Stehpan skrev:Till IÖ:
Hejsan!
Ja, det är samma Steffe på Selleri och Faktiskt!
När jag skrev mitt första inlägg så var denna tråd 10-14 sidor lång.
Jag "visste" att spikfötter var bättre för att det naturligtvis är bättre att högtalaren står still än att den gungar.
Jag trodde att GR skulle kunna bevisa detta ganska kvickt...
Sedan dess har jag lärt mig att detta tydligen inte var riktigt så enkelt...
Jag tror oxå att det märks i mina fortsatta inlägg i selleri-tråden att jag intagit en lite "ödmjukare" inställning.
Jag har heller aldrig förnekat att jag har Linn-prylar och tycker att en stereos kválite skall utvärderas utifrån "tune method".
Jag har ingen dold agenda. Jag har bara försökt förklara Linns och Linnägarens sätt att utvärdera kvaliteten på musikåtergivningen. Jag upplever att det ofta blir missförstånd runt detta.
Speciellt den höga prioritet som vi tilldelar signalkällan.
Hade jag velat köra ett dubbelspel så hade jag naturligtvis inte använt samma användarnamn, för den delen.
mvh
Steffe
Allt det där låter förnuftigt.
Och jag tycker verkligen att du varit mycket trevlig här på faktiskt.
Men det första inlägg jag såg att du la på Selleri tycker jag inte var
så kul att läsa. Inte för att det var fel (fel kan ju alla ha) utan för att
det var ovänligt och andades ett förakt mot människor på faktiskt.
Men nej, så enkelt att bevisa att spikfötter är bra är det inte. Mot-
satsen är mycket lättare*.
Vh, iö
- - - - -
*Och faktiskt är det så även i blinda lyssningstest.
Att jag, lite på det spåret, några gånger skrivit att de som "präglats"
att gilla spikfötter kan behöva "avprogrammeras" har verkligen inte
varit menat som en förolämpning mot någon. Det är bara den slutsats
jag dragit av att helt oerfarna människor ju hör problemen från spik-
fötterna så mycket lättare än de som från början uppmanats att höra
dem som något "positivt" - alltså att de givits intrycket att det är rätt,
fint och sant det som kommer ut högtalarna när de står på spikfötter.
Att MERA av musiken kommer ut.
(Budskapet överförs säkerligen ofta subliminalt - det vill säga att den
som lyssnar helt enkelt förstår/känner både hur den som visar känner
och tror. Och då är den enda saknade pusselbiten förtroendet. Finns
det så är det lätt att "höra rätt". Senare går det även att "höra rätt"
i blindtester, eftersom man lärt sig vad som "är rätt"...)
Så man sätter sig ner och försöker höra det (vilket man ju gör) och då
hör man inte bara skillnaden (det gör ju de flesta) utan man hör "det där
extra" som en del av musiken, fast det nog inte var det, när musikerna
spelade den...
Då är det lätt som att köpa budskapet, och dessutom är det svårt att
höra förvrängningen som vad den är - alltså såsom man hör den om
man inte fått en positiv förväntanseffekt serverad. Har man fått en
postiv prägling kopplad till något så är det svårt att skaka det av sig.
Och - den som inte lider av det skall förstås inte göra det heller!
Men - om man tog till sig präglingen från början för att man "gillade den
enkla sanningen" och såg den som en svar på en önskan man hade att
få höra musiken som den är - så kan man ju faktiskt använda den nya
ehuru motstridiga kunskapen, till att öppna en bredare väg till en ny och
ännu mera spännande musikvärld - där ännu en dimension av sameness
lyfts från fonogrammen!
Och då blir äventyret ännu större!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
