Javisst - och det får de också!
Nu är ju "vinnaren" alltid en subjektiv fråga, och det går inte att utesluta
att olika lyssnare i ett test sätter olika alternativ som vinnare.
Men saken är ju den, att en vinnare fick de ju fram redan med den metod
de använde, fast men en brist - man kan inte veta om de skillnader och
beskrivningar som lyssningen renderade, var verklighet.
Repeteras studien med okastade beteckningar, eller ännu hellre (för att
undvika förvirring) nya sorters beteckningar, t ex färger eller siffror, så
kan saken dock verifieras!
- - - - -
Bäst är förstås alltid att göra F/E-lyssningar, det vill säga kartlägga de
eventuella faktiska färgningarna, och inte jämföra dem med varandra
(för ingen av dem har ju konstruerats för att låta som en annan kabel).
Däremot kan man självklart jämföra resultat från F/E-lyssningar med
varandra. Men det gör det inte till en A/B-jämförelse (som tur är). Att
jämföra resultat med varandra är inte alls samma sak som att jämföra
objekt med varandra.*
Om en kabel i en F/E-lyssning befinns vara ljust klingade medan en
annan framstår som mycket nära transparent, så finner man praktiskt
taget undantagslöst finna den transparents uppfattas som en mörkt
klingande kabel, i en A/B-jämförelse.
Människor har en tendens att låta hörselintrycken glida i A/B-jämförel-
ser, och ofta behöver man ha tre objekt för att något skall kunna
uppfattas som neutralt. Har man bara två så uppfattar man nästan
alltid den neutrala verkligheten som någonting mellan alternativen,
dock inte nödvändigtvis mitt emellan.
Var det hamnar beror både på programmateriel, övrig utrustning, rum
och dagsform. Och det sammanfattar väl det största problemet med
A/B-jämförelser - resultatet är nästan oanvändbart för att dra några
relevanta slutsatser om något av objekten som var med i jämförelsen.
Det betyder inte att alla tycker så (håller med), någon kan vara helt
klart vara övertygad om att det går att dra relevanta slutsatser från
A/B-jämförelser, men omtestar med helt nya resultat visar att så inte
är fallet.
Vh, iö
- - - - -
*Man kan tänka såhär:
När man A/B-jämför två klimpar av guld på samma, okända avstånd
(referenslös lyssning) från tittaren genom att titta på dem på en bild-
skärm, så kan man avgöra vilken som är den större. Men man får inte
veta hur stor någon av dem är.
Är A mindre så ser B större ut - vi saknar ju referens (vet inte hur långt
bort de är/vilket objektiv som använts ) så vi vet inte hur stor någon av
dem är - bara att den ena är större än den andra. Men vad skall vi ha
den kunskapen till?
Om man däremot har en referensklimp med känd storlek/vikt (F) att
jämföra våra "testguldklimpar" (A eller B eller vad vi vill kalla dem) med
(E), så får man veta mera om den. Man har ju jämfört med referens-
klimpen - man får därför veta något om dess
absoluta storlek, oav-
sett hur långt bort de är (oavsett programmaterial och kringutrustning
och rum).
När man F/E-tittat guldklimp A och även F/E-tittat klimp B, så kan man
jämföra resultaten med varandra, och finna t ex att A är mindre än B,
men till skillnad från om man bara hade gjort en A/B-jämförelse, så vet
man nu dessutom något om högarnas storlekar, inte bara hur de
relaterar till varandra.
Det är bra! För vi kanske vill jämföra dem inte bara med varandra, utan
med tidigare erfarenheter också.
Efter en F/E-tittning vet vi om vi vill ha klimp A eller klimp B även jämfört
med vår nuvarande guldreserv. Om vi bara A/B-jämför guldklimparna
med varandra så vet vi däremot ingenting om någon av dem.
Bara hur de står sig mot varandra.
Kort sagt: A/B-jämförelser är nästan helt meningslösa att göra.
B kan vara större än A (och man kan tro att den är säg 15,625 gånger
större än guldet man har, bara för att ta en siffra), men när vi byter
bort vår nuvarande guldklimp (X) om 800 gram, så kan besvikelsen av
att upptäcka att den där B ju bara var på 12,5 milligram, bli stor.
Den var större än A, men 64 tusen gånger mindre än den klimp vi hade,
och 1 000 000 gånger mindre# än vi trodde att den var... På grund att
den enda referens vi hade när vi uppskattade dess egenskap, var en
annan klimp, vars storlek vi inte visste...
- - -
#Riktigt så fel blir det sällan som konsekvens av att man baserat sina
beslut på en upplevelse från en A/B-jämförelse, för de inspelningar och
de anläggningarn som vi använder när vi lyssnar, har vi ju ofta i varje
fall ett hum om hur de låter. De har sällan fullständigt okända egen-
skaper.
Men - att uppfattningarnas precision blir löjligt dålig efter A/B-jämför-
elser jämfört med F/E-lyssning, det märker man när man spenderar lite
tid med båda sorternas testmetoder. Enda slutsaten man kan dra är,
att A/B-jämförelser än nästan helt meningslösa att syssla med. De är ju
dessutom värre än bara dåliga, det kan vara direkt missvisande - det
vill säga ge ett resultat som gör att det intrycke man får av en länk i
kedjan är den absoluta motsatsen till länkens verkliga egenskaper.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
