F/E-lyssing vill jag specifikt kalla det, för att vara tydlig med att det är just det jag menar. De mätningar som görs är däremot faktiskt en sorts F/E-tester (en tonkurva visar skillnaden mot insignalen, en distorsionskurva visar skillnaden mot insignalen...).
Men svaret på din fråga är undefär denna: Jag vill med högst möjliga upplösning detektera apparaters eventuella
hörbara färgning, och detta med en medtod som
inkluderar möjligheten att beskriva dess karaktär. Syftet är ju att kunna förmedla så mycket relevant information som möjligt till läsarna.
"Testmetoden" innehåller däför både objektiva och subjektiva element, men genom alla år jag använt den har det inte funnits några svårigheter (som kommit till min kännedom) för MoLt-läsarna att förstå redovisningarna av apparaternas egenskaper.
I princip är ju skillnaden mot de vanliga lyssningar som hifi-tidskrifter gör att de senare är referenslösa. Det gör att man i dylika bara kan bedöma vad man tycker om helheten: "fonogram-avspelningsapparat-förstärkare-högtalare-rum-individpreferens-dagssmak".
När man F/E-lyssnar har man en referens, nämligen hur signlen lät
innan den nådde fram till apparaten man testar. Det gör att man kan fatta OBEJKTIVA slutsater om apparatens förmåga att hantera musiksinalen. Om utsignalen exempelvis låter ljus, medan insignalen låter ljusare, så kan man konstatera att apparaten får musiksignalen att låta mörkare.
Man slipper alltså vara hänvisad till sina minnesbilder av fonogrammen (som i sin tur desssuom är färgade av de apparater de avlyssnats igen tidigare!) och till sina klangliga preferenser - utan man får ett absolut objektivt svar på
vad apparaten gör härbart med musiksignalen.
Det gäller dock bara själva testen, och vad som gäller för dem som lyssnat.
Sen kommer vi till presentationen...
Där bli verkligheten flera nyanser subjektivare igen, för även om upplevelserna varit obejktiva (=sanna) blir beskrivningen av dem subjektiv! Dels för att språket är subjetivt och dels för att man inte kan utesluta att inte ens alla vet vad t ex "ljus klang" betyder.
Man kan förhoppningsvis sluta sig till att
de flesta upplever att en apparat som av samtliga människor i lyssningsgruppen enhälligt utropas till förmörkande - låter likadant.
Men det går faktiskt inte att veta 100% säkert i samtlig fall. En apparat kan ju ha BÅDE förljusande och förmörkande egenskaper (vissa kan vara linjära medan andra är olinjära), och olika människor kan upplevelsedomineras av olika komponenter i karaktären.
Statistiskt har dock även de subjektiva beskrivningarna hållit måtten till 100%, när tester repeterats, så jag personligen har stort förtroende för de beskrivningar som tryckts i MoLt är hållbara för alla som själv repeterar F/E-lyssningen.
Sen finns det förstås (som tur är...) en objektiv komponent i beskrivandet också, och det är ATT apparaten färgade (om den gjorde det).
Denna information är objektiv, men har en statistisk signifikans som bör medtagas i bedömningen. Min alldeles personliga uppfattning är att man DESSUTOM, som läsare av en test, gör klokt i att väga in beskrivningarna av upplevelserna.
Rent vetenskaplig kan man inte syssla med sådant, för det är inte entydligt mätbart, och det sker därför självfallet inte för beräkningen av den statistiska signifikansen, men för att bilda sig en egen uppfattning är man ju mera på "tes-nivå", och där gör man klokt i att använda ALL information man har.
Det betyder att man i en F/E-lyssning vars objektiva signifikans "bara" uppgår till 99% (vilket betyder att var hundrade sådan iakttaelse kan vara en slump, utan annan info än den hårda matematiska). Som iakttagare eller deltagare kan man ändå vara oerhört mycket säkrare än så. Man kan ju sortera in även "mjuk information".
Om man satt med i den blinda lyssningen, och hörde att skillnaden var OERHÖRT stor (tänk F=bastrumma, E=pickolaflöjt), och dessutom (av samma skäl) en som alla beskrev exakt likandant, en som det tog 10 sekunder att få fram en serie om 8 rätta svar i rad! (eftersom alla svarade inom en bråkdel av en sekund, och så vidare...)
Då "vet" man ju att även om lyssningen avslutades efter 8 exempel, så
hade man kunnat fortsätta 1000 exempel i rad utan att det finns en chans i h-e att någon skulle ha svarat fel.
Eftersom man avslutade efter 8 lyssningar kan man inte i de akademiska världen prestentera en statitiskt signifikans högre än ~99%, men de som var med och har en massa "mjuk info" vet bättre...
Kan tillägga/upprepa att den statisktiska signifikansen ALLTID beräknats endast med hjälp av hård information. Såg inget skäl dock att frånta läsarna de subjektiva beskrivningarna av apparaternas färgningar eller av de helt subjektiva beskrivningarna av digniteterna. Varje intelligent läsare kan ju själv avgöra vad som är objektivt, vad som är subjektivt, och vilken säkerhet man kan bedöma råder.
Hoppas framtiden inte blir sämre därvidlag, avseende MoLt-tester.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Folk som alls får för sig att byta kondingar, eller Opampar till "den som låter bäst" är lost cases från början. Dom kan INTE acceptera en stringent testmetod.
). Däremot kan man ju ha en och samma diskussion på olika nivåer men med samma syfte - visa hur läget ligger.
