Jag vet inte vad du menar med "rapp". Jag söker aldrig att åstadkomma några karaktärer från bassystemen, utan snarare är det motsatsen jag vill åstadkomma - en så exakt basåtergivning som möjligt. Därvidlag skiljer sig inte profundus P, X, Y och Z från varandra.
Vill man däremot skapa en karaktär av "rapphet" går det i regel utmärkt - bara att skära av all bas under 40 Hz och lägga en liten puckel vid någonstans mellan 60 och 150 Hz. Det kan man göra om man vill, med hjälp av Ino cr80s / cr80es. Jag ogillar dock färgningar, och funktionen är bara avsedd att användas för att kompensera bort motsatsen, alltså främst egenskaper hos rum som gör att basen återges med för lite "slamm".
Bassystemen som sådana saknar definitivt ingen rapphet, och det är lätt att undersöka genom att spela musik på dem utomhus och lyssna på resultatet via en mätmikrofon - ingen rapphet saknas.
Men i rum kan mycket hända. Det är dock en annan fråga än den om högtalares artikulation. Jag kan inte göra mera när högtalarna konstrukeras än se till så att de kan återge musiksignalen utan hörbara artefakter med avseende på artikulation i såväl tid som amplitud domän. Det rummet ställler till med är en sak för sig, och det är inte något som man bör "förkompensera" med högtalarna, bortsett ifrån att de senare självklart bör vara anpassade för det ofrånkomliga stöd som alla rum ger. I övrigt är det min uppfattning att rummets egenskaper kan bekämpas på två sätt - genom högtalarnas möblering (antal och placeringsgeometri/spridningsegenskaper) och genom riktiga rumsakustiska insatser.
Men, högtalarna som sådana har inga signifikata svårigheter att återge den rapphet som finns på inspelningarna, det kan jag föräkra. Däremot kan man ju titta på sådana egenskaper som grupplöptid och definiera "rapphet" som något annat än det man hör - alltså fokusera på mätdata istället.
(Det är mycket svårt att höra några effekter av grupplöptiden när den är under 0,8/f vid alla frekvenser, men mindre än en fjärdedel av dem mellan 100 - 250 Hz, vilket den är i alla Ino-bassystem.)
Fokuserar man på grupplöptiden (men
inte vill offra bandbredd för att uppnå minsta möjliga grupplöptid, såsom tyvärr sker i en sluten låda) så är det nog ett infra-system man behöver.
De har en grupplöptid som är mycket nära noll (!) och de presterar således mycket bättre därvidlag än alla normala slutna högtalarsystem. Det största infra-systemet (infraZ) använder två baselement per låda och samma elementinfästning som ni kan se på bilderna av profundusZ-lådan. Lådan i övrigt är mycket mindre dock.
På köpet för man inte rejäl utsträckning ned i infraljudsregistret. Av alla hittills inställerade infra system har den undre gränsfrekvensen hamnat på mellan 3 och 12 Hz. Det som är skuld till variationen är olika rums/bostäders skillnader med avseende på att härbergera ett statiskt tryck. I en bilkupe har jag på skoj experimenterat med ett infrasystem (X) och nådde en -3 dB punkt om 1,5 Hz.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).