Jag är en, om inte ny, så i alla fall sporadisk besökare här på Faktiskt.se. Jag har ställt ett par frågor för att försöka förstå vad en ”Typisk Faktiskt.se-Audiofil” tycker är rimlig hifi utrustning, se om man kan hitta en avgränsning. Men det saknas tydligen mätetal för att avgöra om en anläggning är bra eller dålig, det enda som verkar fungerar hjälpligt är $pengar, dyrare är bättre, ju dyrare ju bättre. Det är obekvämt, lite förolämpande, att prata om mindre fulländad utrustning. Här rör vi oss på den andra änden av skalan med anläggningar som är näst intill fulländade, åtminstone när vi fått hem den senaste uppgraderingen…
Den slutgiltiga frågan: ”vad är meningen med livet?” är ju redan besvarad, men jag undrar, när man sitter med en näst intill perfekt anläggning, förändras musiksmaken då? Får man en smalare musiksmak, t.ex. snöar in på Mongolisk folkmusik inspelad med rörelektronik? Eller får man en bredare musiksmak, får lättare att ta till sig olika musikstilar? Eller om det finns fantastisk musik men på mindre fulländade inspelningar, hur hanterar ni det?
Vilken är er erfarenhet?
