Vad tycker du om dina OA52LE jämfört med hur de var innan?

[lennartj]

Nu har ett par veckor gått sedan jag blev klar med mina OA52LE.
Jag har kvar mina "referenser" OA52.2-föregångare som jag färdigställde våren 1994 efter personlig dialog med Stig Carlsson själv i fyra omgångar.

Flera erfarna lyssnare har varit hos mig och lyssnat på de båda paren samt ett par lånade JM Lab Electra 905 som konventionellt jämförelseobjekt, alla uppkopplade via fjärrstyrd högtalarväxel, som medger snabba växlingar.

Fler lyssnare kommer i morgon kväll 2/11. För att inte påverka dem väntar jag med att berätta vad vi hittills kommit fram till och tycker tills den lyssningssessionen är avslutad.

Det vore intressant om alla andra som uppgraderat till OA52LE ville betygsätta sina intryck och gärna beskriva de upplevda skillnaderna i ord och från vilken version ni gjort uppgraderingen.
Du som lyssnat på någon annans OA52LE och dessutom är förtrogen med hur OA52'orna lät innan är också välkommen att rösta och kommentera.

Var vänlig blanda inte in andra OA-modellers LE-uppgraderingar i den här tråden.

[Olle]

Jag uppgraderade från en OA52:a som hade elemnt bestyckning för en 52.3, dock med ett orginalfilter för.1 i så jag röstade lite bättre. Var väldigt positiv till att börja med då jag tyckte att det blev mer kött på benen när det gällde framför allt röster. Efter ett tag tyckte jag dock att jag saknade rivet, speciellt när jag spelade lite högre och och ösigare musik. Största anledningen till att jag sålde dessa är att vi skall skaffa katt och vill inte se att den får sin naturliga sittplats på mina högtalare. De blev lite för mörka och dämpade för min smak men norrmannen som köpte dessa skrev att det var ett av de bästa högtalarna han hört så det kanske beror en del på mitt rum. Får snart se hur L6 spelar i mitt rum.
Mvh. Olle

[lennartj]

För mig var det smått chockerande att konstatera att OA52LE är de första Carlssonhögtalare (om de fortfarande är det?) jag hört med en klangfärg jag uppfattar som mörkare än neutral.
Mina OA52.2-föregångare avnjuter jag normalt med diskantkontrollen på -2 på förförstärkaren, mörka inspelningar 0, ljusa -4.
Vid snabb omkoppling till OA52LE utan att röra tonkontrollerna låter de, med en lätt överdrift, som en förkylning med lock för öronen och nästäppa - en lätt nasal färgning. Dessutom ramlar ljudbilden ner cirka 3 decimeter till ungefär 1 dm över ramen. Mina gamla projicerar ljudbildens medelhöjd cirka 4 dm över ramen. Som om inte det var nog verkar det nya delningsfiltret sluka cirka 1 dB verkningsgrad, så vid en snabb omkoppling har OA52LE allt mot sig och jag var inställd på att ge en etta i betyg.

Vid längre lyssningspass med OA52LE, neutralställda tonkontroller och mestadels inspelningar som jag upplevt som olidligt ljusa om jag inte ställt diskanten på -4 med mina gamla, blev intrycket betydligt mer positivt.
Dock upplever jag fortfarande en något nasal färgning och att återgivningen totalt sett är lite för tillbakalutad för min smak.
Jag har gett betyget 2.

Bilder och frekvensgångsmätningar ligger här:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&p=848971#848971

[Stefan]

Typiskt, har precis beställt diskanter

[lennartj]

Missströsta inte, diskantelementet är nog rätt bra.
Däremot tvivlar jag på att det nya delningsfiltret är rätt medicin för oss som vill att OA52 fortfarande ska låta som en Carlssonhögtalare med frisk och öppen klang och inte snuvig och mörk.

Jag kan förstå folk som gillar LE om de har ljust klingande transistorelektronik och dessutom saknar tonkontroller.

Med tonkontroller och rör i både för- och slutsteg vill jag inte avvika för långt från hur mina OA52.2-föregångare låter.

Nu förestår Windows 7 uppgradering och badrumsrenovering, så det kommer nog inte att hända så mycket mer på högtalarfronten i år hos mig.

Jag kommer att räkna på olika filtervarianter utgående från 52.2 - versionen och köpa på mig diverse drosslar, kondensatorer och effektmotstånd. Senare kommer jag att koppla elementen direkt på de dubbla terminalerna, som de här lådorna praktiskt nog har och börja laborera med filter i "lösvirke" utanför lådorna, lyssna under lång tid, jämföra med mina gamla och mäta. Kanske jag hinner hitta "rätt" till påsk eller så tar det åratal. Jag sitter inte i sjön, jag är ju jättenöjd med mina OA52.2-föregångare som jag helst spelar på.

[Skorpio]

Spændende input, du går bestemt grundigt til værks

Du kunne jo simpelt prøve at justere diskant niveauet på LE filteret, for som jeg opfatter det er det dit ankepunkt?

Om man skal gøre de 3.3R eller de 4.7R mindre ved jeg ikke, med vill umiddelbart tro de 3.3R vill være bedst at ændre...?

Personligt har jeg meget svært ved at fastlægge diskantniveauet...jeg foretrækker næsten altid den lyseste gengivelse ved direkte sammenligning, men på længere sigt ønsker jeg så også næsten altid denne dæmpet.

Så her er en direkt A-B test ikke så god som en langsigtet evaluering.

Men når du har et sæt gode referencer, er det jo omvendt nemt i A-B at matche disse...

[lennartj]

Du kunne jo simpelt prøve at justere diskant niveauet på LE filteret, for som jeg opfatter det er det dit ankepunkt?

Så simpelt tycker jag inte det är förrän jag flyttat ut filtret utanför högtalarlådan.

Sannolikt kommer jag inte att öppna några högtalare förrän julfirande mm är över.