Hur ska man egentligen resonera och väga olika egenskaper som direktivitet och klang på direktljud kontra reflekterat ljud mot varandra beroende av hur högtalarna är placerade i förhållande till lyssnarna?
Det konkreta exemplet är ju centerhögtalaren som låter som något från en annan planet i mitt tycke, även om man använder samma högtalare som till höger och vänster. Eller om man ska vara mer specifik, ljudet låter som att det kommer från centerhögtalaren och hör inte ihop med samma ljudbild som stereoparet producerar. Hur kan man lösa ett sådant problem och går det öht att närma sig en rimlig lösning i högtalaränden? Majoriteten har på något sätt accepterat att det låter som det gör, men många har också valt att skippa centerhögtalaren helt pga dess förmåga att likt ett svart hål suga i sig allt ljus och liv i ljudbilden och lämna endast en strimma av projektion åt sidorna.
Det är ju inte svårt att mäta problemet:
Men vad gör man åt det? Min tanke såhär långt är att det indirekta ljudet bör ha ungefär samma klangliga egenskaper för alla 3 högtalarna men direktljudet behöver vara olika för att centerhögtalaren inte ska låta nasalt och konstigt. Det jag inte riktigt kan komma fram till är hur den blandningen bör se ut. Ska man låta det närmsta örats bild av högtalaren väga tyngst för att det är där ljudet anländer först och starkast så borde man alltså öka högre frekvenser för centerhögtalarens direktljud och göra det mer smalstrålande på något vis så att det liknar både i direktklang och efterklang vad man skulle höra från båda sidorna samtidigt. Man kanske kunde tänka sig ett praktiskt experiment där man i efterklangsdämpad miljö försöker eq:a sig fram till när monosignalen låter så likt i två högtalare som en. Dessutom borde man samtidigt ta hänsyn till lyssnare som sitter på sidan av när man formar direktiviteten på högtalarna.
Det som slår mig är att en liggande MTM som center kanske inte är helt och hållet att gå åt fel håll. Det kan tom vara mer rätt än att sätta tre identiska högtalare bredvid varandra?
Tänk gärna fritt, vågat och med högt i tak!
)
