Svantes förklaring var ju solklar. Något ligger det kanske dessutom i den speklativa delen av den, men troligen är det olika beroende på vem man frågar.
Personligen är jag nog mera inriktad på att det är musiken och jag själv, mer än på vilka högtalare jag har, som bestämmer hur starkt jag vill spela.
Men, det kan ändå vara så att jag vill spela olika saker i olika stora apparater, och inte sällan av skäl som har med rummens olika användningsområden att göra. Man kan säga att orsaken till att det står olika stora apparater på olika ställen är att de valts ut för att vara "tillräckligt stora" på resp plats.
I den lilla anläggningen på kontoret vill jag nomalt bara spela saker som är trevliga "utan att störa", typ dravel som Mozarts stråkkvartetter* kanske. I varje fall om jag håller på med något som jag måste koncentrera mig på. Annars spelar jag förstås gärna bra och intressant musik istället. Hursomhelst har jag sisådär 2*30 W tillgängligt på kontoret men använder sällan mer än en eller några få watt. För det mesta bara en bråkdel av det.
I hemmabiografen däremot vill jag kunna spela alla mina filmer, och det vill jag även kunna göra på normerad nivå, alltså så starkt som filmskaparna avsett filmen att avlyssnas. Det betyder att jag inte klarar mig på någon enstaka watt, utan nu behöver kanske 100 W per kanal. Okej, mera skadar inte heller.
I stora musikanläggningen kanske jag vill kunna spela precis vad som helst, inkuderat helt okomprimerade inspelningar. Även om det flesta i skivväg inte behöver mer än några tiotal watt max, finns det undantag, och jag har faktiskt några promille CD som behöver 1,3 kW transienteffekt för att närma sig den verklighet som var vid handen vid inspelningen.
Det kan nämnas att anläggningarna använder högtalare med känsligheter om 86 dB/2,83 volt, 88 dB/2,83 volt samt 88 dB/2,83 volt. Ungefär lika överallt alltså, men surroundsystemet i biografen ligger i och för sig på över 96 dB.
Hursomhelst:
Med detta sagt vill jag därför avsluta/fötydliga att det inte är en naturlag att stora högtalare har högre känslighet.
Det enda man kan säga säkert är, att två OPTIMALA (inga onödiga förluster) högtalare med samma frekvensomfång nedåt, kommer att ha känsligheter (eller rättare sagt verkningsgrader) som är storleksproportionella. Men bara givet att samma princip används! En tredubbelt så stor får en verkningsgrad mellan 4,5 och 5 dB högre.
I praktiken har högtalare väldigt mycket olika problem av "onödiga förluster", vissa är förskräckligt dåliga på att ta sig i närheten av den fysikaliskt potentiella verkningsgraden. Så dåliga att man undrar om deras konstruktörer förstår hur högtalre fungerar egentligen. Verkningsgrad har ju många positiva bieffekter som ofta glöms bort. Inte absolut verkningsgrad, utan närhet till potentiell verkningsgrad pratar jag om då.
Dessutom används olika principer av olika tillverkare, vilket gör att de potentiella verkningsgraderna (läs förutsättningarn) är olika beroende p vilken princip man valt. Så det är faktiskt inte ovanligt att erfara att (en för mig känd) liten basreflexhögtalare presterar högre känslighet är vissa dubbelt så stora högtalare - med sämre frekvensomfång!
Så kan det gå.
Vh, iö
*rättelse: kvartetter skall förstås vara hans quintetter. Prima dravel att ha i bakgrunden om man inte vill riskera att bli störd av att musiken på något sätt är intressant.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).