Jag tror inte att S menat något annat heller - men, det är viktigt att minnas att det betyder att INGEN av förstärkarna får spelas starkare än den nivån där den svagare av dem klipper-
I det här fallet tycker jag faktiskt att den gränsen bör sättas till 250 W, eftersom det betyder att NAD 208 inte passerar sig KlassG-punkt, där det är visat att den färgar hörbar om tillräckligt HF-transienta signaler spelas, eftersom den flankklipper då. Klippning kan ju ske både på topp och i flanker.
Båda måste undvikas om man skall hålla sin inom det linjära området.
Nattlorden skrev:Rydberg skrev:Skulle du resonerat likadant om man skulle undersöka om man kunde höra skillnad mellan två högtalare? Ni får bara spela mellan 500-2000Hz och inte starkare än 85dB för deras tonkurvor är ju så krokiga därutanför?;)
Om testen gäller att bara man håller sig i det linjära området (i båda ledderna) så hör man ingen skillnad. Meningen med påståendet är ju att man i så fall kan bedömma om något är bra nog med enklare medel.
Att man kan höra skillnad därför att något inte är designat bra nog, t.ex. tar en förstäkare som rullar av vid 16kHz är ju uppenbart. Så är man tvungen att ha en sådan som en av kandidaterna så får man ju fixa till så den andra kandidaten gör likadant för att kunna testa grundtesen.
Om tesen vore "så länge frekvensgången på högtalaren inte avviker mer än .5dB från varandra kan man inte höra skillnad" så hade man väl fått göra något sådant om man hade högtalare som avvek mer än så utanför ett lika område.
Bevisa kan man ju inte, men motbevisa kan man ju göra även i en områdesbegränsad test.
Jag förstår det du skriver, tror jag, men menar nog att det är en helt annan fråga än den som diskuteras här.
Ditt resonemang adresserar snarast frågan: Finns det några ANDRA orsaker till hörbara skillnader än tonkurveskillnader?
Det är en fråga man också kan ställa sig, och vill man ha svar på den, så måste man ta bort effekter av tonkurveskillnader, men det var inte det vi talade om här, och det var med största säkerhet inte heller det som S avsåg säga med sin reservation om arbete inom det linjära området.
Vill man ha svar på din "fråga" (alltså om andra skäl till detektion än tonkurverelaterade finns) så måste man ha en eq involverad i studien således att man kan ta bort tonkurveskillnaderna innan man jämför olika objekt.
Men här gällde frågan hörbara skillnader, punkt!
Kan tillägga att det knappast är rimligt att hantera tonkurveskillnader som man inte vill skall vara med som detektionsorsak på det sätt som du beskriver, om man skall kunna använda musiksignaler att testa med, för sådana är ju alltid bredbandiga om de innehåller transienta signaler. Det finns inga som musiksignaler som har ändlig bandbredd med oändligt skarpa flanker, utan att man (igen) involverar en eq som
gör just det. Man jag avrådet å det bestämdaste från det sistnämnda, eftersom brickwall-filter inom det hörbara området i sig är en styggelse, och involverar man sådana har kan skaffat en lyssningssituation som ändå inte har någon relevans för hur man i verkligheten använder testobjekten.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
