Eftersom jag tycligen har uppfattats som lite negativ (med rätta förvisso) till
hörlurslyssning, skall jag väl säga att det ändå är min uppfattning att allting
har sin plats.
Min första "walkman", var långt före Sonys walkman-tid.Den allra första var
en sådan där långsmal monomaskin, med inbyggd mick. Då blev det förstås
bara mono när man lyssnade också, men vad spelar det för roll när musiken
är bra?

Hörlursuttaget (tilllika mono) matade de två parallellkopplade öron-
snäckor (som man sa) som jag hade kopplat ihop. Apparaten hade även en
högtalare.
Det hade även min andra bärbara bandspelare, som var lackad med lila
nagellack, eftersom originallacken skavdes bort nästan direkt. Även den var
i mono, men i samma pytteformat som de Sony-apparater som skulle komma
några år senare. Ändå kunde man spela in med den också, men igen, bara i
mono.
Sedan hade jag än ännu mindre apparat, som egentligen nog marknadsfördes
som en diktafon, men den använde ju kompaktkassetter och inte de mikro-
kassetter som de flesta diktafoner använde, och denna var verkligen pytteliten,
KLART mindre än de Sony-apparater som kom senare. Även denna min pytte-
lilla bandspelare kunde spela in. Hörlurarna jag hade till denna var av rätt nor-
mal sort, alltså större än de som Sony-apparaterna (som vi nu börjar närma
oss i tiden) levererades med.
Nästa var en kombo av en Panasonic stereofonisk kassettbandspelare som
även den kunde spela in - tillsammans med ett par förhållandevis behändiga
hörlurar (vars namn jag tyvärr inte kommer på just nu, men det kanske kommer).
Förvisso var den där bandspelaren klart större än de walkmanapparater som
skulle komma senare, kanske 4 ggr större volym, men det var ändå fullt möjligt
att ha den med sig, och det hade jag ofta.
Såsom Sony-apparaterna var den i stereo, men till skillnad från Sony-apparaterna
så kunde även denna (liksom alla de jag ägt tidigare) spela in! Högtalare hade
den också, men bara i mono. Detta var i huvudsak före bergsprängarnas tid. Jag
minns i varje fall inte att det fanns några som kallades det. Tror det var några
år kvar tills de skulle dyka upp.
Sen kom Freestyle-apparaterna (ja, det var faktiskt så de kallades i Sverige)
från Sony, och mycket snart därefter från många andra tillverkare.
För mig kändes det ogenomtänkt att de inte kunde spela in - tänk vilken möjlig-
het att ha, om man alltid är utrustad med en apparat som kan spela in! Det
händer ju intressanta saker stup i kvarten.
Sedan köpte jag faktiskt en Sony jag också - men en som kunde... spela in!
(Det tog bedrövligt många år innan Sony kom på att de kunde göra en freestyle
som kunde spela in. Men kanske fanns helt enkelt inte det behovet. Folk VILLE
inte kunna spela in, kanske?)
Fast det var inte till mig själv jag köpte den.
Totalt sett kan jag summera alla dessa år som att jag hade rätt många olika
apparater, med att jag nästan aldrig använde dem till något annat än att spela
in kul saker. Jag lyssnade nästan aldrig på någon av dem med lurarna. Visst
hände det att jag hade dem med och lurarna på mig, men jag tyckte alltid att
det hände (och händer fortfarande) så mycket roligare saker utanför lurarnas
värld. Även när jag sitter på tunnelbanan!
Det är ju det som är så kul med att vara på väg någonstans - att det händer
saker! Att ta av lurarna och ta in verkligheten känns nästan alltid som en
befrielse, tycker jag.
Men det finns ett undantag - när jag långflyger. Då gillar jag att se på film,
men om det skall kunna ske med någon behållning måste man förstås ha noise
cancelling-lurar.
Mina heter Bose, och även om de inte låter något vidare, så är de användbara
för det de är avsedda att göra - koppla bort verkligheten runt om.
I själva verket tycker jag det är mycket märkligt att någon alls vill använda lurar
ute i den bullriga verkligheten som INTE har en effektiv aktiv bullerundertryckning.
Det enda det leder till är orimliga nivåer och tinnitus.
Det finns ett undentag till - på tråkiga hotellrum. Men då tittar jag nog mera på
film i laptoppen än lyssnar på musik, eller är det 50/50? Oavsett vilket, så vill
jag även då SLIPPA lurarna, och laptopparna har bedrövliga högtalare. Så det
måste till andra lösningar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).