Frifält, rumsmoder och basfällor.

[petersteindl]

Själv skulle jag nog i 1a hand sätta basfällor antingen jämt fördelat eller vid lyssnarområdet. Det som är i högtalarområdet är som jag ser det en del av högtalaren och tillhör därmed högtalarens egenskaper.

MvH
Peter

[paa]

Jag lägger bilderna här istället, så dom inte försvinner på en gång i sidbrytningen.
Så här ser det ju oftast ut när folk placerat sin basfällor:

Tråden handlar om att så många människor (miss?)bedömt att basfällorna ska placeras i hörnen intill högtalarna, och att jag tycker det verkar väldigt konstigt.






















Eller denna som har en liten basfälla som stativ till subwoofern:

[petersteindl]

Jag undrade var mitt inlägg tog vägen? Nu ser jag att du postade ditt igen

[RogerGustavsson]

Eller denna som har en liten basfälla som stativ till subwoofern:

Men då kunde man väl lika gärna ha tagit ner den bastoppen med EQ?

[shifts]

Kan det se ut så där på grund av att ägarna anser absorbenterna vara en del
av stereoracket tro? Det står ju samlat med allt annat som ser ut att tillhöra
"stereon". Undrar verkligen om det lagts ner mer reflektion än så på några
av de där. Spåna på varför folk gör på tok är kul.

Edit: Förtydligande.

[celef]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

[norman]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Även tidiga reflexer under 80 Hz? Såna som kanske ligger i fas med direktljudet?

[paa]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Den här tråden handlar om basfällor, såna som dämpar ordentligt under 100Hz och som ibland (ofta?) är placerade inom 1/3 våglängd av de lägsta frekvenserna från ljudkällan.
Ytabsorbenter som inte är så fruktansvärt tjocka dämpar huvudsakligen ovanför 100Hz och de dämpar då frekvenser som kan kommar helt ur fas och ställa till med kamfiltereffekter o.dyl. så de kan naturligtvis göra stor nytta.

[DQ-20]

Tråden handlar om att så många människor (miss?)bedömt att basfällorna ska placeras i hörnen intill högtalarna, och att jag tycker det verkar väldigt konstigt.

Jag tycker det är konstigt att du tycker det är konstigt: folk gör så mycket konstigt här i världen.

/DQ-20

[petersteindl]

Ja det är just det som är så konstigt

[celef]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Även tidiga reflexer under 80 Hz? Såna som kanske ligger i fas med direktljudet?

är alla världens högtalare konstruerade efter en och samma princip?

[celef]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Den här tråden handlar om basfällor, såna som dämpar ordentligt under 100Hz och som ibland (ofta?) är placerade inom 1/3 våglängd av de lägsta frekvenserna från ljudkällan.
Ytabsorbenter som inte är så fruktansvärt tjocka dämpar huvudsakligen ovanför 100Hz och de dämpar då frekvenser som kan kommar helt ur fas och ställa till med kamfiltereffekter o.dyl. så de kan naturligtvis göra stor nytta.

jag såg faktiskt inte så många basabsorbenter på bilderna ovan, tyckte faktiskt de flesta absorbenterna såg tämligen små ut

[paa]

Dom runda och fyrkantiga är väl ganska stora, men de plana och lite tunnare som sitter diagonalt över hörnen dämpar också betydligt mer bas, än om dom sitter platt mot väggen.

[jansch]

PAA -du frågar:
"Om man då skaffar stora basfällor, kan man verkligen uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält, eller försvinner basen helt samtidigt som ståendevågorna fullständigt bekämpats?"

Svar 1: Visst kan man uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält. Det är precis det man gör i ett frifältsrum. Problemet är dock att absorbenterna måste vara väldigt tjocka, sådär bortåt halva våglängden OM dom är placerade längs akustiskt avgränsande ytor och OM dom inte bygger på någon form av resonator(typ Helmholtz). Det är därför det finns så få frifältsrum i världen som verkligen är frifältsrum för frekvenser under 50Hz. Det är ju inte så billigt att bygga gigantiska betonghus med akustiskt rigida väggar och helt avskärmade från lågfrekventa ljud (trafikbuller, hissar, jordbävningar(!), etc).

Svar 2: ALLT DIREKTLJUD finns kvar.

Summering: Är det då bra med ett sådant rum? Svaret är absolut NEJ! Upplevelsen för människan är helt absurd. Basen kommer bla finnas i huvudet. Det "kvittrar" av diskanten så fort du rör huvudet. Dessutom, när det blir tyst blir det så tyst att du bara hör dej själv. Pulsen och blodet som susar i ådrorna i öronen. Andningen som låter som ett akut kruppanfall. Efter ett tag (några minuter om man inte är van) stiger pulsen och ångesten kommer krypande - hela hjärnan signalerar att nåt är fel. Håll för öronen och prata så får du en liten känsla för upplevelsen.

Ok, då man kan ju sätta in ett antal högtalare med lite "ströljud", sus från träd, fåglar, surr från kylskåp, mm. Också givetvis en mick som tar upp dina egna ljud så du får lite reverb när du harklar dej och pratar.......

En stilla undran: Varför sätter man basabsorbenter (som innehåller nån form av ull) nära väggarna? Om man vill åt stående vågor i basen är det väll lite ineffektivt med absorbenten i tryckmaxima istället för där hastigheten är som störst?

Billigaste basabsorbenten i praktiken: Pösig soffgrupp från IKEA.....

[celef]

Dom runda och fyrkantiga är väl ganska stora, men de plana och lite tunnare som sitter diagonalt över hörnen dämpar också betydligt mer bas, än om dom sitter platt mot väggen.

jag har fyra stycken stora runda tubetraps i mitt lyssningsrum, dom äter inte mycket om nån bas kan jag lova men gör mycket för att ta ner totala ljudenergin i rummet

[celef]

PAA -du frågar:
"Om man då skaffar stora basfällor, kan man verkligen uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält, eller försvinner basen helt samtidigt som ståendevågorna fullständigt bekämpats?"

Svar 1: Visst kan man uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält. Det är precis det man gör i ett frifältsrum. Problemet är dock att absorbenterna måste vara väldigt tjocka, sådär bortåt halva våglängden OM dom är placerade längs akustiskt avgränsande ytor och OM dom inte bygger på någon form av resonator(typ Helmholtz). Det är därför det finns så få frifältsrum i världen som verkligen är frifältsrum för frekvenser under 50Hz. Det är ju inte så billigt att bygga gigantiska betonghus med akustiskt rigida väggar och helt avskärmade från lågfrekventa ljud (trafikbuller, hissar, jordbävningar(!), etc).

Svar 2: ALLT DIREKTLJUD finns kvar.

Summering: Är det då bra med ett sådant rum? Svaret är absolut NEJ! Upplevelsen för människan är helt absurd. Basen kommer bla finnas i huvudet. Det "kvittrar" av diskanten så fort du rör huvudet. Dessutom, när det blir tyst blir det så tyst att du bara hör dej själv. Pulsen och blodet som susar i ådrorna i öronen. Andningen som låter som ett akut kruppanfall. Efter ett tag (några minuter om man inte är van) stiger pulsen och ångesten kommer krypande - hela hjärnan signalerar att nåt är fel. Håll för öronen och prata så får du en liten känsla för upplevelsen.

Ok, då man kan ju sätta in ett antal högtalare med lite "ströljud", sus från träd, fåglar, surr från kylskåp, mm. Också givetvis en mick som tar upp dina egna ljud så du får lite reverb när du harklar dej och pratar.......

En stilla undran: Varför sätter man basabsorbenter (som innehåller nån form av ull) nära väggarna? Om man vill åt stående vågor i basen är det väll lite ineffektivt med absorbenten i tryckmaxima istället för där hastigheten är som störst?

Billigaste basabsorbenten i praktiken: Pösig soffgrupp från IKEA.....

exempelvis tubetrapsen sägs fungera genom tryckskillnaderna inne/utanför absorbenten, man får rörelsen vid tryckutjämningen

för att öka tryckskillnaderna kan man kyla luften inne i absorbenten har jag läst

[paa]

En helmholtzabsorbent exciteras väl främst via ljudtrycket?

[jansch]

Jovisst, det måste vara en tryckskillnad som gör att tyngden, dvs luften i porten "trycks in"eller "dras ut" så att fjädern (luftvolymen i resonatorn) rubbas ur sitt viloläge och kommer i svängning.......men det har inte med att göra om Helmholts öppningen är placerad vid vägg eller nån annan stans.

[IngOehman]

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Stig ansåg att stående vågor i små rum var problematiska. Det är en av egenskaperna som som skiljer små rum från stora konsertlokaler. Det är också svårt att komma förbi denna skillnad. Han hade egentligen ingen tumregel annat än mjuka soffor och kuddar som helst skulle placeras strategiskt för att dämpa bas så mycket som möjligt utan att dämpa vid högre frekvenser.

Anser du att resonanserna i Stigs större rum (det han hade på neder-
våningen innan han flyttade upp) var under kontroll, genom de åtgärder
som du nämner?

Min uppfattning är att de var alldeles på tok för odämpade (resonanta).

Men rummet var stort, och de flesta blir mer och mer toleranta mot
oartikulation och efterhängande toner ju lägre frekvenser problemen
finns vid. Jag tyckte inte att det var ens i närheten av ok dock. Inte
vid de tillfällen då de av musiken anslogs.

Helmholzresonatorn i taket i mätlabbet bestod av ett sänkt innertak som är hårt och med en springa runt om mellan taket och väggarna samt dämpmaterial ovanpå innertaket.

På så sätt syntes ingen basfälla. Ganska snyggt men alldeles för effektivt Detta var efter Blackebergtiden. Det var på Torkel Knutssongatan 15. Det finns en spännande tråd på DIY angående basfällor.
MvH
Peter

PS. Takabsorenten i Stigs mätrum var inte av Helholtz-, utan av 1/4-vågs-typ.

Stig beskrev hur han tänkt och hur han räknade på basfällan i taket på mätrummet. Han beskrev det som en basfälla och denna basfälla räknade han på såsom varandes en helmholzresonator. Det var ett extra innertak som var styvt och med ett avstånd till det riktiga taket på ungefär 80 cm till 1 meter. Runt om mellan det extra innertaket och alla 4 väggarna var det en slits med en tvärsnittsarea som han räknat fram. Slitsen gick alltså runt alla 4 väggarna. Mellan det sänkta taket och taket var det proppfyllt med Gullfiber. Stig pratade aldrig om att han konstruerat en absorbent av ¼-vågstyp utan det han alltid nämnde var basfälla i form av helmholzresonator eller helmholzabsorbent.

MvH
Peter

Jag vet ingenting om vad han sa till dig, men när jag talade med honom
om taket så sa han att det INTE var avstämt till någon speciell frekvens,
men att det förstås var effektivare vid den frekvens där det hade sin
kvartsvågsresonans (och den hamnar lägre än man kan tro, på grund
av en kombination av ickeadiabatiska förhållanden och mynningens till-
snörphet) och att det således mera var att betrakta som en kvarts-
vågsabsorbent. Han sa också att det INTE var proppfullt.

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.


Han berättade även att han inte hade mätt upp hur det blev så noga, utan
att han hade nöjt sig med att konstatera att ha inte ville spela musik där.

Det var från början tänkt, berättade han, att rummet skulle representera
en "Carlssonsk kontrollrumsmiljö". Alltså ett rum i vilket man kunde kon-
trolllyssna sina inspelningar, med OA-2212 närmare bestämt. Men som
sagt - han gillade inte det han hörde.


Vh, iö

[Piotr]

PAA -du frågar:


Svar 1: Visst kan man uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält. Det är precis det man gör i ett frifältsrum. Problemet är dock att absorbenterna måste vara väldigt tjocka, sådär bortåt halva våglängden OM dom är placerade längs akustiskt avgränsande ytor och OM dom inte bygger på någon form av resonator(typ Helmholtz).

Fast så ligger det väl inte till? God absorbtion uppnås med långt tunnare resistiva absorbenter än motsvarande en halv våglängd enligt allt jag sett i form av publicerade mätningar från tillverkare av produkter för akustikreglering.

Pösig soffgrupp från IKEA.....

Är nog i regel ganska porös och därmed inneffektiv. Några stora papprör typ gjutrör från bygghandeln blir nog billigast (avstämda som dämpad kvartsvågsresonator). En bal med gullfiber inplastad i ett hörn lite dyrare men effektivt enligt uppgift.

En stor skiva skumplast som avgränsar ett hörn blir väldigt effektivt också till en rimlig peng och ringa arbetsinsats.


/Peter

[petersteindl]

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Stig ansåg att stående vågor i små rum var problematiska. Det är en av egenskaperna som som skiljer små rum från stora konsertlokaler. Det är också svårt att komma förbi denna skillnad. Han hade egentligen ingen tumregel annat än mjuka soffor och kuddar som helst skulle placeras strategiskt för att dämpa bas så mycket som möjligt utan att dämpa vid högre frekvenser.

Anser du att resonanserna i Stigs större rum (det han hade på neder-
våningen innan han flyttade upp) var under kontroll, genom de åtgärder
som du nämner?

Min uppfattning är att de var alldeles på tok för odämpade (resonanta).

Men rummet var stort, och de flesta blir mer och mer toleranta mot
oartikulation och efterhängande toner ju lägre frekvenser problemen
finns vid. Jag tyckte inte att det var ens i närheten av ok dock. Inte
vid de tillfällen då de av musiken anslogs.

Helmholzresonatorn i taket i mätlabbet bestod av ett sänkt innertak som är hårt och med en springa runt om mellan taket och väggarna samt dämpmaterial ovanpå innertaket.

På så sätt syntes ingen basfälla. Ganska snyggt men alldeles för effektivt Detta var efter Blackebergtiden. Det var på Torkel Knutssongatan 15. Det finns en spännande tråd på DIY angående basfällor.
MvH
Peter

PS. Takabsorenten i Stigs mätrum var inte av Helholtz-, utan av 1/4-vågs-typ.

Stig beskrev hur han tänkt och hur han räknade på basfällan i taket på mätrummet. Han beskrev det som en basfälla och denna basfälla räknade han på såsom varandes en helmholzresonator. Det var ett extra innertak som var styvt och med ett avstånd till det riktiga taket på ungefär 80 cm till 1 meter. Runt om mellan det extra innertaket och alla 4 väggarna var det en slits med en tvärsnittsarea som han räknat fram. Slitsen gick alltså runt alla 4 väggarna. Mellan det sänkta taket och taket var det proppfyllt med Gullfiber. Stig pratade aldrig om att han konstruerat en absorbent av ¼-vågstyp utan det han alltid nämnde var basfälla i form av helmholzresonator eller helmholzabsorbent.

MvH
Peter

Jag vet ingenting om vad han sa till dig, men när jag talade med honom
om taket så sa han att det INTE var avstämt till någon speciell frekvens,
men att det förstås var effektivare vid den frekvens där det hade sin
kvartsvågsresonans (och den hamnar lägre än man kan tro, på grund
av en kombination av ickeadiabatiska förhållanden och mynningens till-
snörphet) och att det således mera var att betrakta som en kvarts-
vågsabsorbent. Han sa också att det INTE var proppfullt.

Nej, rumsnoderna i basen i hans stora lyssningsrum på nedervåningen var definitivt inte under kontroll anser jag. Stig hade kunnat haft mer basabsorbtion där nere. Det var ganska odämpat i basen. Det var betydligt bättre där uppe. Sånt här har jag diskuterat med Stig på den tiden då det begav sig och det har ju även vi tillsammans diskuterat med Stig. Det fanns ju även fladderekon där nere i stora rummet men jag tror inte de var så störande. Han ansåg sig inte behöva åtgärda vare sig fladderekona eller resonanserna i basen.

Vad gäller basfällan i taket på labbet så kallade Stig den ibland för basfälla och ibland för helmholzresonator. Den var fylld från det sänkta innertaket ända upp till taket vad jag kunde se. Det låg hela sjok med gullfiber där. Jag tittade in i springan en gång ståendes på bord. Dock var det inte fyllt ända ut till springan runt om. Det kanske var 25-40 cm fritt runtom.

Ja, han spelade en gång i labbrummet och ansåg att det var överdämpat i basen och därefter spelade han inte musik därinne.

MvH
Peter

[Naqref]

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.

Det du säger är tumregelaktigt nonsen. Det går alldeles utmärkt att bygga en helmholtzresonator som fungerar för våglängder som motsvarar dimensionen på absorbenten. Det är bara att hålla koll på den geometriska symmetrin i resonatorn. Och om jag inte missminner mig så har du själv föreslagit en sådan konstruktion - spaltabsorbenten.

[jansch]

Piotr - Frågan var ju att efterlikna ett döddämpat (frifälts) rum. Det handlar ju om hur MYCKET man önskar dämpa.
God absorbtion - det begrepp som du relaterar till kan uppnås med betydligt tunnare absorbenter OM MAN MENAR FÖR NORMAL LYSSNING i rum där efterklangstiden behöver kortas ner.

I ett frifältsrum för att uppnå "döddämpat" handlar ju det om hur mycket mätfel man kan tolerera för en given frekvens. Skall den acceptabla reflektionen ligga 10, 20, 30 eller kanske 40 dB under?

Det är ju inte för skoj skull man investerar i meter-tjocka absorbenter. Därför finns det inte så många frifältsrum i europa som ger vederhäftiga mätresultat när man börjar krypa under 40-50 HZ.

OM det hade givit nöjaktiga frifälts mätningar för det hörbara området med t.ex 30-40cm ull hade jag byggt ett rum direkt!

[IngOehman]

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.

Det du säger är tumregelaktigt nonsen. Det går alldeles utmärkt att bygga en helmholtzresonator som fungerar för våglängder som motsvarar dimensionen på absorbenten. Det är bara att hålla koll på den geometriska symmetrin i resonatorn. Och om jag inte missminner mig så har du själv föreslagit en sådan konstruktion - spaltabsorbenten.

Nej, det stämmer inte.

Men det kanske beror på ett missförstånd med avseende på vilken
dimension det är som jag kallar längd i det ovanstående?

Och varifrån fick du den där tumregeln du nämner? Jag har inte nämnt
någon. Bara redogjort för vad som kännetecknar en H-resonator, och
varför det för med sig att det finns gränser för dess dimensioner. Om
något är oklart med avseende på det jag skrev så svarar jag gärna på
frågor om det.

Och oavsett det så var det jag ville ha sagt bara att

1. Stig inte kallade basabsorbenterna för Helholtz-resonatorer när jag
hörde det. Däremot höll han med mig om att de närmast var kvarts-
vågsabsorbenter.

2. Det inte var Helmholz-resonatorer, eftersom sådana inte kan utför-
mas som i det aktuella fallet.

3. Att basabsorbenter av det slag som Stig hade i taket inte kan beräk-
nas med de formler som gäller för H-resonatorer.

4. Att rummet ifråga enligt Stigs bedömning, inte blev bra, såsom han
hade tänkt sig.

5. Att något påstående om att absorbenterna var särdeles effektiva inte
har undsluppit Stig när jag lyssnat, däremot berättade han att han INTE
undersökt deras beteende närmare, utan bara konstaterat att han inte
tyckte om att lyssna på musik i rummet.


Vh, iö

- - - - -

PS. Även jag tittade upp och in i dem, och visst var det mycket mineral-
ull i dem (den var ju rätt hög) men enligt Stig var den inte packad utan
mycket löst ditlagd. Min bedömning är att det, trots det, var för mycket
av den varan för att det skulle vara en ordentligt effektiv basabsorbent.

[Naqref]

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.

Det du säger är tumregelaktigt nonsen. Det går alldeles utmärkt att bygga en helmholtzresonator som fungerar för våglängder som motsvarar dimensionen på absorbenten. Det är bara att hålla koll på den geometriska symmetrin i resonatorn. Och om jag inte missminner mig så har du själv föreslagit en sådan konstruktion - spaltabsorbenten.

Nej, det stämmer inte.

Men det kanske beror på ett missförstånd med avseende på vilken
dimension det är som jag kallar längd i det ovanstående?

Och varifrån fick du den där tumregeln du nämner? Jag har inte nämnt
någon. Bara redogjort för vad som kännetecknar en H-resonator, och
varför det för med sig att det finns gränser för dess dimensioner. Om
något är oklart med avseende på det jag skrev så svarar jag gärna på
frågor om det.

Fetat ovan. En längd är skrivet i obestämd form singularis. Det kan alltså rent formellt vara valfritt avstånd som kan anges med en längd.

Det jag ville framföra var ett förtydligande att detta gällde inte vilka obestämda längder som helst. En h-resonator i form av en spaltabsorbent kan vara exempelvis 2.4m hög. Då motsvarar det en våglängd för en kvartsvåg på ca 35Hz och det är inga problem att använda en spaltabsorbent till med denna dimension. Dock med förtydligandet att det gäller enbart med plant infallande vågor. För sneda och obliga vågor så kan man inte göra denna förenkling längre. Att mäta upp ett rum och konstatera att man har en resonans för att sedan åtgärda den med en spaltabsorbent är inte alltid så effektivt. Man måste dessutom veta vilken typ av mod denna resonans har för att kunna åtgärda den. Men detta vet du ju naturligtvis. Ville bara förtydliga detta så att ingen tog din förenkling ovan som en absolut sanning.

När det gäller Stigs rum så har jag inget att tillföra eftersom jag vet inte hur den var gjord exakt. Med den bristande informationen som ges här kan man nämligen inte dra några slutsater öht. Så spekulationerna överlåter jag till de som gillar sådant.

[IngOehman]

Tänk våglängd, så inser du nog både vilken dimension som jag åsyftade
och att jag inte har förenklat någonting.

Du kan också fundera på vad man menar med/definitionen av pipans längd
hos en ljudledningshögtalare med krökt pipa...
Eller brukar du månne invända och ropa "tumregler" eller "förenkling"när
någon säger att deras ljudledningshögtalare har en pipa som är två meter
lång? Hävdar du att längden lika gärna kan mätas tvärs pipan?

Hjälper inte det så gå tillbaka till beskrivningen av basfällan, så tror jag du
förstår i vilken ledd fällan bredde ut sig i förhållande till vågens framåtskrid-
ande (ja, på längden) och varför det gör att den inte fungerade som en H-
resonator för rummets fundamentalresonanser.

Om det kan vara till ytterligare hjälp så är längden den dimension man rör
sig i när man rör sig längs luftrörelserna (mot eller med dem, men inte på
tvären).

Om inte det heller hjälper så kan jag nog inte hjälpa dig, eller jag ger upp
att försöka göra det i varje fall. Men jag tror faktiskt att du förstår, och
att du har gjort det hela tiden.

Tror även att du förstår att det inte var en H-resonator, trots att det inte
har funnits något ritning på den utlagd här.


Oavsett allt detta, vill jag bara säga:

1. Det var inte en H-resonator.

2. Jag hörde inte Stig kalla den en H-resonator (men påstår inte något
om vad han sagt till någon annan, bara att han haft fel om han sagt att
det var det till någon annan).

Kan tillägga en sak till; det var på den tiden mycket ovanligt att man alls
talade om helmholtz-resonatorer. Man kallade basabsorbenter för basab-
sorbenter! Eller basfällor. Och gick man mera på djupet och talade om
deras typ så sa man oftast saker som spaltabsorbenter, membranabsor-
benter, tryckabsorbenter, strömningsabsorbenter...

Jag (som tycker att Helmholtz förtjänar att hedras för sin insats*) sade
förstås "Helmholtz-resonatorer" (och kallade resonansfrekvensen för Fh)
när det var det, men för det mesta så möttes jag bara av oförstående.
Och så var faktiskt fallet flera år in på 2000-talet då det började bli mera
populärt att säga "Helmholtz".

Så vitt jag vet brukade Stig även kalla sina högtalare för "basreflexhög-
talare", helt enkelt. Han brukade inte säga att de var H-resonatorer, trots
att de, till skillnad från hans takabsorbenter i mätrummet, var förhållande-
vis renodlade sådana.


Vh, iö

- - - - -

*Mer än ett århundrade före T&S! Och han gjorde en hel massa banbryt-
ande arbeten även med mycket annat. Han var en sort sin tids daVinci
skulle jag vilja påstå, lite som Alan Blumlein senare, även om den senare
trots allt var lite snävare, men ännu produktivare.

Det kan nämnas att Helmholtz utformade sina egna H-resonatorer (för att
visa och studera principen) mer eller mindre klotformigt - vilket som av en
händelse är den form som naturfolk som användt principen i tusentals år,
för framställning av musikinstrument, har brukat. Fast det kan förstås ha
berott på att vissa frukter har den formen, och att det är möjligt att dreja
runda saker, men betydligt svårare att dreja kuber.