Naturligtvis kan en dipol med en given bestyckning, aldrig pumpa
lika mycket luft som en basreflexlåda med samma betyckning,
eftersom basreflexsystemet hjälper vid de frekvenser som kräver
mest pumpning, och inte är det lite heller.
Maximalt ljudtryck på ett givet avstånd blir faktiskt mer än 3 ggr
större(!) från basreflexlådan, om allting är väldimensionerat. Om
man jämför dipol och sluten låda så kommer även då som regel
dipolen rätt så mycket tillkorta - på grund av kortslutning av bak-
vågen.
Men - BB har faktiskt en klar poäng om man läser noga det
han skriver och inte missar själva skalan... När det gäller stora di-
pol-system så gäller nämligen helt andra regler än för små - och de
klassiska förenklade tumreglerna för hur en dipol beter sig, är redo
för papperskorgen om man arbetar med stora dipolsystem - ty de
stämmer nämligen plötsligt inte alls!
Och
en stor dipol kan definitivt konkurrera väl med en sluten låda,
i varje fall om man sätter en undre gränsfrekvens som är rimlig,
t ex 20-30 Hz.
Varför fungerar de bättre än leksaksformlerna antyder då?
Skälet är att leksaksformlerna inte inkluderar den geometriska för-
vrängning som en stor dipol avlyssnad nära, "ses med". De inte bara
får ett allt mindre "utsläckningsfrekvensområde" på grund av sin
sysiska storlek (det frekvensregister där bakvågen hamnar i motfas
med framvågen) utan dessutom händer något helt annat... något som
verkar vara praktiskt taget okänt (dock inte BB gissar jag) för de som
skaffat sig en bild av hur dipoler arbetar:
Man hamnar i systemets närfält!
Därför får man i princip samma ljudtryck som från en sluten låda!
Och de där ekvationerna för hur mycket bakvågen "stjäl nivå" - de
stämmer inte alls längre.
Och räknar man "ljud per lådvolym" stället för "ljud per membran-
area", så vinner såklart dipolen milsvidt, eftersom den har volymen
noll!
Kort sagt - STORA dipoler, använda i vardagsrumsmiljö, är nästan
lika effektiva som slutna lådor när det gäller att åstadkomma ljud-
tryck per "membranvolym" (area * slag) och i förekommande fall
blir de till och med lite effektivare (mätt i effekttäthet vid lyssnings-
platsen per ineffekt), eftersom de inte behöver arbeta mot den
fjäder som lådan utgör.
Sen är det ju en subjektiv fråga om man ändå uppfattar den stora
dipolen med den faktiska volymen noll, som en liten eller som en
stor sak att ha i rummet, för ögat. Eller rättare sagt hur frun uppfat-
tar det.
En bieffekt som kan anföras mot pricipen är att tonkurvan blir av-
ståndsberoende. Men frågan är hur pass olika avstånd som används
i olika lyssningsrum?
_________________________________________________________________________________________________
MEN ÅTER TILL TRÅDÄMNET!
Strmbrg skrev:Ljudet inifrån lådan interfererar med ljudet från konens framsida.
Vissa frekvensområden dämpas mer än andra av det material man fyllt lådan med. En sluten låda fylls med mycket dämpmaterial. Därmed kommer rimligen mindre ljud ut genom konen.
En basreflex fylls inte lika mycket, för att få någon funktion av kaviteten i röret. Därmed kommer rimligen mer ljud ut genom konen.
Det ljud som kommer ut genom konen har dels en annan tonkurva än konens direktljud (pga dämpningen i lådan).
Dels så kommer alla våglängder som är stora relativt lådans innermått komma ut i motfas mot konens direktljud.
Högre upp blir interferensen antingen i fas eller i motfas, beroende på våglängden i fråga.
Med en dipol så kan man ju säga att allt "bakåtljudet" släpps ut.
Det har naturligtvis sina nackdelar det också.
En skillnad mot lådan är att avståndet för "bakåtljudet" till begränsningsytorna ytgörs av rummet. I lådans fall utgörs de av lådan.
Därefter sker dessutom en andra interferens, då av reflekterat "framåtljud" i rummet.
I dipolens fall - om den ställs upp vettigt - så sker interferensen tidsförskjutet såpass mycket att hörselsinnet sorterar bort det ena ljudet från det andra.
PS
Resonemanget jag försöker föra, handlar inte om en tävling, där en eller annan princip skall vinna. En sådan målsättning med en diskussion, är helt ointressant för mej.
Det kanske kan vara svårt att inse för de som ser diskussioner som prestigefyllda tävlingar.
Men, det är det förhoppningsvis ingen här som gör.
Ofta blir det faktiskt tvärtom, även om skillnaden inte är så stor.
Den större lådvolymen för basreflexlådan gör dels att basreflexlådan
ofta har MERA dämpmaterial, även om den är dämpad till färre pro-
cent.
Tittar man på membrannärfältet så ser man även att det inte alls
stämmer att elementet i basreflexlåda skulle vara mera stört av
reflekterad energi inifrån, med det självklara undantaget att man vid
Fh har en klart märkbar lastökning - som får elementet att krokna
(sluta röra sig) men det är ju liksom det som är poängen med att alls
använda den principen - att elementet skall få hjälp längs ned där
istället porten skapar ljudet.
Man kan även leka lite med slutna lådor av olika storlekar, och då
ser man lätt att en större låda kan förses med färre procent dämp-
ning för samma andel reflekterat ljud bakifrån.
Vill även utfärda en allmän varning för att förenkla på det sätt som
strmbrg gör, där han inte skiljer mellan olika frekvensregister, trots
att man i verkligheten måste göra det. Vid låg frekvenser är ju en
reflekterad energi fortfarande bara att betrakta som en reaktiv last
som i sig själv inte alls behöver ställa till med att återgivningen smut-
sas av "gamla ljud".
En pytteligen sluten låda får exempelvis en kraftigt vikande basåter-
givning, precis som en liten dipol får det, men skillnaden är att det
ljud som arbetar kontraproduktivt i dipolfallet arbetar "vid sidan av
membranet", och får membranet att "trampa i vakuum".
Den basnivåstjälande bakvägen i slutnalådfallet arbetar däremot
"genom membranet" och förvisso förlorar man en massa nivå då
också, men det minskar inte den mekaniska effektiviteten (ljud per
membranrörelse) såsom är fallet med dipolen.
- - - - -
Om allt detta kan man skriva tusentals ord ytterligare, och ändå har
man bara skrapat på ytan, men jag nöjder med detta för nu, och
tror att jag vill säga en sak mer än något annat - att man INTE kan
förenkla de här sakerna, med mindre än att ingenting alls blir sant
till sist.
Jag uppfattade att Strbrg gjorde just det (fast såklart inte med den
avsikten) och att det därför blev väldigt fel det han skrev.
Så jag tror inte vi kan reda ut de här sakerna på ett helomfattande
sätt här och nu, och min huvudpoäng är att sakerna INTE hänger
samman på ett så enkelt sätt som man kan få intrycket av, när man
läser det som strmbrg skrivit.
Vh, iö
- - - - - - - - - - - -
Edit: "Memaniska" ändrat till mekaniska, "på" ändrat till per och kan-
ske ytterligare någon liten korrändring.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).