Det har förvisso hänt att jag ändrat saker som jag tycker kunnat göras
bättre, men jag har praktiskt taget undantagslöst gjort det genom att
återkoppla till tillverkaren och låtit dem göra ändringarna jag tycker
behövs, om de vill göra det.
Vill de inte så köper jag hellre något annat.
Sedan kan man ju hantera verkligheten på många olika sätt.
Stig Carlsson, vars högtalare ofta fick omdömet att låta ljusa och lite
blodfattiga, menade att det bara var en konsekvens av att han valde
att återge inspelningarna precis som de var.
Men kan diskutera om det var så eller inte, men jag har inte för avsikt
att ta den diskussionen här - men, om vi ponerar att han hade rätt, och
att felen alltså ligger i inspelningarna, och är olika stora från fall till fall,
så kan man hävda att det inte finns något logiskt eller förnuftigt i att
det är just i högtalaren (av alla apparater i kedjan) som man skall
kompensera för felen ("medelfelet") hos inspelningarna.
Finns felet någon annanstans än i högtalarna (vilket man kan förmoda
att konstruktören av högtalarna anser) och dessutom är olika från fall
till fall, så är det som jag ser det tokigt att hantera dem med hjälp av
en justering av just högtalarna - men en självklarhet att hantera dem
med en inställbar eq som sitter i förstärkaren, eventuellt helt från-
kopplingsbar, men under alla omständigheter med kompensationerna
bortkopplngsbara.
Stig, vars logik ju oftast var stringent, gjorde således just det!
Först med den enkla tonbalanskontrollen, men senare med allt mera
avancerade klangkontroller, vars inställning (binärkodat!) Stig skrev upp
på de olika fonogrammen.
Även jag använde ju en specialicerad eq (noolom) avsedd att kunna ta
hand om just de fel som är vanligast på inspelningarna (den som vill läsa
mer om det kan bläddra till baka till jag tror det var 1990 då noolom-
artiklarna publicerades) även om jag nog fann att jag med mina högtal-
are, av olika skäl inte behövde aktivera eq lika ofta (tror loge-konceptet
mindre ofta riskerar att förvärra felen på inspelningarna).
Och med tiden så fann jag rent av att min lathet vann över klang-nitt-
pickandet, och att jag idag lyssnar nästan alltid på inspelningarna "som
de är". Visst hör jag att många kunde ha låtit mycket bättre, men det är
inte så ofta att jag tycker det låter så pass illa att jag känner behov av
att trixa med dem för att stå ut med att lyssna på dem.
Men vart vill jag nu egentligen komma?
Jo, till att man måste skilja mellan att göra något åt högtalare, på grund
av att DE har fel (eller för att stereosystemet har det) och att göra något
åt högtalarna för att man anser att inspelningarna har fel.
Jag tycker att det finns en sympatisk logik i att respektera högtalarkon-
struktörens idé om hur högtalarna skall vara (om man inte köper hög-
talarna för att man gör det - varför köper man den då?) men att hantera
inspelningarnas fel med punktinsatser av eq, när det behövs, och då finns
det bättre ställen att applicera eq än i själva högtalarna.
Frågan är om det finns några sämre ställen?
Och för att undvika missförstånd - jag menar INTE att man kan mäta
en högtalararen kvaliteter genom att fråga sig hur ofta man tycker att
olika inspelningar bedöms behöva eq.
Det kan vara den högtalare i vilken nästan varende inspelning bedöms
behöva eq:as, eller den i vilken man står ut med nästan alla inspelningar,
som är den bästa.
Det är inte en absolut fråga, utan en filosofisk, sett ur minst två dimen-
sioner. Sen kan det förstås finnas mera absoluta fel och rätt också...
Men oavsett allt detta - att förse en högtalare med en medel-eq för att
bekämpa olika fel från inspelningarna, är en tveksam lösning tycker jag,
i varje fall om konstruktören avsett att göra en högtalare som återger
på ett sätt som samme konstruktör anser vara korrekt.
Om syftet däremot var att ta fram en högtalare som INTE återger
fonogrammen ackurat, utan som kompenserar medelvärdet av alla fel
från inspelningarna, är saken förstås en helt annan.
Är pK en sådan, som fått för lite eq?
Jag tror inte att det är det som naq tänkt sig.
Det verkar inte så om man läser allt det han skrev när han tog fram
dem, och det tycker jag att man bör respektera.
Så därför tycker jag snack om ändringar på pK är ointressanta*, men
att det vore ett mycket intressantare projekt att se naq ta fram en aktiv
eq - för bekämpning av fel från inspelningarna!
Vh, iö
- - - - -
*Om alla ändrar sina på sitt sätt - finns det till slut ingen svar på hur en
pK låter, eller ens om vad en pK är för något. Det kanske inte behöver
göra något i och för sig, men den blir rätt svår att diskutera om det
inte finns någon definition på vad den är, i form av uppbyggnad.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Fantastiskt bra inlägg. 
i beteendet. Det gäller ju inte enbart stereoprylar heller, utan det applicerbart på ens boende, bil, dator, ja, i princip allt som man känner att man kan förändra på ett någorlunda kontrollerbart sätt. Ett DIY-projekt är ju dessutom ett projekt som direkt kan användas för inlärning hur saker fungerar d v s var och en som känner sig hugad kan labba själv, observera själv och dra egna slutsatser. Sådant försöker jag gärna supporta.
