sten. Lådorna är laminerade precis som standardlådorna av MDF.
Med de orden påbörjar jag här - i så rask takt jag finner behagligt - ett
förklarande och uppvisande av hur det har gått till. Takten blir maklig
ikväll, för jag är mer intresserad av att lyssna på dem än något annat.
Men en kort början då...
Eller kanske en tillbakablick till att börja med.
En tanke föddes under 2007 - när min stengitarr var klar - att bygga
högtalare i sten. Min goda vän Richard hade ett par Martin Logan av
modell större. De lät ju himla fint hos honom. Så jag tänkte att jag
skulle bygga något liknande, men med baslådorna i sten.
Sen började synkronisiteten pocka på min uppmärksamhet.
1. Min vän Alex hade gått studioutbildning på Studio Blue. Han hade
haft en föreläsare på besök som hette Ingvar, som skulle kunna både
det ena och andra om högtalare. Så Alex gav mig Ingvars nummer som
jag lade in i telefonen och lät ligga där.
2. Tidningen Din Teknik publicerade ett nummer där krönikan handlade
om jakten på välljud. Där i nämndes också Ingvar.
Kunde det vara samma Ingvar? En googling gav mig svaret: Ja, det
borde det vara. Så jag ringde upp honom och fick på 25 minuter lära
mig en hög med saker om ljud jag aldrig tänkt på. Efter det var inte
elektrostater något jag var intresserad av.
Sensommaren 2008 började jag bygga två par piP-lådor av sten för att
lära mig hur det fungerade. Det gick väl sådär. Jag färdigställde ett par
av dem under våren 2009 som jag gav bort för att jag var trött på att
se dem. (Jag vet faktiskt inte vem som har dem nu.) Det andra paret
har jag förpassat till stenkrossen.
Därefter kände jag mig hyggligt mogen att påbörja det stora projektet:
Pi60s. Efter några timmars samtal om viktiga saker att tänka på så sattes sågen i stenen.
