lilltroll skrev:Max_Headroom skrev:Det finns god kunskap om hur lågdistande högtalarelement skall tillverkas. Men det kräver dock mekansik precision i tillverkningen, vilket är dyrt. Därför blir elementen dyra.
Dessutom så vill marknaden hela tiden ha nya lösningar, mer exotiska material etc. Det är där marknaden finns och det är upp till tillverkarna att anpassa sig. Många tillverkare försöker och ha en speciell sak som dom inriktar sin marknasförming på. Dt kan vara hårda membran (som man kan bygga bra högtalare av, visst, men man kan också bygga lika bra (eller bättre enligt Max) med mjuka membran), branta filter, flacka filter, inget filter, dipol eller vad som helst. Mycket enklare att fokusera på en enda sak och försöka få dom kunder som också har detta som fix idé, utan att se till helheten.
Problemet med att hålla ner distorsionen beror inte på att tillverkarna inte kan göra högtalare med tillräcklig hög mekanisk precision!? Svårigheten med att dimensionera en spole som ska röra sig i ett magnetgap ligger i att:
1. Den magnetiska flödestätheten varierar i gapet, Detta resulterar i att kraftfaktorn blir ickelinjärt beroende av membranets utslag.
2. Magneten har en inre reluktans, motsvarigheten till ett elektrisk inre motstånd i serie med en spänningsgenerator. När en ström flyter genom talspolen genereras magnetsikt flöde som inte helt och hållet ”försvinner in i magneten” för utreluktansen>0. Reluktansen är dessutom frekvensberoende och ickelinjär, vilket leder till att kraftfaktorn i slutändan är ickelinjär, frekvensberoende samt beror på utslaget.
3. Nu tillkommer ickelinjäriteterna i fjädringen, vilken kan minskas genom en kon med hög massa, så att systemet blir masskontrollerat så långt ner i frekvens som möjligt.
En enkel metod att få ner disten är att se till att strålningsresistansen blir så hög som möjligt.
En så låg massa som möjligt är inte alltid en fördel. Speciellt inte om vi talar om baselement.
