Hur mycket kraft tål oa14 med dom nya elementen?

[PerStromgren]

Den elektriska insignalen är inte en styrsignal för konens läge. Var har
du fått det ifrån? (Vem har sagt det till dig?/Var har du läst det?)

Vad menar du med det? Om du menar det jag tror att du menar, så verkar det märkligt. Om jag lägger på en DC-signal av varierande amplitud på talspolen, så ser jag tydligt att membranets läge varierar som direkt funktion av insignalens amplitud, utan någon integrering eller derivering. Du menar något annat, alltså. Vad?

Per.

I området under fs så är membranets utslag kontrollerade av fjädringen och där är läget beroende på insignalen.

I området över fs så är membranets rörelser kontrollerade av massan och där är läget oväsentligt utan det är membranaccelerationen som är beroende på insignalen.

För i princip hela det frekvensområde man spelar så befinner man sig i det massakontrollerade området.

Tack, jag anade att jag fått detta om bakfoten. Om jag inte är helt imbecill, kan vi väl dra slutsatsen att intuitionen kan leda någon, vem som helst, på villospår? Jag tyckler därför IÖ var onödigt hård mot jansch. Man kan till och med hävda att jansch har rätt, men i ett begränsat område!

[IngOehman]

Jamen... Det där framgick ju av mina tidigare inlägg (se speciellt det jag
nu fetat). Jag skrev:


De som gör en liten snabbanalys av förloppet vid fyrkantvåg (på ett fysi-
kaliskt korrekt sätt, nota bene), inser snabbt att membanrörelsen, i varje
fall om grundtonsfrekvensen är rimligt över Fo, kommer att se ut unge-
fär som dubbelintegralen av inspänningen, och konen kommer alltså INTE
att röra sig enligt samma mönster som den elektriska signalen som matar
den.

Konrörelsen kommer i själva verket att ha en LÄGRE toppacceleration, än
när den matas av samma frekvens och samma effekt, men i form av en
sinusvåg!

Det är ett vanligt men allvarligt missförstånd att folk tror att membranets
rörelsemönster skall vara en avbild av insignalen.

Men det rör sig alltså inte bara med ett kraftigt frekvensberoende, utan
också 180 grader ur fas med insignalen!

Tittar man på membranet när man spelar en sinuston (inom nämnt frek-
vensregister) och jämför med den elektriska insignalen, ja då finner man
alltså att konen är längst IN när man har maximal spänning i positiv pola-
ritet (+ på +).

Tvärtom mot när man ansluter ett batteri och tittar alltså.

Nu blir det ändå väldigt bra det hela i slutändan, eftersom konens läge ju är
kopplat till luften utanför, med en dubbelderivata emellan, det vill säga den
akustiska vågformen i luften återställs (inom gränser som bestäms av ele-
ments bandbredd), men accelerationen av konen är varken oändlig eller ens
så märkvärdigt stor, när det åstadkommer ett lufttryck som ser fyrkants-
vågigt ut, från en insignal med samma fyrkantsform.

Jag tycker jansch är börömdvärd för sitt lugn.

Jag tycker att han är berömvärd för sitt lugn

Han verkar vara en prestigelös och riktigt bra människa, ja.
Skulle vilja säga samma sak om bootstrap förresten. Det är
verkligen trevligt att kommunicera med människor som inte
tar sakfrågediskussioner som något annat än det de är.


Era reaktioner indikerar att det är ovanligare än man skulle
önska. Kanske har ni rätt.


Vh, iö

[Johan_H]

I området under fs så är membranets utslag kontrollerade av fjädringen och där är läget beroende på insignalen.

I området över fs så är membranets rörelser kontrollerade av massan och där är läget oväsentligt utan det är membranaccelerationen som är beroende på insignalen.

För i princip hela det frekvensområde man spelar så befinner man sig i det massakontrollerade området.

Hur ser effektspektrum ut i olika sorters musik, eller mer vanvödigt, vilka "Herzar" har flest "Watt"?

Jag har nån föreställning om att mycket av effekten ligger i basregistren, medan mindre ligger i mellanregistret, och rent av lite ligger i diskanten?

Om det är så, befinner man sig kanske med de *flesta* Hertzarna i det massdominerade området, medan de effektmässigt *viktigaste* Hertzarna är i det fjädringsdominerade området?

[MagnusÖstberg]

Varierar med musiktyp

[IngOehman]

I området under fs så är membranets utslag kontrollerade av fjädringen och där är läget beroende på insignalen.

I området över fs så är membranets rörelser kontrollerade av massan och där är läget oväsentligt utan det är membranaccelerationen som är beroende på insignalen.

För i princip hela det frekvensområde man spelar så befinner man sig i det massakontrollerade området.

Hur ser effektspektrum ut i olika sorters musik, eller mer vanvödigt, vilka "Herzar" har flest "Watt"?

Praktiskt taget oberoende av musiktyp så ligger energimaximum under
300 Hz, och nästan alltid även över 50 Hz. Självklart finns det undantag,
men de är ganska ovanliga (ensam flöjt, flerstämmig kvinnlig sång...).

Jag har nån föreställning om att mycket av effekten ligger i basregistren, medan mindre ligger i mellanregistret, och rent av lite ligger i diskanten?

Ja, det brukar se ut ungefär så. Sedan kan man ju diskuter hur stort bas-
registret är, hur stort mellanregistret är och hur stort diskantregistret är.

I hifi-världen sätter man kanske gränserna lite annrlunda än i musikvärlden.
I musikvärlden som kallar man ju det som högerhanden spelar för diskant,
alltså redan från 500 Hz sisådär men en diskantkontroll är det ju oftast
snarare över kanske 5000 Hz man reglerar. A olika skäl brukar man även
dela upp basregistret i många olika området, medan man bara delar upp
mellanregistret i två, och gör sammanledes med diskantregitret. Fast det
finns många sätt att dela upp registren. Jag brukar kalla registret från kan-
ske 16 Hz och upp till 50 Hz, djupbas. Från 50 till 100 är mellanbasen och
basregistret mellan 100 och 300-500 Hz kallas ibland för värmeområdet.

Sedan kommer det undre mellanregisterområdet (500 - 1000), det övre
mellanregisterområdet (1000 - 2000 Hz) som även (med fog) kan kallas
klarhetsområdet.

Sedan har vi det undre diskantområdet 2000 - 6000 Hz) och det övre
(6000 - 20 000 Hz). Fast man kanske skulle stjäla någon kHz från det
undre diskantregistret, och dela upp det övre diskantområdet i två delar,
det mellersta och det övre (5 000-10 000 och 10 000-20 000 Hz)?

Men, om någon anser att gränserna går vid helt andra frekvenser kan de
såklart tycka det, om när det är noga så är det nog klokt att tala om
frekvenser snarare än namn på registren.

Om det är så, befinner man sig kanske med de *flesta* Hertzarna i det massdominerade området, medan de effektmässigt *viktigaste* Hertzarna är i det fjädringsdominerade området?

Mnjae...

Det fjäderkontrollerade området är för nästan alla högtalare UTANFÖR
passbandet hos samma högtalare. Det finns undantag i form av högtalare
som drivs aktivt med kraftig eq. Men i normalfallet ligger definitivt "de
effektmässigt *viktigaste* Hertzarna" (som du skriver) en bra bit in i det
massakontrollerade området.

- - -

Fast skall man vara noga, och det skall man ju, så är det en förenkling
som är helt tokig, att tala om bara två områden.


I slutna lådor så bör man rimligtvis tala om inte två utan i varje fall tre
olika områden (uppifrån och nedåt i frekvens):


1. Det massa-kontrollerade området, amplituden begränsas (vid en given
input*) av konmassan.

2. Det EMK-kontrollerade områet (kan även kallas det dämpningskontrol-
lerade området), amplituden begränsas* av EMK.

3. Det fjädringskontrollerade området, amplituden begränsas* av fjäd-
ringen.

I område 1 gäller att impedansen är låg, i 2 gäller att den är hög, och i 3
är den låg igen.


För basreflexlådor finns dock fem områden!

1. Det massa-kontrollerade området, amplituden begränsas (vid en given
input*) av konmassan.

2. Ett EMK-kontrollerat område (resonans råder mellan konmassa och ele-
ment+lådfjäder, som är något uppstyvad på grund av luftrörelser i porten),
amplituden begränsas* av EMK.

3. Det portmasse-lådfjäder-resonans-kontrollerade området. (Där lådans
egentliga output dessutom är dämpningskontrollerad, även om det i de
flesta konstruktioner är en liten faktor), amplituden begränsas* då av låd-
volymen.

4. Ett ytterligare EMK-kontrollerat område (resonans råder mellan konmas-
sa+transformerad portmassa och elementfjäder), amplituden begränsas*
av EMK. Någonstans inom detta område brukar basreflexlådan förlora i
diciplinen mekanisk effektivitet (hur mycket luft högtalaren pumpar totalt,
jämfört med membranets rörelser) mot en sluten låda.

5. Det fjädringskontrollerade området, amplituden begränsas* av fjädring-
en. Här rör sig membranet mycket, utan att mycket ljud produceras.


Huvudelen av energin ligger nästan undantagslöst i område 1, med mindre
i 2 och ännu mindre i 3 (gäller både för basreflex och slutet). Område 4
och 5 i basreflexlådor, bör inte utsättas för ineffektexcesser.


Vh, iö

[Johan_H]

Har inga invändningar. Lysande! Tack!

Detta ska begrundas ytterligare, liksom frågan om varför vissa talspolar lossnar, medan andra inte.

[jansch]

Först en kommentar MP och Magnus Östberg...
Jag tar det som en komplimang och bockar ödmjukt. För mej är numer ljud och högtalare en hobby och detta forum ETT sätt att umgås med likasinnade. Att lära sig av andra och förmedla sina egna erfarenheter. Resten av bekantskapskretsen har ju inte riktigt förstått varför man bl.a. MÅSTE ha 12 par Carlssonhögtalare.....och nån kubikmeter till av högtalarelement mm.
I sig tycker jag att både detta forum och Carlssonplanet IBLAND spårar ur med onödigt hårda ord och syrliga kommentarer. Det finns så många som är "rädda" därute i cyberrymden, rädda att ställa för triviala frågor med risk att få på käften. Men ärligt talat - livet går väl inte under om jag har fel och nån annan rätt? (T.ex. IÖ).

JAG skulle vilja gå tillbaka till ursprungsfrågan.
En högtalare kan ju som bekant gå sönder på flera sätt och jag inbillar mej att en HIFI högtalare sällan ger upp p g a "brunnen" talspole. Detta är (var) dock inte ovanligt i PA system, några varv släpper från bobinen och sedan är katastrofen ett faktum.
Vissa element har "svaga punkter" som t.ex. en serie som ALTEC gav ut där spindeln deformerades efter ganska kort drift med klassiskt "skrap" som resultat.

Hade dina OA14 varit utrustade med originalbasar, och du inte medvetet försökte ta livet av dom, är jag säker på att "anslutningsstrumporna" (heter det så på svenska) mellan korgen och talspolen/konen hade börjat krångla. Det skrapar då och då och mäter man resistansen varierar den när man trycker på konen. Problemet är att själva "strumpan" har en egenresonans som ligger på sådär 80Hz. Alltså i det området där en elbas härjar runt som mest.
Nu har dina högtalare de nya B65 elementen och dom har en lyckad anslutning som inte har en synbar egenresonans. Enkelt men smart formade "strumpor".

Till slut ett svar till IÖ..
Det är ju helt klart en annan miljö som PA system måste jobba i. Man har oftast många "stackar" och man hör inte när enskilda element är överansträngda. Bara puffljuden från sångmick:ar kan ju få vilken anläggning som helst att storkna......
De slutsteg som tog livet av flest 075:or var Acuset och JBL:s egna.
Acuset var uppbyggt runt ett antal 2N3055 transistorer om jag minns rätt(jo, jag vet vad du tänker). På den tiden var jag noggrann med att förstärkareffekten inte överskred elementens märkeffekt.
Vad JBL:s förstärkare hette kommer jag inte ihåg men punkten (i utropstecknet) i loggan var kontrollampan. Häftigt!

Jag kommer läsa igenom alla inlägg lite noggrannare och se om det är nåt jag inte svarat på.......

[Johan_H]

På vilket sätt skiljer sig en PA-anläggning från en Hifi-anläggning betr sättet att krokna?

Finge jag gissa fritt, skulle jag chansa på att en PA kan vara gjord med saftig trafo och stor nätdel som kan fixa fram nästan obegränsat med ström. Då blir signalen spänningsbegränsad; förstärkaren kroknar när spänningen når sitt max. Om det är en sinussignal får man en tydlig linjalrak "klippning", som iö antydde ovan.

En extrem överstyrning gör att signalen liknar en fyrkantvåg, det som signalmässigt borde hända är att förstärkaren kickar ut saftigt med övertoner som får den mjuka sinuskullen förvandlas till en hård fyrkant. Om jag tänker rätt, måste av symmetriskäl den första övertonen bli 3 ggr grundfrekvensen med mittentoppen neråt, och sedan kommer 5 ggr grundfrekvensen, 7 ggr, osv.

Skuren av övertoner ingår knappast i PA:ns specade effekt och oväsendet hamnar i högt upp i frekvens, dvs i diskanten. Här pajar 075:orna, inte för att förstärkaren hade för HÖG effekt, utan för att den hade för LÅG effekt, och klippte.
___

En Hifi har (snarare, hade DÅ) möjligen mindre nätdel och därmed sämre förmåga att avge hög ström. Isåfall skulle högtalarna kanske redan i början av varje sinuskurva slörpa i sig innehållet i nätdelens ellytar, spänningen skulle sjunka. Detta borde leda till en kurvform som börjar som en sinus, men sedan kommer av sig innan toppen och dyker neråt. Kanske ser den ut som nån sorts hajfena, eller triangelvåg, eller nåt?

En sinus liknar mer en hajfena än en fyrkant, förvandlingen är sannolikt lättare och behöver färre övertoner, och mindre oväsen i diskanten behöver produceras. Lägre effekt når 075:orna, som då lättare håller.

Finns det nån som har kollat övertonsinnehållet i förstärkares olika sätt att klippa?

Lösningen borde vara att man har en förstärkare vars uteffekt kraftigt överstiger högtalarens, men som spelas så att uteffekten INTE överstiger högtalarens...?

[jansch]

Johan H - det är väl ungefär så jag ser på vad som händer...

Dock, är inte PA slutsteg så mycket robustare (eller borde jag skriva "VAR" då min erfarenhet av sådana är obefintlig efter 90-talet). De flesta klipper ganska snyggt vid överstyrning åtminstone om man fejkar lasten till rent resistiv och det gör ju också bra Hifi slutsteg.
Min kommentar om transistorn 2N3055 i förra inlägget är dock viktig i detta sammanhang. Framförallt under den långa period före 2000 talet när man byggde slutsteg med operationsförstärkar-design. 2N3055 är ju så långsam att förstärkarna överstyrde internt. Resultaten blev ofta kraftiga spikar och "ringningar", framförallt när man överstyrde till ren klippning.

Eller som svar på din fråga - Det ser åtminstone ut som övertonsinnehållet är högre på t.ex. "en 2N3055 förstärkare" än på en riktigt bra förstärkare som klipper med en renare "fyrkantvåg". Fast det är väl svårt att bedöma "visuellt" då låg övre gränsfrekvens ger ett "taggigt" utseende (Fourieranalys). Det finns också ju flera förstärkare med "soft funktion" ,t.ex NAD 3020.( hette den väl?)

Jag TYCKER att den mekaniska BELASTNINGEN på ett högtalarelement borde bli större med fykantvåg än med en sinus. Det BORDE ju vara ett "effektivare" sätt att få t.ex. talspolen att lossa från bobinen eller konen (vid likvärdig effekt).
Fast IÖ håller väl inte med om det om jag uppfattar hans svar rätt.

Tänkte ta och testa några element som jag har över och kolla hur länge dom överlever med sinus resp. fykantvåg....... frågan är ju bara hur man väljer lämplig ineffekt så att uppvärmningen inte blir avgörande.

[Johan_H]

jansch, det var en storleksordning mer insiktsfullt än jag skulle kunnat tänkt själv.

3055ans fördelar när den kom ut var väl att den var värmetålig, och blev väl nån sorts ardennerhäst i många sammanhang, jag hade den i ett par nätaggregat i tidernas begynnelse.

Sen hamnar den i andra sammanhang t.ex. återkopplade förstärkare. I konstruktionssammanhang brukar man anta att avvikelser från idealen är "små" och att stora fördelar överväger, frekvenskurva, drivförmåga etc. Man bekräftar att antagandena var rätt genom att mäta med snälla signaler, sinus etc.

Men sen kör man musik, med snabba eller transienta förlopp. Och då dyker det oförklarliga fram. Ibland uteslöt man hela världar av fenomen när man antog att avvikelser från idealen var "små".
___

Mekaniska belastningar på talspolen hörde nog till nyss definitivt till sånt jag skulle antagit inte funnits. Men visst, talspolen måste vara lätt (tunn), den sitter "löst" upphängd i vissa avseenden, den utsätts för värme och tempväxlingar, måste alltså kunna lagra, transportera och avge värme. Den ska bära mängder med koppartråd med en tunn kontaktyta av isoleringslack. Koppartråd och lack har eventuellt andra egenskaper beträffande värmeledning eller längdutvidgning.

Jag kan mycket väl tänka mig att talspolen, eller hela motorsystemet, kan ha mekaniska resonansfrekvenser, hamna i svängningsmoder där tvärsnittet blir ovalt, runt, ovalt åt andra hållet osv, eller runt, trekantigt, runt, trekantigt osv.

Kanske finns magnetiska fenomen också, virvelströmmar från rörelser, beroende på vilka material som använts.

(Det ska fan vara talspole, när jag tänker på saken... )

Hur mycket av sånt här går alls att mäta? Finns det en chans att gissa vilka frekvensområden som skulle kunna vara intressanta?

[faulhund]

För basreflexlådor finns dock fem områden!

1. Det massa-kontrollerade området, amplituden begränsas (vid en given input av konmassan.

2. Ett EMK-kontrollerat område (resonans råder mellan konmassa och element+lådfjäder, som är något uppstyvad på grund av luftrörelser i porten), amplituden begränsas* av EMK.

3. Det portmasse-lådfjäder-resonans-kontrollerade området. (Där lådans egentliga output dessutom är dämpningskontrollerad, även om det i de flesta konstruktioner är en liten faktor), amplituden begränsas då av lådvolymen.

4. Ett ytterligare EMK-kontrollerat område (resonans råder mellan konmassa+transformerad portmassa och elementfjäder), amplituden begränsas av EMK. Någonstans inom detta område brukar basreflexlådan förlora i diciplinen mekanisk effektivitet (hur mycket luft högtalaren pumpar totalt, jämfört med membranets rörelser) mot en sluten låda.

5. Det fjädringskontrollerade området, amplituden begränsas av fjädring en. Här rör sig membranet mycket, utan att mycket ljud produceras.

Huvudelen av energin ligger nästan undantagslöst i område 1, med mindre i 2 och ännu mindre i 3 (gäller både för basreflex och slutet). Område 4 och 5 i basreflexlådor, bör inte utsättas för ineffektexcesser.

Vh, iö

Ojoj, jansch, nu har du fått på skallen av själve farbror Ingvar! Och du är ändå ingen dumbom, som jag sett av många andra kloka inlägg. Så du gör rätt i att ta det lugnt. Ingvar vill bara väl, men det är säkert svårt att inse ibland av den som får på moppen ..

Får jag kontrollera om jag förstått "IÖ" rätt vad gäller basreflexen?
Område 1 är huvuddelen av baselementets frekvensområde (och för andra elementen de områden där de ö.h.t. får nämnvärd effekt från delningsfiltret).
Område 2 är övre kamelpuckeln i impedanskurvan. (Jag brukar slarvigt kalla den "slutna resonansen", eftersom den skiljer sig rätt litet från den man får med tilltäppt port.)
Område 3 är Helmholzresonansen, alltså lådans avstämningsfrekvens med element, eller dalen mellan pucklarna.
Område 4 är nedre kamelpuckeln i impedanskurvan. (Jag brukar kalla den "serieresonansen", men det beror ju på i vilken analogi man tänker. Jag föredrar admittansanalogin. Får jag pluspoäng av Ingvar nu?)
Område 5 är under den låga resonansen. Och här pumpar konen in lika mycket luft genom porten som den pumpar ut framför sig, så det är ju inte konstigt att verkningsgraden går mot noll.

Eftersom jag inte är någon "basfetischist", ligger förmodligen så gott som all effekt i område 1 för min musik (eller möjligen i område 2 för slutna boxar)?

Jag tyckte mig intolka någon osäkerhet från Johan_H i hans Kolboxtråd, han göre kanske klokt i att begrunda det här.

---

Åter till bootstraps ursprungliga fråga om effekten på märklappen; han har ju tigit ett tag (och törs kanske inte annat, så som Ingvar ryter loss. Därför ställer jag frågan, för Ingvar brukar vara "snäll" mot mig, som han inte känner). Det finns ju normer för effekttålighet, IEC och vad de heter. De måste väl utgå från en "programeffekt" med ett visst antagande om den spektrala fördelningen i musiken. Mäter man då med konstant brusnivå med detta spektrum, för att få en någorlunda hög siffra? (Varning: Förstörande provning!) Man har ju sett förenklade uttalanden (varning: Dumregler!) från handlare osv om att 80% ligger under 500Hz och bara 5% över 5kHz. (I en enkel undersökning Svante gjorde m.a.a. kompressionsdebatten tror jag han kom till 10% för en lägre gränsfrekvens i ett tvåvägssystem.)

Ingen fråga är dum ... men svaret får man ta, som man får det!

[Johan_H]

Faulhund och andra!

Johan_H (dvs jag!) tog verkligen vara på möjligheten till begrundan som uppstod:

Faulhunds länk leder till min något omogna tanke i tråden Stig Carlssons "Kolboxen" 1953-.

I inlägget efter denna tanke ger Faulhund i den finstilta texten längst ner en länk till bl.a. ett mekaniskt kretsschema för en basreflexlåda.

Fler länkar går att hitta i texten efter kretsschemat. Är man intresserad nybörjare blir ingenting i livet längre detsamma efter att man begrundat dessa länkar...

Göre det, även I andre som läsen detta!

[bootstrap]

Ja jag har varit lite tyst i min egen tråd men det är dels att jag fick mitt svar och dels att tråden sedan fick sitt eget liv, inget mig emot eftersom jag är nöjd. Jag har läst inläggen med intresse men saknar den djupa kunskapen att tillföra något mer i tråden.

Att visa inlägg verkar onödigt hårda gör mig inget då det ändå hållits civiliserat, samtidigt som man måste få ha rätt att ifrågasätta påstod fakta vilket isig kan se ut som påhopp även om det inte är menat så. Man får helt enkelt försöka läsa med empati, som kanske inte är självklart när man sitter framför en skärm.

[IngOehman]

För basreflexlådor finns dock fem områden!

1. Det massa-kontrollerade området, amplituden begränsas (vid en given input av konmassan.

2. Ett EMK-kontrollerat område (resonans råder mellan konmassa och element+lådfjäder, som är något uppstyvad på grund av luftrörelser i porten), amplituden begränsas* av EMK.

3. Det portmasse-lådfjäder-resonans-kontrollerade området. (Där lådans egentliga output dessutom är dämpningskontrollerad, även om det i de flesta konstruktioner är en liten faktor), amplituden begränsas då av lådvolymen.

4. Ett ytterligare EMK-kontrollerat område (resonans råder mellan konmassa+transformerad portmassa och elementfjäder), amplituden begränsas av EMK. Någonstans inom detta område brukar basreflexlådan förlora i diciplinen mekanisk effektivitet (hur mycket luft högtalaren pumpar totalt, jämfört med membranets rörelser) mot en sluten låda.

5. Det fjädringskontrollerade området, amplituden begränsas av fjädring en. Här rör sig membranet mycket, utan att mycket ljud produceras.

Huvudelen av energin ligger nästan undantagslöst i område 1, med mindre i 2 och ännu mindre i 3 (gäller både för basreflex och slutet). Område 4 och 5 i basreflexlådor, bör inte utsättas för ineffektexcesser.

Vh, iö

...Får jag kontrollera om jag förstått "IÖ" rätt vad gäller basreflexen?

Självklart.

Område 1 är huvuddelen av baselementets frekvensområde (och för andra elementen de områden där de ö.h.t. får nämnvärd effekt från delningsfiltret).

Ja, visst är det så, nästan alltid (mina infra-moduler utgör dock undan-
tag från det).

Det där du skrev om delningsfiltret och de andra elementen tycker
jag var särskilt bra, för precis som du skriver så är det ju sällan man
tar sig i närheten av område 2 när man gör ett HP-filter somt får
bestämma. Det finns dock sällsynta undantag, där man använder
mellanregisterelement även en bra bit in i område 2.

Område 2 är övre kamelpuckeln i impedanskurvan. (Jag brukar slarvigt kalla den "slutna resonansen", eftersom den skiljer sig rätt litet från den man får med tilltäppt port.)

Precis! Och jag brukar också kalla den för något liknande. En sak som
förvånar många är att den den övre puckeln sjunker i frekvens när man
täpper till porten (och den undre försvinner, men det förvånar inte lika
många).

Men det visar ju egentligen bara att basreflexsystemet som princip
fungerar, för det visar att luften i porten arbetar parallellt med mem-
branet, det vill säga att öppen port ger högre lådtryck även långt över
Fh, för en given membranrörelse.

Område 3 är Helmholzresonansen, alltså lådans avstämningsfrekvens med element, eller dalen mellan pucklarna.

Stämmer igen.

Där blir ljudtrycket som skapas i rummet proportionellt mot lådvoly-
men, eftersom baselementets membran står i princip stilla och blir en
kraft-(det vill säga tryck-)generator in till lådan.

Område 4 är nedre kamelpuckeln i impedanskurvan. (Jag brukar kalla den "serieresonansen", men det beror ju på i vilken analogi man tänker. Jag föredrar admittansanalogin. Får jag pluspoäng av Ingvar nu?)

Såklart du får!

Område 5 är under den låga resonansen. Och här pumpar konen in lika mycket luft genom porten som den pumpar ut framför sig, så det är ju inte konstigt att verkningsgraden går mot noll.

Det stämmer bra det också.

Ibland brukar jag kalla det registret för sisyfos-registret. Registret där
membranet bara flyttar saker fram och tillbaka utan att det kommer
någon större många nytta ur arbetet. (Som med stenkulan som Sisyfos
puttades upp för kullen ni vet, utan att någonsin lyckas få den att
passera krönet. Istället rullade den alltid tillbaka till ursprungsposi-
tionen...).

Eftersom jag inte är någon "basfetischist", ligger förmodligen så gott som all effekt i område 1 för min musik (eller möjligen i område 2 för slutna boxar)?

Skulle nog vilja påstå att man kommer in i området 2 ungefär lika ofta
i basreflexkonstruktioner som med slutna lådor. Fast allting är ju en
dimensioneringsfråga - och en fråga om vad för programmaterial man
spelar. Det finns definitivt fall där man kommer in även i området 3 för
slutna lådor och område 3, 4 och 5 med basreflexlådor, men huruvd-
energin ligger nästan alltid i område 1, ja.

Även område 3 i basreflexfallet kan dock i förekommande fall (men
långt ifrån alltid) ligga i systemets passband. Det är en dimensioneringsfråga.


Vh, iö