Hur bör en frekvenskurva se ut. Egentligen?

[celef]

Det är väl ingen märkvärdig höjning av basen i den kurvan?
Däremot en sänkning runt 200Hz samt två (tre?) toppar i basen som härrör från rummets dimensioner.

Man kan nog sikta in sig på en relativt rakkurva i basen när stöd av de närmaste väggarna + golv är inräknade - att simulera för enkelhetens skull och designa en högtalare utifrån detta tycker jag är smart. Det blir enklare att simulera än att försöka mäta.

hur simulerar du detta?

[skrutten]

Det är väl ingen märkvärdig höjning av basen i den kurvan?
Däremot en sänkning runt 200Hz samt två (tre?) toppar i basen som härrör från rummets dimensioner.

Man kan nog sikta in sig på en relativt rakkurva i basen när stöd av de närmaste väggarna + golv är inräknade - att simulera för enkelhetens skull och designa en högtalare utifrån detta tycker jag är smart. Det blir enklare att simulera än att försöka mäta.

hur simulerar du detta?

http://www.pvconsultants.com/audio/reflection/rrc.htm
Därefter petar jag för hand in kurvan till mitt box program som adderar denna kurvan till det som box programmet simulerar.

[nolimitsoya]

Hur får du in bara två "väggar" där? Finns det inget enklare sätt att räkna än att kladda på Excelblad?

[skrutten]

Hur får du in bara två "väggar" där? Finns det inget enklare sätt att räkna än att kladda på Excelblad?

Det är väl busenkelt (förutsatt att man har excel)? Om man läser instruktionen som finns på ngn av flikarna

[steveo1234]

Fråga 2: Föredrar du en frekvensrak kurva? Du tycker inte att det låter både basfattigt och ljust?

frågan är svår så motfrågan blir då; vad menar du med frekvensrak kurva? hur är den frekvensraka kurvan uppmätt?

Bra fråga. Vet ej.
Förslagsvis menar jag en frekvensrak kurva (dvs konstant amplitud oberoende av frekvens) uppmätt med korrekt SPL-meter C-vägd med hjälp av warble?

en högtalare optimerad för att ge rak tonkurva med c-vägning lär låta rejält färgat, tror jag

Jag kanske ska förtydliga att jag endast menar för LFE kanalen. Har du en annan åsikt?

[steveo1234]

Stämmer det verkligen? Rumsförstärkningen brukar räknas antas vara 12db/oktav. En sluten subwoofer faller med 12db/oktav under resonansfrekvensen. De borde därför ta ut varandra ganska snyggt?
En reflex faller med 18db/oktav under resonansen. Om man vill ha ett mellanläge så är ett tapped horn en kompromiss då den faller någonstans mellan 12 och 18.

om det stämmer vet jag inte, det är bara så jag har uppfattat det, bäst vore egna experiment i en lämplig miljö, en skolgård med ett "rumshörn" verkar vara en sådan lämplig miljö

jag har förstått det som att en normalstor högtalare enbart behöver kompenseras för dom tre (om ens de?) närmaste rumsytorna och inte hela rummet, kavitetsverkan behöver man bara ta hänsyn till i riktigt djupgående högtalare som subwoofers

en högtalare placerad intill begränsningsytor börjar ge bidrag redan vid 200-300hz, man måste alltså börja knäcka tonkurvan redan så högt i frekvens utan att tappa alltför mycket vid lägre frekvenser, det är en omöjlig uppgift för den slutna lådan. med den slutna lådan har du bara tvåsträngat instrument att spela på, elementes egenskaper tillsammans med lådvolymen, med basreflex får du en sträng extra

Mina kommentarer är endast menad för subwoofer bruk. För fullregisterhögtalare så blir situationen snabbt för komplex för mig.

[celef]

för subwooferbruk med rejäl bandbegränsning uppåt i frekvens behövs nog ingen annan anpassning än justering av nivå och högpassfilter

[skrutten]

Oh la la fasproblem kanske...

[celef]

fasproblem, vad är det förnått?

[Xiro]

Gjorde ett spontant experiment som pekar mot att jag vill justera tonkurvan nedåt i basområdet, alltså tvärtemot de som filosoferar om höjd kurva i basen:

Körde lite testljud (från Binks test-cd) som hjälp för att få till jämn övergång mellan satelliter och subwoofer: fasta toner samt warbles (pendlande sinussvep). När jag tyckte testljuden lät jämnstarka, från subwoofern och upp en bit in i satelliternas område, så provlyssnade jag med musik. Jag blev överraskad av hur bastung musiken blev. Särskilt snabba transienter i basområdet blev alltför framträdande. Fick ungefär halvera nivån på subwoofern för att det skulle kännas rätt.

a) Har jag använt fel testljud? Eller kan det vara fel på dem? Eller har jag änvänt dem på fel sätt?
b) Är det bastransienterna i musiken som får den att kännas högre i nivå än testtonerna? Jag kanske är extra känslig för musikens dynamik i basområdet?
c) Kanske musiken avslöjade att satelliterna har mycket svagare dynamik än subwoofern?
d) Jag kanske är van vid en basfattig musikåtergivning? Hade ett par ganska basfattiga stativare i 17 år...
e) Eller någon annan förklaring?

Hade varit intressant med era reflektioner.

[shifts]

Kraftiga resonanser?
Eller du kanske inte gillar det helt enkelt?

Mycket ovetenskapliga kommentarer.

[steveo1234]

Gjorde ett spontant experiment som pekar mot att jag vill justera tonkurvan nedåt i basområdet, alltså tvärtemot de som filosoferar om höjd kurva i basen:

Körde lite testljud (från Binks test-cd) som hjälp för att få till jämn övergång mellan satelliter och subwoofer: fasta toner samt warbles (pendlande sinussvep). När jag tyckte testljuden lät jämnstarka, från subwoofern och upp en bit in i satelliternas område, så provlyssnade jag med musik. Jag blev överraskad av hur bastung musiken blev. Särskilt snabba transienter i basområdet blev alltför framträdande. Fick ungefär halvera nivån på subwoofern för att det skulle kännas rätt.

a) Har jag använt fel testljud? Eller kan det vara fel på dem? Eller har jag änvänt dem på fel sätt?
b) Är det bastransienterna i musiken som får den att kännas högre i nivå än testtonerna? Jag kanske är extra känslig för musikens dynamik i basområdet?
c) Kanske musiken avslöjade att satelliterna har mycket svagare dynamik än subwoofern?
d) Jag kanske är van vid en basfattig musikåtergivning? Hade ett par ganska basfattiga stativare i 17 år...
e) Eller någon annan förklaring?

Hade varit intressant med era reflektioner.

Reflektion från mig: Har du någon kraftig peak i tonkurvan? En sådan kan ibland ligga både 5, 10 och 15db över bör-värde och dessutom vara duktigt utsmetad i tiden. Då låter det jäkligt illa...

[Xiro]

Svep och pendlingar (warbles) med sinus känns hyfsat jämna. Men det kanske är så att de tonkurvetoppar som fick musiken att kännas bastung i mitt fall är så små/smala att de är svåra att upptäcka med dessa testljud? Pendlingarna upplever jag som väl snabba, döm själv på http://binkster.net/extras.shtml.

Dock tycker jag att testtonen 63Hz blir något stark, verkar vara en resonans där (som inte riktigt stämmer med någon dimension i rummet). 60Hz och 70 Hz verkar ok. Men visst kan jag ha missat någon annan topp i mitt spontana och snabba experiment. Ska fortsätta experimenterandet när tillfälle ges.

Vill förtydliga att musiken låter bra [edit: med basnivån justerad utifrån musiken, inte testtonerna], basen känns tight och dynamisk. Möjligtvis en antydan till svag dynamik/nivå i mellanbasen emellanåt.

Lägger till en annan potentiell, men kanske osannolik förklaring:
- Musiken kanske är uppskruvad i basen? (Skivor från bl a Tracy Chapman, Dire straits, Paul Simon, vilka jag tror är förhållandevis seriöst inspelade/mixade.)

Två funderingar vill jag särskilt belysa och fråga om:
a) Typiska tonkurva vägd efter människans hörsel kanske är en mycket grov förenkling? Kanske det är vanligt att personers hörsel skiljer sig väsentligt från standardkurvan. Vissa områden, t ex basen, kanske skiljer sig mer? Eller det kanske är den personliga preferensen som skiljer sig, inte hörselförmågan?
b) Sinustoner, svep och pendlingar har ju inte musikens transientdynamik - och kanske därför inte passar för annat än väldigt grov basnivåkalibrering? De kanske är mer lämpliga ovanför basregistret? Tight återgivning av skarpa bastransienter upplever jag som väldigt speciell, med den "spaciösa" snärt i luften som den ger. Eller så är även detta väldigt varierande med personlig preferens?

[nolimitsoya]

Det är väl busenkelt (förutsatt att man har excel)? Om man läser instruktionen som finns på ngn av flikarna

Jag har inte Excel. Oavsett det borde ju kurvan se likadan ut i varje fall. Tre kurvor för olika avstånd från väggen borde vara nog för att kunna relatera till när man simulerar...
Kanske skulle prova bladet i Gnumeric.

[IngOehman]

Gjorde ett spontant experiment som pekar mot att jag vill justera tonkurvan nedåt i basområdet, alltså tvärtemot de som filosoferar om höjd kurva i basen:

Körde lite testljud (från Binks test-cd) som hjälp för att få till jämn övergång mellan satelliter och subwoofer: fasta toner samt warbles (pendlande sinussvep). När jag tyckte testljuden lät jämnstarka, från subwoofern och upp en bit in i satelliternas område, så provlyssnade jag med musik. Jag blev överraskad av hur bastung musiken blev. Särskilt snabba transienter i basområdet blev alltför framträdande. Fick ungefär halvera nivån på subwoofern för att det skulle kännas rätt.

a) Har jag använt fel testljud? Eller kan det vara fel på dem? Eller har jag änvänt dem på fel sätt?
b) Är det bastransienterna i musiken som får den att kännas högre i nivå än testtonerna? Jag kanske är extra känslig för musikens dynamik i basområdet?
c) Kanske musiken avslöjade att satelliterna har mycket svagare dynamik än subwoofern?
d) Jag kanske är van vid en basfattig musikåtergivning? Hade ett par ganska basfattiga stativare i 17 år...
e) Eller någon annan förklaring?

Hade varit intressant med era reflektioner.

Om du ställer in tonkurvan efter din subjektiva uppfattning om
när olika frekvenser låter lika starkt - så får du en tonkurva som
blir EXTREMT bashöjd (likt F&M-kurvan för den hörstyrka du valt).

Att ställa in med öronen på det viset, har ingenting att göra med
hur man ställer in en neutral återgivning av de klanger som finns
på inspelningen, det vill säga en psykoakustskt rak tonkurva.

Att det då låter bashöjt när du sedan lyssnar på musik är ju själv-
klart - du har ju ställt in en bashöjning, extremt stor till och med.

Eller missförstod jag din beskrivning av vad du hade gjort?


Tycker att trådfrågan är intressant, men det svar som jag kan er-
bjuda på frågan, är oerhört mycket längre och mera komplierat än
själva frågan, så jag har inte tid och möjlighet att skriva ihop det
just nu. Men kanske att jag senare gör ett försök, utan att alltför
många och alltför allvarlig förenklingar innehålls - för då är det ju
inte speciellt meningsfullt att göra det alls...

En sak kan jag säga direkt - den tonkurva som man bör ställa in
(som den syns när den mäts med en mätmikrofon) är beroende av
åtminstone 20 olika faktorer, där fler än hälften av dem dessutom
är variabler (alltså faktorer som är olika från fall till fall - storlek,
uppställning, högtalarnas spridningsegenskaper, rummets form och
dess reflexions-, absorptions- och diffusionsegenskaper i alla fyra
dimensioner. Ja fyra.).

Det finns alltså inget entydigt svar på eller mall för hur en optimal
tonkurva skall se ut, bara ett "komlicerat regelverk" som förklarar
alla samband och som man i en enskilt fall behöver mappa förutsätt-
ningarna via, för att veta vilken tonkurva som är den "rätta" i just
det fallet.

Men "den rätta" så menar jag den tonkurva (om det finns något*)
som förmedlar en uppfattning om att det som försiggår där framme i
ljudbilden, klingar på det sätt som det klingade ursprungligen - om
det är en akustisk inspelning.


Egentligen tycker jag inte att sådana här komplicerade frågor läm-
par sig för internet-svar, eftersom det är så många saker som har
med varandra att göra att det är lätt att svaret blir mera vilseled-
ande än det reder ut frågan - om inte alla som lyssnar har de för-
kunskaper som man behöver för att de verkligen skall förstå ALLA
de ihopvävda sammanhangen. Att bara greppa några av dem eller
nästan alla, räcker ju inte om summan skall bli rätt på slutet...

Passar bättre i en skolsal, där alla frågor går att återkopplas på
ett bättre sätt och även en stor tavla finns tillgänglig så det går
att visualisera alltihop.


Vh, iö

- - - - -

*Det finns faktiskt fall (rätt många till och med) som ramlar utanför
"möjligheternas horisont", alltså rum där det inte finns NÅGON ton-
kurva överhuvudtaget, som medger en rimligt ursprungstrogen åter-
givning (av det som finns lagrat på ett fonogram vars innehåll är en
akustisk händelse dokumenterad).

[MattiasKarlsson]

Tycker att trådfrågan är intressant, men det svar som jag kan er-
bjuda på frågan, är oerhört mycket längre och mera komplierat än
själva frågan, så jag har inte möjlighet att skriva ihop det just nu,
men kanske att jag senare gör ett försök, utan alltför många och
alltför allvarlig förenklingar...

Det vore underbart. Ta den längd det behövs och gärna bilder om du behöver det. Det är en fråga som jag funderat länge på

[IngOehman]

Ju mer jag tänker på det, desto mera känns det som om det är ett ämne
som hör bättre hemma i en föreläsningssal...

Och allra helst att alla som går på den, dessförinnan har avverkat några
föreläsningar före det - om ljudfysik (=akustik) och audiologi, och kanske
dessförinnan lite grundläggande fysik och matematik. Det bli ju liksom rätt
bortkastat annars.

Fast oavsett vilket - eller kanske speciellt om grundkunskaperna vacklar
en smula - är föreläsningssalen ett överlägset ställa för förmedlande av
sådana här rätt så invecklade saker, med multipla samband i många olika
dimensioner samtidigt.

Stereosystemet själv, rummet och lyssnaren. Och sedan alla specifika
apparaters sätt att kommunicera på olika sätt, via stereosystemet, rum
och hörsel. Det finns ju i stort sett hur många olika fall som helst!


Vh, iö

[MattiasKarlsson]

Det är snart höst, dax för en dag-helg då?

[IngOehman]

Om folk är intresserade så ställer jag gärna upp och berättar hur jag ser
på det. För mig är det ju lättare att lägga fem timmar åt att berätta om
det, än att lägga trettio timmar åt att försöka skriva om det (och veta att
det ändå inte kommer att innehålla allt, och många som läser det kommer
att hoppa över delar eller läsa slarvigt, och missa flera viktiga reservationer
och/eller förutsättningar...).


Vh, iö

[MattiasKarlsson]

Låter bra det. En helg skulle sitta fint, tror det kan bli kanonkul.
Magnus, orkar du ta hand om detta?

[Xiro]

Ingvar,
Rätt uppfattat, jag justerade basnivån efter testtonerna jag hörde. Helt subjektivt efter mitt hörselintryck i/kring sweetspot, som ett försök att undvika saker jag inte vet om jag kan hantera, t ex egenskaper hos en mätmick, personliga avvikelser i hörseln relativt iso-kurvorna m m.

Musiken går ju samma väg som testtonerna så förstår jag inte riktigt varför musiken upplevdes så väldigt bastung med nivåratten orörd efter att ha justerat den efter testtonerna. Men det verkar nu tydligt för mig att rena enkla sinustoner skiljer sig mycket från typisk musik i det här sammanhanget. (Speciellt intressant då man ser sinus användas som referensljud för en hel del mätningar, t ex verkningsgrad, vinkelspridning, och t o m skillnader mellan kablar.)

Ingvar, jag förstår att en hyfsat komplett redogörelse blir omfattande, men tror du det är möjligt att här redogöra för de mest signifikanta aspekterna? Och kanske några praktiska tumregler som kan hjälpa en vidare i experimenterandet, som i sin tur förhoppningsvis leder till djupare insikt? Eller det kanske finns någon bra litteratur som du kan rekommendera?

Hade mycket gärna varit med på en föreläsning och diskussion, men just nu har jag knappt tid att läsa och skriva på forumet. Dock slutar jag aldrig att fundera på sådana här fysikaliska och psykofysikaliska fenomen - ge gärna "hintar" så processar jag dem parallellt med vardagsbestyren!

M v h,
Johan

[MagnusÖstberg]

Om Ingvar är intresserad så kan jag ordna något, men det får bli efter min kommande 40-årsskiva

Om folk är intresserade så ställer jag gärna upp och berättar hur jag ser
på det. För mig är det ju lättare att lägga fem timmar åt att berätta om
det, än att lägga trettio timmar åt att försöka skriva om det (och veta att
det ändå inte kommer att innehålla allt, och många som läser det kommer
att hoppa över delar eller läsa slarvigt, och missa flera viktiga reservationer
och/eller förutsättningar...).


Vh, iö

[PerStromgren]

Om inspelningen är monitoravlyssnad i studio med upplevd rak tonkurva, bör den väl rimligen avlyssnas så hemma också? Om man där lyssnar med en hörnivå som understiger studiolyssningens (eller live, vilket väl bör vara samma sak), så bör väl F&M-kurvorna blandas in, dvs differensen mellan hörnivåerna kompenseras för?

Jag tycker att testförfarndet låter helt korrekt och kan inte se felet.

[steveo1234]

Om Ingvar är intresserad så kan jag ordna något, men det får bli efter min kommande 40-årsskiva

Om folk är intresserade så ställer jag gärna upp och berättar hur jag ser
på det. För mig är det ju lättare att lägga fem timmar åt att berätta om
det, än att lägga trettio timmar åt att försöka skriva om det (och veta att
det ändå inte kommer att innehålla allt, och många som läser det kommer
att hoppa över delar eller läsa slarvigt, och missa flera viktiga reservationer
och/eller förutsättningar...).


Vh, iö

Någon möjlighet att göra en ljudinspelning? Eller, vågar man kanske tom våga hoppas på en videoinspelning?

[paa]

Vi väntar fortfarande på inspelningen från Uppsala förra hösten.

[rikkitikkitavi]

Vi väntar fortfarande på inspelningen från Uppsala förra hösten.

amen to that...

[IngOehman]

Om inspelningen är monitoravlyssnad i studio med upplevd rak tonkurva, bör den väl rimligen avlyssnas så hemma också?

Du menar med samma högtalarsystem och rum?

Eller vad menar du med "upplevd rak tonkurva"? Är det studios apparater
eller en kombination mellan dem och de inspelningar som gjorts där du
talar om?

Om du menar att avspelningen skall ske med samma tonkurva som den
avspelades med i studion - så kan det ju vara ett giltigt argument, och det
är det faktiskt ett argument som har framförts av bl a JBL en gång i tiden.
(som skäl att ha "the JBL-sound" i hemmet, för det hade de i studion). Men
det kan bli lite knepigt i praktiken att byta lyssning därhemma varje gång
man byter fonogram till en som gjorts i en ny studio...


Men visst finns det en avsevärd risk för att monotorsystemens tillkorta-
kommanden lurar poducenter och inspelningstekniker att skruva sönder
inspelingarna. I någon grad åtminstone.

Men frågan är om det blir alldeles förutsägbart? Att lyssna via färgning
betyder inte att det är lätt att med örat skruva bort den där färgningen
helt perfekt. Det är helt enkelt för svårt för de flesta som arbetar i studion
att vrida sönder inspelningen så illa. Men lite blir det ofta. Det är därför
man inte sällan kan höra karakteristika som härstammar från specifika
monitorlyssningar.

I de flesta fall som akustiska inspelningar görs*, så är dock mikrofonerna
som används bättre än högtalarna som används för att lyssna. De som
jobbar i studion ifråga kan dessutom vara mer eller mindre vana vid lyss-
ningen och har lärt sig att höga via den färgningen, medvetet eller omed-
vetet.

*Med detta menar jag att man spelar in en färdig akustisk händelse, till skill-
nad från att man spela in delar i närfält (andra kanaks från helt elektriska
källor) med avsikt att skapa ett färdigt sound efteråt, genom att eq:a,
reverba, mixa och trixa med en massa andra processningar. Mitt "akustisk
inspelning" åsyftar alltså inte de inspelningar som gjordes före 1924, och
som ibland (felaktiskt) kallas för just "akustiska inspelningar". Det är de ju
inte. De borde ju snarare heta "mekanisk inspelning" - för det som skiljer
från dagens inspelningar är ju inte alls det som sorterar under det akustiska
skeendet (som är precis samma idag - ljudet är akustiskt fram till det mem-
bran som tar upp ljudet) utan hur signalen tar sig fram efter det att den
träffat upptagningsmembranet. Därefter så var var det före 1924 mekanisk
energi, och till sist även mekanisk registrering (graveringen). Därefter gick
man över till att köra med: akustisk - elektrisk - mekanisk. Under kriget
utvecklades bandspelare, således att man kunde spela inte enligt kedjan:
akustiskt - elektrisk - magnetisk - mekanisk. Alltså ljud - elektricitet - band-
spelare - vinylskiva. Idag kör man oftast: akustisk - elektrisk - digital, och
därefter stannar man kvar i den digitala världen och slipper vidare degrada-
tioner, tror man...


Så hyggligt ofta så låter de som producerar musik bli att ledas i detalj av
den klang som studions monitorer har.


Men det är olika, och tvivelsutan finns det oräkneliga fall där dålig lyssning
förstört inspelningar. Man ändå är det min erfarenhet att de förstöra inspel-
ningarna ändå oftast låter bättre i en god lyssning, än genom de system
som gjorde att de förstördes.

Men det är en lika knivig som viktig fråga...

Min uppfattning är att det är lätt att man ser bara till sig själv, och att det
därför läggs för mycket energi på att jaga dålig apparater till hemmet för
att kompensera för likaledes dåliga inspelningar, och för lite på att via
debatt göra något åt problemet att så många inspelningar förstörs.

Tänker då egentligen mindre på att studior har för dålig lyssning, och mera
på att inspelningar förstör avsiktligt, både på grund av en massa myter om
att dynamik är ett problem, och på grund av att radion gör hög medelnivå
till en användbar konkurrensfördel. Allt detta skulle kunna fixas med hjälp
av utbildning och en rimligare reglering av vad man får sända på etern.

Om man där lyssnar med en hörnivå som understiger studiolyssningens (eller live, vilket väl bör vara samma sak), så bör väl F&M-kurvorna blandas in, dvs differensen mellan hörnivåerna kompenseras för?

Det är den gängse uppfattningen, men låt mig fråga dig detta - tycker du
att det vore bra om man kunde applicera eq på mäniskor som står längre
bort ifrån dig när de pratar? Borde de klinga som när de står närmare, när
de inte gör det?

Borde musik som spelas svagt, klinga som när den spelas starkt?

Jag säger inte att den inte borde det, men jag försöker antyda (;)) att det
kan vara en subjektiv fråga.

Varför är det självklart att det är mera korrekt att ändra eq så att klang-
balansen påminner om den som ernås vid spelning på starkt nivå, när man
inte spelar på stark nivå? Jag kan ju argumentera att nivån då inte längre
står i logisk proportion mot ljudtrycket.

Jag föredrar det absolut INTE, utan tycker att det låter mycket bättre när
musiken klingar som den gör när den spelas lite svagare. Kan till och med
tycka att den faktiskt klingar likadant som när den spelas starkare, även om
det såklart är svårarare att höra de allra djupaste frekvenserna när musiken
är svag. Men det är ju mycket som ramlar inder hörtrösleln när man drar ned
volymen. Det gäller ju även ljud som ligger mitt i audioområdet.

Man kan ju, med precis samma eller väldigt liknande argument som de man
använder för att motivera loudness, hävda att man även måste komprimera
musiken när man spelar den svagt. När man närmar sig hörtröskeln skall
alla ljud (även de som låg på 20 dB när topparna låg på 100 dB) fortfarade
ligga över hörtröskeln...

Njae, jag säger nej tack.


Självklart kan någon argumentera att de gillar det bättre med loudness, och
att de tycker så kan isåfall självklart ingen förneka. Men jag har inte sett
något som jag skulle kalla för ett överväldigande argument för att det är
mera "rätt" att klangkompensera vid en låg avspelningsvolym.

Jag tycker att testförfarndet låter helt korrekt och kan inte se felet.

Vilket testförfarande tänker du på?


Vh, iö

[MattiasKarlsson]

Någon möjlighet att göra en ljudinspelning? Eller, vågar man kanske tom våga hoppas på en videoinspelning?

Häng med istället, så kan du ställa massa frågor med

[MagnusÖstberg]

Nu har jag frågat ingvar om han vill ha det arrangerat utan respons, varför jag gladeligen släpper det.

Det är tredje gången Ingvar välvilligt vill medverka eller föreslår medverkan, men lämnar min intresseansökan obesvarad. Det måste innebära att han gärna ställer upp, men inte om jag arrangerar det.

Vill någon annan ta pucken står det dem således fritt

[PerStromgren]

Om du menar att avspelningen skall ske med samma tonkurva som den avspelades med i studion - så kan det ju vara ett giltigt argument, och det är det faktiskt ett argument som har framförts av bl a JBL en gång i tiden.

Ja, det var vad jag menade.

Om man där lyssnar med en hörnivå som understiger studiolyssningens (eller live, vilket väl bör vara samma sak), så bör väl F&M-kurvorna blandas in, dvs differensen mellan hörnivåerna kompenseras för?

Det är den gängse uppfattningen, men låt mig fråga dig detta - tycker du att det vore bra om man kunde applicera eq på mäniskor som står längre bort ifrån dig är de pratar?

Nej, men jag tycker inte riktigt att det är samma sak. I det fallet blir ju omgivningen ändrad (förhållandet reflekterat och direkt ljud ändras, gissar jag). Jag har visserligen hört uppfattningen att volymkontrollen är en avståndskontroll (var det möjligen Peter Walker som förfäktade detta, rentav?), men jag kan inte riktigt uppfatta det så.

Jag brukar ibland lyfta basen då jag lyssnar svagt för att t.ex inte grundtonen i cellon ska försvinna alldeles. Jag har aldrig haft någon variabel loudnesskontroll (som t.ex. på de dyrare Yamahareceivrarna från 70-talet) så jag vet inte om jag skulle använda en sådan, men jag gissar att jag skulle det.

Jag tycker att testförfarndet låter helt korrekt och kan inte se felet.

Vilket testförfarande tänker du på?

Jag tänkte på Xiros experiment i posten från i lördags, 4:22. Jag tycker att det verkar förnuftigt att låta en 50Hz-signal och en 1000Hz-signal låta lika starkt om de har samma nivå på skivan, även om det är vid en annan nivå.

Har det gjorts forskning på hur musik och tal uppfattas utan och med kompensation för F&M vid svag lyssning? Har du gjort sådan forskning?