Frifält, rumsmoder och basfällor.

[paa]

På utomhuskonserterbrukar det vara tydlig och rejäl basåtergivning och ljudet är naturligtvis helt utan rumsresonanser.
Men inne i ett rum har man rumsmoderna som färgar basen, så man får entonsbas och övriga frekvenser hörs knappt.
Om man då skaffar stora basfällor, kan man verkligen uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält, eller försvinner basen helt samtidigt som ståendevågorna fullständigt bekämpats?
Betyder placeringen av dessa basfällor i närheten av högtalarväggen, alternativt vid väggen bakom lyssnaren, mycket eller litet för basnivån i förhållande till nivån på rummets stående vågor?

[Strmbrg]

Basens direktljud borde väl rimligen inte ätas upp av absorbenterna.

[paa]

Basens direktljud borde väl rimligen inte ätas upp av absorbenterna.

Menar du att basfällorna inte äter upp direktljudet från basen var dom än är placerade, eller att basfällorna borde placeras där dom inte äter upp direktludet från bashögtalarna?

[petersteindl]

Jag undrar om inte en basfälla är avstämd till en speciell frekvens? I så fall kan det vara bäst att placera den vid tryckmax för just den rumsegenmoden som den är beräknad för. Är det dock en bredfrekvent basfälla så vet jag inte? Är det så Svanås rum är gjorda?

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

[Strmbrg]

Basens direktljud borde väl rimligen inte ätas upp av absorbenterna.

Menar du att basfällorna inte äter upp direktljudet från basen var dom än är placerade, eller att basfällorna borde placeras där dom inte äter upp direktludet från bashögtalarna?

Jag tror att jag menar såhär:

Om man INTE ställer basfällorna direkt framför basmembranet, så lär väl direktljudet fortfarande nå öronen.

Om man nu ändå ställer dem FRAMFÖR membranet, så blir det väl enbart (eller huvudsakligen, beroende på effektiviteten hos fällan) reflekterat basljud som når fram.

En mer normal placering är väl i ett hörn, eller längs en vägg.
Sålunda placerade, borde ju inte basabsorbenterna kunna påverka det ljud som går kortaste vägen från membran till lyssnaren.

Fällan har ju ingen "gravitations-effekt" på ljudvågorna. Således "äter den ju bara upp" de ljudvågor som kommer i dess väg, sas.

Men jag kanske missförstår vad du menar?

[paa]

Fällan har ju ingen "gravitations-effekt" på ljudvågorna. Således "äter den ju bara upp" de ljudvågor som kommer i dess väg, sas.

Fällan har dessutom säkert akustiskt sett en betydligt större verksam öppning än den fysiska öpnningshålets utsträckning.

Dessutom kommer ju reflexen från väggen bakom högtalaren inom 1/4 till 1/3 våglängd i det lägsta basregistret varför den ger ett konstuktivt tillskott i basen, vilket brukar vara inräknat i högtalare som är gjorda för att spela i rum. Om man placerar basfällor i detta område tappar man ju det stödet.

[Strmbrg]

Fällan har ju ingen "gravitations-effekt" på ljudvågorna. Således "äter den ju bara upp" de ljudvågor som kommer i dess väg, sas.

Fällan har dessutom säkert akustiskt sett en betydligt större verksam öppning än den fysiska öpnningshålets utsträckning.

Osäker på vad du menar, men rimligen påverkas inte de ljudvågor som slår i väggen intill fällan. Om de inte pga väggreflexen råkar studsa in i den.

[Andren]

Nej Helt rätt, det kommer inte äta upp direktljudet som når dig i den meningen du menar. Men nivån på det ljudet kommer att var mycket lägre om du tar bort det reflekterade med en absorbent.

Alltså man kommer inte plocka bort det, men du kommer inte "uppleva" att det finns kvar heller. Detta förutsatt att vi talar om låga frekvenser. I och med de så kommer även det som inte strålar direkt mot dig ge ett stöd för det du hör, inom viss tidsmarginal.

Man kan kanske inte prata om en gravitationseffekt, men ljud är ju fortfarande ett tryck som varierar och det strävar efter att utjämnas. Så det finns ju ett fysikaliskt fenomen som strävar efter att jämna ut nivån, och blir på sätt och viss lite likt den gravitationslikhet du syftar till.

En ytterligare effekt att att ställa absorbenterna i ett hörn eller vid en vägg är ju att de just gör mer effekt där, det är högre partialtryck på dessa ställen. Så en korrekt inställd absorbent kommer således att göra mest nytta kvantitativt i ett hörn.

Summan blir att du får mindre upplevd volym vid den frekvensen och förhoppningsvis mindre problem med en problemfrekvens, alternativt så kommer du att få en "dipp".

Hoppas det rätade utnågot.

Mvh

Basens direktljud borde väl rimligen inte ätas upp av absorbenterna.

Menar du att basfällorna inte äter upp direktljudet från basen var dom än är placerade, eller att basfällorna borde placeras där dom inte äter upp direktludet från bashögtalarna?

Jag tror att jag menar såhär:

Om man INTE ställer basfällorna direkt framför basmembranet, så lär väl direktljudet fortfarande nå öronen.

Om man nu ändå ställer dem FRAMFÖR membranet, så blir det väl enbart (eller huvudsakligen, beroende på effektiviteten hos fällan) reflekterat basljud som når fram.

En mer normal placering är väl i ett hörn, eller längs en vägg.
Sålunda placerade, borde ju inte basabsorbenterna kunna påverka det ljud som går kortaste vägen från membran till lyssnaren.

Fällan har ju ingen "gravitations-effekt" på ljudvågorna. Således "äter den ju bara upp" de ljudvågor som kommer i dess väg, sas.

Men jag kanske missförstår vad du menar?

[Strmbrg]

Med andra ord, så är det väl som paa skriver, att ute i fri luft (i alla riktningar) så kan omgivningen liknas vid en "total, 100% effektiv absorbent", fast alltså då i alla frekvenser.

Förvisso finns det nåt som heter konvektion, tror jag.
Om man skall krångla till det, så är det välan nåt slax böjningsfenomen (eller reflexd:o) i luftlager med skilda temperaturer.
På långt lyssningsavstånd kanske en extrem konvektion leda till att det blir en slags reflex-effekt utöver direktljudet.

Men, det hade ju knappast med saken att göra...

[Piotr]

Näe nån dipp får man inte av rätt avstämda basabsorbenter. Man tar ner peakar och man får åter energi där man haft stora dippar.

Det ska nog mycket till innan man har fått för mycket basabsorbtion, närapå (om inte helt) omöjligt.


/Peter

[Dead_Pony]

Näe nån dipp får man inte av rätt avstämda basabsorbenter. Man tar ner peakar och man får åter energi där man haft stora dippar.

Det ska nog mycket till innan man har fått för mycket basabsorbtion, närapå (om inte helt) omöjligt.


/Peter

Mjao...borde det inte vara möjligt i förhållande till reflekterat ljud vid högre frekvenser?
Tänk att du sitter nära en bakvägg som är kraftigt absorberande alternativt genomsläppligt vid låga frekvenser men är reflekterande vid högre det borde upplevas som något onaturligt/knepigt. Man förväntar sig dessutom ett högre ljudtryck vid lägre frekvenser destå närmare man är en hård yta pga fasläge i förhållande till våglängd. Eller?

/DP

[Dead_Pony]

Jag undrar om inte en basfälla är avstämd till en speciell frekvens? I så fall kan det vara bäst att placera den vid tryckmax för just den rumsegenmoden som den är beräknad för. Är det dock en bredfrekvent basfälla så vet jag inte? Är det så Svanås rum är gjorda?

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Låter intressant.
Var dessa avstämda till rummets grundresonanser?
Skulle vara intressant att höra mer om hur Stig behandlade/resonerade ang rumsresonanser vid låga frekvenser i lyssningsrum.
Finns någon bild på Stig där i hans gamla lägenhet i Blackeberg. Det ser ut som att samtliga vertikala hörn i rummet har fått något som skulle kunna vara basabsorbenter/reflektorer. Eller såg väggarna ut i den lägenheten på det viset bara?
Se Carlsson Planet för bilderna.

/DP[/img]

[petersteindl]

Jag undrar om inte en basfälla är avstämd till en speciell frekvens? I så fall kan det vara bäst att placera den vid tryckmax för just den rumsegenmoden som den är beräknad för. Är det dock en bredfrekvent basfälla så vet jag inte? Är det så Svanås rum är gjorda?

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Låter intressant.
Var dessa avstämda till rummets grundresonanser?
Skulle vara intressant att höra mer om hur Stig behandlade/resonerade ang rumsresonanser vid låga frekvenser i lyssningsrum.
Finns någon bild på Stig där i hans gamla lägenhet i Blackeberg. Det ser ut som att samtliga vertikala hörn i rummet har fått något som skulle kunna vara basabsorbenter/reflektorer. Eller såg väggarna ut i den lägenheten på det viset bara?
Se Carlsson Planet för bilderna.

/DP[/img]

Stig ansåg att stående vågor i små rum var problematiska. Det är en av egenskaperna som som skiljer små rum från stora konsertlokaler. Det är också svårt att komma förbi denna skillnad. Han hade egentligen ingen tumregel annat än mjuka soffor och kuddar som helst skulle placeras strategiskt för att dämpa bas så mycket som möjligt utan att dämpa vid högre frekvenser. Helmholzresonatorn i taket i mätlabbet bestod av ett sänkt innertak som är hårt och med en springa runt om mellan taket och väggarna samt dämpmaterial ovanpå innertaket.

På så sätt syntes ingen basfälla. Ganska snyggt men alldeles för effektivt Detta var efter Blackebergtiden. Det var på Torkel Knutssongatan 15. Det finns en spännande tråd på DIY angående basfällor. Jag hittar inte bilderna på Carlssonplanet från Stigs gamla lägenhet i Blackeberg.

MvH
Peter

[Svante]

Fällan har ju ingen "gravitations-effekt" på ljudvågorna. Således "äter den ju bara upp" de ljudvågor som kommer i dess väg, sas.

Mja, kanske den ändå har det. Eller det beror väl som vanligt på synsättet.

Alltså, i en helmholtzresonator blit luftpluggen extra rörlig vid avstämningsfrekvensen. Om man spelar den frekvensen statiskt så kommer luftpluggen att röra sig mycket och därmed stråla ut ett ljud som ligger i nära motfas med högtalarens. På lyssnarplats kan alltså resonatorn i princip släcka ut även direktljudet (som ju är en statisk sinus i det här fallet). I praktiken når man väl inte utsläckning, men iaf.

Det är väl inte särskilt konstruktivt att kalla det gravitationseffekt, men får ändå de effekter som en sån skulle få.

Felet i betraktelsesätt, som jag ser det, är att du ser de låga frekvenserna med sina långa våglängder, som att de "lyser" på resonatorn som en (kortvåglängdig) ficklampa. Vidare är det lurigt att hoppa mellan frekvensdomän och tidsdomän (dvs att prata om direktljud och frekvens i samma mening).

[-Martin-]

Måste man inte ha ett orimligt stort antal basfällor för att det överhuvudtaget ska märkas? Energin som når varje "port" på helmholtzresonatorerna är ju (förmodligen) bara en bråkdel av det som strålar ut från ljudkällan. Eller är jag ute och cyklar på hal is?

[petersteindl]

Måste man inte ha ett orimligt stort antal basfällor för att det överhuvudtaget ska märkas? Energin som når varje "port" på helmholtzresonatorerna är ju (förmodligen) bara en bråkdel av det som strålar ut från ljudkällan. Eller är jag ute och cyklar på hal is?

Jag tror inte det. Om man gör basfällor för varje rumsmod så blir det många olika och dessa måste i så fall ha väldigt höga Q-värden, men gör man dessa basfällor med något lägre Q-värden d v s bredfrekventare för att dämpa flera moder så är min erfarenhet att en väldimensionerad basfälla gör underverk i taskiga rum d v s betydligt större ljudmässigt resultat än man förväntar sig. Jag tror det räcker med att minska rumsmodernas höga Q-värden d v s man behöver inte torka ut dom helt och hållet. Men var gränsen går för nöjdhet vet jag inte.

MvH
Peter

[Erik_AA]

Måste man inte ha ett orimligt stort antal basfällor för att det överhuvudtaget ska märkas? Energin som når varje "port" på helmholtzresonatorerna är ju (förmodligen) bara en bråkdel av det som strålar ut från ljudkällan. Eller är jag ute och cyklar på hal is?

Jag har hos mig bl.a en kvartsvågsabsorbent på ca 50 liter som ensam sänker nivån hos en resonans med 3 dB på lyssningsplats. Så, det går att få helt ok effektivitet med små medel.

[Piotr]

Jag har testat Svanås tidiga helholtzsabsorbenter och dom var relativt ineffektiva för sin storlek. Jag köpte i stället membranabsorbenter från RPG vilka var synnerligen effektiva för sin storlek.

Redan med två hörn-absorbenter med frontstorlek på 60x60cm märktes en stor skillnad i basens kvalitet. Jag kör med åtta st. två kolumner från golv till tak.

Tycker dålig akustik är vedervärdigt inte bara för muskens skull men även för dagligt användande och tal.


/Peter

[Strmbrg]

Jo, jag har förstått att det är "riskabelt" att gå på tumregler/generaliseringar...

Men, det är sällan dumt att ställa en fråga.

Vad är di erfarnas erfarenheter?:
-Är det ofta så att lyssningsrum är i "akut" behov av bass-treatment?

Vad jag syftar på, är en av mina små käpphästar:
Nämligen att inte "Över-lösa" problem. Alltså att ha nåtslax rim och reson mellan åtgärd och verkan.

Förvisso är ju rimmet och resonen något högst subjektivt, men va' fan...

[paa]

Finns det någon som mätt på om basfällorna påverkar direktljudet (frekvensgången) olika om dom är placerade i främre eller bakre hörnen. (Nära respektive långt från högtalarna).

[IngOehman]

Det ger stora skillnader.

Genom att placera basfällor bakom lyssnaren så minskar man de stående
vågor som uppstår (vid resonans) på grund av den bakre väggen. Placerar
man dem på högtalarväggen så får man inga sådana gynnsamma effekter
alls däremot.


Vh, iö

[RogerGustavsson]

I flera Svanå-rum som har visats på nätet verkar det finnas Helmholz-grunkor på alla möjliga ställen, inte minst bakom högtalarna. På en av dem visades uppbyggnaden som ett rum-i-rum där tomrummet mellan rummen var basabsorbent och att öppningarna satt på flera ställen. Hittade just nu bara den här länken, http://www.engelholmaudio.com/akustik_p ... unkter.pdf

[paa]

Hos Audio Concepts Svanårum finns det en sådan jättestor basfälla (som är en del av det ursprungliga rummet) bakom väggen där högtalarna är placerade.

[Adhoc]

För att göra helmholtz- och panelabsorbenter bredbandigare föreslås emellanåt att de förses inuti med fluff/glasfiber/stenullskiva. För panelabsorbenten bör skivan ligga så nära panelen som möjligt men utan beröring, för helmholtzen inte vara så nära porten att luftflödet genom den påverkas. Men vad är ”lämplig mängd och konsistens” på fyllningen? Exempel: Panelabsorbent om, säg 60x200 cm med djup 10 a´ 12 cm för ca 80-90 Hz? Helmholtzlåda om ca 1-1,5 m³ för 80-90 Hz alternativt en oktav ned ca 40-45 Hz?

[IngOehman]

Jag hade inte klart för mig att den här tråden handlade om Svanå, som
jag (vis av historien) inte vill uttala mig om överhuvudtaget, eftersom
sådant tycks slå tillbaka.

(Trots att jag inte skrivit ett ont ord om varken Svanå eller Audio Concept.
Har inte ens tyckt några ondt om någon av dem - tvärtom, vilket gör att
jag tyckt var varit extra tråkigt att ha fått höra vad som sagt om mig, från
dessa håll.)


Mitt tidigare inlägg har alltså ingenting alls med varken något specifikt
Svanå-rum att göra, eller med Svanårum i allmänhet. Det jag skrev, skrev
jag utan att ha Svanå i åtanke överhuvudtaget.

Jag svarade bara på PAAs fråga. Det jag skrev var bara ett generellt
redogörande för konsekvenserna av de fysikaliska effekterna, och hur det
gör att ljudåtergivningen skiljer sig åt mellan ett rum där basen absorberas
i eller nära högtalarvägen och ett där de absorberas i eller nära väggen
bakom lyssnaren.

Ståendevågorna som uppstår som funktion av reflexion mot lyssnarens
bakvägg (som man med den egna kroppens rörelser ju kan rida längs)
yttrar sig helt olika beroende på var man applicerat sin basdämpning.

Jag personligen vill därför å det bestämdaste (i varje fall till Ino-högtalare)
avråda ifrån att ta till någonsomhelst basdämpning i rummets främre
halva, i synnerhet när man som lyssnare har mindre än 1,5 meter till
väggen bakom sig.

Lite förenklat vill jag rekommendera att man ser till så att man får lyssna
på ljudet innan man dämpar bort det. (Men det är en beskrivning som
man definitivt kan ifrågasätta den, så se det inte som en fysikalisk sådan.)


Det betyder inte att jag har rätt och att någon annan har fel, och det
betyder verkligen inte att jag har pekat på någon annans fel. Jag vet inte
hur andra tänker och tycker, och lägger mig inte i det.

Jag har bara redogjort för min uppfattning i frågan, och att det är upp
till var och en att bilda sig sin egen uppfattning.


Vh, iö

- - - - -

PS. Takabsorenten i Stigs mätrum var inte av Helholtz-, utan av 1/4-vågs-
typ.


PPS. Man blir ofta varse att Helmholtz-resonantorer avsedda att vara bas-
absorbenter, skall ha väldigt lite dämpning inuti om de skall vara så effek-
tiva som möjligt. Det beror på att man ju med resonatorn transformerat
upp rörelserna så kraftigt. Däremot kan man ifrågasätta om en maximalt
effektiv H-absorbent verkligen är något man vill ha in i sitt lyssningsrum.

Jag menar nog att det brukar vara lätt problematiskt. Två resonanser
tillsammans är inte alltid samma sak som ingen resonans alls. Utom
möjligen för en mätmikrofon, i vissa fall.

[Harryup]

Hur vanlig är det att panelabsorbenter eller Helmholtzar ger egna ljud ifrån sig?
Kan man tänka sig att om man dämpar typ 40Hz så är det så att man borde ha dämpat helt andra toner eftersom det är en skillnadston och inte grundton?

mvh/Harryup

[jansch]

Harryup ,din fråga är lite "luddig"...men såhär är det.

I normala fall när man har Helmholzabsorbenter har man ganska lågt Q-värde, hyffsad dämpning. I praktiken ett frekvensband där resonatorn aktiveras och inte bara EN enskild ton. Så funkar ju oxå stående vågor i ett normalt lyssningsrum.
OM Helmholtzresonatorn skulle ha ett högt Q-värde skulle den kanske ha ett insvängningsförlopp som resulterade i att den svängde och så att säga förlängde den aktuella tonen EFTER att högtalaren slutat svänga.

En typisk sådan "helmholtzresonator" med högt Q-värde är en akustisk gitarr i lyssningsrummet.
Jag fick flytta på en gitarr som hängde på väggen. Den "sjöng" vid 82 Hz men jag kunde "trigga" den med allt mellan ca 75 - 85Hz och också oktaven (ca 164Hz).

Ett annat "Helmholtzproblem" hade jag när jag mätte olika högtalare i OA2212. Jag mätte på en och hade 3 st stående vid sidan. Jag var tvungen att flytta ut "de passiva högtalarna" då de förstörde mätvärdena.

Praktisk summering: En Helmoltzresonator måste vara så dämpad att den "dör" snabbare än rummets efterklang.

[Harryup]

Med fråga 2 menade jag lite som att man mäter hur mycket 1kHz man får av en 19kHz och en 20kHz.

mvh/harryup

[petersteindl]

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Stig ansåg att stående vågor i små rum var problematiska. Det är en av egenskaperna som som skiljer små rum från stora konsertlokaler. Det är också svårt att komma förbi denna skillnad. Han hade egentligen ingen tumregel annat än mjuka soffor och kuddar som helst skulle placeras strategiskt för att dämpa bas så mycket som möjligt utan att dämpa vid högre frekvenser. Helmholzresonatorn i taket i mätlabbet bestod av ett sänkt innertak som är hårt och med en springa runt om mellan taket och väggarna samt dämpmaterial ovanpå innertaket.

På så sätt syntes ingen basfälla. Ganska snyggt men alldeles för effektivt Detta var efter Blackebergtiden. Det var på Torkel Knutssongatan 15. Det finns en spännande tråd på DIY angående basfällor.
MvH
Peter

PS. Takabsorenten i Stigs mätrum var inte av Helholtz-, utan av 1/4-vågs-typ.

Stig beskrev hur han tänkt och hur han räknade på basfällan i taket på mätrummet. Han beskrev det som en basfälla och denna basfälla räknade han på såsom varandes en helmholzresonator. Det var ett extra innertak som var styvt och med ett avstånd till det riktiga taket på ungefär 80 cm till 1 meter. Runt om mellan det extra innertaket och alla 4 väggarna var det en slits med en tvärsnittsarea som han räknat fram. Slitsen gick alltså runt alla 4 väggarna. Mellan det sänkta taket och taket var det proppfyllt med Gullfiber. Stig pratade aldrig om att han konstruerat en absorbent av ¼-vågstyp utan det han alltid nämnde var basfälla i form av helmholzresonator eller helmholzabsorbent.

MvH
Peter

[paa]

Tråden handlar om att så många människor (miss?)bedömt att basfällorna ska placeras i hörnen intill högtalarna, och att jag tycker det verkar väldigt konstigt.

[petersteindl]

Själv skulle jag nog i 1a hand sätta basfällor antingen jämt fördelat eller vid lyssnarområdet. Det som är i högtalarområdet är som jag ser det en del av högtalaren och tillhör därmed högtalarens egenskaper.

MvH
Peter

[paa]

Jag lägger bilderna här istället, så dom inte försvinner på en gång i sidbrytningen.
Så här ser det ju oftast ut när folk placerat sin basfällor:

Tråden handlar om att så många människor (miss?)bedömt att basfällorna ska placeras i hörnen intill högtalarna, och att jag tycker det verkar väldigt konstigt.






















Eller denna som har en liten basfälla som stativ till subwoofern:

[petersteindl]

Jag undrade var mitt inlägg tog vägen? Nu ser jag att du postade ditt igen

[RogerGustavsson]

Eller denna som har en liten basfälla som stativ till subwoofern:

Men då kunde man väl lika gärna ha tagit ner den bastoppen med EQ?

[shifts]

Kan det se ut så där på grund av att ägarna anser absorbenterna vara en del
av stereoracket tro? Det står ju samlat med allt annat som ser ut att tillhöra
"stereon". Undrar verkligen om det lagts ner mer reflektion än så på några
av de där. Spåna på varför folk gör på tok är kul.

Edit: Förtydligande.

[celef]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

[norman]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Även tidiga reflexer under 80 Hz? Såna som kanske ligger i fas med direktljudet?

[paa]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Den här tråden handlar om basfällor, såna som dämpar ordentligt under 100Hz och som ibland (ofta?) är placerade inom 1/3 våglängd av de lägsta frekvenserna från ljudkällan.
Ytabsorbenter som inte är så fruktansvärt tjocka dämpar huvudsakligen ovanför 100Hz och de dämpar då frekvenser som kan kommar helt ur fas och ställa till med kamfiltereffekter o.dyl. så de kan naturligtvis göra stor nytta.

[DQ-20]

Tråden handlar om att så många människor (miss?)bedömt att basfällorna ska placeras i hörnen intill högtalarna, och att jag tycker det verkar väldigt konstigt.

Jag tycker det är konstigt att du tycker det är konstigt: folk gör så mycket konstigt här i världen.

/DQ-20

[petersteindl]

Ja det är just det som är så konstigt

[celef]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Även tidiga reflexer under 80 Hz? Såna som kanske ligger i fas med direktljudet?

är alla världens högtalare konstruerade efter en och samma princip?

[celef]

att montera absorbenter intill högtalarna är inget konstigt alls, tidiga reflexer brukar låta illa, jag får för mig att vissa har glömt bort detta

Den här tråden handlar om basfällor, såna som dämpar ordentligt under 100Hz och som ibland (ofta?) är placerade inom 1/3 våglängd av de lägsta frekvenserna från ljudkällan.
Ytabsorbenter som inte är så fruktansvärt tjocka dämpar huvudsakligen ovanför 100Hz och de dämpar då frekvenser som kan kommar helt ur fas och ställa till med kamfiltereffekter o.dyl. så de kan naturligtvis göra stor nytta.

jag såg faktiskt inte så många basabsorbenter på bilderna ovan, tyckte faktiskt de flesta absorbenterna såg tämligen små ut

[paa]

Dom runda och fyrkantiga är väl ganska stora, men de plana och lite tunnare som sitter diagonalt över hörnen dämpar också betydligt mer bas, än om dom sitter platt mot väggen.

[jansch]

PAA -du frågar:
"Om man då skaffar stora basfällor, kan man verkligen uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält, eller försvinner basen helt samtidigt som ståendevågorna fullständigt bekämpats?"

Svar 1: Visst kan man uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält. Det är precis det man gör i ett frifältsrum. Problemet är dock att absorbenterna måste vara väldigt tjocka, sådär bortåt halva våglängden OM dom är placerade längs akustiskt avgränsande ytor och OM dom inte bygger på någon form av resonator(typ Helmholtz). Det är därför det finns så få frifältsrum i världen som verkligen är frifältsrum för frekvenser under 50Hz. Det är ju inte så billigt att bygga gigantiska betonghus med akustiskt rigida väggar och helt avskärmade från lågfrekventa ljud (trafikbuller, hissar, jordbävningar(!), etc).

Svar 2: ALLT DIREKTLJUD finns kvar.

Summering: Är det då bra med ett sådant rum? Svaret är absolut NEJ! Upplevelsen för människan är helt absurd. Basen kommer bla finnas i huvudet. Det "kvittrar" av diskanten så fort du rör huvudet. Dessutom, när det blir tyst blir det så tyst att du bara hör dej själv. Pulsen och blodet som susar i ådrorna i öronen. Andningen som låter som ett akut kruppanfall. Efter ett tag (några minuter om man inte är van) stiger pulsen och ångesten kommer krypande - hela hjärnan signalerar att nåt är fel. Håll för öronen och prata så får du en liten känsla för upplevelsen.

Ok, då man kan ju sätta in ett antal högtalare med lite "ströljud", sus från träd, fåglar, surr från kylskåp, mm. Också givetvis en mick som tar upp dina egna ljud så du får lite reverb när du harklar dej och pratar.......

En stilla undran: Varför sätter man basabsorbenter (som innehåller nån form av ull) nära väggarna? Om man vill åt stående vågor i basen är det väll lite ineffektivt med absorbenten i tryckmaxima istället för där hastigheten är som störst?

Billigaste basabsorbenten i praktiken: Pösig soffgrupp från IKEA.....

[celef]

Dom runda och fyrkantiga är väl ganska stora, men de plana och lite tunnare som sitter diagonalt över hörnen dämpar också betydligt mer bas, än om dom sitter platt mot väggen.

jag har fyra stycken stora runda tubetraps i mitt lyssningsrum, dom äter inte mycket om nån bas kan jag lova men gör mycket för att ta ner totala ljudenergin i rummet

[celef]

PAA -du frågar:
"Om man då skaffar stora basfällor, kan man verkligen uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält, eller försvinner basen helt samtidigt som ståendevågorna fullständigt bekämpats?"

Svar 1: Visst kan man uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält. Det är precis det man gör i ett frifältsrum. Problemet är dock att absorbenterna måste vara väldigt tjocka, sådär bortåt halva våglängden OM dom är placerade längs akustiskt avgränsande ytor och OM dom inte bygger på någon form av resonator(typ Helmholtz). Det är därför det finns så få frifältsrum i världen som verkligen är frifältsrum för frekvenser under 50Hz. Det är ju inte så billigt att bygga gigantiska betonghus med akustiskt rigida väggar och helt avskärmade från lågfrekventa ljud (trafikbuller, hissar, jordbävningar(!), etc).

Svar 2: ALLT DIREKTLJUD finns kvar.

Summering: Är det då bra med ett sådant rum? Svaret är absolut NEJ! Upplevelsen för människan är helt absurd. Basen kommer bla finnas i huvudet. Det "kvittrar" av diskanten så fort du rör huvudet. Dessutom, när det blir tyst blir det så tyst att du bara hör dej själv. Pulsen och blodet som susar i ådrorna i öronen. Andningen som låter som ett akut kruppanfall. Efter ett tag (några minuter om man inte är van) stiger pulsen och ångesten kommer krypande - hela hjärnan signalerar att nåt är fel. Håll för öronen och prata så får du en liten känsla för upplevelsen.

Ok, då man kan ju sätta in ett antal högtalare med lite "ströljud", sus från träd, fåglar, surr från kylskåp, mm. Också givetvis en mick som tar upp dina egna ljud så du får lite reverb när du harklar dej och pratar.......

En stilla undran: Varför sätter man basabsorbenter (som innehåller nån form av ull) nära väggarna? Om man vill åt stående vågor i basen är det väll lite ineffektivt med absorbenten i tryckmaxima istället för där hastigheten är som störst?

Billigaste basabsorbenten i praktiken: Pösig soffgrupp från IKEA.....

exempelvis tubetrapsen sägs fungera genom tryckskillnaderna inne/utanför absorbenten, man får rörelsen vid tryckutjämningen

för att öka tryckskillnaderna kan man kyla luften inne i absorbenten har jag läst

[paa]

En helmholtzabsorbent exciteras väl främst via ljudtrycket?

[jansch]

Jovisst, det måste vara en tryckskillnad som gör att tyngden, dvs luften i porten "trycks in"eller "dras ut" så att fjädern (luftvolymen i resonatorn) rubbas ur sitt viloläge och kommer i svängning.......men det har inte med att göra om Helmholts öppningen är placerad vid vägg eller nån annan stans.

[IngOehman]

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Stig ansåg att stående vågor i små rum var problematiska. Det är en av egenskaperna som som skiljer små rum från stora konsertlokaler. Det är också svårt att komma förbi denna skillnad. Han hade egentligen ingen tumregel annat än mjuka soffor och kuddar som helst skulle placeras strategiskt för att dämpa bas så mycket som möjligt utan att dämpa vid högre frekvenser.

Anser du att resonanserna i Stigs större rum (det han hade på neder-
våningen innan han flyttade upp) var under kontroll, genom de åtgärder
som du nämner?

Min uppfattning är att de var alldeles på tok för odämpade (resonanta).

Men rummet var stort, och de flesta blir mer och mer toleranta mot
oartikulation och efterhängande toner ju lägre frekvenser problemen
finns vid. Jag tyckte inte att det var ens i närheten av ok dock. Inte
vid de tillfällen då de av musiken anslogs.

Helmholzresonatorn i taket i mätlabbet bestod av ett sänkt innertak som är hårt och med en springa runt om mellan taket och väggarna samt dämpmaterial ovanpå innertaket.

På så sätt syntes ingen basfälla. Ganska snyggt men alldeles för effektivt Detta var efter Blackebergtiden. Det var på Torkel Knutssongatan 15. Det finns en spännande tråd på DIY angående basfällor.
MvH
Peter

PS. Takabsorenten i Stigs mätrum var inte av Helholtz-, utan av 1/4-vågs-typ.

Stig beskrev hur han tänkt och hur han räknade på basfällan i taket på mätrummet. Han beskrev det som en basfälla och denna basfälla räknade han på såsom varandes en helmholzresonator. Det var ett extra innertak som var styvt och med ett avstånd till det riktiga taket på ungefär 80 cm till 1 meter. Runt om mellan det extra innertaket och alla 4 väggarna var det en slits med en tvärsnittsarea som han räknat fram. Slitsen gick alltså runt alla 4 väggarna. Mellan det sänkta taket och taket var det proppfyllt med Gullfiber. Stig pratade aldrig om att han konstruerat en absorbent av ¼-vågstyp utan det han alltid nämnde var basfälla i form av helmholzresonator eller helmholzabsorbent.

MvH
Peter

Jag vet ingenting om vad han sa till dig, men när jag talade med honom
om taket så sa han att det INTE var avstämt till någon speciell frekvens,
men att det förstås var effektivare vid den frekvens där det hade sin
kvartsvågsresonans (och den hamnar lägre än man kan tro, på grund
av en kombination av ickeadiabatiska förhållanden och mynningens till-
snörphet) och att det således mera var att betrakta som en kvarts-
vågsabsorbent. Han sa också att det INTE var proppfullt.

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.


Han berättade även att han inte hade mätt upp hur det blev så noga, utan
att han hade nöjt sig med att konstatera att ha inte ville spela musik där.

Det var från början tänkt, berättade han, att rummet skulle representera
en "Carlssonsk kontrollrumsmiljö". Alltså ett rum i vilket man kunde kon-
trolllyssna sina inspelningar, med OA-2212 närmare bestämt. Men som
sagt - han gillade inte det han hörde.


Vh, iö

[Piotr]

PAA -du frågar:


Svar 1: Visst kan man uppnå något som liknar ljudåtergivning i fritt fält. Det är precis det man gör i ett frifältsrum. Problemet är dock att absorbenterna måste vara väldigt tjocka, sådär bortåt halva våglängden OM dom är placerade längs akustiskt avgränsande ytor och OM dom inte bygger på någon form av resonator(typ Helmholtz).

Fast så ligger det väl inte till? God absorbtion uppnås med långt tunnare resistiva absorbenter än motsvarande en halv våglängd enligt allt jag sett i form av publicerade mätningar från tillverkare av produkter för akustikreglering.

Pösig soffgrupp från IKEA.....

Är nog i regel ganska porös och därmed inneffektiv. Några stora papprör typ gjutrör från bygghandeln blir nog billigast (avstämda som dämpad kvartsvågsresonator). En bal med gullfiber inplastad i ett hörn lite dyrare men effektivt enligt uppgift.

En stor skiva skumplast som avgränsar ett hörn blir väldigt effektivt också till en rimlig peng och ringa arbetsinsats.


/Peter

[petersteindl]

Jag vet att Stig Carlsson hade en basfälla i form av helmholzresonator i hela taket i laboratoriet och där springan var runtom och längs med alla 4 väggar och det blev en för effektiv dämpning tyckte Stig, så han spelade aldrig musik i detta rum så som det var tänkt från början. Däremot var taluppfattbarheten väldig stor i labbet d v s tal var tydligt i detta rum.

MvH
Peter

Stig ansåg att stående vågor i små rum var problematiska. Det är en av egenskaperna som som skiljer små rum från stora konsertlokaler. Det är också svårt att komma förbi denna skillnad. Han hade egentligen ingen tumregel annat än mjuka soffor och kuddar som helst skulle placeras strategiskt för att dämpa bas så mycket som möjligt utan att dämpa vid högre frekvenser.

Anser du att resonanserna i Stigs större rum (det han hade på neder-
våningen innan han flyttade upp) var under kontroll, genom de åtgärder
som du nämner?

Min uppfattning är att de var alldeles på tok för odämpade (resonanta).

Men rummet var stort, och de flesta blir mer och mer toleranta mot
oartikulation och efterhängande toner ju lägre frekvenser problemen
finns vid. Jag tyckte inte att det var ens i närheten av ok dock. Inte
vid de tillfällen då de av musiken anslogs.

Helmholzresonatorn i taket i mätlabbet bestod av ett sänkt innertak som är hårt och med en springa runt om mellan taket och väggarna samt dämpmaterial ovanpå innertaket.

På så sätt syntes ingen basfälla. Ganska snyggt men alldeles för effektivt Detta var efter Blackebergtiden. Det var på Torkel Knutssongatan 15. Det finns en spännande tråd på DIY angående basfällor.
MvH
Peter

PS. Takabsorenten i Stigs mätrum var inte av Helholtz-, utan av 1/4-vågs-typ.

Stig beskrev hur han tänkt och hur han räknade på basfällan i taket på mätrummet. Han beskrev det som en basfälla och denna basfälla räknade han på såsom varandes en helmholzresonator. Det var ett extra innertak som var styvt och med ett avstånd till det riktiga taket på ungefär 80 cm till 1 meter. Runt om mellan det extra innertaket och alla 4 väggarna var det en slits med en tvärsnittsarea som han räknat fram. Slitsen gick alltså runt alla 4 väggarna. Mellan det sänkta taket och taket var det proppfyllt med Gullfiber. Stig pratade aldrig om att han konstruerat en absorbent av ¼-vågstyp utan det han alltid nämnde var basfälla i form av helmholzresonator eller helmholzabsorbent.

MvH
Peter

Jag vet ingenting om vad han sa till dig, men när jag talade med honom
om taket så sa han att det INTE var avstämt till någon speciell frekvens,
men att det förstås var effektivare vid den frekvens där det hade sin
kvartsvågsresonans (och den hamnar lägre än man kan tro, på grund
av en kombination av ickeadiabatiska förhållanden och mynningens till-
snörphet) och att det således mera var att betrakta som en kvarts-
vågsabsorbent. Han sa också att det INTE var proppfullt.

Nej, rumsnoderna i basen i hans stora lyssningsrum på nedervåningen var definitivt inte under kontroll anser jag. Stig hade kunnat haft mer basabsorbtion där nere. Det var ganska odämpat i basen. Det var betydligt bättre där uppe. Sånt här har jag diskuterat med Stig på den tiden då det begav sig och det har ju även vi tillsammans diskuterat med Stig. Det fanns ju även fladderekon där nere i stora rummet men jag tror inte de var så störande. Han ansåg sig inte behöva åtgärda vare sig fladderekona eller resonanserna i basen.

Vad gäller basfällan i taket på labbet så kallade Stig den ibland för basfälla och ibland för helmholzresonator. Den var fylld från det sänkta innertaket ända upp till taket vad jag kunde se. Det låg hela sjok med gullfiber där. Jag tittade in i springan en gång ståendes på bord. Dock var det inte fyllt ända ut till springan runt om. Det kanske var 25-40 cm fritt runtom.

Ja, han spelade en gång i labbrummet och ansåg att det var överdämpat i basen och därefter spelade han inte musik därinne.

MvH
Peter

[Naqref]

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.

Det du säger är tumregelaktigt nonsen. Det går alldeles utmärkt att bygga en helmholtzresonator som fungerar för våglängder som motsvarar dimensionen på absorbenten. Det är bara att hålla koll på den geometriska symmetrin i resonatorn. Och om jag inte missminner mig så har du själv föreslagit en sådan konstruktion - spaltabsorbenten.

[jansch]

Piotr - Frågan var ju att efterlikna ett döddämpat (frifälts) rum. Det handlar ju om hur MYCKET man önskar dämpa.
God absorbtion - det begrepp som du relaterar till kan uppnås med betydligt tunnare absorbenter OM MAN MENAR FÖR NORMAL LYSSNING i rum där efterklangstiden behöver kortas ner.

I ett frifältsrum för att uppnå "döddämpat" handlar ju det om hur mycket mätfel man kan tolerera för en given frekvens. Skall den acceptabla reflektionen ligga 10, 20, 30 eller kanske 40 dB under?

Det är ju inte för skoj skull man investerar i meter-tjocka absorbenter. Därför finns det inte så många frifältsrum i europa som ger vederhäftiga mätresultat när man börjar krypa under 40-50 HZ.

OM det hade givit nöjaktiga frifälts mätningar för det hörbara området med t.ex 30-40cm ull hade jag byggt ett rum direkt!

[IngOehman]

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.

Det du säger är tumregelaktigt nonsen. Det går alldeles utmärkt att bygga en helmholtzresonator som fungerar för våglängder som motsvarar dimensionen på absorbenten. Det är bara att hålla koll på den geometriska symmetrin i resonatorn. Och om jag inte missminner mig så har du själv föreslagit en sådan konstruktion - spaltabsorbenten.

Nej, det stämmer inte.

Men det kanske beror på ett missförstånd med avseende på vilken
dimension det är som jag kallar längd i det ovanstående?

Och varifrån fick du den där tumregeln du nämner? Jag har inte nämnt
någon. Bara redogjort för vad som kännetecknar en H-resonator, och
varför det för med sig att det finns gränser för dess dimensioner. Om
något är oklart med avseende på det jag skrev så svarar jag gärna på
frågor om det.

Och oavsett det så var det jag ville ha sagt bara att

1. Stig inte kallade basabsorbenterna för Helholtz-resonatorer när jag
hörde det. Däremot höll han med mig om att de närmast var kvarts-
vågsabsorbenter.

2. Det inte var Helmholz-resonatorer, eftersom sådana inte kan utför-
mas som i det aktuella fallet.

3. Att basabsorbenter av det slag som Stig hade i taket inte kan beräk-
nas med de formler som gäller för H-resonatorer.

4. Att rummet ifråga enligt Stigs bedömning, inte blev bra, såsom han
hade tänkt sig.

5. Att något påstående om att absorbenterna var särdeles effektiva inte
har undsluppit Stig när jag lyssnat, däremot berättade han att han INTE
undersökt deras beteende närmare, utan bara konstaterat att han inte
tyckte om att lyssna på musik i rummet.


Vh, iö

- - - - -

PS. Även jag tittade upp och in i dem, och visst var det mycket mineral-
ull i dem (den var ju rätt hög) men enligt Stig var den inte packad utan
mycket löst ditlagd. Min bedömning är att det, trots det, var för mycket
av den varan för att det skulle vara en ordentligt effektiv basabsorbent.

[Naqref]

Jag kan väl tillägga att skälet till att jag alls tog upp frågan om det var en
kvartsvågsresonator är att jag brukar bygga sådana, och att man inte
KAN bygga helmholz-resonatorer som har en längd som är lika stor eller
överstigande en kvartsvåglängd vid sin avstämningsfrekvens.

Påståenden om sådana konstruktioner är nonsens. Stig sade andrig till mig
att det var en sådan heller. Det som kännetecknar helholtz-resonatorer är
ju att de är nedbrytbara i en fjäder och en massa och att de vid resonans
kännetecknas av tryckhomogenitet. Det är fysikaliskt omöjligt att uppnå
det om man låter "fjädern" sträcka ut sig i någon dimension, uppåt en
kvarts våglängd, vid resonans.

Så frågan om huruvida det var en helmholtz- eller en kvartsvågsreso-
nantor kan vi nog lämna - det kan inte ha varit en helmholz-sresonator,
eftersom det är fysikaliskt omöjligt. Återstår gör då frågan om vad Stig
påstod att det var. Till mig har han inte kommit med några påståenden
om att det var en Helmholz-resonator, bara ett bekräftande om att det
var en kvalitsvågsresonator, på min ledande fråga om dess funktion.

Det du säger är tumregelaktigt nonsen. Det går alldeles utmärkt att bygga en helmholtzresonator som fungerar för våglängder som motsvarar dimensionen på absorbenten. Det är bara att hålla koll på den geometriska symmetrin i resonatorn. Och om jag inte missminner mig så har du själv föreslagit en sådan konstruktion - spaltabsorbenten.

Nej, det stämmer inte.

Men det kanske beror på ett missförstånd med avseende på vilken
dimension det är som jag kallar längd i det ovanstående?

Och varifrån fick du den där tumregeln du nämner? Jag har inte nämnt
någon. Bara redogjort för vad som kännetecknar en H-resonator, och
varför det för med sig att det finns gränser för dess dimensioner. Om
något är oklart med avseende på det jag skrev så svarar jag gärna på
frågor om det.

Fetat ovan. En längd är skrivet i obestämd form singularis. Det kan alltså rent formellt vara valfritt avstånd som kan anges med en längd.

Det jag ville framföra var ett förtydligande att detta gällde inte vilka obestämda längder som helst. En h-resonator i form av en spaltabsorbent kan vara exempelvis 2.4m hög. Då motsvarar det en våglängd för en kvartsvåg på ca 35Hz och det är inga problem att använda en spaltabsorbent till med denna dimension. Dock med förtydligandet att det gäller enbart med plant infallande vågor. För sneda och obliga vågor så kan man inte göra denna förenkling längre. Att mäta upp ett rum och konstatera att man har en resonans för att sedan åtgärda den med en spaltabsorbent är inte alltid så effektivt. Man måste dessutom veta vilken typ av mod denna resonans har för att kunna åtgärda den. Men detta vet du ju naturligtvis. Ville bara förtydliga detta så att ingen tog din förenkling ovan som en absolut sanning.

När det gäller Stigs rum så har jag inget att tillföra eftersom jag vet inte hur den var gjord exakt. Med den bristande informationen som ges här kan man nämligen inte dra några slutsater öht. Så spekulationerna överlåter jag till de som gillar sådant.

[IngOehman]

Tänk våglängd, så inser du nog både vilken dimension som jag åsyftade
och att jag inte har förenklat någonting.

Du kan också fundera på vad man menar med/definitionen av pipans längd
hos en ljudledningshögtalare med krökt pipa...
Eller brukar du månne invända och ropa "tumregler" eller "förenkling"när
någon säger att deras ljudledningshögtalare har en pipa som är två meter
lång? Hävdar du att längden lika gärna kan mätas tvärs pipan?

Hjälper inte det så gå tillbaka till beskrivningen av basfällan, så tror jag du
förstår i vilken ledd fällan bredde ut sig i förhållande till vågens framåtskrid-
ande (ja, på längden) och varför det gör att den inte fungerade som en H-
resonator för rummets fundamentalresonanser.

Om det kan vara till ytterligare hjälp så är längden den dimension man rör
sig i när man rör sig längs luftrörelserna (mot eller med dem, men inte på
tvären).

Om inte det heller hjälper så kan jag nog inte hjälpa dig, eller jag ger upp
att försöka göra det i varje fall. Men jag tror faktiskt att du förstår, och
att du har gjort det hela tiden.

Tror även att du förstår att det inte var en H-resonator, trots att det inte
har funnits något ritning på den utlagd här.


Oavsett allt detta, vill jag bara säga:

1. Det var inte en H-resonator.

2. Jag hörde inte Stig kalla den en H-resonator (men påstår inte något
om vad han sagt till någon annan, bara att han haft fel om han sagt att
det var det till någon annan).

Kan tillägga en sak till; det var på den tiden mycket ovanligt att man alls
talade om helmholtz-resonatorer. Man kallade basabsorbenter för basab-
sorbenter! Eller basfällor. Och gick man mera på djupet och talade om
deras typ så sa man oftast saker som spaltabsorbenter, membranabsor-
benter, tryckabsorbenter, strömningsabsorbenter...

Jag (som tycker att Helmholtz förtjänar att hedras för sin insats*) sade
förstås "Helmholtz-resonatorer" (och kallade resonansfrekvensen för Fh)
när det var det, men för det mesta så möttes jag bara av oförstående.
Och så var faktiskt fallet flera år in på 2000-talet då det började bli mera
populärt att säga "Helmholtz".

Så vitt jag vet brukade Stig även kalla sina högtalare för "basreflexhög-
talare", helt enkelt. Han brukade inte säga att de var H-resonatorer, trots
att de, till skillnad från hans takabsorbenter i mätrummet, var förhållande-
vis renodlade sådana.


Vh, iö

- - - - -

*Mer än ett århundrade före T&S! Och han gjorde en hel massa banbryt-
ande arbeten även med mycket annat. Han var en sort sin tids daVinci
skulle jag vilja påstå, lite som Alan Blumlein senare, även om den senare
trots allt var lite snävare, men ännu produktivare.

Det kan nämnas att Helmholtz utformade sina egna H-resonatorer (för att
visa och studera principen) mer eller mindre klotformigt - vilket som av en
händelse är den form som naturfolk som användt principen i tusentals år,
för framställning av musikinstrument, har brukat. Fast det kan förstås ha
berott på att vissa frukter har den formen, och att det är möjligt att dreja
runda saker, men betydligt svårare att dreja kuber.