Svante skrev:Alltså, jag ska väl inte kaxa mig för mycket om saker jag inte vet, men är det inte så att man gör ett vägval när man väljer remdrift, just i det att man tar hand om snabba variationer med en skivtallrik med högt tröghetsmoment? Och att man isolerar motorns rotationsburr från tallriken med remmen?
Mnjae...
Fast frågan nu var väl vad som GÅR att göra. Det behöver ju inte begrän-
sas av hur man (dom) "i regel gör"?
Sen måste man ju minnas att hastighetsregleringen har många, många
dimensioner. Motorn kan i sig själv både driva och störa, avspelningen kan
sedan störa också, genom att erbjuda en ojämn belastning, remmen kan
elasticera med mer eller mindre stora förluster (de resonansfenomen som
uppstår av detta är väldigt lätt att bilda sig en uppfattning om, genom att
bredvid motorn skruva ned en styv skruv som man lägger remmen runt,
och då kan man studera hur många efterslängar man kan se om man
anspänner skivtallriken i en riktning och släpper. Skillnaderna mellan olika
rem-material är STORA) och sen finns det yttre störningar också, i form
av vibrationer och ljud som spelaren exponeras för.
Men det som i praktisk skivavspelning är viktigare än allt annat är: Hur
mycket svaj som introduceras av buckliga skivor, och deras tendens att
guppa pickupen och därmed sätta fart på den vertikala pickup/tonarms-
resonansen!
Både arm-rörelsen och nålarmsrörelsen kan skapa referenspunktsförflytt-
ningar längs spåret, det vill säga skapa svaj. Beroende på resonansfrek-
vens är olika höjdförhållanden mellan nålanliggningspunkten och armens
upphängningspunkt ideala. Om bara resonansen anslås är det bäst att ha
en MYCKET hög upphängningspunkt för tonarmen. Om skivans bucklingar
är stora men armresonansen är mycket dämpad är en extremt låg arm-
upphängningspunkt bättre.
Allt måste vara i balans. Och var sak påverkar alla de andra.
Få skivspelare är i denna perfekta balans, men så länge man bara spelar
superplatta skivor på den, i tyst och vibrationsfri miljö, och en kompliant
och nål-spetsfin pickup sitter på den, så märker man ändå inga problem...
Och naturligtvis finns det därför ett problem med att stirra sig blind på
mätdata extraherade från idealiserade arbetsbetingelser.
Kort sagt: De svajegenskaper som beror på att tonarmen sätts i rörelse
och som yttrar sig som längdmodulationer både på grund av själva ton-
armens rörelser, och at nålarmens, är oftast mycket viktigare/hörbarare
än de man allt som oftast mäter.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).