Recievers

[Kaha]

Väldigt många verkar samla och betala stora pengar för 70-tals recievers.

Själv har jag aldrig förstått vad som är så speciellt med dem. Vad är det för speciellt som lockar med just en reciever?

T ex den har Sansuin på blocket http://www.blocket.se/varmland/SANSUI_Vintage_Receiver_G_8000_41862320.htm?ca=15&w=3
nu är det ju det visserligen begärt pris och det är ju inte säkert han får det men ändå...
För 1/3 av det priset kan man ju få en försteg/slutsteg/tuner kombo ifrån 70-talet som prestandamässigt åker 8 kring alla 70-tals recievrar.

[phloam]

På den tiden så var det lite "inne" med receivers och jag tror den grejen lever kvar i minnet hos entusiaster

Skulle gissa att det berodde på att dessa apparater var just flaggskepp som riktade sig till kräsna normalkonsumenter (hifi var ju inget konstigt på den tiden) medan tuner/förstärkare kanske riktade sig mer till dåtidens specialister/proffs s.a.s.

Vilket bidragit till att just receivrar har lite extra 70-talsfeeling över sig, och det är ju inte minst det som är eftertraktansvärt idag

[thombjon]

För mig är det att de har en väldigt lyckad design, inte alla men de flesta.
Personligen tycker jag det inte har gjorts några snygga receivrar sen dess utan allt är tyvärr fult och misslyckat enligt min smak
och det verkar som jag inte är ensam att tycka så.
Sen vet jag inte vilka kombo maskiner du menar som skulle åka 8:or runt receivrarna.
Det får du gärna utveckla.
Receivrarna är uppbyggda på samma sätt som kombo apparaterna med samma komponenter.
Det som möjligtvis brukar skilja är att det oftare är bara en transformator i receivrarna.
Alla receivrar från 70-talet är inte dyra utan det är de största och mest sällsynta som blir dyra.
Och de som är sällsynta är väl de som är på från 2x150 watt och uppått.
Hela den serien av Sansui som du hänvisar till är väldigt sällsynt i Sverige och nog bland de vackraste som tillverkades . Jag har endast sett en av de allra minsta till salu förut. De större såldes nog aldrig här utan de är nog privat importerade.
Jag har inte sett så många kombo apparater över 150 watt till salu heller och dyker det upp någon så blir väl priserna högre än ett par tusenlappar på dem också.
Men designen på kombo grejer var inte lika lyckad på sjuttiotalet, det är först senare som designen blir mer lyckad.
Och ska man ha en ny highend maskin som hifi apparaterna kallas idag,
ja då är de uppbyggda på samma sätt som de var på sjuttiotalet.
Det som skiljer är att man har gått ifrån de dyra effekttransistorer som användes då.
Men då pratar vi om helt andra priser.

[rylandes]

Blocket annonsen är närmast ett önsketänkande och liknar den nivå som vissa företag i Tyskland försöker (och ibland lyckas ) få ut. När man ser G8/9000 här hemma så går de för 5-10000. Alltså ungefär samma som motsvarande förstärkare. Sen ligger de lösa tunerdelarna på ungefär samma nivå. Prismässigt så ligger nog Sansui högt eftersom man inte längre finns i sin ursprungliga form.

Gällande just Sansui så saluförde Magneton och sedan Rådbergs även de största modellerna såsom 9090, G9000 och G20000. Förhållandevis var man bättre på att sälja de större, än mellanmodellerna som borde gått ut i stor mängd.

Några åttor runt receivrarna gjorde nog inte de lösa delarna. De var snarlikt uppbyggda, även om förstärkarna hade aningens mer avancerad kretslösning. Dock var receivrarna hos Sansui oftast effektstarkare mot jämförande förstärkare. Man siktade förmodligen mot olika kundgrupper.

Utseendemässigt blev varken receivers eller förstärkare snyggare än på mitten/slutet av 70-talet tycker jag. Definitivt inte lika påkostade som då.

Tekniskt sett så toppade väl Sansui i början av 80-talet.

---

[Fjonkalicious]

Jag gillar dom för att dom är så mastodontstora. Det är verkligen over the top. Om man skall ha en vettig pre/main-kombo som presterar samma så brukar det ligga i samma prishärad eller mer.

[AlNiCo]

De flesta receivrar tillverkades främst för den amerikanska marknaden, där alla som växte upp med dem fortfarande vill ha dem (liknande till bilar, skulle jag tro, är inte insatt). I Japan däremot fanns inga där att köpas. Jag vet inte om en enda receiver som såldes där, men det finns säkert något undantag. De höll all den "finare" hifin åt sig själva.

Att de är så populära här skulle jag tro att det delvis beror på den USA-hysteri som råder här borta. Allt som amerikanarna gillar måste vi också ha. Det handlar alltså inte direkt om ljudet, utan mest bara "ha-begäret".

[Fingerburner]

Jag gillar dom för att dom är så mastodontstora. Det är verkligen over the top. Om man skall ha en vettig pre/main-kombo som presterar samma så brukar det ligga i samma prishärad eller mer.

Mastodontstora är ordet. Besökte säljaren till ovanstående Sansuireciever i annat ärende och såg den på ett bord. Den är häftig och utstrålar kvalitet men några "villha"-känslor fick jag inte. Men de som vill ha en sån här vill väl ha det största och mest kvalitetsdoftande som den japanska Hi-Fi-industrin producerade innan den rutschade utför.

[heliac]

Ljudet, byggkvaliten och utseendet....

Vet att många anser att 70-tals apparater är färgade i ljudet. Jag skulle vilja kontra och säga att många nya apparater är avfärgade istället. Märk väl att jag skriver många och inte alla.

En annan bra grej är att man får mycket välljud för en rimlig peng om man håller sig till de mellanstora apparaterna.

Tyvärr börjar tiden att gå emot dessa gamla apparater och de behöver som regel gås igenom för att "spela med sin forna glans".

[Kaha]

[...]
Sen vet jag inte vilka kombo maskiner du menar som skulle åka 8:or runt receivrarna.
Det får du gärna utveckla.
Receivrarna är uppbyggda på samma sätt som kombo apparaterna med samma komponenter.
Det som möjligtvis brukar skilja är att det oftare är bara en transformator i receivrarna.

Jag resonerar så här: Ta t ex en Yamaha t-2 tuner, går med lite letande att få för ca 1500 kr och en Luxman C-120a förförstärkare med ett matchande M-120a slutsteg, går att få för 4500kr för båda. Slutsumman ca 6000kr

Jag skulle nog vilja påstå att T-2:an definitivt åker 8 r kring alla tunerdelar i samtliga tillverkade receivrar som finns.

C-120a är en riktig bra förförstärkare med en hel drös användbara tonkontroller och filter. En kalasbra RIAA del både för MM och MC.
Minst lika bra som de bästa receiver förstegen skulle jag tro.

M-120a lämnar lite mindre effekt, 2*120W än de största recievrarna, men om det skulle vara ett problem kan man alltid köpa en till för en 2000-2500kr. Ger i bryggat läge 300W.

För ca 6000 kr (eller dryga 8 000 om man absolut måste ha 300W),
för det får du ett ljud som minst motsvara de absolut bästa recievers som tillverkats (förutom tunern, som är mycket bättre i "lös paketet").

Trots det verkar folk betala 20 000 - 30 000kr för de största gamla recievrarna.

Jag kan naturligtvis köpa att det som var häftigast när man var ung är man beredd att spendera stora pengar på som vuxen.

AlNiCo var inne på att trenden kommer ifrån USA och att de hade stora recievers där.

Hur såg det ut i sverige på 70-talet? Visst fanns det mycket recievers (gärna med inbyggd "grammofon") Men folk som köpte dyrare grejer köpte väl ändå oftast separat grejer? (I varje fall integrerad förstärkare och lös tuner)

[Fjonkalicious]

Tror du verkligen att du kan få C120a och M120a för 4500 kr?

Var och hur? För om vi skall jämföra så måste man ju hålla någon form av referens. Jag kan hitta en receiver på 2x120w från den tiden för 500 kr om jag vill, med lite letande.

Vilket är då mest prisvärt? Eller pratar vi rent bäst, varför skall vi då blanda in pengar?

Mvh

Filip

[phloam]

Jag förstår inte riktigt varför man öht ska jämföra receivers med delar? Jämför combos med combos och receivers med receivers istället

Kom även ihåg att detta är vintageavdelningen och här spelar en rad andra faktorer in förutom rena prestanda. Man betalar mer för feta receivers för att de är som de är, feta receivers, inte pga rena prestanda.

Det är speciella och unika föremål och det kommer aldrig att tillverkas nåt liknande igen. Därav priserna.

[thombjon]

Jag har aldrig tänkt på om jag har sett någon av de uppräknade apparaterna, Yamaha och Luxman så jag vet inget om dem och vet inget om prisbilden.
Som jag sa förut tycker jag inte de lyckades speciellt bra med designen av de lösa delarna och dessa är inget undantag så det är kanske därför jag har hoppat över dom.
Det var en tråd för något eller några år sen här på Faktiskt där de flesta tyckte att designen var viktigare än att det var perfekt ljud så det kanske är därför som receivers är populärare.
Sen vet jag inte var du har hittat receivrar för 20000 till 30000 kronor i Sverige. Jag har aldrig sett några så dyra. Däremot har jag sett så dyra combo maskiner, Pioneer spec serien t.ex.
Nu ser man sällan några av de allra största 300 watts receivrarna så jag vet inte vad som skulle begäras eller vad de skulle gå för. Jag har sett en, Marantz värsting 2600 på 300 watt som gick för 13000 sek.
Receivrarna var också väldigt påkostade och endast det bästa var gått nog.
Men har du nämda apparater eller något annat så är du välkommen hem till mig och testa vilka combomaskiner du vill. Jag har några olika stora receivrar och även en stor 330 watts combo anläggning.

[heliac]

Jag satte ut min SX-1980 för några år sedan på blocket, tanken var inte att sälja. Jag ville helt enkelt känna av prisläget lite eftersom jag ägt den under många år. Jag satte den i 15000:- och kunde sålt den redan första kvällen. Förra året sålde min kompis sin SX-1980 tillsammans med ett par HPM-150, han fick 30 000:-

[thombjon]

Om den P-1980 har varit ute på de vanliga tillsalu ställena så har jag missat den.
De där allra största är ju inte så vanliga så det är väl inte så helt konstigt om det skulle bli de priserna på dem.
Det är inte bara här och USA som de är populära. Det var en annan tråd här för att tag sen om en Sansui G-33000 i Tyskland som gick iväg för ca 50000 sek.
Men det finns dyra lösa delar också.
Skivstället har en Acchuphase förstärkare som de vill ha 59000 för. I och för sig inte från sjuttiotalet utan från 1988. Då måste man leta reda på försteg och radio. Det blir väl inte helt gratis det heller.
Men jag tror priserna styrs mer av designen än ren prestanda.

[Ragnwald]

På den tiden hade företagen tekniska genier anställda och de bästa receivrarna från den tiden är fortfarande att betrakta som mycket goda audiokonstruktioner.

Amerikanska företaget Sherwood, var länge prisat som top of the line, vad gäller receivrar, i den då enormt prestigeladdade amerikanska tidningen Audio på 70-talet.
Gå till närmsta bibliotek och beställ fram årgångsbanden från tidigt 70-tal, jag lovar att ni får en ordentlig shock.

[Vinylcalle]

Man måste kanske först inse att vintage hifi inte för alla handlar om att få så mycket hifi/välljud för pengarna.
Precis som vintage fåtöljer inte prissätts efter hur sköna dom är att sitta i.

Tillgång och efterfrågan är som vanligt det som styr. Några av dom mest efterfrågade är t.ex. Pioneers SX-1980 och Sansui G-33000, däremot är tillgången på dom mycket olika det går säkert 20 stycken SX-1980 på en G-33000. Därför är också den senare mycket dyrare.

Sen kan det inte vara annat än receiver samlare som skulle påstå att en totl (top of the line) 70-tals receiver skulle vara lika högpresterande som samtida totl separata enheter. Receivern lider ofta av att den inte levererar några höga effekter när impedansen sjunker. Radion är inte lika bra som en separat topp modell. Sen är detta naturligtvis bara två av många punkter där dom inte kan hävda sig.

Receivern är helt enkelt ett sätt att spara pengar och plats genom att bygga allt i samma låda.

MvH Carl

[Vinylcalle]

Om den P-1980 har varit ute på de vanliga tillsalu ställena så har jag missat den.
De där allra största är ju inte så vanliga så det är väl inte så helt konstigt om det skulle bli de priserna på dem.
Det är inte bara här och USA som de är populära. Det var en annan tråd här för att tag sen om en Sansui G-33000 i Tyskland som gick iväg för ca 50000 sek.
Men det finns dyra lösa delar också.
Skivstället har en Acchuphase förstärkare som de vill ha 59000 för. I och för sig inte från sjuttiotalet utan från 1988. Då måste man leta reda på försteg och radio. Det blir väl inte helt gratis det heller.
Men jag tror priserna styrs mer av designen än ren prestanda.

Du kanske inte ska jämföra en receiver med ett slutsteg ifrån kanske den tillverkare som håller högst kvalité i hela branschen som dessutom får slutstegsdelen i Sansuien att framstå som en ipod.

MvH Carl

[Vinylcalle]

På den tiden hade företagen tekniska genier anställda och de bästa receivrarna från den tiden är fortfarande att betrakta som mycket goda audiokonstruktioner.

Amerikanska företaget Sherwood, var länge prisat som top of the line, vad gäller receivrar, i den då enormt prestigeladdade amerikanska tidningen Audio på 70-talet.
Gå till närmsta bibliotek och beställ fram årgångsbanden från tidigt 70-tal, jag lovar att ni får en ordentlig shock.

Det första du säger håller jag fullständigt med om.

MvH Carl

[thombjon]

Det har kommit ut en Sony STR-V6 på Blocket med begärt pris på 2500:-
Betydligt billigare än de ca 6000 som för combon med Luxman/Yamaha med samma uppgivna effekt, om man nu får combon för det priset.
Alla receivrar är inte dyra och alla combo grejer är inte billiga.
Jag tror att priserna mest styrs av design och hur sällsynta saker är.
Vissa grejer blir bara mer eftertraktade än andra.

[2-ch]

Vad är det för speciellt som lockar med just en reciever?

Utseende och känsla. Mjuka värden som är svårt att sätta ett pris på
Sen låter en del precis lika bra som andra nya fina prylar. Men designen, hantverket och känslan av kvalitet är det som betyder mest för mig.

[zvenamp]

vad jag fattat av den dyra trenden oavsett recivers eller combos så är igentligen 15,000:- billigt för en pioneer sx1980 idag .
man skall ha klart för sig att dessa kostade plenty of money då o räknar man om index så blir dem svindyra även på 70 talet..

tar man min philips laboratory combo den stora serien så skulle den gå loss på i dagens pengar på cirka 45,000:- jag pröjsat tot 4500:- för lilla + stora serien !! har 2 anläggningar

o det brusar inte ens efter 33 år dem spelar mycket riktigt bra på all musik..

nackdelen är att dem inte är 2 ohm stabila = klipper ganska fort o tappar kontrollen,, men det är ju inte ofta man lirar så högt..

kontentan är att skall man ha nåt somens närmar sig i kropp o själ när det gäller HIFI idag så kostar det mer än det smakar valet faller då lätt på 70 tals monsterna som byggdes utan kostnads hinder o där ljudet o spelglädjen var det viktigaste..

[heliac]

kontentan är att skall man ha nåt somens närmar sig i kropp o själ när det gäller HIFI idag så kostar det mer än det smakar valet faller då lätt på 70 tals monsterna som byggdes utan kostnads hinder o där ljudet o spelglädjen var det viktigaste..

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

[zvenamp]

o till det som är så bra med dem tunga stärkarna från 70 talet är att dem kan leverera ampere... o väger 15kilo o uppåt nu idag så påstås det att surround stärkare som väger 4-5 kilo lämnar 6*100 watt ??

jovisst i kanske 1 tusendels sekund sen klipper dem så diskanterna kroknar.. o allt låter prutt..

för att ett slutsteg skall kunna lev så måste det finnas gott om järn i traffon o det kostar pengar... o det finns nog ingen som vill kosta på sånt i dag.. jo det finns men då kostar det 50000:- o uppåt

o då förefaller 15000:- som en skitsumma för äkta hifi..

[heliac]

Jo tack...har en Onkyo 875 surroundpjäs. Bra som knutpunkt i vardagsrummet med alla sina routingmöjligheter av signalen. Men som ljudförmedlare av välinspelad musik, nej tack.

I 2-kanalsdrfit får den pisk BIG TIME av tex. en Grundig R 3000 som inte ens var någon dyr apparat på 70-talet i jämförelse.

[KarlXII]

Jo tack...har en Onkyo 875 surroundpjäs. Bra som knutpunkt i vardagsrummet med alla sina routingmöjligheter av signalen. Men som ljudförmedlare av välinspelad musik, nej tack.

I 2-kanalsdrfit får den pisk BIG TIME av tex. en Grundig R 3000 som inte ens var någon dyr apparat på 70-talet i jämförelse.

Hehe, Onkyo är jäkligt bra grejer på många sätt men som sagt, till tvåkanal suger de verkligen.

[2-ch]

Hehe, Onkyo är jäkligt bra grejer på många sätt men som sagt, till tvåkanal suger de verkligen.

Dom är i gott sällskap med några andra märken

[thombjon]

Egentligen är man ju j.....t dum som sitter och talar om för andra hur bra de här äldre grejerna är. Är det inte bättre att vi alla kommer överens om att alla äldre grejer är skit och allt nytt, även på Siba och Elgiganten är mycket bättre och att receivrar från sjuttiotalet är det allra sämsta mög som någonsin har tillverkats, desto större desto sämre.
Då kanske det blir lite fler trevliga maskiner till överkomliga priser kvar till mig.

[2-ch]

Nja... jag undrar om det inte är så att de flesta som köper gammalt mög själva har några år på nacken alternativt uppskattar designen.
Tror jag ska starta en ny tråd i ämnet.

[heliac]

Nja... jag undrar om det inte är så att de flesta som köper gammalt mög själva har några år på nacken alternativt uppskattar designen.
Tror jag ska starta en ny tråd i ämnet.

Nja...jag fick upp ögonen för vintage i skarven 80/90-talet vid ca. 15 års ålder. Jag hade då ägt ett flertal svarta plastförstärkare, Technincs, Onkyo, Kenwood mfl. när jag av en händelse kom över en Pioneer SX-850. Den var gammal och ful, tyckte man då. Men den dängde upp allt jag tidigare haft. Och den kostade bara hälften.

Förhållandet pris prestanda står sig än idag. Och nu drygt 20 år senare uppskattar jag förutom ljudet även designen och framförallt byggkvaliten.

[2-ch]

Håller med dig till 100% heliac.
Kan det ha varit så att det stod någon pjäs i ditt eller någon kompis hem som gillades?

[heliac]

[quote="2-ch"]Håller med dig till 100% heliac.
Kan det ha varit så att det stod någon pjäs i ditt eller någon kompis hem som gillades?[/quote

SX 850:n stog för reparation hos den lokala handlaren. Jag fick syn på den med locket av. Tyckte väl bara att den såg rejäl ut och handlaren påpekade att "det är bra ljud i dom här gamla".

Sen efter någon månad stog den kvar och jag fick köpa den då ägaren inte ville betala reparationen. 800kr blev det. Tror detta var 1989. Sedan har jag haft den ända tills för en månad sen då jag sålde den på blocket för 1500.

[2-ch]

Inser att mitt förra inlägg inte var helt tycligt
Det jag undrade var om det inte stod någon pjäs i ditt eller någon kompis föräldrahem som la fröet till ditt nuvarande intresse.

[sbl]

jag har en yamaha cr-840 å den köpte jag för kaffe pengar å jag är så nöjd att den kommer få stanna här så det är nog pris/ljud dvs små pengar å i alla fall jag tycker den låter toppen för dom pengarna .. å vacker är den me

[TANDBERGEREN]

[...]
Sen vet jag inte vilka kombo maskiner du menar som skulle åka 8:or runt receivrarna.
Det får du gärna utveckla.
Receivrarna är uppbyggda på samma sätt som kombo apparaterna med samma komponenter.
Det som möjligtvis brukar skilja är att det oftare är bara en transformator i receivrarna.

Jag resonerar så här: Ta t ex en Yamaha t-2 tuner, går med lite letande att få för ca 1500 kr och en Luxman C-120a förförstärkare med ett matchande M-120a slutsteg, går att få för 4500kr för båda. Slutsumman ca 6000kr

Jag skulle nog vilja påstå att T-2:an definitivt åker 8 r kring alla tunerdelar i samtliga tillverkade receivrar som finns.

C-120a är en riktig bra förförstärkare med en hel drös användbara tonkontroller och filter. En kalasbra RIAA del både för MM och MC.
Minst lika bra som de bästa receiver förstegen skulle jag tro.

M-120a lämnar lite mindre effekt, 2*120W än de största recievrarna, men om det skulle vara ett problem kan man alltid köpa en till för en 2000-2500kr. Ger i bryggat läge 300W.

För ca 6000 kr (eller dryga 8 000 om man absolut måste ha 300W),
för det får du ett ljud som minst motsvara de absolut bästa recievers som tillverkats (förutom tunern, som är mycket bättre i "lös paketet").

Trots det verkar folk betala 20 000 - 30 000kr för de största gamla recievrarna.

Jag kan naturligtvis köpa att det som var häftigast när man var ung är man beredd att spendera stora pengar på som vuxen.

AlNiCo var inne på att trenden kommer ifrån USA och att de hade stora recievers där.

Hur såg det ut i sverige på 70-talet? Visst fanns det mycket recievers (gärna med inbyggd "grammofon") Men folk som köpte dyrare grejer köpte väl ändå oftast separat grejer? (I varje fall integrerad förstärkare och lös tuner)

Neida.
De som ville ha en meget god Tuner, og en fremragende forsterker, kjøpte TANDBERG förstås.
Men at Yamaha T2 skulle snurra 8-or rundt TR2075? Nei, den tror jeg slett ikke på.
Forøvrig: Vet ikke hva den svenske kronen står i for tiden, men jeg har tungt for å finne T2-tunere til en pris under $800,-

[Laila]

Håller med om att tunern på/i Tandberg TR2075 håller en riktigt hög klass . . . bättre än många separata, faktiskt . . . typ

[leffe]

Jag köper 70tals recievrar (Marantz) för att dom snygga - men jag struntar fullständigt i tunerdelen.
Jag har inte ens antenn inkopplad i någon av de 3 som är i drift hemma.

Att separata enheter skulle vara så mycket bättre, tror jag mest är en myt för att motivera det högre priset.

Att det skulle vara så mycket problem med interferenser och delade nätdelar har jag svårt att köpa - snarare en försämring till separata enheters nackdel, med kontakter , kablage etc. förutom den högre kostnade av separata lådor, trycksaker, nätdelar och förpackningar osv.

Jag har en också en Yamaha T-2, stående från den tid då jag tyckte det fanns någon mening med radio - att den på någon punkt skulle vara bättre än den tuner som sitter i min Marantz 2275 eller 4240 har jag inte kunnat höra i a f

[AlNiCo]

Jag tycker också att det är (lite, lite) konstigt att man bryr sig om kvaliteten på radioenheter. Själv har jag aldrig hört någon skillnad på någon radio faktiskt. Är det ändå inte begränsat av kvaliteten på sändningen, som jag antar inte är speciellt hög?

Jag har faktiskt aldrig förtsått vad folk ens menar när de säger att en särskild receiver har en speciellt bra radiodel. Vad betyder det egentligen?

Sen är ju hela konceptet med radio ganska meningslöst i dag, tycker jag i alla fall. Lyssnar dock just nu på en internet-radio-kanal, som jag själv valt ut efter eget intresse - något som vanlig radio aldrig kunnat erbjuda.

[Rishna]

Älskar den maffiga skalbelysningen på receivrar från 70-talet! Ångrar bittert att jag sålde min SX-737 till svärfar för en spottstyver för fem år sedan . Sen är han inte min svärfar längre vilket gör det hela om möjligt ännu bittrare.

[Bill50x]

Jag tycker också att det är (lite, lite) konstigt att man bryr sig om kvaliteten på radioenheter. Själv har jag aldrig hört någon skillnad på någon radio faktiskt. Är det ändå inte begränsat av kvaliteten på sändningen, som jag antar inte är speciellt hög?

Det är absolut skillnad på olika tuners. Marantz är välkända för en klassisk modell med riktigt bra ljud, Tandberg har också några välljudande modeller (tex 3001 och 3011).

FM-utsändning är inte alls så dåligt trots begränsningen till ca 15kHz (och många hör inte ens så högt) och ett visst brustillskott. Ljudet i sig är dock alldeles utmärkt, eller skulle kunna vara. Idag är det mesta digitalt och komprimerat innan det skickas ut vilket då ger begränsad kvalitet, tyvärr.

/ B

[2-ch]

Det är skillnad på olika radiodelar. Varför en bra tuner skulle behöva ett separat chassie förstår jag däremot inte.
Däremot har det fallit sig så att de jag haft som separata delar varit bättre än de recievers jag haft.

Nu är väl analog radio tyvärr snart död så diskussionen känns lite som att diskutera olika kasettdäcks för och nackdelar.
Analog och analog förresten...

[TANDBERGEREN]

Det är skillnad på olika radiodelar. Varför en bra tuner skulle behöva ett separat chassie förstår jag däremot inte.
Däremot har det fallit sig så att de jag haft som separata delar varit bättre än de recievers jag haft.

Nu är väl analog radio tyvärr snart död så diskussionen känns lite som att diskutera olika kasettdäcks för och nackdelar.
Analog och analog förresten...

FM snart død ja. Samme sak her i Norge.

Men har dere samlet dere om å sette opp et antall "piratsendere" i Sverige?

[2-ch]

Men har dere samlet dere om å sette opp et antall "piratsendere" i Sverige?

Varför inte. Men det är nog mer för radioamatörerna än för hifi folket.

[Kaha]

Jag tycker också att det är (lite, lite) konstigt att man bryr sig om kvaliteten på radioenheter. Själv har jag aldrig hört någon skillnad på någon radio faktiskt. Är det ändå inte begränsat av kvaliteten på sändningen, som jag antar inte är speciellt hög?

Viss radioutsändning är av riktigt hög kvalitet. SR är riktigt seriösa vad det gäller ljudkvalitet. De kommersiella radiokanalerna är bara att glömma.

En riktigt bra radio är både svår att konstruera och riktigt dyra att bygga.
Jag skulle vilja såga att det är betydlig svårare att bygga en bra tuner än ett försteg eller slutsteg. En bra tuner är ett elektrisk och mekaniskt mästerverk som är svårslaget i komplexitet, förutom möjligtvis av en bra rullbandspelare. (det är ju trots allt vintage delen vi är inne på...)

Jag har faktiskt aldrig förtsått vad folk ens menar när de säger att en särskild receiver har en speciellt bra radiodel. Vad betyder det egentligen?

Det beror på vad man är ute efter. Det finns ett antal olika krav på hur en radio skall prestera.
Endel vill ha en radio som kan ta in svaga statione (som ligger långt bort), det är kansk mer vanligt i t ex USA där man har många små entusiastradiokanaler. Sedan fins det dem som vill ha en radio som kan ta emot radiokanaler som ligger nära varandra i frekvens utan att de stör. Sedan finns det de som vill ha en radio som låter bra (precis som alla andra apparater, låg distorsion, lågt brus, stort frekvensomfång med mera). Naturligvis kan man också vilja ha en apparat som kombinerar två eller flera av dessa egenskaper.

Sen är ju hela konceptet med radio ganska meningslöst i dag, tycker jag i alla fall. Lyssnar dock just nu på en internet-radio-kanal, som jag själv valt ut efter eget intresse - något som vanlig radio aldrig kunnat erbjuda.

Precis, och det är ju så smidigt att man bara behöver en iPhone som ju går att ta med sig överallt, inte en enda jobbig stereopryl behövs...

[2-ch]

Precis, och det är ju så smidigt att man bara behöver en iPhone som ju går att ta med sig överallt, inte en enda jobbig stereopryl behövs...

Neee nu håller jag inte med

iPhone/pod/pad är väl stereoprylar? Dessutom så jobbiga med sin låsning till iTunes att jag döpt min iPod till ARGpod

[AlNiCo]

Precis, och det är ju så smidigt att man bara behöver en iPhone som ju går att ta med sig överallt, inte en enda jobbig stereopryl behövs...

Jag vet att du var ironisk, men jag håller faktiskt med till stor del. Jag använder bara en integrerad förstärkare och ett par högtalare. Allt som behövs för mig. Dator med ett bra ljudkort agerar källa. Har faktiskt kvar en cd-spelare i förrådet, men det är bara för att sambon inte låter mig kasta bort den...

Intressanta saker du påpekar om radio förresten, speciellt det där om att de är väldigt avancerade. Hur är det med digitala varianter? Kan de vara lika bra eller bättre än en analog radio?