Robert skrev:Att köra in högtalare med rött eller rosa brus är en helt suverän metod.
Nej, det bör man alltså absolut undvika.
Den som vill fördärva högtalarna gör förstås som den vill, men jag avråder å det bestämdaste att använda brus. Detta om detta.
Den egentliga frågan som jag vill ställa mig är dock inte vilka tekniska skäl det kan finnas att någon vill köra in högtalarna med brus, utan vilka sociologiska.
Varför vill man inte lyssna på högtalaren, det vill säga spela musik på den? Även om den har sina brister till att börja med kan det väl ändå vara intressant att följa utvecklingen under inspelningen till en färdig, inspelad högtalare?
Inte ens argumentet att man vill snabba upp inköringsförloppet för att "snabbare få lyssna på musik" duger, eftersom inspelningen av kemiska orsaker inte får uppsnabbas, det fördärvar kureringen. Den måste få ta sin tid. Annars försvagas elementens rörliga delar strukturellt. Ett ospelat element är inte alls lika tåligt som ett väl inspelat, och ett illa inspelat element är till och med sämre.
Thomas_A skrev:Ingvar,
för att glida in på ett litet sidospår...
Det pratas ofta upprepande om skadeverkningar på högtalare när man spelar med en för "svag" förstärkare och det hävdas att det är pga av att signalen klipper och att det ger övertoner till diskanten som sedan blir för hårt belastat och sedan ryker (=den gängse myten). RANE har publicerat en not om att övertonerna oftast är alltför låga i nivå för att skada diskanten, utan det som händer är att signalen komprimeras vid klippning av förstärkaren. Dvs, vid klippning ändras förhållandet mellan låga och höga frekvenser (ljudet blir "ljusare" vid klippning). När detta sker så är det relativt lätt att se att diskanten kan överbelastas av för mycket energi.
Anser du att det stämmer och är det jämförbart med komprimerad musik? Dvs kan man hävda att en förstärkare som klipper skulle vara lika "skadlig" som att spela reklamradio?
T
Det du skriver är inte helt rationellt, eftersom du underförstår att klippningen förskjuter balansen mellan låga och höga frekvenser, men du säger också att övertonderna som skapas av klippningen är för svaga för att skada diskanten? Vad tror du att förskjutningen mot höga frekvenser är för något, om inte övertoner?
Hursomhelst, låt oss ta ett exempel:
Låt säga: En 80 W förstärkare används där en 400W borde ha använts.
Signaltopparna ligger alltså på 80 volt. Eftersom en 80W-förstärkare lipper redan vid knappt 36 volt kommer det att klippa rejält.
Om vi utgår ifrån att det spelas skränig och komprimerad musik (vilket vi kan utgå ifrån, eftersom ingen lär utsätta vacker musik för sådana horriliteter som att klippa musiken så hårt) så kan vi sluta oss till att spektrum kommer att likna den från 4-kantvågor. Frågan som återstrår är då vilka grundtoner som dominerar musiken. Är det mycket lågfrekventa grundtoner blir inte diskantenergin så farlig, men är det mellanregisterdominerat är det värre, eftersom lägre relativa övertoner kommer att hamna i diskanten då. Nu har jag redan definierat musiken som skränig, så vi behöver inte bekymmra oss om den frågan, låt oss säga att hälften av alla övertonena kommer att hamna i diskanten.
Då är det bara två saker till vi ehöver utreda:
1. Hur mycket tål ett diskantelement?
2. Hur stor effekt går till diskanten?
Första frågan är inte så lätt att besvara. En normal 1"dometweeter tål i regel runt 10 W eller kanske lite mera, förutsatt att inte den spelas sönder av låga frekvenser. En optimalt högeffektutformad 1"dome kan fås att klara uppåt 30-40 W, men det är MYCKET ovanligt att de konstrueras så. En 3/4"dome tål oftast bara halva effekten från en 1"dome, säg 6 W och kondiskanter tål oftast klart mindre eftersom de har så små talspolar säg 4 W.
Andra frågan innehåller ett element som jag tror de flesta förbiser, nämligen att en hårt klippande förstärkare faktiskt levererar uppåt sin dubbla märkeffekt. Låt säga att totaleffekten som levereras till högtalaren är 150W. Om det som kommer ur den liknar en fyrkantsvåg är 40% av energin övertoner, och om bara hälften av dem (20%) kommer till diskanten talar vi ändå om 30W.
Slutsats:
Visst kan man spela sönder diskanter med klippande förstärkare, men det kräver att skränig mellanregisterdominerad musik spelas på absurda nivåer, läs troligen av fulla festande människor...
Tro det eller ej - många diskanter spelas sönder på fester!
Vh Ing. Öhman
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
