Fördelar med elektrostathögtalare

[petersteindl]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Var det basreflexliknande hos de ursprungliga Beveridgehögtalarna. Det visste jag inte. Var sitter portarna då någonstans? Jag har alltid trott att det varit sluten kavitet bakom membranet.

MvH
Peter

[Harryup]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.

mvh/Harryup

[petersteindl]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.

mvh/Harryup

Det hade model 5 och 6 också. Jag har för mig att inte linssystemet ändrades och papp var materialet. Det såg lite sunkit ut. Jag var ju på fabriken i Santa Barbara och såg deras fantastiska produktion Hasse Betsholz jobbade på Beveridge, men jag minns inte om han var där just då vid mitt besök.

MvH
Peter

[steveo1234]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.

mvh/Harryup

Det hade model 5 och 6 också. Jag har för mig att inte linssystemet ändrades och papp var materialet. Det såg lite sunkit ut. Jag var ju på fabriken i Santa Barbara och såg deras fantastiska produktion Hasse Betsholz jobbade på Beveridge, men jag minns inte om han var där just då vid mitt besök.

MvH
Peter

Litet förtydligande: På modell 6 så sitter elektrostatpanelen i en sluten låda fylld med dämpmaterial. Framför panelen finns en spridningslins som sprider ljuder 130grader utåt. Det låter likadant på större delen runt högtalaren med andra ord (antar att den mäter väldigt likt on axis och 60grader off axis) Under elektrostatpanelen så sitter det ett dynamiskt element 12 eller 15" i en portad låda på kanske 100 liter eller så.

[Callisto]

Har du sett mätningar på hur mycket ML statorerna rör på sig eftersom du uttalar dig som du gör. Vore intressant att ta del av dessa mätningar. Om du tänker på den lilla resonans som statorerna kan skapa så ligger den runt 12-13 kHz och lextremt mycket lägre i amplitud än signalen vilket i praktiken gör den ohörbar (men det ser lite fult ut i impulsmätning ) .

Jag har jobbat med större dipoler i alla dess former under en stor del av mitt yrkesverksamma liv, (sådär 20 år eller så bara med dipoler), så jag tror mig ha en hygglig uppfattning om vad olika tekniker dras med för typ av problem.

Jag har tidigare i tråden kort nämnt hur en mekanisk stabilisering av en så liten panel som HF/MF-delen i QUAD ESL-57 påverkar resultatet...

NEWTON kan ställa till med en massa problem - och gör det! Låt mig ta ett exempel ur högen: Min egen äldre Megatrend-konstruktion, (dipol med 18 st 8"-basar per panel), fick en dynamik-ökning med 6dB(!) bara genom att bultas fast i såväl golv som tak, trots att panelen var förstärkt med 35 Kg boksträvor. Detta gick självfallet att verifiera mätmässigt såväl via ljudtrycksmätning av transienter som mätning meddelst accelerometer på själva kabinettet.

Har du inte gjort den sistnämnda labben - gör det! Du kommer att bli förvånad över resultatet...

Att uttala sig generellt ger jag inte så mycket för. Det har hänt en hel del vad det gäller konstruktion och materialval. Att dra alla elektrostater över en kam inger inte förtroende. Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig.

[RogerGustavsson]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Var det basreflexliknande hos de ursprungliga Beveridgehögtalarna. Det visste jag inte. Var sitter portarna då någonstans? Jag har alltid trott att det varit sluten kavitet bakom membranet.

MvH
Peter

Ni som är duktiga på det tekniska kan kanske reda ut det hela. Här nedan nämns Helmholtz och hans ska visst resonera med 40Hz.

Having familiarized ourselves with the Helmholtz principle, we can understand how Beveridge turned it to his advantage. Below is a top view diagram of the Beveridge system.

The volume of air, (blue area), from the throat (narrowest point) of the lens back through the transducers' membrane and into the cavity of the speaker, form the Helmholtz resonator. The volume is thus calculated to resonate at c.40Hz. This is precisely where the response of the transducer itself starts to dwindle and where it needs most help. With the aid of the Helmholtz, the entire system's response reaches down to 40Hz and even somewhat lower. Note the Helmholtz resonator characteristic: it resonates at its designed frequency and cuts off pretty sharply below that. So does the Beveridge system.

The main function of the lens is to transform the planar waves generated by the transducer into a cylindrical wavefront dispersing the sound - and all the frequencies contained therein - uniformly, across a 180o arc. Those who read the Patents will be familiar with the way they accomplish that. It should be appreciated that a lot of thinking and development work went into the design of those lenses since many mechanical and acoustical problems had to be ironed out. For instance, despite the lenses being braced at short intervals by horizontal holders, their walls also resonate. The problem is mostly solved by using a relatively inert acoustic material. Further, the inner guides experience an equal amount of sound pressure on either side, a fact which also tends to cancel out any vibrations. The outer walls though, are only exposed to sound pressure on one side only (the inner one) through half of the membrane cycle; the other side is exposed to almost the same pressure during the second half of the cycle, which is out of phase. To that end, the outer guides' walls had to be highly reinforced with resin to render them solid.

Since the transducer itself tends to emphasize somewhat the higher frequencies, Beveridge sought to tone down this effect. He solved the problem in an ingenious way, by ignoring the final inch or so of the transducer's extremities and devised the lens to cover only part of the transducer's area. He thus traded a small amount of SPL loss for accurate, more balanced frequency response. The outer inch of the radiating area is really firing into a proximity board, the higher frequencies being directional and absorbed within the enclosure. The low frequencies, which disperse omnidirectionally, find their way out through the wave guides, thus reinforcing the low frequency component of the total sound. A nice photo of Beveridge in front of an unfinished speaker illustrates the arrangement.



The top, as yet unmounted transducer, reveals the back
of the lens structure. Note how much narrower it is from
the actual lower, mounted transducers. The clearance
of the lens from the transducer is less than half an inch,
enough to allow low frequencies to escape through the
wave guides.



The other major piece of acoustic hurdle was to design the lens so that despite its increasingly curving guides toward the outer extremities, with their associated different path lengths (see photo above), the sound should reach the lens mouth with no time delays, or phase shifts. This is where the clever piece of acoustic design comes in: the goal is achieved by employing the throat (narrowest point in the lens' guides) together with calculating an equal arc-like path for the sound waves, an arc whose base is an invisible plane stretching between the outer walls of the most extreme channels and whose middle point forms the radius of that arc. Once this arc is achieved, the waves will propagate uniformly, in phase, into the room forming the legendary 180o wavefront.

Contrary to popular conceptualization of the sound waves emanating from a loudspeaker, the acoustic propagation is not a flow of air but rather a rapid to-and-fro movement of air particles, in sympathy with the diaphragm's positive and negative cycles. It's more of a piston-like movement (of air particles) and this is the reason why the volume of air in the Beveridge system that comprises the Helmholtz resonator begins, and includes, that of the "trapped" air between the throat and the transducer (diaphragm). Note that when the diaphragm's motion is inward, "into the cabinet" phase, so are the particles of air in the wave guides, and for this purpose the membrane is a "transparent" device; the air particles in the lens move in the same direction as those behind the membrane, i.e. toward the inner enclosure.

The pressure in the lens' throat is considerably higher than that in any other part of the lens' guides (a phenomenon that in itself can, and does, give rise to wave guide walls' flexing, had they not been thoroughly braced). On the "room side" of the throat the air particles have almost infinite room to expand, hence no pressure can accumulate. At the base of the "inward side" of the throat, adjacent to the transducer, the volume is larger than that in the throat, hence the pressure will be lower. Given that the throat narrowing is about 1/7th that of the area covered by the lens immediately adjacent to the membrane, it would appear that the momentary pressure of the air in the throat will be 7 times higher. This is not entirely the case for the law of diminishing returns is at play here. (Taking that line of thought to the extreme would mean that if we narrowed the throat to almost total closure, the pressure would raise to enormous values, but that is plainly not the case.) There are those who suggested the pressure ratio to be 10:1 in the throat as there are those who suggested that by narrowing the waves guides the system becomes a Venturi device and thereafter (at the throat's exit) it becomes a horn device. Neither is the case. The acceleration of the air particles achieved in the throat is matched by a deceleration immediately following it, due to the lens' spatial expansion. The horn effect is neutralized since the guides' walls theoretically contribute nothing to the augmentation of the sound, i.e. they don't (or shouldn't) resonate. (It is recalled that any resonant column of air must have a material around it to be set in sympathetic resonance). Also note that the dispersion angle into which the waves propagate into the room is identical - with, or without, the wave guides in place - and is determined by the compass of the outer guides' walls; the lens merely aid the uniform dispersion of the entire audio range into that angle.

The last but by no means least piece of engineering "wizardry" in Harold Beveridge's arsenal is the construction of the transducers themselves. Those who had the chance to inspect them would have noticed that the "ribs" (the horizontal prongs or tines) that flank the membrane are quite thick. Moreover, a sectional cut through one of them will reveal it to be of a trapezoid shape, the wider base facing the mylar while the narrower one faces outward. This is not incidental. That short, but widening path of the sound through the tines was chosen for several reasons. The one drawback is the fact that the minute air column "trapped" between the tines has a resonance of its own and that resonance had to be kept outside the audio spectrum (above 20KHz). The actual open air area faced by the membrane is the distance between the middle points of the trapezoidal tines. However, the electrical force exercised over the mylar is that of the wider, closer base of the trapezoid - and even wider than that since, to a point, the electrical field will follow the widening path dictated by the trapezoid shape. Thus, a wider area of the mylar will be activated than the actual air gap (which, we recall, is the middle point of the trapezoid) - as is the case in virtually all other electrostatic transducers. Neat and clever.

[Panelguy]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Helt sluten och fylld med dämpmaterial vill jag minnas. Modell 6 då. Vet inte hur de andra fungerar.

Har du någon bild på dina Beveridge?

[BB]

Att uttala sig generellt ger jag inte så mycket för. Det har hänt en hel del vad det gäller konstruktion och materialval. Att dra alla elektrostater över en kam inger inte förtroende. Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig.

Callisto:

Ditt genmäle andas ett något förebrående tonfall som jag inte riktigt vet hur jag skall tolka. Du vet att jag är branschaktiv och därmed högst obenägen att kritisera en endaste kollega och/eller märke. Jag ser det dessutom som ett renlighetskrav, då sådant bara faller tillbaka på en själv. Dessutom är detta forum ingen rättssal utan en plats där man förväntar sig att under förhållandevis trivsamma former utbyta tankar om ljud och ljudteknik. OK?

Mitt uttalande var inte generellt utan högst specifikt. Jag gav dig konkreta exempel på produkter även om dessa gått ur produktion. Detta var avsiktligt. Jag tipsade vidare om hur du själv enkelt kan konstatera detta. Varenda dipol, oavsett fabriktat, är p.ga. själva utföringsformen predestinerad till att dras med denna problematik.

Det här handlar inte om vad jag tror, utan vad jag mätt och hört... På egna produkter såväl som andras. Observera att jag bara redogör för mina erfarenheter - du får tro, tycka och tänka precis vad du vill - det är din demokratriska rättighet.

När det gäller det yttre höljet för en dipol måste dess massa och styvhet vara av den ordningen att den dels står stilla, dels i största möjliga omfattning är fri från vibrationer, oavsett frekvens. Det krävs extrema åtgärder för att åstadkomma detta fullt ut. Ett material som fungerar men av fysiska skäl är tämligen ohanterligt är granit, gärna i form av två tjocka skivor med mellanliggande dämplager för att få det hela så gott som fullkomligt akustiskt dött.

Varför tror du att vårt eget ULTIMATE-system väger flera ton? Jo därför att tidskonstanten för när dipol-panelerna rör sig måste vara längre än tiden t för den lägsta frekvens systemet är designat att återge.

Slutligen skriver du: " Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig."

Får jag föreslå att du kommer med konkreta exempel på dipolsystem som inte har några som helst problem med oönskade vibrationer i panelerna och/eller chassiet? Samt att du även påvisar i vilka elektrostatsystem som är fria från vibrationsrelaterad problematik vad gäller gallren på ömse sidor om membranet?

Ingen blir gladare än jag om du kan visa att jag har fel!
//BB

[steveo1234]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Helt sluten och fylld med dämpmaterial vill jag minnas. Modell 6 då. Vet inte hur de andra fungerar.

Har du någon bild på dina Beveridge?[/quote

Bilder finns i min medlemspresentation.

[Callisto]

Att uttala sig generellt ger jag inte så mycket för. Det har hänt en hel del vad det gäller konstruktion och materialval. Att dra alla elektrostater över en kam inger inte förtroende. Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig.

Callisto:

Ditt genmäle andas ett något förebrående tonfall som jag inte riktigt vet hur jag skall tolka. Du vet att jag är branschaktiv och därmed högst obenägen att kritisera en endaste kollega och/eller märke. Jag ser det dessutom som ett renlighetskrav, då sådant bara faller tillbaka på en själv. Dessutom är detta forum ingen rättssal utan en plats där man förväntar sig att under förhållandevis trivsamma former utbyta tankar om ljud och ljudteknik. OK?

Mitt uttalande var inte generellt utan högst specifikt. Jag gav dig konkreta exempel på produkter även om dessa gått ur produktion. Detta var avsiktligt. Jag tipsade vidare om hur du själv enkelt kan konstatera detta. Varenda dipol, oavsett fabriktat, är p.ga. själva utföringsformen predestinerad till att dras med denna problematik.

Det här handlar inte om vad jag tror, utan vad jag mätt och hört... På egna produkter såväl som andras. Observera att jag bara redogör för mina erfarenheter - du får tro, tycka och tänka precis vad du vill - det är din demokratriska rättighet.

När det gäller det yttre höljet för en dipol måste dess massa och styvhet vara av den ordningen att den dels står stilla, dels i största möjliga omfattning är fri från vibrationer, oavsett frekvens. Det krävs extrema åtgärder för att åstadkomma detta fullt ut. Ett material som fungerar men av fysiska skäl är tämligen ohanterligt är granit, gärna i form av två tjocka skivor med mellanliggande dämplager för att få det hela så gott som fullkomligt akustiskt dött.

Varför tror du att vårt eget ULTIMATE-system väger flera ton? Jo därför att tidskonstanten för när dipol-panelerna rör sig måste vara längre än tiden t för den lägsta frekvens systemet är designat att återge.

Slutligen skriver du: " Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig."

Får jag föreslå att du kommer med konkreta exempel på dipolsystem som inte har några som helst problem med oönskade vibrationer i panelerna och/eller chassiet? Samt att du även påvisar i vilka elektrostatsystem som är fria från vibrationsrelaterad problematik vad gäller gallren på ömse sidor om membranet?

Ingen blir gladare än jag om du kan visa att jag har fel!
//BB

Det var inte meningen att reta upp dig, då ber jag om ursäkt.
Jag tycker att du förstorar upp problematiken som att det är ett problem, medans det i praktiken är ohörbart på "vanlig musik" om man kikar på de bättre systemen som finns att tillgå idag. Jag uttryckte mig lite klantigt kanske och jag menade att man lyckats tämja resonanserna till en så låg nivå att det i praktiken inte stör. Med det menar jag självklart inte att det är helt resonansfritt men vilken annan högtalarkonstruktion är det?

Ber om ursäkt ifall mitt inlägg var bryskt till karaktären

[subjektivisten]

Callisto, Du menar det är ohörbart (trots mätningar på många i stereophile visar rätt stora problem) men du anser att lådor skapar sådana problem att dom hörs (fast mätningar säger annorlunda med bra lådor)?

[BB]

Ber om ursäkt ifall mitt inlägg var bryskt till karaktären

Tack för ett trevligt svar Callisto.

Mvh//BB

[PerStromgren]

... och jag skulle vilja tacka alla inblandade för en synnerligen lärorik tråd! Ett speciellt tack till BB för de långa förklaringarna.

Att vara nyfiken ingenjör och gilla att lyssna på musik via högtalare är en rätt nördig kombination, men går fint att överleva med rätt kompisar!

[shifts]

Följer också den här tråden med stort intresse. Skitspännade så här långt.
Faktiskt.se i sitt esse.

[Almen]

Håller med shifts och perstromgren. Fantastiskt kul att få ta del av BBs resonemang!

[Callisto]

Callisto, Du menar det är ohörbart (trots mätningar på många i stereophile visar rätt stora problem) men du anser att lådor skapar sådana problem att dom hörs (fast mätningar säger annorlunda med bra lådor)?

Om du läser vad som står i Stereophile så ligger resonansen högt i frekvens och med tillräckligt låg amplitud för att inte höras . Därav det mycket rena och bra ljudet. Jag tror inte de sätter "Class A" rating på produkter där resonanser förstör återgivningen. De nyare ESL högtalarna är även klart bättre än Prodigy som du hänvisar till.

Du verkar tro att dina Pi60 är helt befriade från resonansproblem, eller? Ja då har försäljaren lyckats bra

[Harryup]

Hade själv ESL-63 ett tag. Efter den första tidens förtjusning hade lagt sig så lyfte jag på locket. De "transparenta" metallgallren på fram och baksidan såg ut som dom som sitter vid busshålplatser. En massa hål snett stansade. Så jag plockade bort dom och genast lät det påtagligt öppnare. Ifs blev nu högtalaren en aning mindre vridstyv. Typ inte alls. Membran och dammskydd är infästa i en aluminiumram som är ganska vek om man tar tag i den och vrider lite i den. Hade tänkt snickra nya golvstativ där man kunde spänna fast ramen hela vägen upp men det slutade med att jag köpte ett par Beveridge 5'or istället. ESL-63'orna tyckte jag lät vackert hela tiden men saknade jävlarannama. Nu minns jag inte exakt men hoppet till Beveridge var ganska stort och jag kommer inte ihåg att jag upplevde dipolen som bättre på något. Med Beveridge fick man stadgan i konstruktionen, en inbyggd bas, man slapp den akustiska kortslutningen och fick en jämnare spridning med hjälp av linsen. Och man kunde ha dom närmare bakre vägg utan att det gjorde något.
Däremot så var kvalitén och finishen högre på Quad.

mvh/harryup

[PerStromgren]

För att fortsätta på ESL-63-snacket: vet ni om styvhetsproblemen gäller bara någon speciell del av omfånget? Jag delar vid 110Hz och låter nedre delen tas om hand av det finska Gradient-systemet som har dynamiska element i en klart styvare låda. Hjälper det, med avseende på problemet med ESL-63.s dåliga stabilitet?

[torig]

Callisto, Du menar det är ohörbart (trots mätningar på många i stereophile visar rätt stora problem) men du anser att lådor skapar sådana problem att dom hörs (fast mätningar säger annorlunda med bra lådor)?

Om du läser vad som står i Stereophile så ligger resonansen högt i frekvens och med tillräckligt låg amplitud för att inte höras . Därav det mycket rena och bra ljudet. Jag tror inte de sätter "Class A" rating på produkter där resonanser förstör återgivningen. De nyare ESL högtalarna är även klart bättre än Prodigy som du hänvisar till.

Du verkar tro att dina Pi60 är helt befriade från resonansproblem, eller? Ja då har försäljaren lyckats bra

Den gode Subjektivisten har väl ett något bättre Ino-system än pi60, men frågan är helt klart berättigad

/mvh

[Harryup]

För att fortsätta på ESL-63-snacket: vet ni om styvhetsproblemen gäller bara någon speciell del av omfånget? Jag delar vid 110Hz och låter nedre delen tas om hand av det finska Gradient-systemet som har dynamiska element i en klart styvare låda. Hjälper det, med avseende på problemet med ESL-63.s dåliga stabilitet?

Om jag hade ESl-63 idag så skulle jag försöka stabilisera men typ trä eller alusidor utmed hela högtalaren. Om man gör dom för tjocka så måste dom ju hamna på utsidan av tyget och då måste man ju skruva igenom tyget. Fast dom är ju mycket stadigare med skyddsplåtarna på men då låter det tyvärr inte lika rent och öppet.

mvh/Harryup

[PerStromgren]

För att fortsätta på ESL-63-snacket: vet ni om styvhetsproblemen gäller bara någon speciell del av omfånget? Jag delar vid 110Hz och låter nedre delen tas om hand av det finska Gradient-systemet som har dynamiska element i en klart styvare låda. Hjälper det, med avseende på problemet med ESL-63.s dåliga stabilitet?

Om jag hade ESl-63 idag så skulle jag försöka stabilisera men typ trä eller alusidor utmed hela högtalaren. Om man gör dom för tjocka så måste dom ju hamna på utsidan av tyget och då måste man ju skruva igenom tyget. Fast dom är ju mycket stadigare med skyddsplåtarna på men då låter det tyvärr inte lika rent och öppet.

... men vet du om basområdet är värst utsatt, eller inte?

[Zzombie]

Frågan är hur mycket vibrationer dom finska pappkonerna skickar upp till ESL. Större massa, större mekanisk energi. Hur påverkar det gladpacken?
Walkers son påstod att man får lite mer "drag" (en topp runt 100 Hz e dyl) om panelerna sitter fast i stället för löst i ramen.

[RogerGustavsson]

Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?

Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.

mvh/Harryup

Så här beskriver Rick Beveridge sin fars konstruktion:

My father's lens and cabinet combination accomplishes a tremendous amount. The lens throat, combined with the "empty" space in the cabinet, creates a Helmholtz resonator in the 40 to 50 Hertz range. This works very well, extending the bass capability of the speaker.

Fanns väl en del kommentarer om Model 2 när den kom, att den hade resonanser i höljet och att utnivån utan basmoduler var klen.

[RogerGustavsson]

Litet förtydligande: På modell 6 så sitter elektrostatpanelen i en sluten låda fylld med dämpmaterial. Framför panelen finns en spridningslins som sprider ljuder 130grader utåt. Det låter likadant på större delen runt högtalaren med andra ord (antar att den mäter väldigt likt on axis och 60grader off axis) Under elektrostatpanelen så sitter det ett dynamiskt element 12 eller 15" i en portad låda på kanske 100 liter eller så.

Med tanke på detta från Beveridge's hemsida:

After I left, my father designed an all-new type of transducer. The stators were made from circuit-board material. They measured one foot by three feet and performed very well. They required less labor to make, but they didn't hold up very well over time. They would burn up the Mylar much more readily because they lacked some of the electrical characteristics of the cast epoxy-composite type of stators. These circuit board type transducers were used in Models 5's and 6's, which also had cylindrical cabinets, but smaller diameter, about eighteen inches, and were sold without their own integral power amplifiers.

Har för mig att du hade bytt elektrostatpanelerna. Dyrt? Har du då fått en bättre sort än de ursprungliga?

[steveo1234]

Litet förtydligande: På modell 6 så sitter elektrostatpanelen i en sluten låda fylld med dämpmaterial. Framför panelen finns en spridningslins som sprider ljuder 130grader utåt. Det låter likadant på större delen runt högtalaren med andra ord (antar att den mäter väldigt likt on axis och 60grader off axis) Under elektrostatpanelen så sitter det ett dynamiskt element 12 eller 15" i en portad låda på kanske 100 liter eller så.

Med tanke på detta från Beveridge's hemsida:

After I left, my father designed an all-new type of transducer. The stators were made from circuit-board material. They measured one foot by three feet and performed very well. They required less labor to make, but they didn't hold up very well over time. They would burn up the Mylar much more readily because they lacked some of the electrical characteristics of the cast epoxy-composite type of stators. These circuit board type transducers were used in Models 5's and 6's, which also had cylindrical cabinets, but smaller diameter, about eighteen inches, and were sold without their own integral power amplifiers.

Har för mig att du hade bytt elektrostatpanelerna. Dyrt? Har du då fått en bättre sort än de ursprungliga?

De är bytta ja då de gamla hade oxiderat och "knäppte" till ibland. De nya låter bättre men kostade tyvärr en del. Det var kanske 3 år sen och var då en helt ny konstruktion. Förhoppningsvis har priset fallit nu om man skulle behöva ersätta dem av någon anledning.

[conny_a]

Läste också BB:s inlägg och det är verkligen konstruktivt skrivet. Det för diskussionen framåt.

Det vore mycket intressant att höra vad BB har att säga om MLSSA-mätningar - både vad metoden har för styrkor och svagheter - och specifikt vad som är bra och dåliga mätresultat på elektrostater. Går det att peka på områden i vattenfallsdiagrammet där elektrostaterna kommer till korta och varför?

[subjektivisten]

Om du läser vad som står i Stereophile så ligger resonansen högt i frekvens och med tillräckligt låg amplitud för att inte höras . Därav det mycket rena och bra ljudet. Jag tror inte de sätter "Class A" rating på produkter där resonanser förstör återgivningen. De nyare ESL högtalarna är även klart bättre än Prodigy som du hänvisar till.

Du verkar tro att dina Pi60 är helt befriade från resonansproblem, eller? Ja då har försäljaren lyckats bra

Med tanke på att Stereophile har gett enormt färgade rörförstärkare hög klassning så skulle jag inte använda det som någon som helst bevisning

Har du mätningar på dina då?

Min i32s kan jag sätta en rätt stor pengar har mindre problem med det, ja.

[BB]

Det vore mycket intressant att höra vad BB har att säga om MLSSA-mätningar - både vad metoden har för styrkor och svagheter - och specifikt vad som är bra och dåliga mätresultat på elektrostater. Går det att peka på områden i vattenfallsdiagrammet där elektrostaterna kommer till korta och varför?

Jag är personligen genomgående positiv till MLSSA-mätningar. Tycker att de ger adekvat information snabbt. Genom att mäta i närfält och flytta mätmicken utmed elementet i realtid har man god kontroll över var eventuella resonanser och/eller vibrationer kan tänkas föreligga lokalt.

Kompletteras dessa mätningar med sinussvep, triangelvåg, fyrkantvåg samt pulsresponse, får man en mycket bra indikation på eventuella problem. Nu var det dess värre så länge sedan jag höll på med elektrostater att en del faktiskt fallit i glömska... Vid genomgång av hårddisken hittade jag en gammal artikel om lite av arbetet bakom framtagandet av EST som vi kallade systemet som byggde på QUAD ESL-57's MF/HF-sektion, konverterad till rördrift.

Vi fick faktiskt skriftligt tillstånd av Peter Walker himself att köpa in dessa enheter enbart med vänligt bistånd av Harry Thellmod för dem som minns... Jag tog med första sidan i artikeln enbart för att den innehåller en jämförande bild av hur en påförd triangelvåg direkt ut från transformatorn ser ut jämfört med output från den trafolösa rörförstärkaren.

Här kommer således ett utdrag ifall någon skulle vara intresserad av "historia"... Artikeln skrevs 1979! Den är alltså 31 år gammal

<img src="http://img.photobucket.com/albums/v223/DonCamillo/Transmission/EST_0.jpg">

<img src="http://img.photobucket.com/albums/v223/DonCamillo/Transmission/EST_1.jpg">

<img src="http://img.photobucket.com/albums/v223/DonCamillo/Transmission/EST_2.jpg">

<img src="http://img.photobucket.com/albums/v223/DonCamillo/Transmission/EST_3.jpg">

//BB

[PerStromgren]

Vad härligt att se en artikel i ett vanligt månadsmagasin avslutas med referenser! Det ser man inte så ofta nuförtiden...

[Flint]

Ja det ger ett ärligt och rejält intryck.