Om diskanters riktningsegenskaper... :)

[Johan_H]

I andra trådar har diskuterats hur olika diskantelement sprider ljudet, och som följd av detta, hur de kan fungera i ortoakustiska sammanhang där spridningsegenskaper är viktiga.

Jag funderade på hur man skulle kunna åskådliggöra riktningsegenskaperna så att man kan avgöra för- och nackdelar i förhållande till annat hos elementen -- pris, distorsion, verkningsgrad, tillgänglighet, design, eller vad man nu tycker är viktigt.
___

För några månader sen mätte jag frekvenskurvorna på en MT20HFC resp en Obi T22oa. De ser ut som nedan.

MT20


T22


Ovanstående diagram visar mycket, men är svåra snabbtolka. T22 har större verkningsgrad i huvudriktningen, men kanske tycker man att T22 sprider ljudet sämre?
___

Jag funderade på om man kunde plotta lobens utseende på nåt sätt. Det visade sig svårt att göra för alla frekvenser. Jag provade därför att göra fyra diagram för olika register enligt Ing. Oehmans uppdelning:

* Övre mellanreg: 1-2 kHz (klarhet)
* Undre diskant: 2-5 kHz
* Mellersta diskant: 5-10 kHz
* Övre diskant: 10-20 kHz

Varje diagram är medelvärdet av "decibellen" inom de frekvenser som motsvarar registret.

Plottar man i polärdiagram i Excel ser det ut så här (sorry för det breda formatet) :

MT20


T22


För att dessa alls ska gå att jämföra har jag normerat efter "maxdecibellen" och låtit diagrammen visa -25 dB under denna. Visar man i samma skala blir MT20s bubblor lite orättvist defensiva.

Eventuellt tycker man nu inte att spridningen är så särdeles mycket sämre för T22? Formerna är snarlika i de viktiga registren. Skillnaderna finns där om man sitter med fingernageln och tittar var kurvorna skär decibelnivåerna, men ögat noterar inget drastiskt?
___

Kanske T22s lober skulle framstå som smalare om man valde skalan annorlunda. Jag hittade en skalning som använde -15 dB under maxnivån i en liknande diskussion (ARTA) om högtalares direktivitet.

Provade detta, med följande resultat.

MT20


T22


T22s lober blev visserligen smalare, men det blev även MT20s.
___

Man kan undra om det finns enkla sätt att åskådliggöra riktningsegenskaperna så att ögat och örat stämmer överens.

Har nån nåt bra förslag på hur sånt här skulle kunna se ut?

Om skillnader i ljudegenskaper är avgörande skulle man vilja att det gick att visualisera, men om skillnaderna är små i hela sammanhanget (pris, distorsion, verkningsgrad, tillgänglighet, design etc) skulle man slippa behöva häkta upp sig alltför mycket på denna aspekt?

[petersteindl]

Kan du prova med att räkna ut differenserna d v s normera 2 kHz och 0-gradersriktningen så att den blir spikrak. Varje annan frekvenskurva kommer då att representera avvikelsen från 0-gradersriktningen från 2 kHz. Då blir det endast differenser man ser och därmed också spridningen från 2 kHz. Jag tror fortfarande att hela pappersbredden samt höjden 50 dB skall användas.

MvH
Peter

[faulhund]

Bra idé, Peter! Man ser ju att T22oa behöver sin speciella filtrering, och den bör man ta hänsyn till vid en jämförelse. Om jag förstår ditt förslag rätt, innebär en normering till SPL vid 0 grader att man göre denna filtrering "ideal" för 0 grader.

Finns det förresten något förslag på hur T22oa bör filtreras digitalt? Grovt +20 dB/dekad över 3 kHz???

Skillnaden mot MT20 är ju störst över 13 kHz, där den har sin beryktade resonans. Förmodligen har man fått till denna svängningmod, så att endast talspolen och dammskyddet svänger, och då blir ju spridningen bättre, än om en större del av konen arbetar med. Hur man vänder på det, kommer man inte ifrån energins bevarande: Bara med ökad riktverkan får man en stigande tonkurva rakt fram.

[Johan_H]

Kan du prova med att räkna ut differenserna d v s normera 2 kHz och 0-gradersriktningen så att den blir spikrak. Varje annan frekvenskurva kommer då att representera avvikelsen från 0-gradersriktningen från 2 kHz. Då blir det endast differenser man ser och därmed också spridningen från 2 kHz. Jag tror fortfarande att hela pappersbredden samt höjden 50 dB skall användas.

Jahaja, då blir det enligt nedan.

Jag använde mitt Excel 97, vilket har vissa funktionella brister, därav egenskalad x-axel.

Frekvenskurvan i 0-gradersriktningen blir en rak linje som sammanfaller med x-axeln, därför syns den inte.

MT20HFC


T22oa



Ögat hittar förstås skillnader, kanske tydligare här än i exemplen i tidigare inlägg (det här var faktiskt illustrativt, Peter ).

Hittar örat skillnader? Hur tränat behöver örat vara? I vilket rum? Och pris, distorsion, tillgänglighet, design...

[faulhund]

Snyggt jobbat, Johan!

Riktningsegenskaperna ändras som väntat dramatiskt, när svängningsmoden ändras. Det som händer vid 10 kHz för MT20 ser man först tillstymmelsen av vid 18 kHz för T22oa! Det är väl priset man får betala för en bättre högdiskantåtergivning - för den som ännu hör 18 kHz ...

[celef]

vilket snyggt arbete, imponerande!

[celef]

tittade en gång till, det är så svettigt elegant detta, hurra

[MP]

Ja det är underligt att inte flera som säger sig vara så stolta över sina diskanter gör motsvarande mätningar.

Berömvärt initiativ!

[celef]

efter att tittat igenom alla grafer en gång till så tycker jag nog att alldeles vanliga tonkurvor uppmätta i olika riktningar och presenterade i samma graf ger bäst överblick, som dom översta graferna, att normalisera till 0-gradersriktningen blir bara förvirrande för mina ögon, jag letar efter ett visst utseende på tonkurvorna i dom olika riktningarna och det görs allra enklast i dom obehandlade graferna, tycker jag

[LasseA]

Och då vill jag gärna kontra med att jag tycker tvärt om Det är mycket lättare att jämföra spridningen i de normaliserade kurvorna, däremot tappar man ju 0-gradersriktningen som också är viktig så man måste ha båda för att kunna jämföra på ett bra sätt...

[celef]

jag gör ett nytt försök att få dig att ändra åsikt; i 0-gradersaxeln kan fulheter visa sig i tonkurvan, fulheter som utjämnas off-axis, i normaliserade kurvor kommer dessa goda utjämningar se ut som dåligt uppförande

å vad säger du nu då?

[petersteindl]

Och då vill jag gärna kontra med att jag tycker tvärt om Det är mycket lättare att jämföra spridningen i de normaliserade kurvorna, däremot tappar man ju 0-gradersriktningen som också är viktig så man måste ha båda för att kunna jämföra på ett bra sätt...

vad menar du med att man tappar 0-gradersriktningen? Jag förmodar att du menar frekvensgången i 0-gradersriktningen. Frekvenskurvor finns ju alltid tillhands och man kan även mäta frekvensgången i olika riktningar och presentera. Men om man enbart vill se spridningen så är det inte frekvensgången i 0-gradersriktningen man är intresserad av, utan det är avvikelsen från 0-gradersriktningen.

Det är ju självklart att man behöver båda kurvorna för att dimensionera en högtalare och för att till fullo förstå elementets karaktär. Man kan ju själv räkna ut spridningen ur frekvensgången i olika riktningar, men då är det ju precis dessa kurvor man vill räkna fram. Då kan man ju även illustrera dessa, men man får inte glömma frekvensgången i 0-gradersriktningen.

Man kan även göra en sak till, man kan använda 15 grader eller 30 grader som referens och sätta den till ett rakt sträck. Använder man inte 0-gradersriktningen som On-axis utan 15 grader så kan man sätta den till 0 och relatera de andra vinklarna därefter.

I det här fallet ser man att MT20HFC har ett spridningsmönster där de olika frekvenskurvorna följer 0-gradersriktningen över 5 kHz i 15, 30, och 45 grader och speciellt runt 10-15 kHz. Detta var ett av Stig Carlssons kriterie på diskanter på den tiden. Det spridningsmönster som han underkände var då spridningen såg ut som en solfjäder som han själv sade. Det betyder att vinkeln på diskantfallet ökar vid större vinkel från 0-gradersriktningen. Det handlar om den totalt utstrålade energin d v s energitonkurvan som Stig ville ha rak.
MT20 och MT24 hada en betydligt jämnare energitonkurva än vad andra diskanter hade på den tiden och energitonkurvan är även rakare än T22oa.

MvH
Peter

[LasseA]

jag gör ett nytt försök att få dig att ändra åsikt; i 0-gradersaxeln kan fulheter visa sig i tonkurvan, fulheter som utjämnas off-axis, i normaliserade kurvor kommer dessa goda utjämningar se ut som dåligt uppförande

å vad säger du nu då?

Mjo, det har du rätt i. Tycker ändå att för att jämföra jämnheten i spridningen är den normaliserade kurvan bra...

[LasseA]

Och då vill jag gärna kontra med att jag tycker tvärt om Det är mycket lättare att jämföra spridningen i de normaliserade kurvorna, däremot tappar man ju 0-gradersriktningen som också är viktig så man måste ha båda för att kunna jämföra på ett bra sätt...

vad menar du med att man tappar 0-gradersriktningen? Jag förmodar att du menar frekvensgången i 0-gradersriktningen. Frekvenskurvor finns ju alltid tillhands och man kan även mäta frekvensgången i olika riktningar och presentera. Men om man enbart vill se spridningen så är det inte frekvensgången i 0-gradersriktningen man är intresserad av, utan det är avvikelsen från 0-gradersriktningen.

Det är ju självklart att man behöver båda kurvorna för att dimensionera en högtalare och för att till fullo förstå elementets karaktär. Man kan ju själv räkna ut spridningen ur frekvensgången i olika riktningar, men då är det ju precis dessa kurvor man vill räkna fram. Då kan man ju även illustrera dessa, men man får inte glömma frekvensgången i 0-gradersriktningen.

<snip>

Jo precis, man ser inte frekvensgången i 0-grader i den normaliserade kurvan. Till exempel kan man förledas i att tro att frekvensgången på i det här fallet MT20 är rakare än T22 i de högre oktaverna baserat på de normaliserade kurvorna, vilket den ju inte är. Inget stort problem direkt men som sagt bägge framställningarna har sina poänger.

[petersteindl]

Och då vill jag gärna kontra med att jag tycker tvärt om Det är mycket lättare att jämföra spridningen i de normaliserade kurvorna, däremot tappar man ju 0-gradersriktningen som också är viktig så man måste ha båda för att kunna jämföra på ett bra sätt...

vad menar du med att man tappar 0-gradersriktningen? Jag förmodar att du menar frekvensgången i 0-gradersriktningen. Frekvenskurvor finns ju alltid tillhands och man kan även mäta frekvensgången i olika riktningar och presentera. Men om man enbart vill se spridningen så är det inte frekvensgången i 0-gradersriktningen man är intresserad av, utan det är avvikelsen från 0-gradersriktningen.

Det är ju självklart att man behöver båda kurvorna för att dimensionera en högtalare och för att till fullo förstå elementets karaktär. Man kan ju själv räkna ut spridningen ur frekvensgången i olika riktningar, men då är det ju precis dessa kurvor man vill räkna fram. Då kan man ju även illustrera dessa, men man får inte glömma frekvensgången i 0-gradersriktningen.

<snip>

Jo precis, man ser inte frekvensgången i 0-grader i den normaliserade kurvan. Till exempel kan man förledas i att tro att frekvensgången på i det här fallet MT20 är rakare än T22 i de högre oktaverna baserat på de normaliserade kurvorna, vilket den ju inte är. Inget stort problem direkt men som sagt bägge framställningarna har sina poänger.

Det är just det som är poängen, MT20 är rakare i den hägsta 1½ oktaven. Jag menar då frekvenskurvan på den totalt utstrålade energin. Det är nämligen just detta som den mätningen får fram och det är just det som Stig Carlsson var intresserad av.

MvH
Peter

[faulhund]

I det här fallet ser man att MT20HFC har ett spridningsmönster där de olika frekvenskurvorna följer 0-gradersriktningen över 5 kHz i 15, 30, och 45 grader och speciellt runt 10-15 kHz. Detta var ett av Stig Carlssons kriterie på diskanter på den tiden. Det spridningsmönster som han underkände var då spridningen såg ut som en solfjäder som han själv sade. Det betyder att vinkeln på diskantfallet ökar vid större vinkel från 0-gradersriktningen. Det handlar om den totalt utstrålade energin d v s energitonkurvan som Stig ville ha rak. ...

Tack Peter! Där har vi väl pudelns kärna? Om kurvorna följs åt kan man med ett utstuderat filter med serie och paralellresonanskretsar (eller idag elegant digitalt!) kompensera frekvensgången, så att den blir någorlunda rak - och då inte bara i en riktning!
Det var mycket lärorikt att se så tydligt hur spridningsmönstret språngvis förändras vid uppbrytningar. Dit fram, d.v.s. så länge konen svänger som ideal kolv, försämras spridningen med frekvensen; det följer ju av strålningsresistansen teoretiskt. Alltså hinner T22oa försämras mer, i.o.m. att denna "omsvängning" sker först vid ca 17 kHz i st.f. 10 kHz. (Och om förlusterna i konen är små är det ju samma energi som fördelas på olika svängningsmoder.)
Men varför underkänner Ingvar - med hänvisning till Stig - domediskanters spridning i den lägre diskanten? Här vill man ha en större direktivitet (i motsats till vad som man som lekman tror: Att det är bättre med så rundstrålande element som möjligt, om vill bygga en rundstrålande högtalare ...). Är de för att minska kamfiltereffekterna i det område de uppfattas som störande? (Upp till 5 kHz???)

[LasseA]

Det är just det som är poängen, MT20 är rakare i den hägsta 1½ oktaven. Jag menar då frekvenskurvan på den totalt utstrålade energin. Det är nämligen just detta som den mätningen får fram och det är just det som Stig Carlsson var intresserad av.

MvH
Peter

Jag skulle nog skrivit den högsta oktaven, inte de högsta oktaverna.. Menade just att den ser rak ut på den normaliserade kurvan men att den faller kraftigt i alla riktningar över ca 13kHz. Spridningen är god men frekvensgången fallande...

[petersteindl]

Det är just det som är poängen, MT20 är rakare i den hägsta 1½ oktaven. Jag menar då frekvenskurvan på den totalt utstrålade energin. Det är nämligen just detta som den mätningen får fram och det är just det som Stig Carlsson var intresserad av.

MvH
Peter

Jag skulle nog skrivit den högsta oktaven, inte de högsta oktaverna.. Menade just att den ser rak ut på den normaliserade kurvan men att den faller kraftigt i alla riktningar över ca 13kHz. Spridningen är god men frekvensgången fallande...

I översta oktaven i 30 och 45 gradersvinkeln ligger MT20HFC betydligt högre i nivå än T22oa. Vid 20 kHz har de ungefär samma nivå. Detta är naturligtvis i jämförelse med 0-gradersriktningen. Fixar man 0-gradersriktningen, så får man det andra på köpet. Det kan vara bra att veta innan man bestämmer sig för att börja skräddarsy frekvensgången i 0-gradersriktningen. I Stig Carlssons konstruktioner var energitonkurvan den avgörande faktorn hur slutresultatet lät.

Johan_H kan ju enkelt lyssna på dessa och tala om vilken diskant som låter som den har mest diskant och vilken som låter rakast. Fast de bör sitta i den befintliga konstruktionen som de är tänkt att användas i.

MvH
Peter

[Johan_H]

Johan_H kan ju enkelt lyssna på dessa och tala om vilken diskant som låter som den har mest diskant och vilken som låter rakast. Fast de bör sitta i den befintliga konstruktionen som de är tänkt att användas i.
Peter

Ja, jag måste få tummen ur bakdetaljen och komma vidare med Kolboxprojektet. Jag håller på att uppgradera ett par gamla Kolboxar med nyare element, (annan tråd).

(Jag renoverade en av Kolboxarna och höljet till den andra, men fastnade sen i filter, elektronik, lyssningsrum och mätningar. Det var när jag försökte lära mig mätprogram etc som kurvorna på MT20 och T22 dök upp. Sen försökte jag få rakare tonkurvor genom att fippla med filtren (Behringer DCX2496 aktivt filter resp Behringer DEQ2496 Equalizer). Tonkurvorna blev förstås nästan linjalraka men ljudet lät typ skit (nåt med tids-, eller fasaspekter). Där är jag nu.)
___

T22 låter mycket, rent och framriktat. De MT20 jag har (äldre) låter svagare, nog lite mer rassligt men sprider nog bättre.

T22 känns inte helt idealisk i Kolboxen, eftersom det i stort sett är ETT element som låter mot lyssnaren, och detta element låter dessutom ner i golvet framför lyssnaren.

Betr T22 som diskant går det kanske att justera tonkurvan med filtret, men då måste den bli rak i den riktning som vetter mot lyssnaren (och det är inte 0 grader eftersom T22 "tittar ner" i golvet). Kanske man kan luta upp T22 lite med en sned baffel, så att den "tittar rakt" mot lyssnaren, då kan man utgå från 0-gradersriktningen. Men om vinkeln mot lyssnaren blir känslig, blir det i stort sett ett enda ställe i rummet där högtalaren låter bra. Då tappar man alltså delar av orto-akustiken. Vi får prova och fundera...
___

Finns andra element som vore bättre än T22? De runda hålen på kolboxen är 70 mm, så elementets "aktiva" delar måste få plats där. (Fästen, monteringsfot, hörn, kanter etc går att klippa bort.)

Vad väljer man idag om man måste byta ut MT20 i äldre konstruktioner?

[MP]

Förutom de tidigare nämnda och frekvent använda MT 24 och de senare CT62 kanske man kan titta på MT 25 och MT 225 också som exempelvis Mac Intosh använde i några modeller.

MT 20


MT 24


MT 25


MT 225


CT 62


Matsushita diskanter som någon rekommenderade?


Obi T22

[Johan_H]

Förutom de tidigare nämnda och frekvent använda MT 24 och de senare CT62 kanske man kan titta på MT 25 och MT 225 också som exempelvis MacIntosh använde i några modeller.
...

Lysande!

Här kan man ju skaffa nåt ex av vad man nu får tag på och mäta tonkurva och spridning. Blir det nåt vettigt fixar man 7 till och provar hur det låter.

Vore kul om det gick att lära sig se på högtalaren vilka egenskaper den har, t.ex. hur stor domen/dustcapen är, hur trattformad konen är etc.

Tack!

[MP]

Där är du defintivt inne på något kul och du skulle nog ta dig en titt också på Ino T-4 diskanten (används i ino pIP) som bygger på den gamla Audax tw-010 men som enligt IÖ har fått membranets lilla topp omformad för att dista mindre tillsammans med några andra modifikationer som att iakttaga större noggrannhet vid tillförandet av magnetiska oljan och någon ytterligare sak var det visst.

Något som jag tror att fler skulle vara intresserade av.

Audax TW-010E1 brukar gå att hitta på restlager i USA för mellan en femtiolapp till en hundring styck


Ino T-4 diskanten sitter i Ino piP tvåa från vänster och kostar väl någonstans över 630:- till tusenlappen stycket?


Även om de inte går att dela precis lika lågt som diskanterna avsedda för Sonab så skulle det vara kul att se hur pass lågt de kan funka att delas i den effekttåligare Ino versionen.

[faulhund]

T22 känns inte helt idealisk i Kolboxen, eftersom det i stort sett är ETT element som låter mot lyssnaren, och detta element låter dessutom ner i golvet framför lyssnaren.
Betr T22 som diskant går det kanske att justera tonkurvan med filtret, men då måste den bli rak i den riktning som vetter mot lyssnaren (och det är inte 0 grader eftersom T22 "tittar ner" i golvet).

Är det inte en kullerbytta här, Johan? "IÖ" har ju med eftertryck sagt, att den ideala OA-diskanten ska ha en stigande frekvenskurva vid 0 grader (av sig själv som MT20 eller m.h.a. filtret som T22oa). Det betyder ju att han accepterar solfjädersformen hos kurvskaran; d.v.s. mot lyssnaren - t.ex. 30 grader - är kurvan rak och vid större vinklar - säg redan 45 grader - är den något fallande. Då finns en rimlig chans att det jämnar ut sig, så att totala energin i alla riktningar blir rak. Därför tror jag det var fullt avsiktligt att Kolboxens framåtriktade diskant vetter neråt med - vad är det? - 20 grader. Som monoanläggning, vilket det ju från början var, vill man kanske ha mittdiskanten i mitten men inte direkt i ansiktet, för då blir den för vass. (9710 var ju heller inte helt on axis.) Att Jon Idestam-Almquist ville sätta diskanterna i 45 grader berodde kanske på att han - som nog var mer kommersiellt lagd än Stig - redan då tänkte i stereo, och så blev det ju i OA-5. Men inte heller med OA-5 i stereo har man någon diskant rakt mot sig: Står de med de heliga 22,5 graderna utåt, så sitter man ju 22,5 grader off axis för de diskanter man ser framsidan av!
Över 45 grader horisontellt tar ju sedan andra diskanter över, om de sitter i kors som på OA-5. Jag har därför fått intrycket att "IÖ" önskar en större direktivitet i den lägre diskanten, där interferenser ("kamfiltereffekter") kan uppfattas. I den högsta diskanten får ju frekvenskurvan så fina taggar att varken örat eller en analysator med rimlig bandbredd upplöser dem. Stämmer det? ("Peter berättar hur det verkligen är ... ").

[Johan_H]

T22 känns inte helt idealisk i Kolboxen, eftersom det i stort sett är ETT element som låter mot lyssnaren, och detta element låter dessutom ner i golvet framför lyssnaren.
Betr T22 som diskant går det kanske att justera tonkurvan med filtret, men då måste den bli rak i den riktning som vetter mot lyssnaren (och det är inte 0 grader eftersom T22 "tittar ner" i golvet).

Är det inte en kullerbytta här, Johan? "IÖ" har ju med eftertryck sagt, att den ideala OA-diskanten ska ha en stigande frekvenskurva vid 0 grader (av sig själv som MT20 eller m.h.a. filtret som T22oa). Det betyder ju att han accepterar solfjädersformen hos kurvskaran; d.v.s. mot lyssnaren - t.ex. 30 grader - är kurvan rak och vid större vinklar - säg redan 45 grader - är den något fallande. Då finns en rimlig chans att det jämnar ut sig, så att totala energin i alla riktningar blir rak. Därför tror jag det var fullt avsiktligt att Kolboxens framåtriktade diskant vetter neråt med - vad är det? - 20 grader. Som monoanläggning, vilket det ju från början var, vill man kanske ha mittdiskanten i mitten men inte direkt i ansiktet, för då blir den för vass. (9710 var ju heller inte helt on axis.) Att Jon Idestam-Almquist ville sätta diskanterna i 45 grader berodde kanske på att han - som nog var mer kommersiellt lagd än Stig - redan då tänkte i stereo, och så blev det ju i OA-5. Men inte heller med OA-5 i stereo har man någon diskant rakt mot sig: Står de med de heliga 22,5 graderna utåt, så sitter man ju 22,5 grader off axis för de diskanter man ser framsidan av!
Över 45 grader horisontellt tar ju sedan andra diskanter över, om de sitter i kors som på OA-5. Jag har därför fått intrycket att "IÖ" önskar en större direktivitet i den lägre diskanten, där interferenser ("kamfiltereffekter") kan uppfattas. I den högsta diskanten får ju frekvenskurvan så fina taggar att varken örat eller en analysator med rimlig bandbredd upplöser dem. Stämmer det? ("Peter berättar hur det verkligen är ... ").

Bra tankar! Det är mycket som påverkar, och det är svårt att förutse med "tankesimuleringar" hur det kommer att låta när så mycket spelar in. Och jag har faktiskt inte alls tänkt på att Kolboxen var en monohögtalare i sin ursprungliga konstruktion.

Men just på Kolboxen är det kanske inte så viktigt att högtalarelementens tonkurvor ser ut exakt på ett visst sätt, eftersom högtalaren är konstruerad med inbyggda förstärkare (bas, resp mreg och diskant) med kraftiga korrigeringar av tonkurvan. Så tonkurvan i sig hos varje element kommer inte att bli avgörande. Det blir nog att mäta och lyssna sig fram.

Hoppas jag hinner fortsätta under veckorna framöver. Allt är i stort sett klart, den sista högtalar"lådan" är klar, ska bara sätta i elementen. Behringerfilter, mätmick och ARTA eller annat finns också på plats. Dessvärre finns även tummen på plats, den borde tvärtom fås loss...

[Svante]

Tjusigt!

Jag bara undrar, sitter elementen monterade i baffel, eller är de i det fria?

[Johan_H]

Tjusigt!

Jag bara undrar, sitter elementen monterade i baffel, eller är de i det fria?

Jaa, det kan man undra...

Själva nederdelen av "tunnan" är en basreflex..., eh, ...låda, som ursprungligen rymt en 10" bashögtalare. Överdelen av "tunnan" är en kakburkstor kavitet, nån decimeter djup, där mellanregisterhögtalaren (Philips 9710) sitter. I sidorna på denna kavitet, runt om, sitter 4 st diskanthögtalare (Peerless MT20 HFC).

Jag fixade en del bilder som jag lade i en tråd som nu sjunkit ner en bit: Stig Carlssons "Kolboxen" 1953- Kolla där så har Du rätt mycket bilder på Kolboxen, mina egna och andras. Jag fick en fantastiskt massa tips och tankar, helt överväldigande!

Det enklaste är om du bara håller ner Page Down och tar en snabb titt. Återkom sen gärna med detaljfrågor. Den sista Kolboxen är ännu inte hopmonterad, så det går lätt att mäta, ta fler bilder etc.

[Svante]

Ah, så den (eller "de"?) sitter alltså på en carlsson(-lik?) konstruktion?

[Naqref]

Ah, så den (eller "de"?) sitter alltså på en carlsson(-lik?) konstruktion?

Förvånande, eller hur, när tråden ligger i denna avdelning?

[Svante]

Ah, så den (eller "de"?) sitter alltså på en carlsson(-lik?) konstruktion?

Förvånande, eller hur, när tråden ligger i denna avdelning?

Nja, jo, men det handlade ju om att mäta upp elementen fick jag för mig, och kutym är kanske att man gör det i baffel.

Det är förstås mer verklighetsnära att mäta dem på plats i en carlssonlåda, men då måste man ju ha klart för sig att åtminstone en del av riktverkan kommer från lådan.

Och då blir det viktigt att tala om hur lådan ser ut om man ska ha glädje av mätningen. Nu kanske det meddelades på nåt Calrssonrövarspråk som jag inte begriper, men iaf.

[petersteindl]

Ah, så den (eller "de"?) sitter alltså på en carlsson(-lik?) konstruktion?

Förvånande, eller hur, när tråden ligger i denna avdelning?

Nja, jo, men det handlade ju om att mäta upp elementen fick jag för mig, och kutym är kanske att man gör det i baffel.

Det är förstås mer verklighetsnära att mäta dem på plats i en carlssonlåda, men då måste man ju ha klart för sig att åtminstone en del av riktverkan kommer från lådan.

Och då blir det viktigt att tala om hur lådan ser ut om man ska ha glädje av mätningen. Nu kanske det meddelades på nåt Calrssonrövarspråk som jag inte begriper, men iaf.

Stig Carlsson mätte på samtliga element omonterade d v s i fri luft Diskanter, mellanregister och basar. frekvenskurva och distorsion mättes i fri luft. Jag måste säga att jag hade svårt att tyda mätkurvorna i detalj då det mättes på basar och mellanregister. Allt såg ju ut som ett uppochnedvänt V Men för Stig var det det enda sättet han kunde tänka sig att mäta på.

MvH
Peter