Ja, s-ljud i kombination med hur hörseln uppfattar ljud är lite förrädiskt.
Det är nämligen en uppgift att kombinera spektrum som är en fysikalisk storhet med klangförg d v s timbre som är en upplevd storhet.
För att få en korrelation mellan dessa båda världar så måste man införa en förändring av den fysikaliska storheten och därefter lyssna om det motsvaras av den hörda storheten.
Man kan alltså höra att s-ljud låter ljust och vasst och skarpt och starkt och obehagligt och strävt d v s rått, grovt, oslipat (det kallas för roughness).
Nu kan man spektrumanalysera s-ljuden och jag tror att dess frekvensområde är dominant mellan 8 kHz och 12 kHz. Till skillnad från vokaler eller instrument som har harmoniska toner så är s-ljud mer att betraktas som vanligt brus som gått genom ett bandpassfilter, precis som f-ljud eller sch-ljud, fast det är olika frekvens inställt på bandpassfiltrena. Dessa ljud alstras långt fram i munnen och ens kropps resonanslåda är inte med. Motsatsen är mmmm
Man behöver inte ens öppna munnen för att säga mmm, det fixar resonanslådan liksom.
Ok, i detta fall kan vi konstatera att frekvenserna kring 8 kHz inte låter som önskat. Nu skall felet åtgärdas. Då är det lätt att tro att felet ligger vid 8-12 kHz,
men oftast är det inte så. Det är nämligen så att just dessa egenskaper hos timbre är inte på grund av spektrat i sig själv, utan snarast i den envelopp som spektrat ligger i. Och då är det tonerna runt omkring d v s strax före och strax efter s-ljuden som ger enveloppen och det är snarast grundtonerna som finns i orden där s-ljud ingår. Dessa hörda egenskaper d v s timbre eller klangfärg är nämligen som funktion av envelopp. Det betyder att mätförfarandet för att göra spektrumanalysen på bör ske inom en envelopp istället för att endast mäta de enskilda högfrekventa tonerna. Det är så att säga enveloppens frekvensgång som ger det dominanta upphovet till timbre. Och egenskaper som ljust och vasst och skarpt och starkt och obehagligt och strävt d v s rått, grovt, oslipat är timbre
Då blir det lättare att förstå att det faktiskt är fullt möjligt och i de flesta fall även fullt troligt att förändra timbre gör man med att frekvensoptimera i grundtonsområdet, eller med att förändra de lägre frekvenserna så att enveloppen av tonerna blir rätt.
Man kan alltså gå från ljust till mörkare och från vasst till slött och från skarpt till långsamt (dovt) och från starkt till svagt och från obehagligt till behagligt och från strävt till jämnt (smooth) på s-ljud utan att förändra själva dess spektrum vid 8-12 kHz
Det gäller att ha kontroll på enveloppen och det kan man, beroende på vad som man anser vara problemet, åstadkomma med åtgärder vid lägre frekvens d v s kring 200 till 300 Hz eller kring 400 Hz till 1 kHz.
Man letar alltså inte där lampan lyser utan där man tappat frekvenserna. Det är lätt att döma ut diskanter på grund av skarpt ljud, men oftast är det inte rätt att döma ut diskanter på grund av skarpt ljud. Det kan bli så att skärpan i ljudet kan bli den fördel i upplösning som man vill ha då man fixat felen i mellanregistret eller felen i nivåmatchning mellan mellanregister/bas och diskanten. Med högtalare tillkommer det faktum att problemet är tredimensionellt d v s man måste ta hänsyn till alla riktningar och väga dessa mot varandra.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Det låter VÄLDIGT bra 
