Jag håller inte med dig om att det finns några mysterier som behöver
utredas med avseende på varför det blivit såhär.
Det är solklart hur alla mekanismerna ser ut, och därför också lika
självklart hur motmedlet måste se ut - reglering av medelvärdet (och
gärna med en lite komponent av extra nedreglering om vågformsdis-
torsion har uppstått som bieffekt av extrem mastringskomprimering
(vilket kan analyseras med allpass-testen)).
Håller inte heller med dig om att det kan bli bättre att ge sig på ett
gammalt verk och ändra det från hur de som skapade det ville ha det.
(Men jag ser i det nedanstående att du delvis är på samma linje - att
man inte bör ändra på det som gjordes för länge sedan. Är därför lite
nyfiken på skälet till din inkonsekvens.
Varför kan det bli bättre att
komprimera sönder gamla Beetles-produktioner, men inte okej att om
tio år göra detsamma med Robyn?
Jag är emot både - liksom att
vrida sönder det som är "färdigt från studiorna" redan idag!
)
phloam skrev:Svante skrev:För inte menar du väl att pumpandet är musiken?
Pumpandet kan väl vara en medvetet vald effekt som skapar ett visst sound? Det kan väl vara en del av det konstnärliga uttrycket, om man nu vill göra en pumpande "discomix`"?
Detta berör en viktig poäng; det jag ogillar allra mest när det gäller remastring osv är när man tar gamla, fungerande inspelningar och "gör om" dessa ganska ordentligt. Jag vill ha originalen som de är, med fel och brister som var när de kom. Möjligen ok med en varsam restaurering eller felkorrigering. Ge fan i att pilla på gamla klassiker.
Men detta medför också att dagens original måste få låta som de vill. Med fel och brister. Vi kan ju inte applicera egna perferenser redan innan originalet skapas..!
Robyns (re)mix får låta precis hur komprimerat som helst, jag är övertygad om att de som jobbat med den hört ganska väl vad de gör och får fram vad DE vill. Jag ser det som ett tidsdokument och en del av artisteriet som helhet. Robyn är ingen hifi-artist.
Det hade för mig varit mycket värre om någon, tio år senare, går in och remastrar Robyn _ytterligare_ ett steg och kränker hennes artistiska vision av idag. Jag tycker detta är den allvarliga biten med mastering.
Poängen är inte, imho, att vi ska sitta och styra artister att låta naturtroget (duh) eller hifi-njutbart. Det är upp till dem. Däremot ska vi stötta dem i att inte bli kränkta av bolagsdirektörer och tekniker som tar fram kvaddade återutgivningar.
Tro det eller ej, men jag håller faktiskt med om det du skriver till stora
delar.
Dock tror jag att vi på en punkt gör olika bedömningar.
Så låt mig fråga dig: Tror du att mastringarna skulle se ut likadant som
de gör idag, om man efter att allting var klart drog ned nivån på fono-
grammen så att medelvärdet hamnade på - 18 dB?
Eller med andra ord:
1. Tror du alltså att det ljud som skapas i mastringsstudiorna endast
har att göra med att de VILL SKAPA just det sound som de skapar/som
mastringen ger?
Eller,
2. Kan du tänka dig att en del av arbetat faktiskt handlar om att man
OFFRAR det ljud de egentligen skulle ha velat ha - för att nå en högre
medelutstyrningsnivå på skivan?
- - - - -
Om du tror 1, så borde du INTE motsätta dig en standard som går ut
på att lägga alla fonograms nivåer så att medelnivån hamnar på t ex
-18 dB. Det kommer ju inte att drabba soundet, och alla produktioner
kommer att kunna låta som de redan idag gör.
Om du kan tänka dig 2, så är det ju ett ännu större skäl att var positiv
till en standard som föreskriver att medelnivån (på enskilda låtar eller
för ett helt album) läggs på -18 dB - för då kommer det ju att leda till
att de som skapar musiken får friare händer att nå det sound som de
EGENTLIGEN ville ha!
- - - - -
Kort sagt - egentligen är detta en icke-fråga,
i förhållande till tanken att
skapa en standard som lägger medelvärdet på en fix nivå, istället för
att som idag bara reglera maximal tillåten toppnivå.
För den resta frågan om huruvida alla mastringstekniker och skivbolag
skapar det sound de vill ha eller inte, blir inte till ett argument mot att
lägga medelnivån på -18 dB,
oavsett vilket svar man kommer fram till!
- - - - -
Därmed inte sagt att spekulationer om vad olika människor tror att de
som mastrar egentligen vill, inte är intressanta, men de har inget med
frågan om en bättre utstyriningsstandard att göra.
Vill alltså bara peka på att det egentligen inte spelar någon roll för frå-
gan om huvuvida det är en bra ide eller inte att införa en standard som
faktiskt bara ökar valfriheten för både musiker, skivbolag och för dem
som gör mastringsarbetet.
Om det är som det har påståtts av "MasVis-antagonisterna", att faktiskt
alla eller i varje fall nästan alla idag skapar precis det sound som de vill
ha, så kan ju inget gå fel - för (och detta verkar tyvärr ha missförståtts
av vissa):
Den föreslagna standarden vill INTE tvinga någon att göra
produktioner med större dynamik eller annat sound än det de vill ha!
Tvärtom - den är ju skapad just för att ALLA skall få möjlighet att göra
just det - enligt sina egen bedömningar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).