Almen skrev:Jansson skrev:Jag lyssnade väldigt mycket på Genesis i 70-talets första hälft.
Idag finns det bara ett album med Genesis som jag ständigt återkommer till och det är just "Lamb".
De andra ger mig inte så mycket, merparten inte alls faktriskt. (Möjligtvis vissa partier av Selling England by the pound speciellt i så fall " I know what I like" och "battle of Epping forrest")
Samma här, men i slutet på sjuttiotalet. Och jag är väldigt förtjust i Selling och Foxtrot också. Men Lamb... Ojojoj, vad jag lyssnade mycket på den. Jag kunde nog alla texter utantill (och nästan hela historien på mittuppslaget).Är det Brian Enos "Enossifications" ? som gör det så jäkla bra?
Är det att Gabriel var på väg ut och alla släppte tyglarna, bära eller brista?
Eno bidrog nog minimalt har jag förstått, var inne och tweakade lite på ett fåtal ställen. Och det var väldigt dålig stämning i bandet just då, Gabriel ville skriva all text och var sen, övriga bandet skrev all musik och blev sura när han kom och sjöng där de tyckte det skulle vara instrumentalt, etc...
Spelmässigt var de dock i toppform. Det är rätt intressant med intervjuerna på DVD:erna på boxen som kom för ett par år sedan.Jag föreslår att du gör en spellista i Spotify med bara tre låter från "Lamb" och kör dom först.
Dessa:
"Fly On Windshield", "The Carper Crawlers" och "Chamber of 32 Doors"
Jag behöver inte påpeka att de ska spelas JÄVLIGT HÖGT.
Låt dem gå ett par gånger. Det borde räcka.
Bra val. Jag lägger till Back in NYC, Lilywhite Lilith och Colony of Slippermen.
Almen det är lite spooky percis dem hade jag valt till en sexlåtars.
Jag knuffar in en bonuslåt i sexlåtarn
"the Lamia"
Men egentligen hela skivan är genial.
Tycker tom om "Waiting room"

Jag är annars alldeles för dåligt påläst om Genesis.
"Lamb" står ut musikalisktpå ett anmärkningsvärt sätt och jag har alltid trott att det var Gabriels förtjänst, att han var den viktigaste musikaliska motorn med tanke på hur hans soloalbum kom att bli.
Samma att Enos inblandning var viktig.
Å så är det tvärtom.
Men Trick of the tail är ju ganska rejält tråkig, tycker jag, och varför blev det så? (Sen ska vi väl inte gräva ner oss i vad Genesis vidare utveckling kanske men märkligt tycker jag.)
Gillar det du skriver. Visst, varenda textrad och innerkonvolutet.
Lustigt är att texterna sitter fortfarande för mig.
Cuddling the porcupine