd med hjälp av en insikt i fysiken som varit tillräckligt stor
för att möjligheten att supermjuka fötter kan vara det bästa,
inte har uteslutits.
Det gäller ju att vara öppen för alla möjligheter. Då måste man
se möjligheterma. Och då underlättar det att förstå fysiken.
Och det står utom allt tvivel att
förklaringen till varför de i
lyssning fungerar bäst (i bemärkelsen att inte skada ursprungs-
troheten, det vill säga att musikens alla egenskaper får komma
fram oskamferade) är något som man hittar i vetenskapens
värld - inte i dogmer från något trossamfund.
Stehpan skrev:Det är ju egentligen detta som diskussionen handlar om.
Du har mätt spikfötter och SD-fötter. Rörelsen på högtalaren inom det hörbara området är större med spikfötter.
Av detta har du dragit slutsatsen att SD-fötter är bättre enligt regeln:
Större ljudpåverkan (i decibel) är alltid sämre.
Men är du säker på att detta är ett riktigt antagande?
Nej du. Det där tror jag någon annan har förökt tuta i dig.

Jag har så vitt jag kan erindra mig bara gjort några få mätningar
på rörelserna från högtalare som stått på olika fötter. Och bara
för att konstatera att teorierna varit riktiga. Allt det där man kan
ju lika gärna räkna ut.
Det jag lagt stora ansträngningar på är att undersöka hur det
uppfattas och vad som påverkas med olika uppställningar (och
förstås varför, och först där kommer fysiken in). Du vet väl att
min bakgrund är inom psykoakustiken? Det är ju just lyssnings-
studier som är min specialitet.
Mätningar gör man bara för att veta vad man skall korrelera de
fynd man gör med hörseln till. Fast för det mesta behöver man
inte mäta så mycket alls, eftersom det trots allt inte är så
komplicerad fysik vi talar om här. Dynamisk mekanik renderar
förvisso extremt komplexa ekvationer när man tittar på
flerdimensionella system, men det är enkelt att lära sig att
hantera deras beteenden intuitivt.
Stehpan skrev:Det som spiksfotsföreträdarna säger är att musiken låter bättre med spikfötter. Detta tycker jag också (helt ovetenskapligt). Du anser då att vi tycker om den påverkan som spikfötterna gör på musiken.
Men det är ju bara en tro från din sida.
Nej, det är det inte alls.
Det är så det är. Och det vet jag eftersom jag studerat just
dessa saker. En del av det kan du läsa om i tråden, men lite
kortfattat kan jag säga att det handlar om att isolera variablerna
från varandra. Om man vill undersöka om det är en preferens
för en färgning som får någon att gilla spikfötter, måste man
helt enkelt ta bort färgningen UTAN att ändra de som personen
tror är poängen och värdet med spikfoten.
Exempelvis kan man ställa upp en högtalare på spikfötter och
sedan komplettera den med en "stötdämpare" mellan högtal-
aren och en mycket styv/tung (urbergs-) vägg bakom högtal-
arna.
Högtalaren står lika "stadigt" som den gjorde innan, men då har
man tagit bort eller i varje fall minskat den basresonans som
spikarna ställde till med.
Resultat (högtalarna på urbergsgolv):
Lyssnarna tycker att de nu låter som när de står på mjuka fötter!
Det vill säga "sämre" om yssnarna präglats att tycka att spikfots-
uppställningen är den bättre.
Det var alltså inte den styva kopplingen mot golvet som de upp-
skattade, utan de störande (min uppfattning) resonanserna som
gav en färgning som de gillade.
En intressant sak var att uppfattningarna skiftade rätt hastigt för
de flesta lyssnare, efter att de "sett det vetenskapliga ljuset".
Före lyssningsresultatets avslöjande var preferenserna ganska
jämnt fördelare mellan spikfötter och mjuka fötter - en svag
övervikt åt spikfotspreferenser, eftersom sådana lyssnare i stor
utsträckning valts*. I öppna lyssningar föredrogs spikfötter av
ALLA som tillhörde den skolan
(*och det var rätt många eftersom jag tyckte att det var en
poäng att ha med många lyssnare som redan var "spikfots-
biaserade", eftersom de ofta bidrog till den fortsätta spridningen
av de trista dogmerna, och att det därför kunda vara av särskilt
värde att upplysa just dem).
Den där resonansen uppfattades, efter att den första lyssningen
analyserats med avseende på resultatet, plötsligt som något
dåligt, av nästan alla som blivit varse att det faktiskt hade varit
bara en färgning de "gillat"!
(Kanske "präglat att tycka vara rätt" kanske är en bättre beskriv-
ning än "gillat")
När de med hjälp av kunskap och erfarenhet öppnat sina ögon
för en alternativ förklangingsmodell (läs; vid sidan av dogmerna
från spikfotsfolket) så var de inte längre låsta i sin lyssning,
utan kunde lyssna fritt (utan att ha "stapa taken!" och "sjung
med!" ringande i bakhuvudet) och plötsligt uppfattade många
att fonogrammen faktiskt befriats från en sameness och nu lät
mera olika varandra, det vill säga de bevarade sin egenart
bättre, när högtalarna som avlyssnades stod på mjukfötter.
Det är ju något som faktiskt alla som vill kan undersöka själva.
Men mitt råd är att INTE syssla med A/B-jämförelser, för det är
bara meningslösa innan man förstått om A är referens för B eller
om B är referens för A... En högtalares uppgift är ju inte varken
att låta som en annorlunda uppställd högtalare, eller att skilja
sig från den, så vad är poängen med att jämföra dem med
varandra?
Man kommer bara att fokusera på skillnaderna och de säger
ingenting om vilken som är mera ackurat.
Högtalarens uppgift har ingenting men en annan högtalare att
göra - dess uppgift är att, som sista (eller näst sista) länken i
en teknisk kedja, återge MUSIKEN. Det är musiken som den var,
som är målet, och eftersom det är ytterst ovanligt att vi kan
göra en direktjämförelse med originalmusikhändelsen, gör vi
oss en tjänst genom att ta det lugnt och lyssna "på samma sätt"
som vi lyssnar live istället. Inte tänka på att vi skall stampa
takten eller sjunga med. Vara FRIA.
Min erfarenhet är att vem som helst med öppet sinne, som ger
mjuka fötter en chans (inte i en A/B-jämförelse och inte beväp-
nad med en från högsta skottlandshönset dikterad "lyssnings-
metod" - utan fritt, UTAN metod, UTAN jämförelseobjekt och
UTAN krav på att tycka något alls om återgivningen) kommer att
finna att de kommer musiken närmare.
Ge mjuka fötter en veckas "medodlöst" lyssnande, eller en
månad - och få vill gå tillbaka till spikfötternas mera entonigt
resonernade värld.
Den som vill ha det så skall självklart gå tillbaka till spikfötter,
men min erfarenhet är att det är rätt ovansligt att någon vill det.
Jag har dock inga som helst uppfattningar om vilka preferenser
någon "skall ha". Dem väljer man själv. Ser inget fel i att välja
att "leva med ett sound som man gillar".
Just jag vill dock ha eventuella sound bortkopplingsbara, om jag
skall vilja ha med dem i kedjan alls. Fast man kan ju ha flera
olika kedjor också...
Stehpan skrev:Det kan ju vara så att vi störs mer på den lilla rörelsen som en SD-foten gör (mjuk upphängning).
Ja, om man inte undersökt det, så kan man ju inte veta.
Därför bör man undersöka det!
Och då kommer man fram till att den frisvävande högtalarlådans
reaktionsröelser (som är en exakt kopia av membranaccelera-
tionen, det vill säga av musiksignalen, och som stannar omedel-
bart när musiksignalen gör det) är inte bara ohörbara för alla,
utan de ligger dessutom LÅNGT, LÅNGT, LÅÅÅNGT under detek-
tionströskeln. Det är även omedelbara rörelser, som alltså stan-
nar omedelbart med musiksignalen.
Sedan finns det en rörelse till - fantomrörelsen (sök i tråden)
som är ännu mindre hörbar med mjukfötter. Med spikfötter är
den dock både väldigt mycket större OCH i ett frakvensområde
där den påverkar mycket mera...
Nota bene: När jag skriver att något hörs så menar jag det.
Det är alltså inte ett uttryck som jag använder bara för "vissa
hörbara förändringar" utan för ALLA. Inklusive uppfattade pitch-
skiftningar, falskheter, rytmiska fel eller vad som helt.
Att jag skriver det här beror på att det finns historiska skäl för
mig att tro att jag bör föregå kommande kommenterar med
det påpekandet. Linn-anhängare tycks skilja mellan att "höra
saker" och att uppfatta falskheter, rytmiska förändrningar,
sväng, melodiskhet...
Jag använder dock min hörsel apparat (som inkuderar en del av
hjärnan) för alla de där sakerna och därför så använder jag
ordet "hör" för dem alla.
Stehpan skrev:Enligt ditt resonemang så är kvantiteten på en störning viktigare än kvaliteten:
FEL!
Då har du inte läst det jag skrivit. Enligt DITT sätt att missförstå
(eller själv hitta på vad som är) mitt resonamang, så kanske det
är så? Men det är ingenting som jag kan ta ansvar för.
Jag har BARA talat om kvaliteten - hörbarheten - destruktiviteten
från störningarna. Min synpunkter är ENDAST baserade på vad
jag funnit i kliniska studier. INTE vad man kan mäte eller räkna
ut (även om förklaringarna självklart finns där).
Stehpan skrev:Högtalaren med SD-fot rör sig mindre än högtalaren med Spikes
slutsats:
SD-fot är bättre.
Jag tror att din slutsats är fel.
Det du skrev är inte min slutsats. Det är DIN spekulation om min
slutsats - som visar att du inte läst eller i varje fall inte förstått
det jag skrivt.
Vilket förstås är helt okej! Men det renderar en uppmaning från
min sida, att göra nya ansträngningar därvidlag.

Om du verkligen vill veta var jag skrivit, menar och står får, så
är inte "gissningar om det" från din sida något som kommer att
föra dig närmare sanningen.
Tvärtom.
Om du däremot har som mål att retoriskt angripa mjukfötter för
att få över så många som möjligt i den dogmatiska
spikfotskyrkan, så kan det mycket väl vara som så att du är på
rätt väg.
(Lycka till isåfall.)
Eftersom jag INTE tror att du bara är ute efter att föra ett krig
mot mukfötter, utan faktlskt vill förstå vad jag skriver (vilket inte
betyder att du behöver tro på det, men jag är glad om du förstår
det så att jag slipper ta ansvar för motsatsen till vad jag skrivit)
så råder jag dig att inte fortsätta att gissa. Ej heller att utgå ifrån
att påståenden från t ex Göran Rudling om vad jag skrivit,
trycker eller tror, har någonting med sanningen att göra.
Det jag står för är det jag själv skrivit.
(OCH självklart konsekvenserna av de framställningar jag gjort,
om den som drar slutsatser om konsekvenserna förstått vad
jag skrivit och begriper vad som känetecknar rationella konsek-
venser.
Man kan ju inte dra sig undan ansvaret för de rationella konsek-
venserna av sina påståenden.
Irrationella konsekvenser som någon "spekulerar fram" är inte
mitt ansvar dock.) Stehpan skrev:Detta är inget personangrepp!
Självklart inte.
Jag såg inte en tillstymmelse till något sådant, och det tackar
jag för.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).