Steget är uppbyggt i lätt utbytbara moduler. Väldigt prydligt.
[/img]
På de slutsteg jag har sett hittils har de olika delarna av steget varit fysiskt separerade, men här är allt samlat på ett kort.
Moderator: Redaktörer
[/img]
Naqref skrev:Kan du berätta mer om steget? Hur gammalt det är och vilka specar det har exempelvis?
Till sist vilja jag bara tillägga att jag fortfarande efter 30års användning är mycket nöjd.
LarsR skrev:Det ser extremt enkelt och hempulat ut! 400Watt under vilken tidsperiod![]()
Varför kommer det inget självbyggartikel typ som detta?
½Lars
I denna konstruktion undvikes alla uppseendeväckande "eleganta trick" som vanligen används.
- Bootstrapp-koppling
- Positiv återkoppling
- Distorsionskompensering
- Glidande förspänning
- Högre återkopplingsvärde för DC än AC
För att åstadkomma en state of the art förstärkare för maximalt ställda krav på ljudkvalitet.
Den här effektförstärkaren som kommer att beskrivas levererar en effekt av 400 W i 2 ohms last. Förstärkaren är gjord med tonvikt på frånvaron av TIM (transientintermodulationsdistorsion) och DIM (dynamisk intermodulationsdistorsion). Vidare har slutsteget ingen fasvridning som kan skapa någon FIM (frekvensintermodulationsdistorsion). Detta tack vare den låga återkopplingsnivån, helt igenom alla steg är symmetriskt DC-kopplat samt arbetar mestadels av tiden i klass A.
TIM tycks med sin närvaro förpesta de flesta förstärkarkonstruktioner av idag därför att man struntar i att lägga ner ett omfattande utvecklingsarbete på dessa. I stället försöker man lösa problemen med "eleganta trick".
Förstärkarens konstruktiva huvuddrag.
Genom att använda kraftig lokal motkoppling i alla förstärkarsteg ger man slutsteget den erfoderliga bandbredden och minimerar behovet av total återkoppling. För att öka linjäriteten och frekvensomfånget i högeffektstegen används kollektorjordade sluttransistorer.
Spänningsdrivningen används i drivsteget för att tvinga sluttransistorerna att fungera upp till maximal frekvens δT* istället för δB vilket är vanligt i strömdrivna konstruktioner. Detta eliminerar dessutom effekten av beta-olinjäritet. Endast fasavancerande kompenseringsnät används i förstärkaren för att kompensera överföringskaraktätistiken upp till 1 Mhz. Detta möjliggör en helt omutligt stabil förstärkare.
Slutsteget är fulständigt DC-kopplat och har samma återkopplingsnivå för AC och DC. På så vis elimineras den annars så vanliga dynamiska DC-nivåförändringen som alltid orsakar osymetrisk klippning av transienta signaler.
I alla led används en fullständigt symmetrisk design. Detta medför extremt goda klippnings- och överbelastningsegenskaper. Återhämtningen efter klippning är extremt snabb och någon DC-nivåförändring förekommer inte. I konventionella konstruktioner sker ständiga DC-nivåförändringar.
Specifications 2140
continous power output 2x100 w 8 ohm
2x200 w 4 ohm
2x400 w 2 ohm
2x800 w 1 ohm
Frequency range DC to 1.2 Mhz -3db
Power bandwidth DC to 600 khz -3db
Frequency response DC to 300 khz -3db
Input impedance 14.7 kohms
Source Impedance 0 ohm to infinity
Maximum DC output 60 A
Slewrate +-240 V per microsecond
Overload recovery time 0.001 microseconds for 1000% over
Damping factor 5000 at 250 hz or less
Output impedance 0.3 ohms
THD,IM, DFF Distorsion A.F. analysis 2 hz-20 khz 0.001%
Soundpressure skrev:Hej alla.
Jag har inte haft kontakt med Åke Blom på ett par år och läste i denna tråd att han dessvärre avlidit.
Det var mycket tråkigt att få reda på. Jag jobbade med Åke till och från i över 30 år. Var t.o.m. anställd hos honom när vi tillverkade Supreme högtalare (28-38-42-82-84) serien. Sedemera kom även slutstegsproduktionen igång, och det var mycket stimulerande att tillverka hans produkter och sälja dem. Åke var en innovatör av stora mått. Jag kommer att sakna honom. Jag jobbar i dag med ett innovativt företag som tillverkar avancerade högtalare i Oklahoma City. Mycket av det Åke lärde mig under åren har jag nytta av i dagens arbete. Ni som har möjlighet att lyssna på Åkes produkter är lyckligt lottade.
Hälsningar Ted Bejner
0708-511716
ted@soundpressure.com
UrSv skrev:Tycker de rosa ser ut som gamla ERO.
I denna konstruktion undvikes alla uppseendeväckande "eleganta trick" som vanligen används.
- Bootstrapp-koppling
- Positiv återkoppling
- Distorsionskompensering
- Glidande förspänning
- Högre återkopplingsvärde för DC än AC
För att åstadkomma en state of the art förstärkare för maximalt ställda krav på ljudkvalitet.
Den här effektförstärkaren som kommer att beskrivas levererar en effekt av 400 W i 2 ohms last. Förstärkaren är gjord med tonvikt på frånvaron av TIM (transientintermodulationsdistorsion) och DIM (dynamisk intermodulationsdistorsion). Vidare har slutsteget ingen fasvridning som kan skapa någon FIM (frekvensintermodulationsdistorsion). Detta tack vare den låga återkopplingsnivån, helt igenom alla steg är symmetriskt DC-kopplat samt arbetar mestadels av tiden i klass A.
TIM tycks med sin närvaro förpesta de flesta förstärkarkonstruktioner av idag därför att man struntar i att lägga ner ett omfattande utvecklingsarbete på dessa. I stället försöker man lösa problemen med "eleganta trick".
Förstärkarens konstruktiva huvuddrag.
Genom att använda kraftig lokal motkoppling i alla förstärkarsteg ger man slutsteget den erfoderliga bandbredden och minimerar behovet av total återkoppling. För att öka linjäriteten och frekvensomfånget i högeffektstegen används kollektorjordade sluttransistorer.
Spänningsdrivningen används i drivsteget för att tvinga sluttransistorerna att fungera upp till maximal frekvens δT* istället för δB vilket är vanligt i strömdrivna konstruktioner. Detta eliminerar dessutom effekten av beta-olinjäritet. Endast fasavancerande kompenseringsnät används i förstärkaren för att kompensera överföringskaraktätistiken upp till 1 Mhz. Detta möjliggör en helt omutligt stabil förstärkare.
Slutsteget är fulständigt DC-kopplat och har samma återkopplingsnivå för AC och DC. På så vis elimineras den annars så vanliga dynamiska DC-nivåförändringen som alltid orsakar osymetrisk klippning av transienta signaler.
I alla led används en fullständigt symmetrisk design. Detta medför extremt goda klippnings- och överbelastningsegenskaper. Återhämtningen efter klippning är extremt snabb och någon DC-nivåförändring förekommer inte. I konventionella konstruktioner sker ständiga DC-nivåförändringar.
Specifications 2140
continous power output 2x100 w 8 ohm
2x200 w 4 ohm
2x400 w 2 ohm
2x800 w 1 ohm
Frequency range DC to 1.2 Mhz -3db
Power bandwidth DC to 600 khz -3db
Frequency response DC to 300 khz -3db
Input impedance 14.7 kohms
Source Impedance 0 ohm to infinity
Maximum DC output 60 A
Slewrate +-240 V per microsecond
Overload recovery time 0.001 microseconds for 1000% over
Damping factor 5000 at 250 hz or less
Output impedance 0.3 ohms
THD,IM, DFF Distorsion A.F. analysis 2 hz-20 khz 0.001%
Nagrania skrev:Jag har själv kört med slutsteg 2 x 3 kanaler från Spectra Sonic. William Dilley konstruerade sina förstärkare redan i slutet av 60-talet och jag använder hans slutsteg och olika förförstärkare fortfarande sedan någon gång på 70-talet. Jag har bara ersatt slutstegen med en uppdaterad version som lämnar lite högre effekt per kretskort. Jag tror inte att jag har hört bättre slutsteg än Spectra Sonic 710. Jag hoppas bara att de kan överleva resten av mitt liv. Jag använder också Spectras 101 & 104 kort. Det underliga är att det knappast går att överstyra slutstegen så att de låter illa.
Morello skrev:Är Åkes steg baserat på Ottalas konstruktioner?
Någon som har schema till Supreme?
Det var i en annan tråd för 7 år sedan som Soundpressure skrev:Hej Anders,
Håller med dig i dina kommentarer om Åke. Jag arbetade hos Åke ett antal år och en del av arbetsuppgifterna var att ta fram dokumentation och skriva specifikationer på hans produkter. Det gällde både högtalare och slutsteg. Jag känner därför väl igen mycket av det material som har presenterats här i denna länk.
Åke inspirerades av Spectra Sonic och använde deras steg till en början bl.a. till sina Supreme 82 Studio Monitor (aktiva). Det var en häftig upplevelse att lyssna på dem. Altec Lansing 12" bas och horn som bestyckning.
Master recording på Revox 77 i hastighet 38 cm/sek var fantastiskt att lyssna till. Kommer ihåg en master med Deep Purple och smoke on the water särskilt väl.
När Åke sedan började tillverka egna förstärkare var det Matti Otala som var "mentorn" för Åke. Uttryck som TIM (transientintermodulationsdistorsion) och DIM (dynamisk intermodulationsdistorsion) var nya uttryck som Matti hade uppkallat, och mycket av de grundläggande principer som Åkes Supremesteg har, bygger på Dr. Otalas teorier.
Åkes målsättning var att ta Dr. Otalas "fundamentals" och utveckla sina steg vidare.
Vill inte kalla något för plagiering eller kopiering, men Åke var övertygad om att Matti Otala hade en bra grundidé, och den ville han sedan jobba vidare med.
Om det sedan blev bra eller inte återstår för andra att bedöma men så är i alla fall bakgrunden.
..Ted
(fotnot)
Electrokompaniet i Norge har anammat Matti Otalas teorier, likaså Harman Kardon och flera andra tillverkare.
Morello skrev:Om du söker efter Ottala och John Curl (ritar numera elektronik åt Parasound/Halo) så hittar du långa försvarstal av Curl där han "förklarar" vad som är så genialiskt.
DQ-20 skrev:Som amatör undrar jag ibland vad Otala-Lohstroh innebär egentligen. Om man tittar på originalschemat finns det ju inga direkta enskilda innovationer. Det typiska verkar vara att stegen före spänningsförstärkningen har låg förstärkning genom stora emittermotstånd, att späningsförstärkarsteget är buffrat, samt att förstärkare verkar vara inverterande. I övrigt ser mitt otränade öga inget särskilt. Vad har jag missat?
/DQ-20
Morello skrev:"intalar mig att det beror på avsaknaden av roll-off i open-loop"
Du kan vara helt säker på att råförstärkninegn rullar av - med eller utan "millerkonding".
Det finns nämligen kapaciatns i trissorna som tillser detta.
kookoo skrev:Det saknar den förhatliga millerkondingen i VAS (voltage amplifier stage) delen, som ger en roll-off med 6 db/oktav (ända ner till 10Hz i vissa fall). Detta är ju modellen som bl.a. Douglas Self mfl gillar för att garantera stabilitet vid hög global motkoppling. Usch säger jag, Jag tycker att steg som Lohstroh-Otala låter så mycket bättre och intalar mig att det beror på avsaknaden av roll-off i open-loop. Alla håller inte med.
DQ-20 skrev:kookoo skrev:Det saknar den förhatliga millerkondingen i VAS (voltage amplifier stage) delen, som ger en roll-off med 6 db/oktav (ända ner till 10Hz i vissa fall). Detta är ju modellen som bl.a. Douglas Self mfl gillar för att garantera stabilitet vid hög global motkoppling. Usch säger jag, Jag tycker att steg som Lohstroh-Otala låter så mycket bättre och intalar mig att det beror på avsaknaden av roll-off i open-loop. Alla håller inte med.
Den stora nackdelen med Selfs konstruktioner är väl främst att de ger så låg distortion.
/DQ-20
Morello skrev:Har precis läst igenom Otalas artiklar för att ånyo söka förstå hans storhet. Men icke - det är bara en massa självklarheter!
Otala hakar upp sig på att olinjäriteter i framriktningen(open loop) ger sig till känna som fasmodulation av det slutna systemet, vilket är självklart då olinjäriteterna modulerar graden av regulativ återkoppling.

Morello skrev:Artiklarna jag har i min dator är från 1980-02 och 1981-03.
Apropå artiklar och böcker i ämnet kan rekommendera allt som Douglas Self och Bob Cordell skrivit (oberoende av varandra); det är fråga om en helt annan och högre nivå än vad Otala befann sig på.
Jag har på senaste tiden plöjt igenom såväl Cordells som Selfs böcker om effektförstärkare. Höggradigt intressant läsning! Self har fått upp mina ögon för CFP-utgångssteg, även kallad Sziklai-koppling. Något mer utmanande avseende stabilitet jämfört med konventionella emitterföljare, men potentiellt sett lbättre linjäritet.
[ Bild ]

Morello skrev:Han blev bara 70 år (1943-2013)
Morello skrev:Jag kan dock inte se att Bongo implementerade några CFP-utgångssteg.
Morello skrev:Kom på att jag faktiskt använt CFP-steg i en förstärkare som de flests hört- nämligen den sirenförstärkare som sitter på våra utryckningsfordon.
Jag använde CFP för att vinna lite spänning.
Morello skrev:Artiklarna jag har i min dator är från 1980-02 och 1981-03.
Apropå artiklar och böcker i ämnet kan rekommendera allt som Douglas Self och Bob Cordell skrivit (oberoende av varandra); det är fråga om en helt annan och högre nivå än vad Otala befann sig på.
Jag har på senaste tiden plöjt igenom såväl Cordells som Selfs böcker om effektförstärkare. Höggradigt intressant läsning! Self har fått upp mina ögon för CFP-utgångssteg, även kallad Sziklai-koppling. Något mer utmanande avseende stabilitet jämfört med konventionella emitterföljare, men potentiellt sett lbättre linjäritet.
[ Bild ]
Svante skrev:Morello skrev:Artiklarna jag har i min dator är från 1980-02 och 1981-03.
Apropå artiklar och böcker i ämnet kan rekommendera allt som Douglas Self och Bob Cordell skrivit (oberoende av varandra); det är fråga om en helt annan och högre nivå än vad Otala befann sig på.
Jag har på senaste tiden plöjt igenom såväl Cordells som Selfs böcker om effektförstärkare. Höggradigt intressant läsning! Self har fått upp mina ögon för CFP-utgångssteg, även kallad Sziklai-koppling. Något mer utmanande avseende stabilitet jämfört med konventionella emitterföljare, men potentiellt sett lbättre linjäritet.
[ Bild ]
I min ungdom försökte jag bygga CFP (visste inte att det hette så...) med TRE transistorer per halva. Det slutade med en rökpuff. Jag minns när jag berättade det för min elektroniklärare på en kurs jag läste på universitetet, och han sa att ja det där SKA inte vara stabilt. Men två transistorer går bra.
Svante skrev:Morello skrev:Artiklarna jag har i min dator är från 1980-02 och 1981-03.
Apropå artiklar och böcker i ämnet kan rekommendera allt som Douglas Self och Bob Cordell skrivit (oberoende av varandra); det är fråga om en helt annan och högre nivå än vad Otala befann sig på.
Jag har på senaste tiden plöjt igenom såväl Cordells som Selfs böcker om effektförstärkare. Höggradigt intressant läsning! Self har fått upp mina ögon för CFP-utgångssteg, även kallad Sziklai-koppling. Något mer utmanande avseende stabilitet jämfört med konventionella emitterföljare, men potentiellt sett lbättre linjäritet.
[ Bild ]
I min ungdom försökte jag bygga CFP (visste inte att det hette så...) med TRE transistorer per halva. Det slutade med en rökpuff. Jag minns när jag berättade det för min elektroniklärare på en kurs jag läste på universitetet, och han sa att ja det där SKA inte vara stabilt. Men två transistorer går bra.
Vinylcalle skrev:Morello skrev:Kom på att jag faktiskt använt CFP-steg i en förstärkare som de flests hört- nämligen den sirenförstärkare som sitter på våra utryckningsfordon.
Jag använde CFP för att vinna lite spänning.
Och den låter ju kanon
Morello skrev:Läste Cordells kapitel om CFP igår och han är inte lika lyrisk som Self.
DQ-20 skrev:Morello skrev:Läste Cordells kapitel om CFP igår och han är inte lika lyrisk som Self.
Det är inte omöjligt att det är just pga av att Self är entusiastisk som Cordell inte är det.
/DQ-20
Laila skrev:DQ-20 skrev:Morello skrev:Läste Cordells kapitel om CFP igår och han är inte lika lyrisk som Self.
Det är inte omöjligt att det är just pga av att Self är entusiastisk som Cordell inte är det.
/DQ-20
Just därför så kan det vara så upplyftande att läsa Nelson Pass som om inte annat
verkar att sakna en hel del "inpinkningsprestige" . . . typ.
Lasse- skrev:Hej är hela internkablaget skjärngjordat och ihopkopplat med Supra högtalarkabel eller för att få förstärkaren brumfri
och tyst när ingen musik spelas ?
mvh Lasse
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 12 gäster