Q-värde hos basreflexlåda

Hur funkar tekniken bakom bra hifi?

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2006-06-16 23:13

manw skrev:IngOehman, finns din modell dokumenterad någonstans (likt Svantes modell finns dokumenterad i KTH's ELAK-kompendium)?

Javisst, och skall man vara noga är det väl inte riktigt bara "min" idé heller... (Morello visade ju att bland annat Linkwitz (mig ovetandes) använder den.)

Jag uppfann den åt mig själv, men var uppenbart inte först. Den används nog av många, men så vitt jag vet bara i förenklade skick (kan ha fel dock). Jag har bara sett den användas när högtalarelementet förenklats så långt att det kan beskrivas med runt 12 komponenter (ofta bara 7!).

Själv har jag kört med fer än tiofaldigt flera komponenter i samma grundmodell. Då börjar det bli skapligt noga. Jag har ju gjort min modell så att den innehåller även komplicerade membranbeteenden och följer energin ända fram till den utstrålad effekt.

Men: Poängen med den har aldig för mig varit att man skall använda den för att kunna göra några simuleringar, utan bara att kunna hjälpa andra att förstå vad ett element är och visa vad det gör. När jag själv konstruerar låter jag parametrarna snurra fritt i huvudet, utan omvägen runt sympolritandet som finns i modellen.


Modellen har funnits omläsbar i MoLt för några år sedan, genom tacknämligt bistånd från två X-arbetare i Borlänge, som hade vänligheten att göra det till sitt X-jobb att rekonstruera, simulera och försöka falsifiera min gamla modell. :P

Jag är dem mycket tacksamma.

Edit: Modelldiskussionen är ju intressant, men kanske skulle haft en egen tråd. Kanske lite för mycket pajkastning i min smak, fast principdiskussionen var ju intressant :wink:

Tja, så kan det bli när man diskuterar.

Tycker väl inte att pajerna flög så värst illa dock, men jag väntar fortfarande på ett svar som innehåller någon reflexion över det jag pekar på avseende den styva förstärkarens definition. Det är ju jobbigt att behöva skriva samma sak flera gånger i rad, man vad skall man göra när de svar man får är undvikande. :wink:


Vh, iö

- - - - -

PS. Tycker inte att OT är så farligt efter det att huvudämnet har slutat diskuteras.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

manw
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 2004-10-15

Inläggav manw » 2006-06-16 23:37

Jodå, jag kände också, när jag läste ELAK-kursen rent intuitivt att ström borde motsvara kraft (jobbigt som f-n, och varmt blir det också!), medan spänning det går lätt och fort, och är inte alls jobbigt så länge man inte lägger på för stora laster.

Fast som lekman köpte jag modellen, och insåg att det faktiskt var mycket användbart, och om man bara köpte abstraktionen så gick det aldeles utmärkt att använda som ett kraftfullt verktyg.

Användarvisningsbild
Svante
Audiot!
 
Inlägg: 37552
Blev medlem: 2004-03-03
Ort: oakustisk

Inläggav Svante » 2006-06-17 00:03

Ja, man kan väl slå fast detta iaf:

-Båda analogierna beskriver samma verklighet och med samma noggrannhet.

-Ingen av analogierna är mer "rätt" än den andra.

-Impedansanalogier är klart vanligast i litteraturen.

-Gyratorn är ett element som många har svårt att förstå.

Och så det som vi är oeniga om:

-Impedansanalogier är lättast att förstå.

-Admittansanalogier är lättast att förstå.

... och där finns det ju uppenbarligen ingen objektiv sanning. Jag vet heller inte om det är meningsfullt att diskutera vilket som är bäst. Vet man att båda finns är det väl bäst att bilda sig en egen uppfattning. Jag har en känsla av att jag inte kommer att kunna övertyga dig (IÖ)iaf. :wink:

Jag har fö märkt att du ofta talar om fjädringskonstanten k i stället för kompliansen C (som övriga högtalarvärlden gör). Är det för att det är så ologiskt att kalla spolen (som det blir i admittansschemor) för C?
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.

Användarvisningsbild
Svante
Audiot!
 
Inlägg: 37552
Blev medlem: 2004-03-03
Ort: oakustisk

Inläggav Svante » 2006-06-17 00:06

manw skrev:IngOehman, finns din modell dokumenterad någonstans (likt Svantes modell finns dokumenterad i KTH's ELAK-kompendium)?


Det står faktiskt några rader om admittansmodeller i ELAK-kompendiet också.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2006-06-17 00:45

Svante skrev:Ja, man kan väl slå fast detta iaf:

-Båda analogierna beskriver samma verklighet och med samma noggrannhet.

Medhåll.

-Ingen av analogierna är mer "rätt" än den andra.

Medhåll.

-Impedansanalogier är klart vanligast i litteraturen.

Vet ej. Är faktiskt tveksam.

När det gäller strikt mekaniska system, så visst, men när det gäller elektroakustiska omvandlare är jag inte lika säker...

-Gyratorn är ett element som många har svårt att förstå.

Tror jag knappast. de som inte förstår den (>99% av alla), begriper nog för det mesta inte transformatorn heller.

Däremot har gyratorn ett givet tillkortakommande - den är inte bortplockingsbar med mindre än att komponenterna behöver byta skepnad. Detsamma gäller inte transformatorn, vars bortplockning bara renderar nya värden, Skriver man inte ut några värden alls så är det ingen skillnad om man inkluderar trafon eller ej, annat är att enheten med trafo är kilogram vid första kånkan, medan det utan blir farad.*

Det är en praktisk svaghet när man skall kontemplera ett system med en gyrator på plats. Det kanske inte gäller dig, men jag vågar sätta en krona på att det gäller dig också. Det blir mindre intuitivt helt enkelt.

Och så det som vi är oeniga om:

-Impedansanalogier är lättast att förstå.

-Admittansanalogier är lättast att förstå.

JMnjae... Om den ena eller andra är lättare kan man förstås diskutera, och det är ju det jag har försökt göra.

Jag har försökt lägga vikten på att visa att även DU som menar att det är logiskt att se rörelsen som en ström, kallar en lågohmig punkt för en styv punkt, snarare än en mjuk. Det är inte rationellt. Vill därför veta varför din synpunkt fortfarnade är ett giltigt argument. Jag tycker ju att vi bör börja med att reda upp vilka argument som är relevanta, om vi vill utreda frågan.

Jag har noterat att du svarat undvikande på dessa synpunkter. :wink:

... och där finns det ju uppenbarligen ingen objektiv sanning. Jag vet heller inte om det är meningsfullt att diskutera vilket som är bäst. Vet man att båda finns är det väl bäst att bilda sig en egen uppfattning. Jag har en känsla av att jag inte kommer att kunna övertyga dig (IÖ)iaf. :wink:

Allt det där håller jag med om.

Jag har fö märkt att du ofta talar om fjädringskonstanten k i stället för kompliansen C (som övriga högtalarvärlden gör). Är det för att det är så ologiskt att kalla spolen (som det blir i admittansschemor) för C?

Det beror bara på att det ter sig fjantigt att definiera en saks "mjukhet" när man kan tala om hårdheten istället.

Man kan naturligtvis mena att det finns en dumhet i att kondensatorer med högt värde är lågohmiga, medan spolar med högt värde är högohmiga, men dessa saker beror ju bara på vad man ser som grunkans "huvudsyfte".

Behöver man ingen kondensator ersätter man den med ett avbrott, inte med en kortslutning, men behöver man ingen induktans så är det en kortslutning man ersätter med.

Jag brukar säga att filteregenskaperna både hos kondensatorer och spolar beror på att de kan användas för att skapa trögheter, tillsammans med en kringimpedans. Många invänder intuitivt (men felaktigt) och menar att "kondensatorer och spolar är varandras motsatser - spolen är trög, medan kondensatorn är snabb!"

Jag påstår att kondensatorn är spänningströg, medan spolen är strömtrög. Ser man det så är det rimligare att värdet visar trögheten.

Men, det verkliga argumentet för mig är dock att det känns rimligt att värdet har någon sorts energi-proportionalitet.

Vid en given spänning är kapacitansen är proportionell mot kondensatorns energi. En given ström gör induktansen proportionell mot spolens energi.

Motståndet kan man med detta argument tycka skall anges i ohm eller siemens, beroende på om man anser att det går en given ström genom det, eller ligger en given spänning över det. :o
Bara att välja! Vi (de flesta av oss) har valt strömmen! Jag personligen skulle dock gärna ha sett att vi tagit fasta på spänningen istället, och alltså hade valt siemens istället, men jag har förlikat mig därvidlag.

Med samma argument blir massa ett bra mått (bättre än 1/massan), liksom fjädringsstyvheten (k) blir bättre än 1/k (kompliansen). En större massa i given hastighet har större kinetisk energi än en mindre, en styvare fjäder med en given ihoptrycking har mer energi lagrad än en mjukare. :wink:

v.s.v.


Vh, iö

- - - - -

*Fast man kan förstås kalla det "kilogram per kvadratteslameter" också.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
Komorok
Moai
 
Inlägg: 11317
Blev medlem: 2008-06-20
Ort: Uppsala

Inläggav Komorok » 2010-02-17 02:04

Det verkar vara många som sysslar med basbyggen nu, så jag lyfter
denna mycket intressanta tråd.
Komorok Specialist Projects.

Användarvisningsbild
paa
Sökaren
 
Inlägg: 36013
Blev medlem: 2005-01-10

Inläggav paa » 2010-02-17 10:23

Hittade ett intressanta inlägg av iö i en annan tråd, och den del av inlägget som handlar om Q-värdet i passar så bra i denna tråd, så jag citerar in det här:

IngOehman skrev:Det stämmer, det vill säga...

Det stämmer inte alls! Tumregler av det slaget suger verkligen.


Det som stämmer är att det finns en resonans i ett basreflexsystem,
och skall man vara noga är det till och med två polpar (fyra poler). Fast
poler finns det ju i slutna lådor och i baffelhögtalare också, två respek-
tive tre.

Vilka Q-värden de får bestäms dock av dimensioneringen, och det är en
villfarelse/myt att Q-värdet för det lägre polparet för basreflexhögtalare
skulle typiskt vara 5-9. (Vilket alla tycks tro nuförtiden, när man ju till
och med ofta behöver mata in Qh för hand i simuleingsprogram som
används för att beräkna hur högtalare beter sig, och 7 är nog det mest
vanliga default-värde jag sett.)


Det vill säga, det är det inte alls en myt att Qh ofta är runt 7. Men Qh är
inte en verklig faktor, utan en sorts ansats - en fingerad parameter. En
sorts inre beteende som kan mätas utan att finnas.

Den kan definieras som "det Q-värde man hade haft, om baselementet
hade matats av en negativ impedans exakt lika stor som talspoleimpe-
dansen". Eller om man hellre vill - "om baselementet hade ersatts av en
hård plugg".


Men - även om Qh inte är uppåt 10 i verkligheten utan mycket lägre (om
det är ett väldimensionerat system) så talar vi fortfarande om ett Q-vär-
de som är högre än de vi ser i de flesta slutna lådor (som brukar ligga
mellan 0,6 och 1,0), men inte säkert högre än de vi ser i open-baffle-
designer, som kan ligga på både 2 och 3.

...

Vh, iö
Medlem på forumet för hifi; Faktiskt.se, numera Faktiskt.io sedan jan 10, 2005
Numera pensionär.
Vi har sålt Sonic Design till Winn Scandinavia, vilka driver bl.a Ljudfokus och BRL.

Användarvisningsbild
steveo1234
 
Inlägg: 7906
Blev medlem: 2005-06-26
Ort: Helsingborg

Inläggav steveo1234 » 2010-02-17 10:28

Bara en liten fundering: Sicket tråd!
Att det ens finns forum där amatörer som jag kan läsa och ta del av diskussioner på denna nivån är ju helt fantastiskt! Tack till er alla som gör det möjligt.
You are entitled to your own opinion. You are however not entitled to your own facts.

Användarvisningsbild
Glebster
Hipster
 
Inlägg: 5015
Blev medlem: 2005-06-09
Ort: out of bounds...

Inläggav Glebster » 2010-02-17 13:27

steveo1234 skrev:Bara en liten fundering: Sicket tråd!
Att det ens finns forum där amatörer som jag kan läsa och ta del av diskussioner på denna nivån är ju helt fantastiskt! Tack till er alla som gör det möjligt.


Kan bara hålla med, man blir förbluffad över alla trådskatter man kan hitta när man söker rundor på faktiskt.se.

Filip

Användarvisningsbild
faulhund
 
Inlägg: 326
Blev medlem: 2009-03-08
Ort: Stockholm

Inläggav faulhund » 2010-03-02 22:54

Ja, den är bra ... men också ett exempel på hur man kan få söka och läsa långa trådar för att hitta pärlorna!

För att återgå till ursprungsfrågeställningen (Q-värde hos själva lådan, om jag förstått rätt), så är det som så ofta så, att vid en ingenjörsmässigt klok dimensionering spelar den mindre roll. Därför att man valt ett element som väsentligen mekaniskt och via sin motor bestämmer det väsentliga värdet, ofta under 0,4. I jämförelse med detta har även Q-värdet p.g.ga. dämpningen i kanalen ett högt värde. Men så värst högt (7?) behöver det nog inte vara. (Jag har simulerat t.ex. OA-5 för att få fram dess impedanskurva liksom Svante på sidan 1. Det blir ett Qp på c:a 2 om det ska stämma med den tekniska handbokens recept för intrimningen!)

Och så kommer IÖ och säger att allt det här är "dumregler". Ja, om man förenklar till ytterlighet, är det naturligtvis det. Skulle man säga att man ska avstämma så att "pucklarna blir lika höga" (vilket man ibland kunde läsa!), så stämmer det inte; se Svantes figur igen! Men med korrekt gjorda approximationer kan man, sedan man verifierat att dessa gäller, klara sig med betydligt enklare samband. Det är vad ingenjörer av mindre dignitet än IÖ gjort i alla tider, tror jag ...

I simuleringsprogrammet Boxsim, som man kan ladda ned gratis från www.visaton.de, kan man ange från inget till mycket fluff placerat i lådan, vid elementet resp. vid porten. Det räknas sedan om till de tre förlustbehäftade elementen i ekvivalentschemat. Alternativ kan man ange dessa tre "Q-värden". Bra! Tydligen har programmet konstruerats för att möta ett praktiskt behov snarare än akademiskt ...

Det finns inget teoretiskt problem med gyratorer. Däremot tror jag det kan vara praktiskt olämpligt att använda dem för att tvinga in impedanskretsar i ett kretssimuleringsprogram som bara använder nodanalys. Det kan bli numeriska begränsningar p.g.a. av de styva problem man i vissa fall då ställer, men det gäller fr.a. vid transientanalys. Det var på den gamla goda tiden som det fanns simuleringsprogram, som löser nod- och maskekvationer samtidigt. Då får det finnas resistanser inte bara nära 0 utan exakt 0!
Om det är någon här som jag inte har förolämpat i kväll, så ber jag denne om ursäkt. (J. Brahms)

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2010-03-02 23:19

Jag vill för protokollet meddela, att jag håller med dig om att det
inte kan uteslutas, att man faktiskt kan klara sig med tumregler.















Det vill säga - om man med "klara sig" menar överleva. ;)



Men - självaste livskvalitäääten då!?!?

Den får man ju inte glömma bort.


Och därför är det nog bättre att komma ihåg de verkliga värdena, och
istället glömma de där hemskeliga tumreglerna, så att det uppstår lite
pall-plats* för förståndet!

Saker man "vet" som inte är sanna blir ju så lätt illa i vägen för det
man behöver veta - för att i sanning kunna förstå något.

Kanske.

(Gardering. ;))


Vh, iö

- - - - -

PS. Tack för de förmodligen snälla orden! :)

*Plats i pallet alltså.
Senast redigerad av IngOehman 2010-03-03 00:38, redigerad totalt 1 gång.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
faulhund
 
Inlägg: 326
Blev medlem: 2009-03-08
Ort: Stockholm

Inläggav faulhund » 2010-03-03 00:23

Ja, jag håller helt med dig: Självklart uppstår ingen kreativitet på det viset! Tumreglerna fungerar - på sin höjd - när man upprepar en i princip redan gjord lösning. (Men hur ofta har vi inte tränats i det på KTH?)

En tidigare kollega och läromästare sade att "en konstruktion som är svår att förstå är ofta inte bra". Jag tror han menade att en IC har så komplicarade interaktioner och ringa möjlighet att korrigera något i efterhand, att man bör förlita sig på enkla samband och kompensera bort andra ordningens beroenden, så att man är säker på att de verkligen kan försummas.
Om det är någon här som jag inte har förolämpat i kväll, så ber jag denne om ursäkt. (J. Brahms)

Föregående

Återgå till Teknikforum


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 21 gäster