Hej, då hat turen även kommit till mig, på sidan 22:
Bernt skriver:
Vi lyssnade t.ex på en låt med Lee Ritenour.
På Pioneeren lät det väldigt konstigt i diskanten, jag gissade på hi-hat.
På Electrokompanietdacen kunde man tydligt höra att det faktiskt var cymbaler och små klockor. Utan minsta tvekan.
Vi lade ner testet ganska snabbt, det var liksom ingen ide för det var rena slakten. Jag trodde att 668 troligen hade bra ljud efter allt man läst men jag tyckte verkligen inte det var någon höjdare.
Det är en allvarlig, faktiskt diskvalificerande, anmärkning. Är det så, så hjälper inte spekulationer om nivåanpassning, osv.
ALltså: vill man till varje pris rädda 668-ans heder så skulle man kunna hävda att det på skivan faktiskt är hi-hat och inte cymbaler och små klockor.
Men detta vore nog att måla sig in i ett hörn.
Vilka är då "objektiva" fakta?
1: Jag vet att Bernt har förmåga att höra
2: Jag har inte lyssnat lika mycket på musik med 575-668-ans tillskyndare som med Bernt, men har dock lyssnat några ggr med Naqref bl.a. (Om nu Naqref är en 575-668 tillskyndare, vilket jag inte vet).
Nåiallafall: Det finns ingen anledning att misstänka att förmåga att höra apparaternas kvaliteter skulle skilja sig så värst mycket mellan t.ex. Bernt och Naqref.
3: Jag har inte hört ngn av Pioneers DVD-n. Vilket jag faktiskt ser som en fördel, åtm just i detta inlägg.
Jag kan bara säga: något är fel således. Har Bernt lyssnat på en trasig apparat? (I så fall vilken?)
En grav impedansmissanapassning mellan apparaterna?
CD har bara 2 kontakter, DVD många, har rätta kontakter använts?
HF modererande till trots är jag övrtygad att Bernt skulle bli överlycklig att kunna hitta en highend CD avspelare för fickpengar.
Så Bernt lelle, du får väl ge apparaten (ett annat ex) en andra chans.
DImitri